Månad: oktober 2008

I morse när klockan ringde så var jag tröttare än någonsin. Tur att det är fredag igen. Veckan har gått oerhört snabbt, och nu är det dags för elevernas höstlov. Själv skall jag ju jobba vidare..

Slutade tidigt i dag och skyndande mig hem i min svarta, bränsleslukande Jeep av äldre modell. När jag nästan var hemma så passerade jag hästarna i hagen och fick då syn på Mackan som stod och drog i eltrådarna med tänderna. Dags att sätta på strömmen, kanske..?! Efter att ha parkerat bilen så ropade jag på Mackan för att få bort honom från trådarna så att jag kunde sätta i kontakten. Så förvånad han blev när han fick en stöt! Han hann inte ta i tråden med tänderna utan nuddade den med känselhåren på mulen först. Tur var väl det. Han ryckte till och ruskade på huvudet. Döm om min förvåning när han gör om samma sak ytterligare tre gånger! Är han dum på riktigt, eller..? Jag älskar verkligen min häst, men ibland kan man ju undra hur det är ställt. Förhoppningsvis är det ålderns nyfikenhet som ställer till det för honom.

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC

Drömde faktiskt om flygplan i natt också. Frågan är om det är någon föraning eller så.. I natt störtade vi visserligen inte, men det var massa andra knasigheter i drömmen. Hoppas bara inte att det är något föraning om något.

I morse kändes det som om jag låg 50 cm ner i madrassen när klockan ringde. Oerhört trött. Masade mig upp och in i duschen för att senare stå och tokglo in i en fattig garderob. Det är som min man säger: "Hästarna har fler täcken än vad du har kläder", och så är det nog. Frågan är bara när jag skall få ork och tid till att shoppa lite kul kläder. ibland har jag funderat på att anmäla mig till någon slags Make over, frågan är bara var. Tänk att få en ny frisyr, nya kläder och faktiskt en helt ny stil. Det vore underbart.

Amanda hade sovmorgon i dag så hon fixade utsläppet av hästarna. För mig är det lyx att kunna äta frukost i någorlunda lugn och ro för att därefter åka direkt till jobbet.  Jobbet ja.. I dag var det ingen särskilt rolig dag. Under första arbetspasset så blev det slagsmål mellan några killar i 9:an. Prata, prata och prata för att reda ut vad det var som hände och kolla vem det var som kände sig utsatt. När det var någorlunda klart så var det dags för ett slöjdpass med 6:orna (jag är slöjdlärare också.. i både hårda och mjuka material). 6:orna är väldigt positiva och kul att arbeta med, så det var ett bra pass. Efter lunchen så hade jag ytterligare ett slöjdpass, men nu med 7:orna. Vanligtvis så är de positiva och framåt, men dagens pass var allt annat än OK. Många hade ingen som helst förmåga att vare sig tänka själva eller att fråga en kompis. Detta innebär då att ca 7 personer vill ha min hjälp samtidigt – hela tiden, vilket är en omöjlighet. För länge sedan så var det en klok människa som sa "att arbeta som slöjdlärare är likvärdigt med att arbeta i julruschen – fast varje dag, året om". Precis så är det. Men i dag var det snäppet värre. Jag kände mig som en halvdöd fågel i gamars sällskap. Inte alls roligt. Det värsta är att eleverna bara kräver massa hela tiden. Det är inte så att de kan tänka sig att göra något själva för att förbättra situationen. Nu är det ju inte så att alla elever är som gamar, men det räcker att 75 % är det för att förpesta dagen.

När jag kom hem så möttes jag av 5 moppar som stod parkerade precis utanför ytterdörren. Inne i vardagsrummet satt Amanda och hennes kompisar och tittade på TV. Inte alls vad jag behövde. Jag kan bara tillägga att vårt hus är relativt litet och på bottenvåningen finns bara vardagsrum/allrum samt ett kök, vilket innebar att jag inte hade någon stans att få lite avskildhet. Det var lika bra att dra på sig stallkläderna och gå ner till stallet. 

I stallet var det bara Rebecca. Glad och positiv som vanligt. Även om hennes ponny är halt så ser hon dagen positivt. Skönt. Dessutom hade hon med sig Dajmgodis som hon bjöd på. Mums. Genast kändes dagen bättre. Lite Dajm, mockning och Mackan så var dagen räddad. I dag fixade Håkan maten och till den ett glas vin. Det känns som det finns en ljusning..

Lev väl!

 

Drömde i morse att jag var på ett flygplan som störtade. Märkligt nog var jag helcool och inte det minsta rädd. Frågan är hur jag skulle reagerat om det hade varit på riktigt? Tursamt nog så ringde väckarklockan i samma stund som jag i drömmen vaknade upp bland massor av människor som låg utspridda på marken. I drömmen var det min pappa som ringde och undrade om jag levde. Han hade nämligen hört på radion att planet hade störtat och att det var flera personer som var allvarligt skadade. Själv kände jag mig helt oskadd.

När jag väl fattade att det var dags att gå upp ur sängen så upptäckte jag hur oerhört trött jag var. Ingen vila, ingen ro. På med morgonrocken, stallskorna och stalljackan. Som vanligt var det lika mysigt att komma ner till stallet för att ge hästarna mat. Känslan av att möta dem på morgonen är mödan värd.

När vi efter egen frukost skulle släppa ut hästarna så upptäckte Amanda att Rebeccas ponny Mapi var blockhalt på vänster fram och dessutom var lite svullen över kotan. Det  var bara att ställa in honom igen och låta övriga hästar gå ut. Märkligt att han blev halt över natten. När jag tog in honom i går kväll så var han helt OK. Först tänkte jag på hovböld, men då borde han ju inte vara varm och svullen på benet. På kvällen i dag så kunde han stödja bra på benet, men markerade kraftigt när Rebecca sprang några steg med honom. Vi får avvakta tills i morgon och se hur han är då.

Amanda harvade paddocken i dag och jag passade på att kratta in vallarna som blir utmed spåret. Det var slitsamt! 120 meter fuktig sand är inte roligt att kratta. Efter helgens mockning hos Helen så kände jag av musklerna i ryggen efter bara en långsida. Till våren blir det nog att lägga på lite mer grus, fixa till staketet och lägga något som förhindrar att gruset drar sig ut ur paddocken.

I dag fixade Axel middagen – pytt i panna. Enkelt men gott.

Lev väl!

PS. På önskemål av Veronika så kommer här ett par bilder på Ebba och Berit.

Underbara söndag! Amanda matade hästarna i morse så att jag kunde sova till strax före 9.00. Det är inte ofta som jag får sovmorgon minsann. När klockan ringde så drog jag på mig ridbyxor och myströjor och gick ner till stallet för att släppa ut hästarna. Det är så himla mysigt när de möter mig med sitt lågmälda gnäggande – förmodligen trodde de att jag skulle ge dem mer mat.. Nu är det bara några dagar kvar innan vi släpper dem i vinterhagarna. Eken har börjat släppa sina ekollon och det är vild jakt från min sida så att hästarna inte skall sätta i sig för många ekollon var. Folk som går förbi undrar säkert vad vi håller på med – både jag och hästarna letar febrilt efter ekollon, och jag har blivit lite av en mästare att plocka många på väldigt kort tid.

I morse blev det inga scones, men väl rostat bröd med marmelad på. Jag älskar smaskiga mackor med sylt! Det blev ingen riktig långfrukost i dag eftersom Amanda skulle ner till Frillesås och rida Felix häst i dag igen. 

Under tiden som Amanda gjorde iordning Contessa så släppte jag ut de andra hästarna som står i Helens stall. Himla tur att jag tog mina gamla stallskor eftersom hagarna till stor del var blöta och leriga. När Amanda red så mockade jag sju boxar och fixade vatten till hästarna i hagarna. Jag fattar inte hur Helen orkar varje dag året om: inget vatten i stallet, lång väg till vattnet i hagarna, punka på skottkärrorna och grepar som är trasiga. Orka! I dag talade jag om för henne att om hon skall åka på tävling någon mer gång så får hon banne mig fixa skottkärrorna och grepen. Inte för att hon hade bett mig mocka, men ändå.. Om man skall överraska någon så underättar det om man inte behöver ta ut sig fullständigt för att knô skiten i skottkärran ut på dynghögen.

När vi kom hem från Helens stall så var det bara att ta itu med sitt eget. Håkan och jag fixade stolparna i vinterhagen så att den är redo för att ta emot hästarna. Skönt när det är gjort. Mockning och annat gick relativt snabbt, men sedan ringde Helen och berättade om dagens tävlingsresultat. När jag pratar med Helen eller Mackans uppfödare Eva så brukar det bli lååååånga samtal. Fördelen när de ringer under tiden som jag är i stallet är att då passar jag på att rensa ogräs på stallplanen under tiden. Nu börjar det bli riktigt fint kring stallet..

När stallet var fixat så hade Amanda pannkakorna klara. Gott! Mer socker och sylt.. Kan det vara så att jag håller på att bli sockerberoende? Jag hoppas inte det. 

Med många pannkakor i magen så var det dags för en promenad med våra korvar Ebba och Berit. Håkan har ont i ena knät och fixar inte promenaderna, så dem får vi andra turas om med.  I dag var det min tur. Med allt som jag gjort tidigare under dagen så blev hundpromenaden det som gjorde mig riktigt trött i kroppen. Ebba och Berit är inga vanliga hundar inte, de är två bestämda Basset Hounds. Sådana promenerar inte jättesnabbt och var tionde meter så vill de stanna och lukta på vad det nu kan vara. Förmodligen andra hundars kiss.. Så stundom måste jag släpa på två Bassets för att över huvud taget komma framåt. Inte roligt alls. Den stora njutningen är när man kommer hem igen. Eller så är det när vi går utmed havet och känner doften av hav och tång. Det är underbart. Nu har Håkan fixat köttfärspaj, så nu skall jag gå och äta.

Lev väl!

Underbara lördag morgon! Klockan ringde vid 7-tiden och det var bara att kravla sig upp ur sängen och gå ner till stallet för att ge hästarna mat. På vägen in tog jag svängen om brevlådan och hämtade in två dagars GP och post. Håkan och Axel var i skåne för att bl a hälsa på Martina på Bollerup och besöka Stapelbäddsparken så att Axel skulle kunna få köra lite skateboard. Det blev lyxmorgon i sängen med GP och Dr Phil på TV. Jag hann till och med somna om en kort stund innan det var dags att släppa ut hästarna.

När hästarna var ute så gick jag in och fixade kaffe och scones till mig och Amanda. Mums! Långfrukost tillsammans med dottern är inte så vanligt. Oftast så sover hon flera timmar längre än vad jag och Håkan gör, så då hinner man ju dö av svält om man skall vänta på henne. I dag var hon däremot uppe relativt tidigt eftersom hon skulle åka ner till Frillesås och rida kompisens häst när de var på tävling i Laholm. Tanken var att Amanda skulle rida i deras hage under tiden som jag mockade deras boxar, men det var så lerigt i hagen att det inte gick att rida där. Det fick bli en promenad tlll ridanläggningen som ligger ca 15 minuters raskt promenadavstånd. Första biten gick bra, men ganska snart kände jag en brännande känsla på högerfotens tår. Stålhättan skavde rakt in i tårna när jag gick, och det kändes inte alls bra. Det gick lite bättre när jag spände både tår, lår och skinkor när jag gick. Frågan är bara hur det såg ut? 🙂 När jag skulle fixa stallet här hemma så åkte de gamla skorna på. Underbara skor.

När kompisens stall och vårt eget stall var fixat så var det bara att ta itu med städningen här hemma. Kul, kul.. Faktum är att det är rätt skönt när det är avklarat.

Det är roligt att några av er har uppmärksammat mitt tidigare inlägg om bloggträff. Vem vet – det kanske kan bli av? Hippson hade ju en monter i Falsterbo i somras och den kanske kan utökas med en blogghörna eller ett bloggtält nästa sommar..

Lev väl!