När det blev klart att skolan skulle vara stängd även på fredagen så kastade jag mig över nätet för att beställa en biljett till fredagens föreställning. Jobbet jag skulle göra under fredagen får vänta till helgen.. Jag fick en biljett och tog tåget in till Göteborg och Scandinavium.
Dagens första klass var finalen i Future Winners och jag blir så himla imponerad av dessa ungdomar som är så duktiga. Vid ett flertal tillfällen satt jag med tårar i ögonen och hoppades att ingen i publiken skulle se mig.. Lite pinsamt är det att bli så rörd över andras prestationer. Alexandra Emanuelsson är bara 14 år och hoppar 1.35 i Scaninavium!! Helt galet bra. Dessutom var hennes häst Ottawa riktigt snygg. Tyvärr fick Alexandra 8 fel i grunden och gick inte vidare till omhoppningen – men ändå! En prestation att bara varit med. Hon är ju jämnårig med Axel!
Klassen efter var 1.40-hoppning, men jag missade nästan halva startfältet eftersom jag var inne på mässan och tittade. Jag önskar att jag hade en tjock plånbok så att jag kunde beställt ett UME-släp – ja, jag suktar varje gång det är mässa – jag skulle också vilja köpa ett par nya snygga ridstövlar och nya snygga ridbyxor. Nu fick jag nöja mig med att titta och tänka att jag egentligen inte behöver något eftersom jag redan har det mesta. Jag har både hästtransport, ridstövlar och ridbyxor.. För övrigt så upplever jag att mässan hade ett mindre utbud i år, och frågan är om den inte var mindre i år än tidigare?
Sista klassen jag fick se var FEI World Cup Dressage – Grand Prix, och det var dagens höjdpunkt för min del. Det är sååååå häftigt att se alla dessa duktiga ryttare på oerhört fina hästar. När jag satt där så slog det mig att Scandinavium är en sluten värld där man tappar både tid och rum. Härligt. Samtidigt så la jag märke till att det fanns väldigt många lediga platser, trots att det knappt gick att få tag på biljetter. Jag valde bästa möjliga plats när jag beställde min biljett, men det fanns många tomma stolar som hade betydligt bättre placering än vad jag hade. Trist.
Det är riktigt intressant att följa domarnas bedömning under ritterna. Frågan är hur en galopppiruett som inte är riktigt genomförd ändå kan ge en bra bit över 60% och hur en misslyckad ryggning också kan ge runt 65%?? Frågan är ibland vad/vem det är som bedöms?? Om någon missar en ryggning på en vanlig regional tävling så genererar det knappast särskilt många procent.. Hur kan detta komma sig? Efter drygt tre timmar sittandes på rumpan så var både rumpa och ben i det närmaste mörbultade – med det var det värt:-))
Martina fixade stallet i dag, så jag kunde lifta hem med Håkan till en god middag med gott vin efter en alldeles härlig dag.
Lev väl!
