Ibland är det himla svårt att att välja vilken typ av inlägg jag skall göra, för i dag har jag gjort lite av varje. Dagen började med en liten sovmorgon. Martina matade hästarna så att jag kunde sova ända fram till 8.20 – skönt! När jag kom ner till stallet så låg kolikponnyn Picke ner, men när jag öppnade boxdörren så ställde han sig upp. Han markerade lite genom att kicka lite med bakbenet, så helt ok var han inte. (Jossan och Kerstin åkte inte från stallet förrän 00.30 i natt och då verkade Picke bättre.) Under tiden som jag fyllde på varmt vatten i hinken i hagen så lade han sig ner igen, men när jag hade släppt ut de andra så hade han ställt sig igen och väntade på sin tur att komma ut i hagen. Därefter visade han inga som helst tecken på kolik. Skönt att det släppte.
När hästarna var ute och frukosten avklarad så fixade jag lite inne innan jag drog på mig mina nya joggingskor och gav mig ut i terrängen för att komma till rätta med min kondition. Jag måtte ha västsveriges sämsta kondition! Jag inledde med en rask promenad för att mjuka upp muskler och leder (-visst låter det klokt?). Därefter joggade jag en bit, tills dess att jag märkte att synfältet minskade och jag liksom blev lite dimmig i blicken, då promenerade jag en kort stund tills kroppen hade stabiliserat sig. Så höll jag på tills jag kom hem igen. Riktigt svettigt! Trots att jag bara var ute i drygt 20 minuter så var ansiktsfärgen nästan purpur och pulsen hög. Målsättningen är att jag skall klara reningsverket runt utan att promenera – undrar just hur lång tid det tar..? Efter stretchning och eftersvettning så väntade andra sysslor så som tvättstugan, städning mm.
Fram på eftermiddagen så var det dags för Mackans aktivering. Jag hade bestämt med Martina att vi skulle köra Mackan till ridhuset i Frillesås, dels för att jag skall dit och träna om ett par dagar, men dels också för att träna honom på att gå på trailern. I dag var han väldigt lugn när vi skulle lasta, men han ville inte gå på utan påtryckning. Påtryckningen innebar att vi bokstavligt talat drog honom på trailern med hjälp av en lina bakom. Inget tjafs, bara pang på. Allt som allt tog det kanske max 5 minuter. Min Jeep har varit på verkstaden i dag och fått drivknutarna bytta. Jättekul – 10 000 kr fattigare.. Problemet var bara det att när jag skulle åka iväg så började hela bilen låta väldigt konstigt och bromsen kändes märklig. Första tanken var att vända, men när vi körde lite snabbare så försvann lätet, så jag valde att forstätta färden mot ridhuset.
I ridhuset låg det nytt spån och Mackan såg genast möjligheten att rulla sig. Martina ledde honom under tiden som jag fixade på mig stövlarna, och då lade ha sig ner i farten – med sadel och fleecetäcke. Jättemysigt, tyckte Mackan. Mindre mysigt, tyckte Martina. Hon fick upp honom utan att han hann rulla sig, men han hann ändå bli rejält spånig. Ridningen gick väl så där. Strax efter att jag hade suttit upp så kom ett gäng av ridskolans hästar galopperande lösa utanför ridhuset. Väggarna är av plåt och Mackan hörde dem tydligt och blev jättespänd. Spänningen kvarstod hela ridpasset, men jag får se det som miljöträning in för kommande träningar. Jag skrittade en lång stund och därefter gjorde jag övergångar, serpentiner, halter mm. Det är så kul och jag ser fram emot kommande träningar för Marie Hammarberg. Jag tränade för henne med min förra häst, men med Mackan har jag ännu kommit igång med träningarna. Förhoppningsvis så kommer jag iväg så gott som varje onsdag från och med nu.
Väl hemma från ridningen i Frillesås så väntade god mat och gott vin. Livet är underbart!
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
