Back to basic!

I går tränade jag för en tränare som jag tränade för några år sedan. Jag vet att hon är oerhört noga med grunderna och det är precis vad jag behöver just nu (trots att det kanske inte är det allra roligaste). Det blev mycket prat inledningsvis i och med att hon inte har tränat mig på några år och därefter fick jag rida övergångar och ha koll på Mackans högerbog. Det blev en hel del snack här också eftersom jag vill förstå till 100% varför jag skall göra som jag skall. Efter hand så fick vi till det rätt bra och jag fick känna på Mackans ”egentliga” arbetstrav som mer kändes som en mellantrav. Jösses! Efter träningen så kände jag mig riktigt nöjd och Mackan var både trött och svettig så vi tog en promenad i det svala kvällsregnet innan det var dags att gå in för kvällen. 

I dag skrittade jag ut i ca 20 minuter innan jag gick in i paddocken för att återuppta arbetet som vi påbörjade i går. Det är riktigt kul när det sitter kvar i både mig och Mackan – ridningen blir så mycket roligare då. Avslutade dagens ridpass med att rida igenom MsvC1 som vi skall starta på söndag. 

Skall boka in några träningar rätt så tätt så att jag får kläm på det här med att vara konsekvent och noggrann – inte min starka sida. Är nog lite för diplomatisk i allt.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 100

Tandläkarbesök = karens = inställd start.

Vart tar tiden vägen? Veckorna bara springer iväg och inte har jag tagit mig tid att skriva här på Hippson – förrän nu. Snart är det semester och då hoppas jag få mer tid till stallhäng, träningar och annat jag vill göra. 

Förra måndagen var jag iväg med Mackan för att fixa hans tänder hos en, för oss, ny bekantskap. Där fick jag veta/höra att Mackans tänder har varit eftersatta de senaste åren. What?! Jag som regelbundet har åkt just för att jag vet att Mackan har överbett och får hakar som ställer till det med både det ena och det andra. Märkligt hur de olika ”tandläkarna” tänker och gör. Vi tar det från början:

När Mackan var 3-4 år (nu är han 10) så åkte jag till en välkänd ”tandläkare” (A) med honom och då slipades det bort en låsning som skulle medföra att Mackan kunde börja tugga ordentligt igen och på så vis slipa sina tänder på ett mer naturligt sätt. Bara några månader senare så undrade dotterns hopptränare om vi hade varit och kollat Mackans tänder i och med att Mackan joxade så med tungan och bettet. Tränaren tyckte att vi skulle anlita den tandläkare (B) som fixade hennes hästars tänder. Sagt och gjort, den tandläkaren kom till oss, öppnade munnen på Mackan och sa att det var den djävligaste mun han hade sett hos en 4-åring. Märkligt i och med att vi hade varit hos A bara ett par månader tidigare… Vi fortsatte att åka till B under några år men bytte till tandläkare C som fanns på närmre håll. Tandläkare C är också välkänd och har enligt egen utsago fixat Mackans hakar vid varje tillfälle. OM det hade varit på det viset så borde inte tandläkare D, som vi var hos senast, uttryckt sig som hen gjorde. Enligt D så var Mackans hakar ca 1 cm, vilket de inte borde varit i och med att vi har varit hos C 1-2 gånger per år – just för att fixa hakarna. Här jag jag betalat 1000-lappar vid varje besök och ändå har tänderna inte fixats på ett bra sätt?! Nu blir det återbesök om 6 månader hos tandläkare D igen så får vi se vart det leder. Förhoppningsvis blir det en mycket bättre tandstatus för Mackan. 

När Mackans tänder var fixade så fick jag veta att det var 6 dagars karens, så det var bara att stryka mig från årets första tävling. Trist, men det var nog lika bra eftersom det var oerhört mycket på jobbet och Mackan fick vila hela veckan på grund av att jag inte hann rida. Nu tar jag nya tag med både träning och tävling – Jeepen har fått nya däck (vilket var riktigt kostsamt) och ena hjullagret bytt (som också var kostsamt). Med tom plånbok fanns det inte utrymme för några träningar, tyvärr. Men i morgon är det dags för träning och på söndag är det dags för årets första tävling.

Lev väl!