Vadå rund volt?

Efter en jobbig dag på jobbet med gnälliga 7:or så var det riktigt skönt att komma hem till lugnet i stallet.

Thea och hennes mamma var nästan klara när jag kom ner, så vi bytte bara några snabba ord innan de åkte. Eftersom jag gillar när det är folk i stallet så fick radion ersätta bristen på människor. Lite bra musik, en skottkärra och en grep gör mig oftast lätt i sinnet, så också i dag. När stallsysslorna var klara så hämtade jag Mackan i hagen och gjorde i ordning honom. I dag blev det endast träns och benskydd eftersom jag skulle longera en stund.

Jag skrittade fram honom och tog därefter ut honom på volten i linan. Nu var det ett tag sedan, så han var inte riktigt med från början. Lite tveksamheter först, men ganska snart fattade han vad det var som krävdes av honom. Han fick växla mellan skritt och trav i båda varven, och jag tränade på att börja trava endast med att säga "sssss". Vi får se om det kan bli inkörning framöver. Även om jag inte är intresserad av körning så kan det ändå vara roligt att få honom inkörd.

Volten blev "sådär" rund. Vi började i ena kortändan och efter ett antal varv med skritt och trav så var vi nästan nere vid andra kortändan av paddocken. Volten var stundtals lite flytande och också lite oval.. (Det gjorde inte saken lättare att Jossan tog in Baronessa och hade Picke lös.) Men, men.. vi övar vidare så blir det säkert andra bullar snart.

Lev väl!

PS. Apropå andra bullar så är det kanelbullens dag på lördag.

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Tillbaka till uppfödaren

I dag var det dagen för Madams återförening med hennes riktiga matte och Madams alla kompisar i Röstånga. I och med triangelmärkningen så fick Madam åka hem igen.

Jag är övertygad om att Madam kände på sig att det var något i görningen när de andra fick gå ut i hagen på morgonen, och hon fick stå kvar inne. Hon som brukar vara så lugn vandrade omkring i boxen och gjorde kommande mockning till ett helvete för mig. Innan vi lastade så borstade jag henne ordentligt med flera olika borstar. Mycket pälsglans i svansen blev det också. Först hade jag tänkt att bada henne dagen innan, men efter en jobbig vecka på arbetet så var jag mer död än levande på fredag eftermiddag och hade förmodligen stått och somnat med slangen i handen om jag skulle gett mig i kast med att bada Madam.

Underbart med en häst som bara kliver rakt in i transporten utan att krångla, men först stannade hon ett kort ögonblick och såg sig omkring – lite som för att säga "Hej då" kändes det. När vi hade lastat så var klockan nästan 10 och det bar iväg mot Röstånga i Skåne. Det är motorväg hela vägen till Ängelholm och därefter är det väg 13 ca 1 timma innan man är framme. 

När vi hade stannat på gårdsplanen hos Eva så gnäggade Madam högt som bara den. Hästarna i hagen svarade och Madam hann knappt vänta på att vi skulle öppna transporten förrän hon skulle ut. Hade jag tänkt mig för innan så hade jag tagit grimskaftet med kedjan.. Nu hade jag 740 kg häst som skulle dra iväg med mig till hagen där de andra stod och ropade. Eftersom Madam kände de flesta sedan tidigare så släppte vi in henne direkt till dem. De sprang lite, men det blev lugnt ganska snabbt.

Även om det känns tråkigt att inte ha kvar Madam, så känns det bra att hon har fått komma hem igen. Till våren skall hon betäckas och det skall bli spännande att se vad det kan bli..

 

 

Häst: Madam EC

Stallmys och kvällspromenad

I dag hade jag ingen som kunde vara med mig om jag skulle ha ridit Mackan, så jag fick nöja mig med att stanna på marken i dag. Målsättningen har varit att rida varannan dag, men det är inte det lättaste att göra när det är öde i stallet och när man har en unghäst som knappt kan stå still när man skall sitta upp. Tänk vad skönt det skall bli när vi klarar oss utan övervakare och medhjälpare.

När mockning och matfix var gjort så tog jag in Mackan och Madam från hagen. Jag masserade Mackan med en stor rund gummidutt med rejäla piggar på – oj, oj oj vad det var skönt för honom. Därefter tog jag plastborten med gummipiggar och drog av det värsta med överflödigt hår som låg och drällde över hela hästen. Efter det så tog jag en lagom hård rotborste och borstade honom noga och länge. Jättemysigt. 

Jag övervägde om jag skulle longera eller gå på promenad, och valet föll på promenad eftersom jag själv skulle kunna bränna lite energi. Det är aldrig fel.  När vi väl kom iväg så var det nästan skymning och dimman började lägga sig lätt på ängar och hagar. Makalöst vackert. Mackan knallade på bra, men när vi kom till ett hus med två bjäbbande hundar så tvekade han något. Med lite övertalning så vågade han gå fram, men han gick böjd som en banan förbi hundarna. Lite längre fram på vägen så mötte vi grannen och hennes stora Golden Retriever och det var inga som helst problem för Mackan att gå förbi dem. Jag tror att han tog chansen att tveka lite, även om han egentligen hade kunnat (och har gjort flera gånger tidigare). När vi kom hem så var det nästan mörkt, och i dimman på hagen stod ett rådjur och tittade på oss. Mäktigt.

 

Häst: Machiavelli EC

Triangelmärkning!

Nu var det avklarat. Madams triangelmärkning. Det känns som om luften har gått ur oss lite grann.. Efter nästan två års träning och kamratskap så kom domen: Hon kommer inte att fungera som ridhäst. Det som vi under våren och sommaren trodde var en inflammation i karpalleden beroende på en rejäl sträckning i höger bak visade sig istället bero på ärrvävnad i kronledens sidoligament i höger bak. Vilken tur att Martina frågade mig och veterinären om vi kunde röntga höger bak och se vad det var för knöl som hon upplevde hade vuxit med tiden. Om vi inte hade röntgat och sett ärrvävnaden så hade vi kanske fortfarande utrett orsaken till inflammationen i karpalleden. Martina som hade hoppats så på att få göra första dressyrstarten med Madam den här sommaren. Mycket tid och pengar för ingenting.. men det är väl så det är när vi har med levande djur att göra.

Nu skall Madam få åka tillbaka till uppfödaren och bli betäckt till våren. Madam älskar hästbäbisar och vill säkert gärna ha egna. Så, livet på landet i skåne kommer att bli underbart för Madam. Martina får klara sig utan egen häst ett tag framöver. Hur länge det blir får vi se..

Lev väl!

Häst: Madam EC

Kort minne?!

Det vill till att smida medan järnet är varmt. Det har jag hört i alla fall. Men det visade sig att det inte alltid är det bästa.. Eftersom jag var så nöjd med Mackan i går så tänkte jag träna lite i dag också. Men jag märkte snabbt att det vi hade gått igenom i går hade han alldeles glömt av. "Vadå stanna när matte stannar? Det är väl bara att promenera vidare på egen hand..?" Tala om att ha rensat hjärnan under natten! Eftersom jag hade påbörjat dagens övning så var det väl bara att fortsätta, eller rättare sagt: börja om från början. Tyvärr gick det inte alls så bra i dag som i går. Mackan var lite halvseg och ville hellre titta på andra saker än att fokusera på mig. Så här i efterhand så kan jag kanske tänka mig att han behövde vila hjärnan i dag, men det är ju alltid lätt att vara efterklok..

Lev väl! 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Domarskrivare på voltigetävling

Jag har inte tävlat i dag, men jag har varit domarskrivare på FRKs regionala tävling i voltige. Nackdelen med att skriva protokollen är ju att jag knappt har sett något alls! Det  var första gången jag skrev för voltigen, så jag hade fullt upp med att fylla i både siffror och bokstäver där de skulle vara. 

Första klassen var nybörjare i skritt, så där fanns lite tid att fundera mellan sifferskrivandet. Bl a funderade jag på om jag skulle byta utseende på mina fyror.. Jag vågade knappt lyfta blicken från protokollet för jag visste ju inte när jag skulle skriva nästa siffra. Även om jag inte såg så mycket så var det ändå riktigt trevligt. Man rycks ju liksom med i stämningen – fina hästar, musik, duktiga voltigörer, engagerade människor runt omkring mm.

Dagens mest uppskattade inslag var nog Strömstads lag Pink. Fyra helt bedårande flickor i rosa ballerinadräkter! Den yngsta flickan var bara 2,5 år gammal!

 När laget skulle springa in till musiken så fick hon springa som bara den för att hinna med de andra. 

 Jag tror att alla som var närvarande och såg det här laget blev alldeles tårögda..

Frillesås hade med ganska många voltigörer och några hästar. Jag tror att de var nöjda med dagens insats.

 

På bilden ovanför är det Mosegårdens Lux med sina 184 cm i mankhöjd. På ryggen har han Amandas kompis Siri. (Amanda tog säkert ett hundratal bilder, men vi kan ju inte plåga er med så många..) Åk gärna och titta på voltige någon gång – det är riktigt roligt. Om inte annat så kan man ju beundra voltigörerna och deras oerhörda balans och akrobatik.

Lev väl! 

Arrangör: Frillesås Rid o KK
Typ av tävling: Regional
Gren: Voltige

Inga problem att gå på en presenning

I dag var det dags att ha förtroende- och ledarskapsträning med Mackan. Vi har visserligen haft ledarskapsträning tidigare, men det verkar Mackan snabbt glömma av. För att inte bara leda, göra halt och backa så släpade jag fram en presenning från skogshagen. Jag trodde att Mackan och Madam skulle skygga något när jag började dra i presenningen, men de blev istället väldigt nyfikna och kom fram och tittade på vad det var för kul jag höll på med. I stället för att försöka övertala Mackan om att det inte var något farligt så fick jag försöka få honom att gå av presenningen så att jag kunde dra den till stallet. Han klampade över den flera gånger, och det gjorde Madam också. Vid ett tillfälle stod Mackan på presenningen och drog med tänderna i den så att det gick en stor reva! Det lät illa, men det var det ingen som brydde sig om.

 När jag väl fick bort hästarna från plasten så släpade jag den bort till stallet och la den på gårdsplanen. Jag körde också fram transporten, öppnade den och hängde in ett hönät och ställde in en hink med lite kraftfoder. Allt för att det skulle uppskattas av Mackan.

Träningen med att följa mig gick riktigt bra, men när det var dags att promenera in i transporten så blev han lite mer tveksam. Men till slut fick jag honom halvvägs in i transporten och då stannade vi upp och tog det lite lugnt en stund. Därefter backade jag ut honom och så avslutade vi dagens träning. Tidigare har jag alltid haft mottot att aldrig ställa in en häst i stallet som inte hade varit på transporten fullt, men efter att ha läst olika artiklar så bestämde jag mig för att målet med dagens övning skulle vara att inte sätta för mycket press på Mackan och att kunna fixa lastningen själv. Även om han inte var på till 100% så var ju "halva inne", och det kan ju vara ok.. eller?

Lev väl! 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Hoppskogen med Amanda

I dag kom Amanda hem från skolan och frågade om hon kunde rida Mackan. Självklart kunde hon det. Det vill till att uppmuntra när hon har lust.. Amanda och Jossan red till hoppskogen med mig i släptåg, för jag vill ju gärna finnas till hands om det skulle hända något. Men som vanligt så skötte Mackan sig förträffligt. Snart kan hon rida ut själv utan att jag följer med, men då under förutsättning att de undviker landsvägen.

Väl framme i hoppskogen så blev det till att runda träd och trava över små hinder. Träden är helt suveräna, egentligen borde man anväda dem oftare. Mackan tyckte att det var jättekul, men när vi hade lämnat hoppskogen och nästan var hemma så tyckte jag att han såg lite trött ut i ögonen, nästan liksom lite dimmig. 

Det bästa med att Amanda rider är att jag själv får lite motion. Visserligen blir det kanske bara 30 minuters effektiv promenad, men det är alltid något. Jag och Martina har en liten tävling: -4 kilo till novemberlovet. Så egentligen borde jag promenera minst 30 minuter varje dag och inte lägga så mycket mat på tallriken som jag gör. Varför är det så gott med mat? 

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

En av Sveriges gulligaste hovslagare?

Vaknade lika förkyld i morse som jag var i går. Typiskt. Jag masade mig upp vid 7-tiden för att ge hästarna frukost, och hade därefter tänkt att gå och lägga mig igen. Men när jag väl kom in igen så kände jag mig hyfsat pigg och satte mig istället framför TVn. På helgerna är det Dr Phil och det kan vara rätt intressant ibland. (Faktum är att många fler borde se på det för att få lite input i hur man kan vårda sitt äktenskap, sina barn mm. Många kloka ord blir sagda där.)

När jag kom ner till stallet för att släppa ut hästarna så var det något som inte stämde. Det låg små spånklumpar på stallgången, och det hade det inte gjort tidigare på morgonen. När jag granskade stallgången närmare så såg jag att det också låg rester av raspad hov där. Mystiskt. Jag hade ju sutttit i soffan och inte hört något alls, men något hade ju uppenbarligen skett i stallet. Min första tanke var att Yuri, vår hovslagare, kanske hade varit där och fixat Mackans tappsko, men det är väl inget man gör en lördagsmorgon mellan 7 och 8.30..? När jag tog ut Mackan på stallgången så såg jag att han hade fått en ny framsko. Gulle dig, Yuri! Tala om service. I går SMSade jag honom om tappskon och i dag fixade han det. (Det är visserligen inte alltid som det blir åtgärdat så snabbt, men oftast behöver vi inte vänta särskilt länge.) Mackan är rätt så ömfotad, så han var säkert glad över att få skon på igen.

Eftersom jag red i går så blir det bara lite stallfix i dag, resten av tiden skall jag nog tillbringa i soffan för att krya på mig så att jag kan arbeta på måndag igen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Vändningar

Vaknade i morse och var störtförkyld. Näsan rann och ögonen gick knappt att hålla öppna, så det blev inget jobbande i dag. Trots förkylningen så vaknade jag 05.58, två minuter före det att klockan skulle ringa. Bara att dra på sig något varmt och knalla ner till stallet för att ge hästarna mat. Gick och la mig igen, men jag kunde inte somna, så jag gick ner till TVn och letade upp En prinsessas dagbok 2 som vi hade inspelad. Två timmar i soffan en fredagsmorgon – vilken lyx!

Fram på dagen, efter en tupplur, så kände jag mig lite bättre och gick då ner till stallet för att mocka mm. Amanda tog hand om Jossans ponny i dag, så jag hade sällskap. När jag tog in Mackan så upptäckte jag att han hade trampat av sig ena framskon. Typiskt, han fick ju nya skor i förrgår. Men, men, han dör inte av lite skritt i paddocken utan en sko. Innan jag red så kortade jag av manen ca 5 cm och friserade lurvet i öronen. Han blev riktigt snygg. I paddocken så tränade jag vändningar och halter. De första varven så var han jättespänd och det gick knappt att göra något alls utan att han skulle rusa iväg, men efter en liten stund så blev han avslappnad och jättetrevlig att rida. Han lyssnar bra både på förhållningar och igångsättningar, vilket känns lovande. (Oftast räcker det med att spänna rumpan för att han skall gå framåt och att räta upp sig och att sitta emot för att göra halt.)

I kväll är Håkan och Axel på något evenemang inne på Ullevi i Göteborg. Amanda och jag är ensamma hemma och skall nog åka och köpa en pizza att dela på. Hoppas att jag känner mig bättre i morgon, för då skall jag åka och gratta en barndomskamrat som fyllde 50 i går.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 20