Träning för Isabel.

Äntligen kändes det som läge för att ta en träning för Isabel och checka av Mackans aktuella status. Det har ju gått ett antal veckor sedan sist… Minns faktiskt inte när det var, men det var i den vevan då Mackan kastade sig till höger och vänster och efter det har vi inte riktigt kommit på banan igen, Mackan och jag. De senaste två veckorna så har jag varvat promenader med lättare ridning och massage, vilket verkar ha gett resultat. I dag skulle det vara hoppträning ute och jag skulle rida i manegen, och för säkerhets skull bad jag om lite extra vatten på underlaget i manegen för att det skulle bli lite mer stabilt och det var både sladdat och vattnat rätt nyligen, vilket jag verkligen uppskattar.

Från att de senaste veckorna ha fått jobba rejält med spårningen i höger varv så fick jag jobba desto mer i vänster varv i dag. Ingen nackdel alls att han har bytt sida! 🙂 I vänster varv fick jag tänka nästan bakdelsvändning/piruett, fast i trav, för att få in framdelen på bakbenens spår. Efter en vinglig inledning så gick det bättre och bättre och Mackan kändes mycket stadigare än tidigare. Fick även ha samma tanke i galoppen och där var det mycket lättare att få in framdelen på samma spår. Jag skall ha en aktiv ytterskänkel lite längre fram och rakställd/aningens högerställd häst (emellanåt) samtidigt som jag arbetar med halvhalter de kommande ridpassen. I och med att jag gör så så bidrar det också till att Musklerna i halsen slappnar av på ett bra sätt. I dag var det en markant skillnad före och efter ridpasset, vilket är riktigt positivt.

Nu skall jag försöka komma tillbaka till mitt ”forna” jag, för i dag blev det lite väl skumpigt och okontrollerat då och då och så vill jag ju inte ha det!. 😉 Träning bokad även i nästa vecka! 😀

Hundar.

Vi är många som älskar hundar och som har hundar. Vissa av oss har hunden kärare än något annat i livet – en plats som möjligtvis delas av hästen man äger eller sköter. För många är hunden så kär så att man måste släpa med den överallt, som t ex till Falsterbo Horse Show och till stallet. För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att ta med våra bjässar vare sig till Falsterbo eller till stallet. För det första så skulle de bara vara i vägen och för det andra så tänker jag att de har det bättre hemma med våra andra familjemedlemmar (OK, de ligger mest och sover så de märker nog ingen skillnad på vem som är hemma eller ej…)

Även om man har hundar i familjen så innebär inte det per automatik att man tycker det är ok att ha andras hundar i sin direkta närhet. Som när man ibland måste dela plats med världens största hund på läktaren i Falsterbo – nästan så att man måste ha den i knät. Ibland kan det vara att man måste klättra över den för att komma till rätt stol då den ligger vid sin ägares fötter, och det kan faktiskt räcka med att klättra över alla påsar med grejer som alla entusiaster har köpt samtidigt som man (läs ”jag”) slänger avundsjuka blickar och undrar vilket välbetalt jobb de måste ha som har råd att köpa allt det där.

Det är inte så att jag inte gillar hundar, för det gör jag. Men inte i alla lägen. En hund är en hund och det är människan som skall se till att hunden är stabil och trevlig. Om människan inte har den förmågan så blir det jobbigt. Väldigt jobbigt. Ett av mina absoluta favoritprogram är Mannen som talar med hundar (Cesar Millan). Han säger att han rehabiliterar hundar och tränar människor vilket jag tycker stämmer riktigt bra. Vissa människor är tyvärr otränade och man tror ofta att man gör hunden en tjänst när man daltar med den, vilket ofta leder till att man snabbt har en hund som tar över i olika sammanhang. Precis som det kan bli med en häst om man inte passar sig…

I vårt stall brukar det vara tre hundar. Ibland är de där en och en med sina ägare och ibland är de där samtidigt. En liten hund klarar av att gå utan koppel intill sin ägare och man märker knappt av den, en annan liten är alltid i koppel och den märker man knappt av heller och den tredje är en stor och trevlig hund som alltid är i koppel. Så långt inga problem. Men finns det en som är i koppel (för det mesta) och som man hör och ser i princip hela tiden. Riktigt jobbigt. Efter en dag på jobbet är en skällande hund det jag minst av allt vill höra i stallet och jag tror inte att hästarna heller vill höra det. Riktigt jobbigt. Samma hund roade sig härom dagen med att jaga Mackan och en annan häst i grushagarna. Samma hund har gjort utfall mot den fina lilla tysta väluppfostrade hunden som kan gå utan koppel. Samma hund har gjort utfall mot ett barn. Samma hund skrämmer hästar till höger och vänster. Samma hund skrämmer slag på stallkatten. Samma hund kom lös vid ett tillfälle och jagade stallkatten genom halva stallet och nästan mellan benen på en uppbunden häst. (Tur att det var en lugn häst.) Samma hund skäller typ varje dag i stallet och retar gallfeber på många av oss. Trots vissa pikar verkar budskapet inte gå hem.

Så alla ni som har hundar med i olika sammanhang – se till att de är lugna och trygga. Vet ni inte hur ni skall uppnå det så kontakta någon som kan hjälpa er. För stallfridens skull.Hundarna

Mjukstart.

I dag var det min tur att sitta upp på Mackan och känna lite på traven, men innan dess promenerade jag i 20 minuter med honom en bit på den så kallade galoppbanan och efter det arbetade jag honom i skritten i ca 30 minuter. Han är lugn och fin och lyssnar rätt bra, med andra ord STOR skillnad mot hur det var för ett tag sedan. Skönt! Nu bryr han sig inte så mycket om de andra hästarna som är på ridbanan samtidigt, vilket han gjorde en period för ett tag sedan. Då kunde han hoppa och studsa bara det prasslade lite i vassen intill dammen.

Det blev inte mycket trav i dag men tillräckligt för att jag skulle få en känsla för hur han kändes. Mest på rakt spår, men även lite på stora volterna. Inga hyss, inga direkta spännigar, aningens lite stelare i höger varv men ändå STOR skillnad mot tidigare. Nu fortsätter jag arbetet med att få honom mjuk och fin i båda varven genom ridning, massage och stretching.

Det tar en jäkla tid med allt! Först skall så mycket som möjligt av vinterpälsen av, sedan skall halsen ”gungas” eller försiktigt ställas/böjas, efter det skall frambenen stretchas åt tre olika håll och roteras åt två olika håll. När jag har fixat det och dessutom sadlat min häst så är det dags att stretcha mig själv. Det tar också en stund och ibland känns det som om andra i stallet hinner både komma, rida och åka hem igen innan jag ens hinner sitta upp på min häst. Men, men… jag får i alla fall valuta för pengarna om man räknar i stalltid. 😀

Muskelskada nr 2?

Onsdags förra veckan så var jag på återbesök med Mackan hos Stefan och fick konstaterat att den skada som fanns i halsen veckan innan var mycket bättre, MEN att triceps på vänster sida inte var ok. Va? Fanns inte den skadan i så fall veckan innan och varför åtgärdades den i så fall inte? Eller hade skadan uppkommit akut nu? Ingen aning faktiskt. Jag lyssnade och ifrågasatte inte det jag fick höra, utan det var först när jag satt i bilen på väg hem som jag började fundera på vad som hade sagts. Rådet jag fick för kommande veckor var att promenera ytterligare en vecka, uppsutten skritt på rakt spår veckan efter, trav och galopp på rakt spår veckan efter det och först därefter kunde jag börja böja. Varför då? Faktum är att jag inte alls har samma plan. Tyvärr. Min första tanke var att ta det lugnt ett par dagar och därefter sitta upp och börja jobba Mackan i skritt med lösgörande arbete. Ganska så snart efter det så blir det lite trav och galopp och beroende på hur Mackan känns då så anpassar jag arbetet efter det. För säkerhets skull så har jag stämt av min plan med både Mackans massör och med min tränare, och de tycker att min plan är bra.

I fredags och lördags red jag honom i skritt och på söndagen fick han endast en kort promenad eftersom jag var både frusen och trött efter en dag i Laholm med laget. I dag fick Jossan rida i och med att jag arbetade sent och dessutom skulle hämta halm på kvällen och hon sa att han kändes lite stel i högervarvet men inte alls som tidigare, så förhoppningsvis är det på rätt väg. I morgon är det min tur att känna på lite trav och galopp. 🙂 Tills vidare fortsätter jag att massera halsen och stretcha båda frambenen/bogarna som jag har gjort tidigare. Håller tummarna för att han snart är bra!

Om tre veckor kommer Magnus Lindén till stallet för att kolla över både Mackan och ett par andra hästar – får se om han kan lägga någon pusselbit. Om Mackans problem kvarstår så blir det nog att kolla upp halskotpelaren igen för att se så att inte det har uppstått inflammation igen. Hemska tanke.

 

Muskelskada.

I morse åkte jag med Mackan till Stefan Andreasson för att se om han kunde hitta något som kunde förklara Mackans beteende den senaste tiden. Och det kunde han.

Jag fick börja med att longera Mackan och då valde jag att börja med vänster varv så att Stefan kunde se hur Mackan rör sig i det varvet jämfört med höger varv. Miljön var ny och Mackan hade tagits från boxen till transporten och vidare till Stefan utan att ha fått röra på sig så han bjöd på lite stolligheter även i vänster varv. I höger varv blev det värre, men inte alls så som han har gjort tidigare när jag har longerat hemma. Efter typ ett och ett halvt varv sa Stefan ”det räcker”. Han hade sett det han behövde se. Enligt Stefan så har Mackan en sträckning/blödning i serratus cervicis (på höger sida) som sitter i halsen, precis framför bogbladet och det gör att Mackan har svårt att böja sig och arbeta riktigt i höger varv. Mackan fick laserbehandling, lätt massage med liniment och en genomgång av resten av kroppen. Stefan tyckte att Mackan var bra i muskulaturen för övrigt, och det är ju bra. 🙂

Nu skall jag massera Mackan enligt instruktioner och promenera med honom fram tills nästa besök om en vecka. Goodbye div I i Laholm… MEN vad gör man inte för sin häst. Även om jag inte kommer att tävla själv så åker jag mest troligt med som åskådare och hejar på laget och jag ser fram emot en riktig trevlig dag med mina lagkamrater.

På eftermiddagen fick jag också massage och behandling av kiropraktor och det var både det ena och det andra som behövde fixas till, så nu hoppas jag att jag är rak och fin i kroppen när jag väl skall sitta upp i sadeln igen. Förhoppningsvis bränner jag en och annan kalori också när jag är ute och promenerar med Mackan. 😉 Det finns inget ont som inte har något gott med sig… 😀

Serratus Cervicis

Ibland är jag så nöjd med mig själv… ;)

…framför allt när jag kommer hem från stallet sent på kvällen OCH fixar 45 minuters sjukgymnastik. Det är banne mig inget plättlätt program han har satt ihop till mig, min sjukgymnast på Ortho Center Rehab. Hela kroppen får sig en rejäl omgång och det absolut värsta och jobbigaste av allt är övningen med pilatesbollen. Om inte det här kommer att minska dallret på min kropp då vet jag inte vad som kan göra det! (Övningarna skall göras varannan dag, och för det mesta lyckas jag med det.)

För att komplettera träningen så brukar jag använda stabiliseringsrullen som jag köpte i samband med Birte Vogelius föreläsning som ORF hade för ett par år sedan. Den rullen är verkligen super! Förutom att stabilisera ryggen med så är den också bra att använda när man behöver mjuka upp bröstryggen och stretcha höftböjarna. De gånger jag kommer ihåg så försöker jag dessutom att tänka på att ha en ”atletisk hållning” (Birthe) även när jag kör bil/åker buss/sitter på jobbet. Birthe berättade att ju oftare vi intar vår atletiska hållning desto lättare blir det att automatisera den, vilket har sina fördelar när vi skall sitta i sadeln och se snygga ut. 😉

Dagens ridpass innebar inte mycket mer än skritt, men inte vilken skritt som helst: ökad skritt, mellanskritt och samlad skritt. Jag skrittade bort på galoppbanan och upp för backarna så att det skulle bli lite klättring också och på hemvägen fokuserade jag på takten och försökte ha samma takt oavsett vilken skritt jag red i. Det gick riktigt bra! 🙂 Den senaste tiden har jag fokuserat väldigt mycket på takten, men det kan bero på att jag inte kan tänka ”gul bil” hela tiden – då är det bättre att räkna 1-2-3-4-1-2-3-4 och så vidare. Det är dessutom riktigt roligt när det funkar.

Kommande dagar lär nog bli ridfria dagar i och med att både jag och Mackan skall få behandling av kiropraktor. Hoppas att det gör oss mjuka och fina! 😉

Det går upp och det går ner.

Nu börjar det närma sig tävlingsdebut för den här säsongen och jag kan erkänna att det är med skräckblandad förtjusning. För tillfället får jag jobba ovanligt mycket med rakriktning och spårning – framför allt i höger varv. Med andra ord är min häst inte riktigt sig själv. Så motigt och tjafsigt som det är nu kan jag inte minnas när det var senast så därför har jag bestämt mig för att åka till Stefan Andreasson och be honom titta på Mackan. Mest troligt hittar han säkert både det ena och det andra, men han har hjälpt våra hästar så många gånger tidigare så jag har stor förhoppning om att han kan hjälpa Mackan även den här gången. På senaste tiden har Mackan fått massage av Emelie vid några tillfällen och det har hjälpt till viss del, men inte fullt ut. Om Stefan inte hittar något som kan förklara Mackans svårigheter (och då även mina) så får jag väl boka ett besök hos veterinär. Dock tror jag att problemet är muskulärt och då är det tyvärr inte många veterinärer som kan råda bot på det.

I går red Jossan och hon kände precis samma sak som jag: Mackan vill inte alls böja igenom i högervarvet på volterna, och om man inte stöttar upp honom ordentligt med yttertygeln och innerskänkel (aningens längre bak) så välter han inåt mitten, ungefär som i en sväng med motorcykel. Efter mycket lösgörande och rakriktnande arbete så släpper det och blir lite bättre, men dagen efter är det precis samma sak igen och nu tycker jag att det har varit så lite för länge för att bara vara något som går att ”rida bort”. När jag longerar så går han superfint i vänster varv men så fort jag byter till höger så vill han helst inte gå framåt utan vänder sig då rakt mot mig och byter varv. Ett tvärkast alltså! I vänster varv kan jag växla mellan att ta in honom på mindre volter och låta honom gå på rakt spår, men inte i höger varv. Där funkar det inte alls. Märkligt.

I natt drömde jag dessutom att Mackan tappade hela hoven på väg till ridhuset! Så fruktansvärt hemskt! Jag blev alldeles förtvivlad och när jag skulle ringa till veterinären så fanns det INGEN telefon som fungerade, alla bara gick sönder när jag skulle ringa och allt gick bara helt fel. Så typiskt att drömmarna sätter igång när jag funderar på om något är fel. Fördelen med nattens dröm är att verklighetens problem bleknar. Ha en bra dag! 🙂

drömfångare