Peppad!

På vardagarna åker jag oftast buss till jobbet och har sedan i somras försökt ta mig igenom Sandmannen (Kepler) utan att lyckas. Min egen analys är att jag egentligen inte gillar den sortens spänning och tycker att det är lite otäckt, så jag låter bli att läsa/lyssna. Insåg att det var lika bra att skippa boken och satsa på en annan istället. Letade reda på en om mental träning som jag lyssnar på bussen till och från jobbet, vilket blir ca 40 minuter per dag. Perfekt! I dag när jag lyssnade så handlade det mycket om målbilder och att man måste ha en målbild och intala sig att man kan och att man duger. Målbild. Det hade jag en för ganska längesedan… Dags att damma av den igen, så det har jag gjort. Nu satsar jag på att snabbt komma iform igen så att jag kan komma lite närmare mitt mål.

Dagens ridpass var mer inriktat på form och aktivitet än de senaste, för då har jag mest lullat runt och motionerat min häst. I dag blev det övergångar i alla möjliga former och jag var noga med att Mackan skulle bära sitt huvud själv. Det blev ett riktigt roligt ridpass! Nu ser jag fram emot kommande ridpass och jag skall jobba stenhårt för att komma närmare mitt mål. I dag märkte jag att mina pilatesövningar har gjort susen, för jag kände mig starkare i bålen nu än tidigare. Najs!

I morgon blir det en helt annan aktivitet: träning för Jörgen Schwarz. Fokus på hantering och förhoppningsvis kanske jag kan få lite hjälp på traven för att få en självlastande häst. Det skall bli spännande!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Snart är vi på G…?

Nu har jag börjat galoppera Mackan och träning mm ligger inom räckhåll nu känner jag. Det skulle verkligen behövas lite träning eftersom jag vissa dagar upplever att jag rider en 3-åring istället för en 10-åring… Det är ju liksom inte bara att sitta upp efter tre veckors vila och fortsätta där vi var. På något märkligt sätt lyckas Mackan förtränga vissa saker, t ex att lyssna på sin ryttare = mig. Kommunikationen blir då att jag t ex ber honom göra halt och svaret blir då ”ville du något? Jag tror att jag går några steg till innan jag väljer att lyssna…” Efter lite upprepade halter så fattar han och blir mer lyhörd för mina önskemål. 

Den senaste veckan har jag longerat, tömkört och ridit och nu har jag börjat lägga in lite mer galopp. Just nu ställer jag inga direkta krav på formen utan vill att han skall bjuda framåt och bära sig själv, så ibland känner jag mig som en nybörjare på en ridskolehäst – ingen direkt vacker syn… Att starta MsvC till våren känns som en utopi just nu – kanske framåt sommaren (i bästa fall). Vi får väl se om det går att få en intensivkurs för att komma ikapp oss och komma i någorlunda tävlingsform. 🙂

För att stärka Mackan så försöker jag lägga in pass där han får gå över bommar och när tillfälle ges så traskar vi runt i naturen. Hoppas på en något rundare (häst)rumpa om ett tag.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan

Över stock och sten.

Sedan ett tag tillbaka har jag funderat på om det går att rida i den lilla skogen som ligger i ena kanten av golfbanan och i dag gjorde jag slag i saken och red dit. Inte en golfare i sikte så långt ögat kunde nå, vilket var rätt bra ifall jag skulle råka rida på ”fel” ställe. Jag har ridit förbi skogen tidigare när jag har följt grusvägen som går över golfbanan och då har jag sett att det verkar vara en ok skog för att låta Mackan få lyfta lite extra på benen. När jag kom fram till skogen så följde jag en liten väg upp på kullen och där uppe var det som en liten kyrkogård omgärdad av en stenmur. Innanför murarna var det några gravstenar så jag höll mig utanför. Gjorde en liten vända utanför och gick tillbaka ner till grusvägen för att följa en annan stig, och då blev det genast bättre. Det var en liten stig som slingrade sig utmed skogskanten och efter en liten bit så klättrade vi upp på kullen och ner på andra sidan. Riktigt bra träning för Mackan! Lite svårt för mig i och med att han var riktigt pigg och låg på som ett ånglok för det mesta. Då och då försökte han busa lite genom att småbocka på stället. När vi kom ner på andra sidan kullen så följde jag grusvägen tillbaka bort mot stallet och fick hoppa över bäcken i dag igen. Kul tycker Mackan! 

I dag blev det mest skritt men med lite inslag av trav där grusvägen inbjöd till det. Nöjd över att ha överlevt så kom jag tillbaka till stallet efter ungefär 45 minuter och funderade samtidigt på om det faktiskt är så att jag har blivit fegare med åldern. Misstänker att det är så, men jag vägrar att låta mig stoppas av feghet så jag kommer fortsätta att rida ut och tänker att en dag så kanske vi kan skritta på långa tyglar och njuta av naturen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Brall på lina!

Planen i dag var att rida ut men i och med att det körde timmerbilar i skytteltrafik på ridvägen så valde jag att lina Mackan i paddocken istället. Han har haft otrolig överskottsenergi den senaste tiden, vilket är helt förståeligt. Promenerade med honom i 15 minuter innan jag vågade släppa honom på volten och det var nog tur det. Jösses vad han brallade innan han slappnade av och började trava ordentligt. Varför kan han inte röra sig så när jag sitter på?!? Riktigt fin häst! När jag bytte varv så ville han först inte gå fram alls utan brallade på stället och bytte varv, så jag fick leda ut honom på det nya varvet några gånger innan han accepterade att han skulle gå framåt. Märkligt. En stund trodde jag att det var något som gjorde att han inte ville gå i höger varv, men när jag såg att han kunde röra sig utan problem i det nya varvet så släppte jag den tanken. Inklusive skritten så blev det 30 minuters arbete i dag och det fick räcka så här i igångsättningstider.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

På utflykt! :)

I dag hamnade jag och Mackan på en lite oplanerad, men ändå påtänkt, utflykt. Vi åkte till Ligården för att rida i deras manege eftersom jag gjorde bedömningen att det underlaget passar oss bättre nu i och med att det är fast och jämnt. I vanliga fall brukar jag prioritera att tillbringa fredagskvällarna hemma med familjen, men i dag prioriterade jag ridningen. Tur att jag har en man som är en fena på att laga mat, för annars hade familjen fått svälta…

För säkerhets skull ringde jag till Ligården innan för att säkerställa att ridhuset var tillgängligt – och det var det. Traudi Björling (?) hade träningar men det var öppet för ridning ändå. Kul! Nu äntligen fick jag en chans att se Helene och Omaha Beach träna för Traudi (även om jag själv satt till häst). När jag tog in Mackan i manegen så upplevde jag att han var väldigt positiv och framåt, ungefär som om han sa ”det här var roligt!” Inget spö och inga sporrar och jag hade en häst som villigt bjöd framåt. Härligt! I dag travade jag lite mer än vad jag har gjort tidigare i veckan och jag lät Mackan gå med näsan framför lodplan och huvudet lite högre än vanligt. Målet är ju att han skall komma upp och bli mer självbärig än vad han har varit i vinter… Det är som en av systrarna i stallet sa ”man får köra lite ridskolestuk ett tag så kommer det av sig självt sedan” så jag testar det tills dess att det är dags för nästa Kajsa-träning. Jag red bara i 45 minuter och Mackan kändes lika positiv hela tiden och det kändes bra att bryta när han var på topp.

Jag fick möjighet att titta lite på Helene när hon tränade och dessutom prata en stund med henne innan det var dags att åka hem. Trevligt! Synd att det är så sällan vi hinner ses, men nu har vi mycket på gång i ORF´s dressyrsektion så det kommer bli många tillfällen att träffa alla trevliga fd stallkamrater igen. Kul!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Fjärilar i magen…

Nu har jag haft lite varannandagsaktivering med skritt under två veckor. Jag har promenerat ute och inne, ibland över bommar och ibland utan. Några gånger har jag ridit och andra gånger har jag promenerat – allt för att variera så mycket som möjligt. (Om sanningen skall fram så har jag haft lite svårt att motivera mig till att sitta upp och skritta i 30-40 minuter…) Nu var det dags att lägga in lite trav och det kändes som en bra idé att rida ut. Eftersom Mackan har varit RIKTIGT laddad när jag har gått med honom så måste jag erkänna att jag hade fjärilar i magen när jag red iväg så jag tog ett antal djupa andetag – in genom näsan och ut genom munnen… Faktum är att det gör nytta. Jag blir lugnare och Mackan känner det direkt, men det är ju känt sedan tidigare studier.

För att variera mig så red jag bort mot golfbanan och var tvungen att ta mig över en liten bäck i ett dike. Min plan var att Mackan skulle gå I vattnet istället för att hoppa, men han hade helt andra planer beträffande det. Tjoflöjt! Ett riktigt hopp blev det efter en stunds försök till övertalning om att gå i vattnet. Puh! Det gick ju bra. Nästa hinder var vid en vägbom där man måste gå runt bommen och där är det geggigt och lerigt, men oftast kliver Mackan över utan problem. I dag blev det dock ett litet hopp över geggan, snyggt parerat av mig som på något sätt nästan lyckades vända honom i luften så att vi kom ut på baksidan av bommen. Puh! Det gick ju också bra. Av någon anledning så tycker han att det är riktigt läskigt att gå förbi en lada som ligger precis vid golfbanan och varje gång så måste jag övertyga honom om att han skall gå fram. Så även i dag, men i dag hann han med lite baklängestrav också innan han tveksamt kunde ta sig förbi ladan. Djupandning igen… In genom näsan, ut genom munnen. Puh! Efter ladan var det grusväg och där blev det även lite trav (med riktigt bra tryck i). Mackan var spänd och full av energi, vilket var härligt på sitt sätt. När vi vek av upp på grusslingan mot Fors så ville Mackan helst galoppera, men där sa jag stopp. Ingen galopp ännu! Det fick bli lite trav igen där underlaget verkade ok. När jag red där så tänkte jag att de som såg Mackan då måste nog tänka ”vilken snygg häst!” i och med att han var full med energi och travade på med världens energi. Härligt! Hoppas att någon såg oss… 😉 Lite längre fram så stog det en grävskopa som Mackan tyckte var läskig. Andas… in genom näsan och ut genom munnen… Det kändes som om jag satt på en bomb! Puh! Vi kom förbi den också och vidare upp i skogen. Full fart! Lite klättring som gick hur bra som helst och inte en antydan till att Mackan kunde slappna av och ta det lite lugnt. Jag var lite fundersam hur det skulle gå i den långa nerförsbacken som var täckt av is och snö, men det var nog den sträckan som fungerade bäst. Då var jag tillbaka vid bäcken igen och tänkte att det inte var någon idé att försöka övertala Mackan om att gå i vattnet, så jag lät honom hoppa över. Vilket hopp! Jösses vad han tog i! När han landade på andra sidan så drog han iväg i världens racergalopp en liten bit innan jag fick stopp på honom. Tack och lov så lyssnar han när jag ber honom att stanna. Härliga häst! Resten av vägen hem gick riktigt bra och jag kunde andas ut på riktigt när jag hoppade av utanför stallet.

Även om Mackan är otroligt pigg och det nästan pyser ur öronen på honom så håller han sig ”på mattan” när jag sitter på. Om jag linar eller tömkör honom så brallar han hur mycket som helst och jag är tacksam för att han inte gör det med mig på ryggen…

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40