Oj, oj, oj vad jag har slarvat!

Varför har inte dygnet mer än 24 timmar? Nu när jobbet har dragit igång och allt är på snurr igen med jobb, stall och familj så blir det inte så mycket tid över för annat – som t ex bloggandet. Jag vet med mig att jag inte har skrivit på ganska länge, men att det var så här illa hade jag ingen aning om. Med tanke på hur länge som jag har skrivit regelbundet så är det synd och skam att ha ett uppehåll i bloggandet i flera veckor. Det är ju som ett jättehål i min annars så välskötta riddagbok. Nu måste jag försöka få till bloggandet på riktigt.

Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att Mackan och jag kämpar vidare med allt vad träning heter. Jag har tävlat, men utan något bättre resultat, och fokus måste nog ligga på tempväxlingar och formen. I domarprotokollen kan jag läsa att Mackan inte är riktigt eftergiven och jag har tagit upp det med Isabel. Faktum är att det fungerar bra på träning (efter en stunds ridande) och förmodligen är det så att jag inte får till det riktigt på framridningen samt att jag kanske spänner mig när jag skall rida in på banan. Nu har jag bara tre tävlingar inplanerade och efter det så får det bli träning för hela slanten. Under vintern skall jag arbeta med att stärka Mackan och ställa in siktet lite mer på LA.

Jag har köpt ett EE-bett till Mackan, och det är egentligen lanserat för Islandshästar men bör väl fungera lika bra på andra hästar. Bettet är tredelat och med tungfrihet – än så länge verkar det fungera bra, men jag måste erkänna att det inte är någon revolutionerande skillnad mot det vanliga tredelade som jag rider med.. Men dyrt var det..

Vi har också sålt Martinas häst Acolla till en trevlig tjej i Eslöv. Hon kommer garanterat få riktigt roligt med Acke och vi hoppas att få se dem på tävlingsbanorna framöver. Det är alltid lika jobbigt att sälja häst, och värst är det att se sitt barn så ledset. Det bästa i den här hästaffären var att Martina själv tog beslutet att sälja eftersom hon måste lägga sin tid på sina universitetsstudier. Klok flicka.

En annan bra sak är att jag har bokat heldagsbiljett till Göteborg Horse Show redan nu. Varje år är jag sent ute och får ta de platser som är kvar, vilket ofta innebär en sittplats på rad 25 eller ovanför. Trots att det är ett halvår kvar så ser jag fram emot en lång dag på Scandinavium.

Lev väl!

EE-bett

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen