Tvärstopp!?

Åkte in till Göteborg i dag för att, som jag planerat, få stötvågor för min adduktortendinos. Men ack vad jag bedrog mig! Ortopeden gick igenom min rörlighet och styrka väldigt noga och när han var klar så sa han ”jag tror faktiskt INTE att det är adduktortendinos du har”. What? Jag som har bilder från ultraljud på det. Hur skulle det inte kunna vara det? Ortopeden var inte alls intresserad av att titta på bilderna eftersom han inte var kunnig på det området enligt honom själv. Så istället för stötvågor och en förhoppningsvis snabb lösning så måste jag nog krypa till korset och kontakta IFK-kliniken för en operation. Inte alls roligt! Jag som var helt inställd på att det var en muskulär orsak till mina smärtor (bl a tack vare tidigare utlåtanden). Om jag har tur så kan jag ha full belastning 3-4 månader efter en operation, men enligt läkaren på IFK-kliniken så kan det dröja 4-6 månader innan jag kan sätta mig på hästen igen. Hemska tanke! Just nu snurrar tankarna i huvudet för att komma på en så bra lösning som möjligt med Mackan. Jag vill inte låna ut honom till någon annan som skall rida ”vanligt”. OM jag skall ställa honom någonstans så skall det i så fall vara hos någon som kan utbilda honom vidare under tiden som jag inte kan rida, och det är ju inte gratis direkt. Undrar om det går att hyra ut boxen i 2:a hand under tiden i så fall, för då täcks ju en del av kostnaden. Att betala dubbelt är verkligen inte aktuellt på en lärarlön. 😦 Ett annat alternativ är att Jossan rider så mycket hon kan och utöver det så kanske min tränare Isabel kan rida då och då mot betalning. Ja, jösses… nu fick jag något att fundera på.

imgres

Och där tog det stopp…

…fast förhoppningsvis bara tillfälligt. Hämtade Mackan i hagen i dag och hade planerat olika bomövningar i paddocken för att variera lite, men fick ställa tillbaka honom i hagen för att leta efter tappsko istället. Typiskt. Ordinarie hovslagare har semester och ”vikarien” kan komma tidigast på torsdag morgon. Blickade ut över den stora hagen där Mackan går tillsammans med kompisen Kalle och tänkte att jag säkert skulle få tillbringa resten av kvällen med att leta efter skon. Som tur var hittade jag den redan efter en liten stund och jag misstänker att det är så att jag har fått lite rutin på att veta var ungefär jag skall leta – även om det inte är ofta han har tappskor nu för tiden.

IMG_1952

När jag skurade Mackans hovar för att få bort leran så såg jag att strålen på hoven utan sko INTE såg rolig ut. 😦 Den var näst intill obefintlig och jag misstänker att Propad-sulan inte gör någon nytta alls då. Skall bli intressant att höra vad vikarierande hovslagare säger på torsdag – alltid bra med en second opinion. Förhoppningsvis kan Mackan fortsätta ha sulor i och med att han är rätt ömfotad och får svårt att gå ordentligt på vägarna och stigarna runt omkring stallet om han är utan sulor. 😦

Passade på att fotografera Mackans huvud i dag för att göra en jämförelse med hur han såg ut för två år sedan och det verkar som om det går åt rätt håll nu. Så här såg han ut för två år sedan och det var ingen som visste vad det berodde på. Veterinärerna tog hudprover, men de ansåg inte att det var någon större idé att ta leverprov.

Så här ser han ut i dag och det finns endast rester av hudskadorna kvar. Tack och lov!

Varje dag har han en UV-huva och heltäckande mulskydd på sig, så han ser ut som värsta alien, men det är det värt. 🙂 Om det mot förmodan blir värre igen så skall de kolla levern på honom sa C-F som är veterinär på Slöinge. Hoppas vi slipper det.

Han är i alla fall ganska snygg min ädle springare! När det här fotot togs härom veckan så fick han gå ut i grushagen en kort stund utan flugtäcke, alienhuva och mulskydd eftersom han skulle få hälsa på en liten shettis som han var sååååå intresserad av. Mackan har nog aldrig sett en så liten på så nära håll förr. När han hade hälsat så kunde jag ta in honom igen och fortsätta borsta, för då var han lugn igen.

IMG_1863

Istället för ridning över bommar så fick det bli lite ledarskapsövningar i manegen. Mackan tror nämligen emellanåt att det är han som bestämmer… Målet är att jag skall kunna rida över presenningar och annat jox utan minsta spänning i Mackan och allra helst skall han vara så lugn att inget utanför vår bubbla påverkar honom under ridningen – inte ens motorgräsklipparen på Gåsevadholm. 🙂

För egen del avslutade jag dagen med ett pass på Friskis&svettis utejympa. Vi var ett tappert gäng som låg och sprattlade i gräset trots hällregn vissa stunder och jag blev faktiskt lite full i skratt. Är man klok eller? 😀 Jag är i alla fall supernöjd med att jag kom i väg (på cykel!) och det gör faktiskt inte så mycket att vissa delar av magen och rumpan levde sitt eget dallrande liv i vissa hopp- och skuttövningar. 😉 Första dagen på semestern inleds på ett hälsofrämjande sätt: motion, nya tag med lågkolhydratkost och bara ett liiiitet glas vin. 😉

 

Det ser ljusare ut!

Fortsätter planen med att variera ridning på ridbanan med uteritter och det känns som om det verkligen gör nytta. Upplägget är att köra varannan dag på ridbanan och varannan i skogen och med en ”vilodag” efter tre till fyra dagars arbete. Mackan går nu i stor gräshage tillsammans med kompisen Kalle och de rör på sig en hel del i hagen (har jag hört) så han behöver inte ridas varje dag. Ibland har man ju liksom annat att göra också…

Arbetet på ridbanan känns mycket bättre då Mackan orkar mer och är mer liksidig nu än för ett antal veckor sedan. Jag får visserligen passa ytterbogen i början av passet, men efter hand så behövs inte det och det är ju ett framsteg i sig. Det är mycket som faller på plats nu igen. 🙂

Ridningen ute bjuder på riktigt varierad terräng – allt från grusväg till icke-stigar i granskogen där Mackan får lyfta ordentligt på benen och se var han sätter fötterna. Det enda jag hade önskat är att det funnits fler bra sträckor för trav och galopp, för i dagsläget blir det till att rida en relativt kort sträcka i t ex galopp, vända och rida tillbaka. Snart är det semester och då tänker jag att det kommer att bli mer tid över till att lasta Mackan och åka iväg till olika platser med bra terräng. Det ser både jag och Mackan fram emot! Det märks tydligt att han gillar att trampa runt i skogen, för när det är en stig som går in från grusvägen så tar han gärna eget initiativ för att gå in på den – även om det inte är den stigen jag har tänkt mig. 🙂

Framför allt upplever jag att bjudningen på ridbanan har blivit bättre efter det att jag har börjat varva ridningen på det här sättet. Ok, jag låter honom fräsa på lite i galopp under uppvärmningen också och det gör säkert sitt till, men han är plötsligt väldigt ”självgående” och det är superkul!

Pratade med Isabel om mina funderingar kring vinterperioden och hur jag skall göra för att inte hamna i samma situation som jag har gjort tidigare, det vill säga med en häst vars muskler som inte fixar att gå i ett djupare och tyngre underlag dag efter dag. Förhoppningsvis går det att lösa med stödbelysning i paddocken så att det går att rida där även bäcksvarta kvällar. Vi pratade bl a om att lägga ljusslingor på översta ribban i paddocken så att man tydligt kan se staketet – resten behöver man ju inte se, för det känner man ju. 😉 OM det blir den här lösningen så kommer det att vara julstämning hela vinterhalvåret! Underbart!

 

 

Träning för Isabel.

Äntligen var det dags att träna igen! Jag var hemma från jobbet på Sommarskolan relativt tidigt så jag hade gott om tid på mig att mocka, borsta, stretcha mm. Så skönt att inte behöva ha bråttom! Jag hann till och med sätta mig i solen en stund och då blev jag så himla trött att jag hade kunnat somna direkt. Det var rätt motigt att lyfta på rumpan och gå in i stallet igen…

Under uppvärmningen lät jag Mackan rulla på i galoppen i ett hyfsat friskt tempo för att få lite gratis bjudning efteråt och det funkade även i dag. Najs! Hann med några övergångar också innan dess att Isabel kom och det var dags att plugga in öronsnäckorna för att kunna höra henne bättre. Vi stämde av lite övergångar, takt och spårning på volten först och rätt så snabbt kunde jag lämna volten för att träna på skänkelvikningarna. Ingångarna var bra och tvärningen var ok för dagen men jag måste tänka på att sitta rakt över Mackan och inte ”hjälpa till” med sätet eftersom jag då lätt kollapsar i ena sidan och andra sidans axel lyfts något. Inga stora grejer, men här siktar vi mot perfektion! 😉 När skänkelvikningarna satt så övergick jag till att rida skolor – först öppna utmed långsidorna med volt i första hörnpasseringen och på mitten. De gick förvånansvärt bra och jag fick övergå till att rida sluta på samma sätt. Jag har lite svårt att få samma flyt i dessa, men med träning skall väl de också sitta lite bättre så småningom.

Avslutade med lite galopparbete på volten. Jag upplever att Mackan är stadigare i högervarvet och att han orkar lite mer där. För att fixa till vänstervarvet och öka drivet i hans bakben så fick jag minska volten för att ur det öka volten genom att tänka/rida skänkelvikning. Jag fick också rida öppna i galoppen utmed långsidorna ett par gånger och efter det så blev det mycket bättre. Duktig häst! I slutet var Mackan lite trött och det kan jag gott förstå. Svettiga och nöjda lämnade vi paddocken för en avkylande dusch av Mackan och en avslutande promenad i den underbara sommarkvällen. ❤

 

Härlig uteritt!

Veckan som har gått har varit rätt kompakt i och med att alla omdömen i skolan skall skrivas och publiceras samtidigt som den vanliga verksamheten pågår. Varje ”ledig” stund har fått gå till att dubbelkolla omdömen så att de blir rätt. Det finns typ ingen tid avsatt alls för att göra allt det administrativa som skall göras parallellt med undervisningen och tyvärr är det planeringen inför nästa läsårs arbetsområden som blir lidande. Lösningen? Ja, kanske att inte ha häst och arbeta större delen av dygnet, men det har jag ingen lust med. Så i dag, lördag, blir det till att sitta och arbeta med omdömen (som skulle publicerats före skolavslutningen som var i torsdags). Bättre sent än aldrig? Istället för semester väntar två veckor på Sommarskolan där jag och mina kollegor skall försöka stötta elever i år 9 som inte har fått betyg, och förhoppningsvis kan vi godkänna någon eller några av dem så att de har en möjlighet att komma in på en nationell gymnasielinje. Det brukar vara roliga och givande veckor, så det ser jag fram emot. 🙂

I måndags och tisdags red jag som vanligt, det vill säga en dag ute med klättring och en dag med lösgörande arbete. I onsdags fick Mackan vila i och med att jag skulle på styrelsemöte med ridklubben. I torsdags hade vi skolavslutning på kvällen och då fick Jossan ta stallet och rida Mackan. I går hade Jossan hand om Mackans boxgranne och då passade vi på att rida ut tillsammans. Jossan har provat att skritta ut på egen hand på den hästen, men hon har inte lyckats komma så långt eftersom han sätter sig på tvären och testar henne rejält. Fast å andra sidan så har den hästen inte varit utanför gårdsplanen särskilt många gånger sedan den kom för två år sedan så det kanske inte är så konstigt att den inte vill gå iväg på egen hand…

Tanken var att jag skulle visa Jossan lite olika vägar som hon kan rida så det blev en högst varierad ridtur i alla tre gångarter. Kul! Vi hittade en stig som gick rakt in i skogen som vi kunde gå på tack vare att det är rätt torrt i marken för tillfället. Jag har testat den stigen tidigare men då har Mackans hovar sjunkit ner långt i det sumpiga underlaget och då har jag valt att vända om. Stigen bjöd på både rötter, stubbar, bergnallar och slät stig så det var riktigt bra träning för hästarna. Boxgrannen snubblade ett antal gånger, men det har ju sin förklaring. 😉 Det var supermysigt i skogen! Det var dessutom otroligt vackert när solstrålarna nådde markens mörkgröna mossa efter att de först hade silats genom granarnas grenar, och all energi sådana tillfällen ger är helt fantastiskt.

Hästarna tyckte att det var riktigt roligt att galoppera på småvägarna och boxgrannen  bockade med Jossan ett antal gånger. Som tur är har hon bra balans och är relativt orädd. 🙂 Vid ett tillfälle fick Mackan extra eld i baken och höll på att galoppera sidvärts ner ni diket, och då trodde jag att Jossan hade åkt av sin häst bakom mig och Mackan, men det hade hon inte – men det hade varit nära! Hennes känsla var att hästen bockade för att han tyckte att det var så kul och inte att han ville ha av henne, vilket är bra. Det lär bli fler tillfällen för Mackans boxgranne att komma ut i naturen, för Jossans kommentar när vi var i skogen var ”det HÄR har jag saknat” och det kan jag förstå. ❤

 

Hastaboke-solljus-OF-416px

(Lånad bild)

Lyckigt lottad!

Nationaldag. Nationaldagsdressyr. Tävling, fast utan min medverkan den här gången. Istället för att tävla så åkte jag till Frillesås för att ge min vän och klubbkamrat Lotta en hjälpande hand. Jag är dock övertygad om att hon hade klarat sig alldeles utmärkt på egen hand, men det var ju ett bra tillfälle att få träffas i all den stund det sällan blir av. I Frillesås träffade jag inte bara flera av mina tidigare klubbkamrater från FRK-tiden utan också Beata som jag inte heller träffar särskilt ofta. Hästar, sol och trevliga människor – kan det bli bättre? Tror inte det. 🙂

På eftermiddagen cyklade jag till stallet för att försöka få lite stil på min egen ridning. 😉 Dock fick jag börja med att sanera Mackans krubba eftersom han hade lagt en stor bajshög rakt i krubban. Antingen ville han säga att maten inte smakade bra eller så tyckte han att det var på tiden att jag gjorde rent krubban, eller så var det en kombo av båda.

I går var vi ute i skogen och klättrade så i dag fick det bli lösgörande arbete i paddocken. Började med att värma upp ordentligt i skritt med olika övningar, travade lite och galopperade därefter i friskt tempo utmed långsidorna. Efter galoppen blev Mackan som ett ånglok och plötsligt fanns det riktigt mycket motor i bakkärran – så himla kul! Kom på mig själv med att skratta åt honom ett flertal gånger. Underbara häst! Det var knappt att jag behövde nudda honom med skänklarna för att han skulle gå framåt i fräscht tempo och jag kunde göra skänkelvikningar, mellantrav och tempoväxlingar lätt som en plätt. Längtar redan till nästa ridpass!

I dag när jag pratade med Beata så gick det upp för mig att det kanske verkar som om det är mycket som inte fungerar i stallet, men så är det verkligen inte. Jag använder skrivandet för att skriva av mig tankar och åsikter för att kunna gå vidare och jag tror faktiskt att Gåsevadholm är det absolut bästa stallet vi har stått i. Fördelarna är många! Bl a:

  • Mackan kan ha öppet fönster i princip 365 dagar om året och man väljer själv hur man vill ha det.
  • Det finns både grushagar och gräshagar. Mackan har grus vintertid och gräs sommartid.
  • Man kan själv välja om ens häst skall gå in vid 17-tiden eller senare. Ofta är Mackan kvar ute även om jag kommer vid 19-tiden och har då fått sitt eftermiddagshö ute. Helt suveränt då jag gillar mycket utevistelse.
  • Man kan välja om ens häst skall gå ute dygnet runt sommartid eller om den skall vara inne på natten. (Mackan är inne eftersom han tappar väldigt i vikt om han går ute dygnet runt.)
  • Det är en fantastisk miljö med många trevliga människor i stallet.
  • Jag har min tränare i stallet och det är flexibelt med träningstider.
  • Bra underlag i paddocken. (Bäst när det har regnat!)
  • Helt ok ridvägar om man rider ut 1-2 dagar i veckan, vilket jag gör.
  • Helt ok underlag i manegen om det sladdas och vattnas tillräckligt ofta.
  • Det finns en man (Idriz) som jobbar 8-17 måndag-fredag och kan hjälpa till med det mesta. T ex intag och service när hovslagaren kommer.
  • O S V

Vi har det med andra ord himla bra, Mackan och jag! 😀

Cattis&Mackan
Bild tagen av Amanda Sellman hemma på Skåaliden för flera år sedan, men jag älskar den ännu.