Svårt med tajming…

Mackan och jag tränar som bäst nu på att kunna rida MsvC med hedern i behåll, men det är inte alltid så lätt. För det första så skall vi gärna befinna oss i samma bubbla (Karin Öljemarks benämning), och för det andra så skall vi kommunicera med varandra på ett bra sätt. På träning och när jag rider på egen hand i manegen så är det ofta så att vi är i samma bubbla, men om vi är iväg på t ex tävling eller programridning så är det inte så ofta som vi delar samma bubbla. Jag misstänker att det är jag som inte är tillräckligt tydlig och intressant för min häst i det läget och då struttar han runt i sin alldeles egna bubbla. En annan sak som jag har lite svår för är det där med tajming. Hur kan det vara så svårt?? I tisdags när jag tränade så övade vi lite extra på det där med galopp – skritt. Inte lätt! Om jag gör enkla byten där de skall vara i MsvC1 så vet Mackan (oftast) vad det är som gäller och bytena blir rätt ok, men om jag skall göra samma sak på spåret – då blir det en helt annan sak. Lite lustigt faktiskt. Nu skall jag träna på att kunna göra enkla byten och galopp – halt var som helst i ridhuset eftersom Mackan och jag måste kunna kommunicera så pass bra att han fattar vad det han skall göra oavsett var vi befinner oss. Det var ju det där med tajming också, min tränare Isabel försöker hjälpa mig så gott hon kan genom att säga 3-2-1 så att jag skall kunna rida och förbereda halten på rätt sätt. Jag kämpar på med att försöka lära mig exakt när jag skall ta sista halvhalten. Tajming alltså! Inte helt lätt… ”Innerbenet i luften”, ”sitt på sittbenen”, ”3-2-1” – hjälp! Är det verkligen så att det inte går att lära gamla hundar sitta? Jag hoppas inte att det stämmer! Jag SKALL lära mig att göra enkla byten och galopp – halt på ett riktigt bra sätt, om jag så hinner bli 85 år innan dess.

Förra helgen var jag iväg på en programridningsträning och det gick helt ok även om det inte var något strålande resultat. Vi fick 64,78% i MsvC1 och jag kan nog tycka att det var lite väl snällt bedömt. När jag tittar på filmen så kan jag tänka mig att det kanske hade hamnat runt 60% på tävling. Hur som helst så är det nyttigt att åka iväg och rida program, och ju fler gånger jag gör det desto mer rutin får vi. Nu ser jag fram emot våren och hoppas på många möjligheter att tävla. Drömmen om att få åka på meeting lever vidare… 🙂

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen