Månad: november 2008

Värsta reflexekipaget!

Visst är det synd att helgerna passerar så snabbt? Nyss var det fredag kväll och nu är det söndag kväll. Jag har visserligen fått en del gjort: sytt gardiner till köket, planterat cypresser i krukor utanför stallet och satt i belysning i desamma.

Min fredagkväll tillbringade jag på ett disco som 9:orna i grannskapet anordnade. Inställelsetiden var 18.00 och jag kom inte därifrån förrän klockan var 01.00, men då hade vi också hunnit att städa och demontera scenen som banden hade haft. Discot var för årskurs 6-9 i idrottshallen med tillhörande fritidsgård, så det var rätt mycket yta att städa. Nu är det ju så att jag inte har någon direkt vana att vara uppe till sena natten, så jag var väldigt trött på lördagsmorgonen när jag skulle gå och mata hästarna. Resten av dagen gick också lite i slowmotion.. På kvällen fixade jag middagen och under tiden så satte Håkan upp julstjärnorna på övervåningen, sorterade ren tvätt och bytte lakan. Jättemysigt! 

I dag fick Amanda rida Mackan eftersom jag hade en del att fixa med. Hon och Jossan red ut och Amanda hade reflexer från topp till tå, och Mackan hade både ridtäcke i neongult med reflexer samt benreflexer. De syntes på långt håll, och det känns jättebra. Hellre se ut som en neongul julgran än att knappt synas alls. För egen del så brukar jag ta på mig en reflexväst även om jag rider ut mitt på dagen, för jag vill helst att bilar och andra skall se oss på långt håll så att vi inte riskerar att någon dyker upp i alldeles för hög fart precis intill oss. 

Jag har planerat om lite vad det gäller Mackans vila. Först hade jag tänkt ställa av honom i sex veckor, men jag har ändrat mig och ställer av honom i två treveckorsperioder istället. Den första vilan får han med början i morgon och den andra får han framåt februari-mars. Jag tror inte att Mackan behöver sex veckors sammanhängande ledighet eftersom vi har tagit det väldigt lugnt med honom. Han rids ca tre dagar i veckan och då mest ute. Inga större krav, alltså. Dessutom tappar han inte lika mycket om han bara vilar i tre veckor..

Hoppas att kommande vecka går snabbt så att det snart blir helg igen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Minnesförlust?

Jag tror att jag har råkat ut för minnesförlust för jag kommer knappt ihåg vad jag gjorde i går. Jag vet att jag var på jobbet och att dagen var rätt bra. Därefter.. NU kommer jag ihåg vad som hände: min son, som är 12 år, blev nerslagen på skolgården av en jämnårig kille! Axel ringde mig strax före 11 och var jätteledsen. Han berättade att han hade blivit nerslagen och att han var yr. Jag hade lektion och kunde inte komma ifrån, så jag bad Axel att han skulle ta kontakt med en vuxen på skolan. Sagt och gjort. Axels rektor skjutsade honom bort till min arbetsplats och till vår skolsyster för omplåstring, så jag hade honom bara några meter från mig när min lektion var slut. Vilken smäll han måste ha fått! Högerögat var helt svullet och en jättestor bula direkt under ögat. Axel var inte i skick att gå tillbaka till skolan, så han fick åka med mig hem när jag skulle lundhmata hästarna. Håkan ringde den andra killens föräldrar på kvällen och hade ett bra samtal.. eller nej, det var ju i förrgår! HJÄLP! Kan det vara så att jag har för mycket omkring mig just nu? Är det därför som jag inte riktigt har koll på läget. Jag hoppas att det är det som det beror på, för i så fall blir ju läget förhoppningsvis bättre efter juluppehållet.

Jag red i alla fall Mackan en stund i paddocken, så långt vet jag. Jag försöker göra passen lite längre och med lite högre tempo allt eftersom, så att han så småningom kan få upp kondisen något. Vi var helt ensamma och som vanligt såg Mackan spöken överallt till en början, men snart slappnade han av och var lite mer samarbetsvillig. När jag hade ridit klart så fick Mackan massage innan han fick gå ut i hagen igen. 

Kvällen ägnades som vanligt till jobb.

Lev väl!

PS. Axel har en präktig blåtira och tycker förmodligen att han ser lite cool ut nu. Han har pratat med killen som slog ner honom samt med den killens mamma. Läget är under kontroll och det känns bra.

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 40

Äntligen!

Som vanligt var det väldigt trögt att komma ur sängen i morse. Låg och drog mig ända in i det längsta innan jag var tvungen att gå ner till stallet för att morgonmata. De stackars hästarna måste ju få tid på sig att äta upp innan vi släpper ut dem vid 7.30. På med sedvanliga chockrosa ylleunderstället plus fleecemorgonrock och mina gamla stallskor. I morse hittade jag inga goa sockar i mörkret, så det var lite kallt om fötterna en stund. Det är en väldig tur att jag inte möter någon på vägen till stallet, för som jag ser ut så kan jag nog skrämma slag på vem som helst.

Dagen på jobbet flöt på utan större incidenter. Höll på att få hysteriskt anfall på 3:or och 4:or i slöjden bara – annars var det lugnt. Körde en genomgång av litteraturhistoria med 9:orna, vilka var måttligt intresserade av det jag hade att säga. Annat blir det nog i morgon när de skall få se Tristan och Isolde som ett inslag av medeltidens litteratur. 

Mellanmålet i dag bestod av två bitar rökt lax och en apelsin. Konstig kombination. Det viktigaste var att det var snabbt och enkelt. Till mellanmålet så läste jag senaste numret av Hippson – och gissa vad? Mackan och jag var på sidan 3! Lite ledsamt var det att de hade kapat Mackans öron på bilden, men de finns ju att skåda i mitt album om man vill se dem.. Jag fick faktiskt inte bara ett nummer utan jag fick tre nummer! Ett nummer hamnade i sadelkammaren så att de andra kan få titta på oss (..som om de aldrig hade sett oss förut..?). Ett nummer kanske jag skickar till Eva som är Mackans uppfödare och ett nummer blir kvar här hemma så att jag kan visa släkt och vänner när de kommer på besök. 

Jag hade faktiskt planerat att rida i dag, men Jossan och hennes mamma Kerstin kom till stallet när jag precis var klar med mockning och annat. Det blev så att Kerstin och jag hamnade i sadelkammaren och bläddrade i Hippson – och där blev vi kvar. Vi satt och babblade i över en timma, och sedan var det dags för mig att gå upp och fixa middag till mig och barnen. Eller.. middag är väl kanske att överdriva – vi åt våfflor med glass och sylt. Onyttigt men gott.

Det var mycket bra att läsa i Hippsontidningen. Bilden med BajaMajorna och "släng bajset här" var riktigt rolig. (Amanda visste inte riktigt vems bajs det var som skulle slängas 😀 Frågan är om min dotter har alla bestick i lådan? Popcorn i kastrullen? Tomtar på loftet? Självklart har hon det, men ibland kan man ju undra.. ) Vi bestämde att Jossan skulle sälja Picke och istället köpa sig den stora hästlampan som kostade 50 000 kr, för då skulle hon kunna sitta på hästen framför TVn och dessutom slippa mocka. Bra för henne.

I kväll skall jag nog lägga mig i tid och läsa Hippson eller en bok. (Men just nu såg jag vad klockan var och insåg snabbt att jag inte kommer i säng i tid. Men jag läser nog ändå..)

Lev väl! 

Drygt strö!

Då var det måndag igen. Full rulle på jobbet och tiden bara rinner iväg. Rätt så bra, faktiskt. Tog en snabbsväg till stallet efter jobbet för att ha kvällen till jobbarbete. Mackan och de andra hästarna får mat ute, både lunch och middag, så de kommer inte in förrän framåt niotiden i kväll. Eftersom jag inte skall rida eller arbeta Mackan i dag så gick det snabbt att fixa stallet.

Nu är det två veckor sedan som jag gjorde i ordning Mackans box med gummimatta och halmpellets. När jag var i Falsterbo i somras och pratade med leverantören av pelletsen så sa de att 4-5 säckar var lagom för en box på 9 kvadrat. Mackans box är 12 kvadrat så jag öste in 6 säckar pellets. Och gissa vad – jag har inte behövt fylla på någon endaste gång! Är inte det rätt otroligt? Nu kanske det låter som om han står på golvet, utan något strö alls, men så är det inte. Han har rätt gott om strö, och det ligger som en kompakt sandstrand. Perfekt. Vanligt spån är ju väldigt lättflyktigt och jag behövde ha in väldigt mycket för att han inte skulle få liggsår av betongen, men det här ligger där det ligger. Visserligen mockar jag inte ut kisset varje dag, men kanske varannan eller var tredje – lite beroende på hur det ser ut. Jag har säkert sagt det tidigare, men jag säger det igen: det luktar inte amoniak alls! Det lär väl inte dröja så många dagar till innan jag behöver fylla på – men ändå! Två veckor..

Det är med spänd förväntan som jag kollar brevlådan varje dag. Jag och Mackan skall ju vara med på sidan tre i Hippson! Lite smickrad blev jag när redaktionen kontaktade mig och frågade om jag ville vara med – och det ville jag ju gärna. Jag som inte ens hade anmält min bild till sidan tre.. I förra numret av Hippson så var Rebecca Glamhedens föl med på sidan tre, och det lustiga är att vi bor inte så långt ifrån varandra. Kul.

Nu skall jag ta tag i livet igen och sätta mig och jobba ett par timmar.

Lev väl!

2008-11-23 22:30:00

Underbara helg! Visst är det kul att arbeta, men att vara ledig är helt underbart. Den här helgen är den första på väldigt länge som jag inte har haft något uppbokat och det var skönt. Jag har kunna fixa med lite allt möjligt här hemma, sådant som jag inte hinner annars. T ex så planterade jag två amaryllis som vi har köpt av Amanda. Egentligen skulle de nog ha planterats för ett tag sedan för att knopparna skall hinna blomma till jul, men tiden har helt enkelt inte räckt till.

Långfrukost både lördag och söndag. Titta på lördagsmorgon på TV och läsa tidningen i lugn och ro – det är helg. Konstigt nog så vet jag inte riktigt vart övriga tiden har tagit vägen, för när jag tänker efter så vet jag inte riktigt vad jag har gjort förutom att plantera amaryllis. 

I dag red jag ut tillsammans med Rebecca. Marken var stenhård och det blev till att skritta hela rundan. Mackan tog täten som vanligt och lilla Mapi traskade raskt på bakom. Trots att Mapi är en C-ponny så håller han jämna steg med Mackan. OK, Mackan kanske inte går så snabbt som han borde eftersom han har fullt upp med att titta på allt konstigt som finns intill vägen. Det är inte lätt att bara vara 3 år.. I dag skulle vi gå över en vägbula som vi inte tidigare har passerat. Bulan var målad med stora vita rutor, och det var KONSTIGT tyckte Mackan. Även om Mapi fortsatte att gå så ville inte Mackan gå på de konstiga rutorna i första taget, men med lite övertalning så vågade han till slut. När vi närmade oss stallet så märkte jag att han var lite trött, så jag hoppade av och gick sista biten hem. Det var riktigt skönt att få igång blodet i fötterna och i resten av kroppen. Långkalsonger i ylle hjälpte inte särskilt mycket i dag – undrar hur det blir när temperaturen går neråt 10 minus? Då får jag nog åka och köpa en sådan där otymplig overall, som jag dessutom tycker är ganska ful. Eller så får det bli ett par långkalsonger till – utanpå ridbyxorna.

Jag planerar att rida Mackan några veckor till och därefter så skall han få vila i ca 6 veckor innan vårens uppbyggnad startar. Då blir det andra bullar..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Första uteritten i mörker

Lika svårt att vakna i dag. Ögonen var nästan som om någon hade sytt i hop dem, men med mycket viljestyrka och jäklar anamma så kom jag till slut upp. Samma klädproblem som vanligt: tråkiga kläder i tråkiga färger. Jag måste få tummen ur och ta svängen till Kungsbacka för att se om jag kan hitta några nya kläder. Hur som helst så fick jag tag i något användbart och kunde fortsätta dagen. Möte med kommunen och arbetspass med eleverna stod på dagordningen.

I dag snabbade jag mig hem efter jobbet med förhoppningen om att kunna rida ut innan det blev mörkt. Som tur var så var Elin i stallet och hon hängde gärna med ut en sväng. Även om vi gjorde en rekordsnabb borstning så kom skymningen innan vi hann iväg, men vi var laddade med reflexer och blinklampa så det gjorde inget. Mackan tog täten direkt – han bangar inte för något. Visst var han lite tveksam för skuggor och konstiga saker i mörkret, men han knallade på ändå. Det som gjorde honom mest osäker var när vi skulle gå förbi en stor motorbåt på en vagn med en presenning över. Med lite övertalning så gick han, om än bananformad, förbi båten. Sällskapet Baronessa, 22 år, är ingen klippa att räkna med. Men vad gör det när Mackan är så stabil. 

Efter en härlig uteritt bjöd Håkan på hemlagad Pizza. Mums! Därefter var det dags att sätta sig med alla jobbsaker igen.. Snart är det lov..men det dröjer nog lite till.. hoppas att tiden går fort..utvecklingssamtal innan lovet.. mycket att göra.. snart är det helg..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Myspys med Mackan

Tusan vad svårt det kan vara att vakna på morgonen! Var dödstrött efter att ha varit i Fritsla och hämtat hö på tisdagen och suttit med jobbarbete till klockan var över elva kvällen innan, så jag får väl skylla mig själv. Jag räknade ut att jag hade burit över ett ton hö själv. Bra gympass.

Hade en hyfsat bra dag på jobbet, men fick packa väskan full med jobb i dag också. Jag har ca 30 uppsatser för årskurs 9 att läsa, dessutom en väldig massa annat att ge respons på. Snart är det betygsdags och då vill det till att ha på fötterna. Det är kul nästan jämt..

Efter jobbet och den sedvanliga mellanmålsmackan så gick jag ner till stallet. Började med att mocka och var förundrad över att jag inte har behövt fylla på pellets ännu. En och en halv vecka sedan jag gjorde i ordning boxen och inte en pellets har lagts till. Underlaget ligger still och absorberar urin riktigt bra, och dessutom luktar det friskt utan en tillstymmelse till amoniakdoft. Toppen!

I dag tog jag extra tid till att fixa med Mackan. Jag valde mellan att massera och att rycka manen, och då han tenderade att se ut som en gammal travare så valde jag att fixa manen. Resultatet blev riktigt bra, men han såg faktiskt lite fjompig ut när jag hade kortat av pannluggen. 

När stallet var klart så var det bara att ta itu med resten: laga mat, tvätta och jobba. Kul värre! Nu längtar jag till jullovet!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Spöken överallt

Nu har det gått några dagar sedan jag arbetade Mackan. Lite dåligt samvete får jag, men vad kan jag göra när plikten kallar? Det är inte lätt att hinna med så mycket fritid när man arbetar på en nystartad skola. Dessutom skall jag ju försöka hinna med att träffa maken och barnen emellanåt också. Det är tur att jag har en unghäst som inte ställer samma krav som en äldre häst beträffande ridningen..

I lördags var jag och Amanda och tittade på en urgullig kattunge! Den skall flytta hem till oss om ca 2 veckor. Det är en lurvig 3-färgad hona som troligtvis kommer att heta Doris. Hoppas att Findus gillar henne – annars kan det bli jobbigt.

I söndags var jag, Amanda, Jossan och Rebecca i Kungsbacka för att se på första kvalet till GP-ponnyn. Amandas C-ponny Appollo Silver skulle kvala med sin nya ägare. Dessutom skulle Amandas D-ponny Katinka vara med i två LB – och det ville vi också se. Känslomässigt har jag inte släppt den ponnyn ännu, trots att det var 4 månader sedan vi sålde henne. Världens mysigaste! Vi åkte in lagom för att se Katinka i första klassen och då var klockan ca 11. Dagen gick fort och vi såg både bra och mindre bra ritter. Flera av Amandas kompisar var placerade, vilket var jättekul. När Appollo hade hoppat GP-ponnyklassen så var klockan 18.30 och det var dags att åka hem. Eftersom vi åkte innan klassen var slut så vet jag inte hur det gick för dem, men de hade en dubbelnolla och helt ok ridning. Hoppas att det gick bra i stilbedömningen också. Jag får gå in och kolla resultaten på KRK´s hemsida när jag får tid.

I dag ordnade jag så att Amanda och Axel fixade kvällsmaten. Jag ville ta hand om Mackan och också hinna rida en stund. Kvällen var kall men stilla. Som tur var så hade blåsten från i går lagt sig.Mörkret och ensamheten gjorde att Mackan så spöken överallt. Relativt spänd och känslig större delen av ridpasset. i och med att vi var helt ensamma i stallet så tog jag det lite extra lugnt. För säkerhets skull så bad jag Amanda att titta ner i paddocken då och då – i fall jag skulle åka av. Mackan skötte sig bra och jag kom helskinnad in lagom till middagen. Gott.

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Ensamma i paddocken

Ställde klockan på 05.45 i morse för att hinna med att sjunga för Håkan, som har födelsedag i dag. Det är lite konstigt att man som regel är mindre benägen att ligga och dra sig i sängen när det verkligen gäller. I vanliga fall drar jag mig gärna upp emot 20 minuter innan jag masar mig ur sängen, men när det är födelsedag, tävling eller något annat viktigt då går jag upp direkt när klockan ringer och det oftast utan att vara särskilt trött. Vad beror det på?

Sången var väl sådär och ungarna och jag såg väl mest ut som zombies när vi stod där vid sängen och sjöng. Håkan blev glad över sina presenter och var genast tvungen att prova sin nya blodtrycksmätare. Håller man på att bli gammal när man önskar sig en blodtrycksmätare i födelsedagspresent?? Eller.. Fast å andra sidan så kanske han blev lite orolig efter proppen som han fick i somras. Vem hade inte blivit det? Jag är bara tacksam över att han håller lite extra koll på sitt blodtryck och sin hälsa så att han inte råkar ut för något igen.

Efter en hektisk dag på jobbet så var det gamla vanliga rutinen: snabbt hem och äta något, på med stallkläderna och snabbt ner till stallet. I dag skyndade jag mig lite extra i och med att Håkan fyllde år och det verkligen inte passar sig att tillbringa kvällen i stallet då. Pelletsen hålller på att ge med sig och bildar istället ett kompakt lager av fint strö – nästan som i en kattlåda. Mockningen går snabbare nu än när det var spån i boxen, och det är ju en fördel. Eftersom jag hade planerat in longering så skyndade jag mig för att hinna innan de andra tjejerna kom. De hann visserligen komma innan jag hade hunnit ut i paddocken, men de bestämde sig för att rida ut en sväng i totalt mörker. 

Eftersom jag blev ensam med Mackan i paddocken så kunde vi ta det utrymmet vi behövde. Skönt. I dag skippade vi galoppen men jag longerade en liten stund med halsförlängare i båda varven. Oftast lyssnar Mackan, men i dag undrar jag om han inte var lite döv på höger öra. I vänster varv gick det jättebra och han lyssnade fint på kommandon, men i höger varv fungerade det mindre bra."Vadå? Vill du mig något??" Synnerligen trögtänkt i höger varv. Jag höll inte på särskilt länge och när vi var klara så blev det extra ryktning och lite mat i boxen.  

Hoppas på bra väder i helgen!

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan

Skumt att mocka pellets

I morse var det väldigt nära att jag försov mig! Hur trött som helst efter gårdagens jobbmöte. Ibland undrar jag vad jag håller på med? Vakna, arbeta, snabbsväng i stallet, jobba mer, sova – och så börjar det om nästa morgon. Jag hade gärna sett att jag kunde lägga mer tid hemma på gården så att jag kom ifatt någon gång.. Kanske är det läge att gå med i postkodlotteriet eller att köpa ett gäng trisslotter och hoppas på det bästa? Någon måste ju vinna, och en vacker dag kanske det är jag. Vem vet?

Efter en helt ok dag på jobbet och en snabbhandling på ICA så åkte jag hem i min gamla JEEP för att äta något innan stallet. Det fick bli en macka samtidigt som jag kollade mina mail och tog en snabbtitt på Hippson. Inget nytt någonstans. 

På med stallkläderna och ner till stallet. Thea och hennes kompis var redan där och efter en stund så kom Jossan och Rebecca också. Kul när många är i stallet samtidigt. Det enda som kan irritera mig lite är när ungdomarna inte plockar undan efter sig. Att sopa på en liten större yta än just där hästen har stått sitter långt inne. Att det sedan ligger torv och annat lite här och där är det ingen av dem som ser. I det här läget är jag nog lite av en pedant och sopar därför själv. Jag vill att vem som helst skall kunna gå in i stallet när som helst och finna det rent och snyggt.

I natt hade Mackan legat ner – det syntes på honom i morse. Han hade dessutom gått runt en del i boxen, vilket gjorde att det inte var helt lätt att mocka. Det var en lite underlig känska att mocka i pellets. Det blir säkert annorlunda när han har trampat sönder den och när det blir mer som ett fint strö. Nu upptäckte jag att jag dessutom blev lite småsnål, för jag tyckte det kändes som världens slöseri när det kom hela pellets med skiten i skottkärran. Som om det skulle göra något? Det var nog mest känslan av att de inte ens var använda – eller? 

Egentligen hade jag velat rida i dag, men jag orkade helt enkelt inte. Istället tog jag en noggrann borstning och lite stubbträning. Jossan var flitig som vanligt och red i paddocken, och med allt regnande under dagen så hade hon haft nytta av både simfötter och cyklop.

Lev väl!