Träning istället för tävling…

Ja, ibland blir det liksom inte som man har tänkt sig. I går tänkte jag att jag minsann skulle åka på tävling på söndag eftersom jag behöver tid på banan för att få lite rutin. I dag hämtade jag bilen på verkstaden efter det att den hade fått nya bromsbelägg och på väg hem lös det en varningslampa som jag tidigare inte har sett. Märkligt. Frågan är vad det är? Enligt instruktionsboken så är den en allmän varning som kan betyda att det är fel på i princip vad som helst. Skumt. På tisdag skall den tillbaka till verkstaden för att byta något som har med handbromsen att göra och då får han se vad det är som i övrigt kan vara fel. Att då ge mig ut på vägarna med Mackan i transporten känns inte alls bra, så jag har faktiskt avanmält från söndagens tävling. Det gör faktiskt ingenting i och med att jag upplever att Mackan behöver lite mer styrka och att äldsta dottern med familj kommer på besök i helgen. 🙂

Planen är att träna vidare och anmäla mig till några tävlingar i slutet av sommaren. Tills dess blir det både styrke- och konditionsträning – både för mig och för Mackan.

Träning för Isabel.

Dagarna går fort och snart är det dags för semester. Det skall bli så skönt! Trots att jag arbetar extra på Sommarskolan 14 dagar så blir det nog ändå 6 veckors sammanhängande ledighet med möjlighet att göra lite av varje. Men innan dess så är det dags för några intensiva jobbveckor med betygsättning och resa till Stockholm med våra nior.

Den här jobbveckan har också varit intensiv men jag har ändå fokuserat på att hinna med stallet precis som vanligt. I måndags började jag rida i paddocken men förflyttade mig till manegen i och med att jag irriterade mig på en annan ryttare som ”går på” sin häst lite väl mycket med sitt ridspö. Att dra ihop hästen och banka på den med skänklarna samtidigt som man piskar den ser inte trevligt ut. Att dra ihop hästen och piska på den så att den börjar rygga och fortsätta piska den när den ryggar ser inte heller trevligt ut. Hästen måste vara alldeles förvirrad. Vad vill hon egentligen? Hästen går ju framåt och verkar göra så gott den kan. Hur som helst ser det inte ut som om någon av dem tycker att det är särskilt roligt. Eftersom jag vill att Mackan skall tycka arbetet är roligt och att jag erbjuder intressant arbete så att han vill befinna sig i samma bubbla som jag så lämnade jag paddocken. I min iver över att lyckas med ridpasset så var jag lite överambitiös och gjorde lite av varje istället för att fokusera på några få moment. Följden blev väl att inget blev direkt bra… men kul hade vi. 😉

Vis av måndagens ridpass så valde jag på tisdagen att fokusera på några få moment som till exempel övergångar och skänkelvikningar, vilket medförde att kvalitén i ridningen blev mycket bättre. Tur att jag lär mig någonting av mina misstag. 😉

I onsdags var det vila för Mackan och övertid på jobbet för min del. 11 timmars arbete med endast 20 minuters rast… Kanske inte att rekommendera, men så fick det bli. Elevernas arbete skall bedömas och betygen skall sättas.

I dag, torsdag, så var det dags för träning igen och då det var hoppning i paddocken så tränade jag inomhus i värmen. Som vanligt så hade jag gott om tid när jag kom till stallet men fick ont om tid till framridningen. Så typiskt. Jag började med att glatt berätta för Isabel att Mackan har känts mycket bättre i båda varven det sista och att jag knappt alls har behövt jobba för vändande hjälper. Och vad händer? Givetvis höll jag på att rida rakt in i sargen flera gånger… Så typiskt. Jag fick rida förvänd sluta i skritt – trav för att få in ytterbogen och det fungerade bra. Som vanligt var det nog övergångarna som räddade mig och som gjorde att jag så småningom fick en häst som spårade, var i balans och bjöd framåt. Så typiskt att den känslan skall infinna sig precis när det är dags att avsluta träningen – när det är som roligast. Fast å andra sidan skall man ju vara glad över att känslan infinner sig över huvud taget. Målsättningen är att komma till en lösgjord häst mycket tidigare, så som det var i höstas, men det tar nog lite tid innan vi är där igen. Nu skall vi dessutom fokusera på att bygga upp styrkan efter vårens icke-fungerande period.

På söndag skall jag rida en LA:3, men efter det blir det nog mest fokus på träning ett tag. Förhoppningsvis är vi på G igen i slutet av sommaren. 😀

Här hade jag tänkt att lägga en bild, men eftersom jag är så himla dåligt på att komma ihåg att använda kameran så blev det ingen bild. 😉

Älg i skogen?

För ett par veckor sedan promenerade jag med Mackan efter ridpasset och fick se en älg på ängen inte så långt ifrån vägen och för säkerhets skull så vände jag tillbaka snabbt som tusan för att inte älgen skulle få syn på oss. I dag när jag red ut så fick Mackan vittring på något och han blev alldeles paralyserad. Från att ha suttit på en avslappnad häst på lång tygel och med fin bjudning så satt jag plötsligt på en häst som var lika uppblåst som en heliumballong. Huvudet var högt upp i skyn och öronen var spetsade som två spjutspetsar, hästen var en halvmeter kortare och 50 cm högre än annars. Jösses! Mackan stod som fastfrusen i marken och stirrade rakt upp mot skogen. Det var nästan så att jag trodde att hans ögon skulle hoppa ut ur huvudet på honom. Rätt vad det var så började Mackan att rygga snabbt och jag kände att han allra helst ville vända helt om och dra iväg som en skadeskjuten iller. Men jag lät honom inte vända utan han fick istället stå kvar på stället i förhoppning om att han skulle slappna av och kunna gå förbi ”det farliga”. Han blåste ur lungorna några gånger och jag insåg att det inte var någon idé att pressa honom förbi det som var farligt. Älgen som jag såg för ett par veckor sedan var en ko och risken att det var samma älg nu, och då kanske med kalv, gjorde att jag valde att vända tillbaka. Mackan var hur spänd som helst men slappnade av något när vi närmade oss stallet. Så istället för att träna övergångar och tempoväxlingar ute i naturen så fick jag göra det i paddocken. Mackan jobbade bra och precis som på träningen i torsdags blev galoppfattningarna riktigt bra och i dag blev även avbrotten rätt bra. Dock upplever jag att han dyker något i galoppen så där jobbade jag lite extra med volter i olika storlekar för att stärka honom. 🙂

Det är lite synd att hästen måste vila då och då, för det är så himla roligt att rida!

 

Dressyrträning.

Äntligen dags för lite hjälp. Så behövligt för att komma rätt i ridningen igen. Förra veckan var ju lite si och så i och med att Mackan fick kiropraktorbehandling på måndagen och nya skor på onsdagen med lätt hälta som följd. Jag red fredag och lördag med varierat resultat. På söndagen red Jossan eftersom Onsala RF anordnade tävling och jag var funktionär hela dagen. Måndagen ägnades åt promenad och i tisdags red jag och det gick så där i och med att jag var väldigt ofokuserad. Anledningen till att jag var ofokuserad var att vi var tre i paddocken samtidigt, varav den ena hästen ”slog i sko” typ hela tiden och vid ett tillfälle var den bakom Mackan när det small till och följden blev att han ilade iväg som om han blev stucken av ett bi. Efter det försökte jag hålla mig ifrån den hästen och bara det var ett helt företag med följden att jag inte riktigt kunde fokusera ordentligt på min egen ridning. Så trött jag blir på mig själv! Fördelen är att jag nu kan se vissa mönster och i och med att jag ser dem så kan jag förhoppningsvis göra något åt dem.

På träningen i dag så var det andra hästar i paddocken också, men jag hade mina hörlurar med Isabels röst i så jag hade (oftast) fullt fokus på Isabel och min ridning. Tänk vilken skillnad det kan göra bara man kan stänga av omgivningen. Tror inte ens att eventuella änder i dammen skulle kunnat spela oss ett spratt i dag.

Till en början sköt Mackan ut högerbogen i vänstervarvet och flöt ut åt sidan, men när jag rättat in framdelen på bakdelens spår så gick det mycket bättre. I andra varvet var det nästan likadant och även där gick det bättre efter en stund. Vi arbetade med övergångar och det är helt otroligt vilken nytta de gör. Övergångarna i skritt-trav-skritt fungerade rätt bra men jag fick jobba lite med övergångarna galopp-trav. Trav-galopp var riktigt bra över lag, så fattningarna behövde jag inte lägga så mycket fokus på. Det är tajmingen när jag bryter av från galopp till trav som inte fungerar så bra. Jag tajmar ofta mindre bra och Mackan ”dyker” då lite. Jag fick jobba på att hålla igång bakbenen och korta upp honom samtidigt som jag skulle hitta exakt rätt tillfälle att bryta av. Inte alls lätt. Framför allt inte om man har en petig tränare, vilket jag verkligen uppskattar att jag har. När jag hade arbetat med rakriktningen och övergångarna så fick jag en riktigt trevlig häst att rida. Han var mjuk och följsam i varenda steg. Isabel sa att han fick en ”flott” trav och jag kände verkligen skillnad mot hur det var när jag började träningen. Så jäkla kul! Nu måste jag bara arbeta med den mentala delen också så att jag känner mig lika säker som jag gjorde i höstas när jag knep några placeringar. 🙂 Längtar redan till nästa träning!

images

”Skall du rida?”

”Skall du rida?” Den frågan får jag i princip varje dag i stallet och jag förstår egentligen inte varför folk vill veta om jag skall rida. Spelar det någon roll om jag skall rida eller inte? Förmodligen är det så att det är ett initiativ till kallprat, men ett ganska löjligt sådant.

Ett annat snack som kan irritera mig är när jag rider min häst och någon annan ryttare börjar diskutera sin häst och sin ridning med mig. Är jag ens intresserad? Nej. Om jag är intresserad så frågar jag. Oftast har jag fullt upp med min egen ridning och försöker få den så bra som möjligt – i den mån det går. 😉 Målsättningen är att jag och min häst skall hamna i samma bubbla, så låt mig rida i fred och stör mig inte.

Tips från ”coachen” undanber jag mig också, för om jag vill ha hjälp så frågar jag min tränare eftersom det är den enda i stallet som jag har som förebild. Vi andra försöker så gott det går med varierande resultat. 😉

Ibland tänker jag att det hade varit skönt att stå i ett litet stall med 6-8 hästar, men samtidigt är det faktiskt riktigt roligt med alla dessa olika människor. Jag kan komma på mig själv med att göra miner (när ingen ser) om det är så att jag hör något som jag tycker är riktigt löjligt. Precis som ett barn blir jag då. Kan tyvärr inte återge exempel här i rätt tonfall, för det är oftast tonfallet hos folk som får mig att reagera. Framför allt när man pratar med sin häst eller sin hund som om den vore ett spädbarn. Löjligt.

Nu skall jag ta tag i dagen och hoppas att jag träffar många roliga människor så att jag kan får gymnastisera mitt ansikte i dag med. 😉

Avmaskning.

För att inte avmaska i onödan så skickade vi in träckprov från flera hästar till Kolla masken. Mackan har varit nollad tidigare men nu hade han 60 EPG, vilket inte är mycket alls. Nya rekommendationer är att man odlar för stora blodmasken på alla träckprov som är över 0 EPG så det gjorde vi. Det märkliga är att de vid odlingen av just stora blodmasken slog ihop flera hästar från stallet till en grupp och då visade det sig att en individ visade postivt – men man kunde då inte säga vilken. Märkligt. Om man nu inte vill att man skall avmaska i onödan så är det väl väldigt viktigt att inte samköra träckproven (såvida hästarna inte går i samma hage)?! Jag funderade på att skicka en individuell odling på Mackan, men struntade i det eftersom det då kommer dröja avsevärt längre tid innan jag kan släppa honom i gräshagen, och det vill jag inte. Som jag förstår det så är det nu tre hästar som är avmaskade helt i onödan… Väldigt märkligt… och onödigt.

Skoning.

I går var Kjell hos Mackan och fixade nya skor, vilket jag tyckte passade bra i och med att Mackan fick kiropraktorbehandling i måndags och skulle ta det lugnt några dagar. När jag skulle ta in Mackan på kvällen så märkte jag att han ömmade väldigt och stapplade in till boxen. Typiskt! Kontaktade Kjell och förberedde honom på att han kanske skulle få åka ut igen dagen efter för att kontrollera om det var sömtryck eller något annat. Det har hänt vid något tillfälle tidigare att Mackan har fått tryck av söm, men det var säkert tre år sedan. Han har inga lätta hovar och Kjell säger att man måste vara riktigt försiktig, för om man tar det minsta lilla för mycket vid verkning så börjar Mackan blöda. För några år sedan ringde jag Kjell och frågade om min häst behövde en blodtransfusion eftersom det såg ut som om någon hade slaktat en gris på stallgången. 😉 Riktigt så illa var det inte, men jag tyckte att det var roligt att reta Kjell lite. 🙂

I stallet har vi världens bästa Idriz som jobbar hela dagarna och fixar och donar mest hela tiden. I morse ringde jag honom för att be honom kontrollera om Mackan fortfarande var öm i framhovarna – och det var han. Kjell fick åka ut och kolla, de sprang med Mackan men Kjell kunde inte se någon orenhet så vi bestämde att avvakta istället för att börja mecka med skor och hovar.  På kvällen när jag kom så upplevde jag inte att Mackan var öm, men jag tyckte att han gick lite annorlunda och liksom knixade med kotleder och karpalleder istället för att bara sätta ner hoven och rulla över. Får se vad det blir av det, men förhoppningen är att kunna rida lite lätt i morgon (på relativt mjukt underlag). I dag blev det en promenad med gräsätning istället för ridning. Så kan det bli när man har en känslig häst…

Kiropraktor Magnus på besök i stallet.

Mackans kiropraktor Magnus Lindén hade vägarna förbi stallet i dag och behandlade Mackan och två hästar till. Det var en del att fixa på Mackan men Magnus sa att han har behandlat Mackan flera gånger tidigare då det har varit betydligt värre ställt, så summa summarum var det ändå rätt ok i dag. De andra två hästarna behöver kollas igen om några veckor men jag kan vänta lite längre med Mackan.

Magnus noterade att det var mest att korrigera i Mackans bakdel i dag jämfört med tidigare, och det kan förklara mycket som jag har upplevt i ridningen tidigare i år. Alltid skönt när det finns en förklaring!

Nu blir det promenad ett par dagar och därefter kan jag mer eller mindre rida som vanligt.

Sämsta ever…

I går var det dags för årets första tävling och jag var tyvärr inte så förberedd som jag hade hoppats. Under senvintern har Mackan haft flera muskelspänningar och muskelskador, vilket har bidragit till att vi inte har kunnat träna på samma vis som tidigare. Två träningar hade jag i alla fall hunnit med före tävlingen, men formen och rörelserna har inte befästs efter uppehållet även om själva träningarna har gått bra.

Tävlingen var på Hermanstorp och jag valde att rida enbart en klass av förklarliga skäl – lagklassen i MsvC:1. Kanske inte bästa klassen att börja med efter ett uppehåll men i och med att klubben anmälde lag och inte har tillräckligt många ryttare att plocka in så tänkte jag att jag rider och gör så gott jag kan och med tanke på vårens hjärnspöken hos mig så är jag trots uselt resultat rätt nöjd:

  • Jag är nöjd med min häst som är så himla trevlig.
  • Jag är nöjd med att framridningen fungerade bra (trots att Mackan blev mötesskygg och kastade sig vid ett tillfälle).
  • Jag är nöjd för att att jag gjorde så gott jag kunde för dagen.
  • Jag är nöjd med att jag medvetet gjorde en felridning för att komma bättre in i nästa moment. (Även om det kostade mig många poäng.)

Framridningen gick som sagt bra och när det var min tur att komma in på banan så var både jag och Mackan avspända och enligt min upplevelse i samma bubbla. Red förbi domaren som satt i en transport relativt nära staketet utan problem och tänkte att jag skulle visa Mackan domaren även i andra varvet, men när jag passerade transporten så ställde domaren sig upp och Mackan kastade sig åt sidan. Ett par sekunder senare fick jag min startsignal. Där sprack min och Mackans gemensamma bubbla…

Inridningen var ok, första mellantraven var mesig (en 4:a med motiveringen ”knappt visad”), i hörnpasseringen före öppnan så blev Mackan rädd för något, hoppade till och tog ett par steg åt sidan. I det läget tänkte jag att det inte var någon idé att gå in i en öppna så jag valde istället att lägga en volt i hörnet för att därefter kunna göra en bättre öppna. Räknade med att det skulle kosta mig 2 poäng men att jag kanske skulle få bättre betalt på öppnan. Så fel jag hade! I protokollet står det: medveten felridning ‘första gången rörelsen påbörjas är det som bedöms!'” Min idé med volten kostade mig många poäng… 😦 Något jag aldrig kommer göra om. (Kan det vara så att domaren trodde att jag påbörjade höger öppna i ögonblicket Mackan flyttade sig för att han reagerade på något i hörnet? Förmodligen.) Eftersom första mellantraven var mesig så satsade jag lite mer i den andra och följden blev galoppinslag (ytterligare en 4:a). Skritten blev inte heller bra, ”Ej fyrtaktig (pass)” och där fick jag ytterligare två 4:or. Fick 11 st 6:or och en 5,5:a – men vad hjälper det när så många andra moment blev riktigt kassa? Faktum är att om jag hade anat att det skulle bli så illa, endast 49,149%, så hade jag valt att utgå. Allmänt intryck blev: ”Ganska flott häst men som för dagen inte alls verkar tillfreds går genomgående i en ostadig form och får dålig framåtbjudning. Blir ofta spänd med flera grova missar som följd, se ovan.”

Den första tanken jag fick när jag läste protokollet var att lägga ner allt vad tävling heter. Eller nej, faktum är att jag först tänkte börja samla på frimärken eller något annat istället, det vill säga byta hobby helt och hållet. Nu har jag sansat mig och känner mig inte längre nerkörd i skorna och har faktiskt bestämt mig för att ta mig an nya utmaningar, som t ex ett par LA-klasser inom kort. Tills dess hoppas jag att vi har trimmat ihop oss igen, Mackan och jag.

I love my horse! ❤

 

Träning för Isabel.

Torsdag och ledig dag. Så skönt. På fredag är det en lovdag så då är jag också ledig och efter det är det helg. Summa summarum fyra dagars ledighet. Skönt! Inte så att jag kommer ha massa tid över, men det är alltid trevligt att kunna göra lite som man vill.

I dag var det träning för Isabel igen och vi fortsatte arbetet med rakriktning som vi påbörjade förra veckan – det vill säga att flytta in framdelen på bakdelen och då framför allt i vänster varv. I höger varv fick jag tänka lite likadant i och med att jag höll på att hamna i staketet vid upprepade tillfällen. Märkligt. Första gången det blev så så sköt Mackan ut bogen och flöt iväg så att vi höll på att rida in i staketet. Andra gången tänkte jag ”inte in i staketet, inte in i staketet” och givetvis tittar jag på staketet OCH hamnar i samma situation igen. Typiskt. Jag vet ju att jag inte skall titta på staketet utan istället titta längre fram på spåret och när jag väl gör det så går det mycket bättre. Att jag aldrig lär mig!  I vänstervarvet fick jag arbeta med de vändande hjälperna och det var mycket lättare i galoppen än i traven – framför allt när jag tittade låååångt fram, dit jag skulle, så på den öppna delen av volten fick jag titta på A för att vända in Mackan på rätt spår och när det fungerade så kändes han riktigt bra. I slutet av ridpasset så gick han fiiiint och jag satt djupt i sadeln utan att det kändes jobbigt. Najs! Avslutade dagens aktivitet med att hänga av sadel och träns i stallet och sätta på repgrimman för att gå på en promenad med Mackan då han också fick äta gräs. Han är så himla rolig när han stannar för att äta ett par tuggor under tiden som jag fortsätter att gå, för att därefter trava ikapp mig för att återigen ta ett par tuggor. Så kan han hålla på hela tiden. 🙂 Tur att jag har drygt tre meter långt rep så att han hinner tugga när jag går, men det är ett himla jobb att se till så att han inte trampar på repet.

På söndag är det tävling och i dag passade jag på att putsa sadeln och smörja den eftersom det inte är så ofta som den får omvårdnad. I morgon skall jag fixa sommardäck på transporten och på lördag skall jag vara funktionär på ORF’s ponnydressyr för att därefter åka till stallet och förbereda Mackan för söndagens tävling. Dessemellan hoppas jag kunna umgås med maken och sonen – de tycker att jag likaväl kan bo i stallet eftersom jag nästan aldrig är hemma…