Tränar mellantrav.

Sommar och semester. Alltid samma visa för min del: ”I sommar, skall jag träna mycket och förbereda mig inför höstens tävlingar och jag skall göra så mycket roligt med min häst.” Känns det igen? Sommaren går och endast en bråkdel av det jag hade förhoppningar om har genomförts… Förklaringarna till varför det inte blev som det skulle är olika: tappskor, glappskor, utflykter med familjen mm. Nu är det snart dags för jobb igen med allt vad det innebär av rutiner och brist på tid. Men innan jag börjar jobba igen så skall jag försöka klämma in några träningar – helst två i veckan. Måste bara kolla NÄR jag börjar jobba igen… 😉

Förra veckan var det inplanerat träningar två dagar i rad, men på grund av en glappande sko på Mackan så fick dag nummer två ställas in och flyttas fram. Isabel var gullig och hade den träningen med mig i dag fast det är söndag. Tack! Båda träningarna har haft fokus på mellantraven utöver allt det där andra som Isabel är så noga med: takt, balans, spårning och övergångar. 😉 Förra gången fick jag rida skänkelvikning på den öppna delen av volten för att därefter trycka på Mackan i mellantrav några steg. Funkade så där, men det beror nog mest på mig själv och att jag är ovan vid övningen. Jag red också korta sekvenser med skänkelvikning och mellantrav på diagonalen, vilket jag har lättare för. Mellantraven funkade rätt bra i korta sekvenser så det finns hopp. 🙂

Dagens träning ville jag också ägna åt mellantraven eftersom det oftast är där poängen generellt sett är lägre på tävling. Isabel och jag fortsatte på samma sätt som i förra veckan, men i dag tränade jag mest på diagonalerna och TILL SLUT fick jag till det rätt  bra. 😀 Det svåraste är att låta Mackan öka utan att begränsa honom och utan att han övergår till galopp. Jag fick en del bra tips av Isabel och förhoppningsvis är jag en lösning på spåret. Det är så himla kul!

Förhoppningsvis blir det träning på tisdag igen och på torsdag skall jag iväg och rida program på KRK. Kul! 🙂

Här har jag något att sträva mot och jag beundrar ryttarens stillhet i sitsen:

Fiiiin trav!

Konsten att rida mellantrav.

Av någon anledning så lyckas jag ytterst sällan få till en ok mellantrav och de bästa har givetvis varit hemma i paddocken. Nu har jag hittat olika växlar i traven rätt bra, men just mellantraven är ett svårt kapitel. Vad gör jag då? Jo, jag googlar. Hittade detta på Hippson och polletten trillade ner:

”En bra grej är att rida på en stor volt och där flytta hästen i en ganska kraftig öppna (mer tvärning än böjning) så att du aktiverar bakbenen. Sedan försöker du ur det rida ut i några stora steg i mellantrav. Gå tillbaka till öppnan om hästen tappar drivet bakifrån och springer istället för att länga.

Den här övningen gör att ryttaren känner bakbenen på hästen och att hästen lär sig att skjuta ifrån och länga. Med hästar som har svårt för att öka handlar det ofta om att man måste hitta samlingen så att hästen har den kraft den behöver för att länga bakifrån och fram.

En variant på samma övning är att sicksacka sidvärts över ridbanan på korta diagonaler. Efter ett par steg sidvärts försöker man rida några steg i mellantrav och så går man tillbaka till sidvärtsrörelsen innan hästen tappar kraften bakifrån.

Jag rider själv mycket sidvärts när jag tränar längningar, just för att få hästarna aktiva i bakbenen. Det är som att spänna en fjäder, man måste ha något att släppa iväg.”

Det är Pether Markne som har svarat på frågan och han vet ju liksom hur man gör. 😉 Nu skall jag testa om jag kan få igång Mackans bakkärra ännu mer och dessutom försöka ha lite egen kroppskontroll. Det där med kroppskontroll är inte heller helt lätt i vissa situationer och innan jag själv har hittat min egen sits (utan att skumpa sönder) i mellantraven så är det nog inte så lätt för min häst heller. ❤

Rachel-Brathen

Elektroterapi

Helgens segling med min syster och hennes man var riktigt mysig! Första natten låg vi i naturhamn utanför Marstrand och andra natten låg vi i hamn på Nordön. Vi hade hoppats på en plats i Marstrands hamn i och med att vi skulle se Stefan Anderssons föreställning på Carlstens fästning på kvällen, men i och med att det var stora seglingar på Marstrand så var det kört – trots att vi stod först i kön. Det funkade riktigt bra att ligga på Nordön och ta bussen till Marstrand och vi låg riktigt bra i hamnen trots att det blåste rätt ordentligt.

Föreställningen med Stefan Andersson var riktigt bra och det var en speciell känsla att sitta på platsen och nästan känna andarna från de som hade suttit fängslade där. Mäktigt! Jag blev riktigt sugen på att låna böcker och läsa mer om fästningen och de som satt där, men de får bli när jag är klar med mina högskolestudier om 1,5 år. 🙂

Amanda och Jossan tog hand om Mackan när jag var iväg och Amanda hade vissa problem med att rida eftersom hennes vilda baby i magen inte alls tyckte om att befinna sig på hästryggen. 🙂 Skall bli spännande att se vem det är som gör entre i mitten av november.

Jag var riktigt ridsugen när jag kom till stallet efter minisemestern men Mackan hade varit ofin nog att fixa ett rejält glapp i ena framskon, så det blev ingen ridning för min del och för Mackans del blev det till att stå inne en dag i väntan på hovslagaren. Per som skodde senast var tyvärr i Stockholm och jobbade men jag hade turen att få dit en annan duktig kille som skor andra hästar i stallet. Så med ett par dagars fördröjning fick jag äntligen sitta upp i sadeln igen och för att mjukstarta mina ljumskar så skrittade jag ut i skogen. Så mysigt!

Det är dock INTE skönt att sitta i sadeln efter en veckas uppehåll från ridningen! Det allra bästa är om jag stretchar och rider varje dag, för då är det som om det finns en viss mjukhet kvar i muskler och leder. Nu har jag dessutom påbörjat en serie behandlingar med elektroterapi för att se om det hjälper. Emelie har tidigare behandlat Mackan med ström genom vissa muskler och om det funkar på honom så kanske det fungerar även på mig. (Emelie behandlar vanligtvis inte människor: Hästen i fokus.) Än så länge har jag bara fått en behandling och skall få ytterligare en nu till helgen och jag håller tummarna för att det hjälper på sikt. Nu ställer jag in siktet på höstens träningar och tävlingar med förhoppning om att jag är mjukare i mina adduktorer. 😉

 

Falsterbo!

Nu sitter jag hemma vid datorn efter tre härliga och roliga dagar i Falsterbo med min kompis Lotta. Det har varit tre dagar med babbel – mest om hästar men även om annat och det har inte varit många stunder med tystnad. Så himla kul! Lotta och jag bodde hos min äldsta dotter och hennes familj i Ystad i två nätter och det var mysigt att även få träffa dem. Det blev ju en och annan mil i bilen dessa dagar… men det var det värt! Tiden går ju så fort när man har roligt. 🙂

Lotta och jag hängde mest vid dressyrbanan, men vi hann även se lite hoppning. Allra mest imponerad var jag av ponnyryttarna i dressyren. Så himla duktiga! Tänk om jag hade haft en gnutta av deras talang… En av flickorna fick frågan om hur länge till hon kunde tävla sin ponny, och då brast hon ut i gråt och berättade att det här var sista året. Stackars liten! Både Lotta, jag och säkert 75% av de som var där fick tårar i ögonen. Tur att man inte rider ponny och måste hålla åldersgränserna…

Siktet var inställt på att shoppa ett par bra ridbyxor i år. Tidigare år har jag fyndat Pikeur och PK till halva priset, men trots att Lotta hjälpte mig att leta så hittade jag inga jag ville ha i år. Dock fyndade jag ett par Muck boots för 200 kr! Alltid lika kul att göra fynd! Jag bytte också mobilabonnemang och fick ett schabrak och en telefon på köpet. 🙂 Att månadskostnaden dessutom blir lägre trots att jag får mer surf gör ju inte saken sämre. 😉

Jag passade på att prata med folk i olika montrar och blev väldigt intresserad av att testa djupvågsmassage på mina lårmuskler som jag tror orsakar mig besvär. Jag fick känna hur det kändes och det var intressant att se hur rörelserna spred sig vidare i kroppen och hur de inte spred sig när någon muskel var spänd. Nu fick jag ingen chans att sätta massageapparaten på låren, men det skall jag prata med Viveca Ewards om. 🙂 Jag var också i Expåras monter och pratade underlag med dem, vilket var väldigt intressant. Tjejen som jag pratade med betonade vikten av att underlaget skall hålla ihop för att inte orsaka skador på muskler och senor och lösningen är magnesiumklorid. Hon berättade att de brukar vattna ca 30 minuter när det är högsommar, men inte annars. Underlaget i vår manege kräver nog mycket mer än så och då håller det ändå inte alltid ihop. Jag håller fortfarande på och gruvar mig över hur jag skall kunna hålla igång ridningen om underlaget i manegen påverkar Mackan negativt, vilket det har gjort två vintrar i rad. Flytta? Helst inte, men om det är nödvändigt så får det kanske bli så.

Efter att ha suttit på läktaren och tittat på alla fantastiska ekipage så är jag grymt peppad att utveckla min egna ridning, men först skall jag tillbringa några dagar i en segelbåt. 🙂 Jag har lämnat Mackan i Amandas och Jossans vård och jag är övertygad om att de tar hand om min prins precis så som jag skulle ha gjort.

tack

Att hitta ett passande bett – går det?

Jag vet inte hur många timmar jag har suttit och hängt vid datorn, pratat med personal i ridsportbutiker eller pratat med ”experter” för att kunna hitta ett bett som min häst trivs med. Det verkar nämligen vara en omöjlighet. Jag köpte Mackan i mars -07, strax före hans 2-års dag. Ganska så tidigt upptäckte jag att han hade hyss för sig med tungan, för en dag stod han med huvudet ut från öppningen i boxdörren och gapade och höll på med tungan så att saliven rann ner på stallgången så att det blev alldeles blött. Min första tanke var ”hjälp, han har fått foderstrupsförstoppning”, men tack och lov så var det inte det. Jag ringde uppfödaren för att kolla om han brukade göra samma sak hemma, men hon hade aldrig sett honom göra så. Märkligt.

Åren har gått och Mackan har fortsatt sitt jox med tungan, både på stallgången och vid arbete, och jag blir inte klok på vad det beror på. Han har fått sina tänder kollade 1-2 gånger per år sedan har var tre år gammal och han är kollad av veterinärer, kiropraktorer och terapeuter av olika slag. Så det här med att om hästen gapar eller håller på med tungan måste bero på att hästen har ont tror jag inte riktigt på. Inte det med att om hästen trivs med bettet så skummar den i munnen, för om det hade stämt så hade Mackan verkligen trivts med samtliga bett eftersom det ser ut som om han har stoppat mulen i en gräddbunke – fast oftast bara på vänster sida. 😉

Jag tror att en del tänker att min häst säkert har ont, eller att jag rider med väldigt hård hand, men så är inte fallet. Min förra häst var oerhört känslig i munnen och då fick jag verkligen fokusera på mina händer. Den hästen hade haft problem med en tand redan när jag köpte henne, men hon blev mycket bättre med åren. Mackan har överbett och får hakar mm i sin mun och därför behöver han fixas var 8:e månad, så det bör inte vara problemet. En i stallet tror att han kanske har inre stress, men hur kollar jag det? Han verkar verkligen inte stressad, snarare tvärt om.

Nu har jag börjat rida utan nosgrimma hemma bara för att han skall få en möjlighet att kunna öppna munnen och få plats med både tunga och bett och jag märker ingen skillnad i ridningen om han går med eller utan nosgrimma. Jag tänker att det måste vara skönare för honom att gå utan eftersom det då inte är något som trycker när han gapar. Visst, det ser inte snyggt ut, men så länge det funkar för både mig och honom så är det ok. Jag har fått frågan ”rider du UTAN nosgrimma???” Ja, varför inte? Måste man verkligen ha en nosgrimma när man rider hemma? Om man skulle ställa frågan till folk varför de rider med nosgrimma så vet de flesta förmodligen inte det. Man gör som alla andra… Ungefär som att vissa unga ”hoppryttare” måste ha martingal i alla lägen, eller när folk helklipper sina hästar på vintern även om hästarna knappt arbetas… Man bara gör som alla andra utan att själv tänka efter varför.

Även om jag har hittat ett bett som fungerar och att jag rider utan nosgrimma så fortsätter jag att leta efter det optimala bettet. På tur står ett Baucher som jag har fått låna av en tjej i stallet. Himla käckt när man kan låna istället för att köpa hela tiden, för det blir så dyrt. Undrar hur många tusenlappar jag har lagt på olika bett under åren? Allt från tunna stela till tjocka tredelade – allt utifrån rekommendationer.

Ett axplock:

Det som funkar bäst är Sprengerbettet – tack och lov. För det var RIKTIGT dyrt. 😉