Ärevarv igen!

Visst är det så det skall vara på tävling: varje gång man har hoppat så skall man in och få en rosett och galoppera runt tillsammans med andra glada ponnys! I varje fall verkar Katinka tro det nu. Första gången hon var felfri så var hon väldigt tveksam till det där med att fästa en rosett i tränset – men nu, nu börjar hon bli rutinerad (enligt henne själv). Nu tar hon det med ro och står och ser världsvan ut. Galoppen med de andra placerade är inte lika hysterisk som första gången heller..

 Den här gången var vi på Långeberga ridklubb nästan i centrala Göteborg. Vi hade ingen aning om att klubben fanns förrän vi hade sökt tävlingar på ridsportförbundets hemsida. Fördelen var att vi inte behövde sitta i bilen halva dagen eftersom det endast är 4 mil hemifrån och motorväg nästan hela vägen. Nackdelen var att vi först red en LD (felfri), därefter var det lagtävling med 10 lag och först därefter var LC som Amanda skulle rida. Det var inte så många starter under dagen men det tog en himla lång tid. Vädret var underbart och vi kunde slappa på en filt i gräset. Amanda somnade och sov i drygt en timma..

Efter den goda vilan red hon en LC och gjorde en felfri runda. Ärevarv igen!

Vi var inte hemma förrän vid 19-tiden och då var det dags att ta itu med stallet. Trötta men glada somnade vi gott den kvällen. 

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Långeberga SK
Typ av tävling: Lokal
Klass: fd LC – ponny (+5 ingår)
Unghästavdelning: Ja
Bedömning: A
Rosett: Unghäst

Yes!

Skam den som ger sig! I dag var det dags för Mackan att återigen ställas inför lastning i transporten. Jag gjorde i ordning honom som vanligt, tränsade, på med grimman utanpå och på med transportskydd fram. Inga som helst problem att gå med skydden i dag. Den spanska skritten uteblev idag, och det var bara bra. Jag ställde honom bakom transporten och lät honom titta en väldigt kort stund. Eftersom han inte gjorde någon antydan på att vilja gå ett enda steg framåt så tog vi fram linan med en gång. Min man i ena änden och jag i andra. Amanda stod vid Mackans huvud med löst hängade grimskaft. Ett, två, tre – dra! Herrejösses vad tungt det är att baxa på 600 kg häst som inte vill ta ett enda steg framåt. Med linans hjälp så tog det inte alls lång stund att få på honom. Lugn som en filbunke var Mackan hela tiden och till slut så var han på. 


Vi åkte till ridhuset och Amanda red en stund i både skritt, trav och galopp. Mackan skötte sig jättebra. Men det märks att han är ung eftersom han blir väldigt trött efter en stunds ridning. För att vara på säkra sidan så sa jag till min man att hoppa över whiskyn som han brukar ta när han lagar mat. Han såg inte särskilt glad ut, men han lovade att komma och hjälpa oss om vi behövde hjälp. När vi skulle lasta Mackan så var det samma visa igen – ingen antydan att vilja gå på. Fram med linan direkt. Amanda och jag behövde inte många drag i linan förrän Mackan var på. För att göra maken glad ringde vi och sa att han kunde ta sig en liten whisky.  

Tanken är att Mackan inte skall ha någon chans att komma undan lastningen. Så länge vi kan få på honom relativt snabbt utan att bråka så är det bra. Jag räknar med att han inom kort inser att det är lika bra att gå på med en gång. Målsättningen är ju att jag på sikt skall kunna åka själv till träningar mm. Håll tummarna!

När vi kom hem så stod maten på bordet. Vilken enorm service vi har! Jag tror att jag har en av världens bästa män: omtänksam, glad, rolig, bangar inte för vare sig matlagning, städning eller tvätt. Många pussar och kramar till min älskling Håkan.

Häst: Machiavelli EC

Inte som planerat den här gången heller..

Ibland upplever jag att det inte alls blir som jag har planerat, vilket innebär frustration en liten stund innan det känns bra igen. Den här gången skulle jag åka med Mackan på löshoppning en timmes färd hemmifrån. God planerare som jag är så planerade jag upp min eftermiddag med mellanmål, mockning och annat. Vi skulle lasta en kvart innan avfär, för längre brukar det inte ta. Mackan har åkt transport lite då och då, men han är ingen rutinerad åkare ännu, så han har lite tid på sig in i transporten. Mest handlar det om att lukta, titta och fundera. Dagen till ära så hade han transportskydd fram i och med att han fick skor i måndags. Hans nya gångtalan är spansk skritt! Vilka framben han fick! Även om han inte hade skydd på bakbenen så fick de sig en släng av skritten också. Väl ute på transporten så stannade han och sa: "Inte idag". "Jo du, idag skall vi ut och åka". Men vad hjälpte det – inte något. Han stod där han stod och ville inte röra sig. Då hämtade jag pisken för att peta på honom i sidan och ge honom en vink om att det är framåt han skall gå, men det hjälpte inte heller. Förmodligen kände han av att jag blev lite tidspressad i och med att vi hade en tid att passa, och därför ville han inte alls. Vi provade faktiskt både sopkvast och grep, men ingenting hjälpte. Efter 45 minuter ringde jag och sa att jag inte skulle hinna till löshoppningen och fortsatte därefter lastningen av min synnerligen omedgörliga 3-åring. Eftersom jag vägrar ställa in en häst som inte vill lastas i stallet igen så tog vi linan bakom rumpan på honom och fullkomligen baxade in honom i transporten. Han var hela tiden lugn och fin, helt utan stress eller oro. Väl inne så tittade han på mig och uttryckte "Okej då". Därefter körde jag en sväng med honom bara för att han skulle ut och åka. Planen är att lasta igen på lördag och då ha all världens tid på mig. När han väl är på så skall vi åka till ridhuset och galoppera. Hoppas att lastningen går bättre då.
Häst: Machiavelli EC

Första galoppen med ryttare på ryggen

I dag var det dags för första galoppen för Mackan med ryttare på ryggen. (Om ni inte har hängt med tidigare så är det så att vi har tagit det väldigt lugnt med Mackan eftersom han beräknas bli stor, ca 176 cm, och växer så det knakar varje dag.)

I dag hade han ingen draghjälp av sin C-ponnykompis men det gick bra ändå. Mackan verkar tycka att det är riktigt rolig att trava omkring med Amanda på ryggen, och idag var det läge för att gå vidare. Amanda tyckte själv att han kändes avspänd och fin så hon valde att prova på en liten galopp utmed ena långsidan i paddocken. Tjoho, tyckte Mackan och sprang med öronen spetsade. När de kom till hörnan så var det lite svårt att svänga, så det blev ett naturligt avbrott där. Ett par galopper blev det allt som allt, och efter det såg Mackan riktigt trött ut i ögonen. Då var det läge att bryta och gå in för att bli ompysslad och få lite belöning i form av mat. Han såg riktigt nöjd ut när han stod i boxen efteråt.

Förhoppningsvis blir det löshoppning på torsdag och uteritt på lördag.  

Häst: Machiavelli EC

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig..

Herrejösses, vilken helg jag har haft.. Ingenting blev just som jag hade planerat. Jo förresten, söndagens tävling med Katinka. (Se tävlingar) 

Helgen inleddes redan på fredag kväll med familjen, gott vin och god mat. Så långt allt väl. Lördag morgon började också bra. Vaknade som jag skulle och matade hästarna, såg på Dr Phil tills hästarna hade ätit upp. Släppte ut hästarna och åt frukost själv. Ett par timmar av lördagens förmiddag gick åt till att leta banbyggare mm till klubbens lokala ponnyhoppningar i juli. Inte lätt alls.. Maken åkte till Varberg för att handla lite och ringde efter ett tag och meddelade att han skulle åka vägen om akuten för att kolla upp sig. Han kände sig lite yr och konstig. Inget märkligt tänkte jag, eftersom han hade legat med influensa och hög feber veckan innan.

Klockan 13.30 var det inbokat tävlingsmöte på klubben. Hoppade in i duschen och gjorde mig i ordning för att se lite bättre ut än innan. Satte mig i Jeepen och vred om nyckeln – bilen var helt död! Inte ett livstecken så långt örat kunde höra. Vad gör man då om man är plikttrogen och vill ställa upp? Jo, man tar cykeln och cyklar 7,5 km för att komma till mötet. Visserligen kom jag lite sent, men jag kom ändå dit om än svettig och mindre snygg än direkt efter duschen. När jag satt på mötet ringde maken och sa att han inte fick lämna sjukhuset förrän tidigast söndagen för att läkarna skulle ha honom under observation. Allt tydde på en propp. Det jag sa var: "Men vi skall ju tävla i morgon och har ingen bil!" istället för att fråga honom "vill du att jag skall komma ner och hålla dig sällskap?". Vad tänkte jag egentligen?? Förstående som min make är så sa han att jag kunde komma ner och hämta bilen så att vi kunde åka på tävling dagen efter. Det gjorde jag. Håkan sa att det var helt OK att vi åkte på tävling eftersom det inte fanns något som jag kunde göra ändå. Kan man ha en mer förstående man? Jag fick skjuts ner till sjukhuset, pussade lite på min man, hämtade lite saker till honom som han hade i sin träningsväska i bilen, köpte tandkräm, tandborste, tidningar och godis till honom, pussade lite mer på honom innan jag åkte hem igen. Väl hemma fixade jag till middag, förberedde tävlingsdagens matsäck mm innan det var dags att lägga mig. På eftermiddagen och kvällen kändes det som om jag skulle spricka när som helst eftersom oron hann ikapp mig. Men trots allt somnade jag till slut och som faktiskt ganska bra hela natten.

Jag hade hoppats på att kunna hämta Håkan efter söndagens tävling, men han ringde mig under söndagen och sa att inte skulle få åka hem förrän tidigast på måndagen eftersom läkarna skulle granska prover mm innan han blev utskriven. Tävlingen höll på ganska länge och vi var inte hemma förrän vid 18.30 och då var det bara att plocka ihop lite rena kläder, dator mm till Håkan och åka ner till sjukhuset igen. Satt hos Håkan ett tag innan det var dags att åka hem igen för att hinna svänga förbi pizzerian innan de stängde. Familjepizza och lite rött vin avslutade dagen. Natten var allt annat än god. Jag vände och vände och vände i sängen. Följden blev att jag sträckte mig i ryggen.. Typiskt.

Håkan fick jag hämta på måndag eftermiddag – efter det att jag hade varit iväg och vaccinerat Mackan (eftersom jag missade vaccinationen i slutet av mars så måste jag göra en ny grundvaccination – som om allt annat inte räckte!).

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.. 

 

Ärevarv igen!

Då har vi varit på tävling igen och fått med oss två rosetter hem. Visserligen bara LD och LC, men det var ponnyns tredje tävling och vi är jättenöjda med hennes prestation så här långt. Resan till tävlingsplatsen tog lite mer än en timma, så man kan väl säga att det var nästgårds. Solen sken och det var bra musik på radion. Som vanligt åt vi frukost så fort vi kom ut på motorvägen. (Det har liksom blivit en vana..) Dagen till ära hade jag också lagat pastasallad efter tipset på Hippsonsidan om foderstat även till ryttarna. (Pastapluppar, rödlök, ölkorv, gurka, babytomater, majs och soltorkade tomater.)

 


Framridningsbanan var liten med många ekipage på. I det läget är det svårt att rida fram ordentligt när man måste hålla undan för alla de som inte kan ridbanereglerna. Amanda var inte där längre än nödvändigt, hon skrittade lite utanför tills det var dags för framhoppningen. Framhoppningen gick bra och de tog några språng, mest för att värma upp och känna på höjden. Katinka kom rätt på hinder så det var inte mycket att orda om. Inne på banan så gick hon i botten på några hinder och fick några kaninsprång, men gick runt felfri och fick rosett.

När det var dags för framridning inför LC så var det total kaos på framridningsbanan. Jag var tvungen att säga till en funktionär så att de bad ekipage till nästa klass lämna plats till dem i nuvarande klass. Då blev det riktigt bra. På framhoppningen kände Amanda tydligt att hon var tvungen att ta förhållningar i god tid innan hinder så att Katinka inte skulle bli störd framför hinder. När hon gjorde det så fick hon jättefina språng – även inne på banan. Det blev rosett igen och ytterligare ett ärevarv. Vi skojade om att ponnyn måtte tro att det är så det skall vara när man åker på tävling: framridning, framhoppning, hoppa bana, gå ut en liten stund, gå in igen och få rosett samt galoppera runt tillsammans med andra skojiga ponnysar! Kul värre.

Nästa helg blir det tävling igen, men då i Göteborg på en liten klubb som vi aldrig har besökt tidigare. Det skall bli spännande.

Häst: Katinka
Kategori: Kategori D
Arrangör: Harplinge RK
Typ av tävling: Lokal
Klass: fd LC – ponny (+5 ingår)
Unghästavdelning: Ja
Bedömning: A
Rosett: Unghäst

Konditionsträning – både för ryttare och ponny

Var iväg på hoppträning med Amanda och Katinka. Som tur var så var vi i första gruppen och hade gott om tid för framridning. Eller – Amanda red fram och jag bar! Katinka behöver lite tid på sig för att bli avspänd och riktigt lydig, och det blev hon i kväll.

Uppvärmningsövningen var att hoppa tre olika hinder i en 8:a: En oxer vid sidan om spåret, mitt över på andra långsidan stod det ett räcke, strax ovanför dessa två så var det ett lågt plank som stod utmed medellinjen. Övningen började med räcket, följa spåret över kortsidan, vända över och hoppa planket, följa spåret och hoppa oxern, följa spåret och hoppa planket osv. Jag kan säga att ponnysarna och ryttarna var bra möra efter ett antal varv i den här övningen. När samtliga ekipage hade klarat övningen så var det dags att hoppa bana. Katinka blir rätt het och får lite bråttom, så Amanda måste hålla igen henne en del. Det blev många fina språng och Amandas insats var jättebra.

 Väl hemma från träningen så lastade vi ur en genomsvettig ponny. Vi drog fram slangen för att spola av henne. Först när hon såg slangen så hade hon tänkt att inte alls bli spolad, men när jag började skölja henne så tyckte hon att det var jätteskönt. Vi spolade hela hästen – från mule till svansrot. Katinka njöt i fulla drag och hade det inte börjat bli lite kyligt ute så hade vi nog stått ännu längre. Jag tror att jag skall ge ponnyn en välförtjänt massage på lördag så att hon är fit for fight på söndag när det är tävling igen.

Häst: Katinka
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 60

Längtar..

Det är inte utan att jag längtar tills det är min tur att få rida Mackan. Än så länge är det bara Amanda som har den äran, och hon gör det riktigt bra. Eftersom Mackan är så pass kort i ryggen än så länge och absolut i]]><![CDATA[nte färdig så känns det bra att han går med en lätt ryttare. (Inte för att jag väger så jättemycket..) Förhoppningen är att jag skall börja rida lite smått efter sommaren, men det beror lite på hur han ser ut. Men jag längtar sååå tills den dagen kommer. 

 I dag hade Amanda draghjälp av Mackans kompis Pockemons Picachu, en stadig och stabil C-ponny som kallas Picke. Mackan tyckte att det  var jättekul att trava bakom, jämte och nästan över Picke. Det var inte utan att Picke såg lite orolig ut emellanåt när han hade stora Mackan strax bakom sig. I skritten var det "broms- och svängträning" som gällde, och det går faktiskt riktigt bra. Mackan ser riktigt trött ut efter ett kort ridpass. Men när han kommer in och får lite mat i krubban så ser han såååå nöjd ut. 

På måndag skall Mackan få skor fram och jag tror att det kan hjälpa honom en hel del. Det märks att han är lite ömfotad, framför allt när vi går ut på vägarna runt omkring.

Häst: Machiavelli EC

Tantvarning?

I dag var det dags för ridlektion igen. Samma häst som förra veckan. Vi fortsatte med att repetera det som vi gjort förra veckan, dvs växla mellan lodrät sits, trepunktssits och tvåpunktssits. Jag känner mig faktiskt lite ringrostig eftersom det är ca 5 år sedan som jag hoppade senast – om man bortser från ett och annat litet skutt i skogen. Bara det att få dressyrrumpan ur sadeln och hamna i en trepunktssits är en bedrift i sig. Tvåpunktssitsen är enklare tycker jag. Fick beröm igen för min fina balans, och det är ju alltid roligt. Från att ha varit nästan som en dressyrtant så känner jag mig mer och mer som en hopptant. Målsättningen är att kunna hoppa bana på minst en meter nästa vår så att jag kan söka in till ridledarutbildningen, och jag känner att jag är på gång (trots att vi bara skuttade ca 50 cm i dag). Det är som dottern sa: "Nu är du ju halvägs då..", och det känns riktigt bra att se det ur den synvinkeln. Visserligen måste jag väl slipa lite mer på det här att följa med i språnget och inte vara för tung i rumpan och komma efter i sprången, men jag är ändå på gång och det känns riktigt bra.
Häst:
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Helt på egen hand

Jag fick äntligen lagat staketet i paddocken i dag. Det gjorde att jag kunde släppa Amanda och Mackan på egen hand. Som vanligt skötte Mackan sig exemplariskt. Det spelar ingen roll om det kör bilar eller motorcyklar på vägen ovanför, han är lika cool ändå. Mackan lyssnar jättebra på Amanda, och det är inga som helst problem att trava, sakta av samt stanna. Ibland kan det vara lite si och så med styrbarheten, men den är på G. Än så länge är det bara korta pass som gäller, ca 20 minuter.

Häst: Machiavelli EC