Programridning – LB2 (film)

Jag har anmält mig till tävling i början av september och skall då bl a rida nya LB2 och tog därför tillfället att provrida programmet för domare på programridning eftersom jag aldrig har ridit det tidigare. Det var Kungsbacka ridklubb som anordnade programridningen och bortsett från det kassa underlaget på framridningen så var det riktigt bra anordnat. Enda fördelen med att det var lite jobbigare (lösare/tyngre) underlag på framridningen var att när jag kom in på dressyrbanan så kändes den som ett dansgolv. 🙂 Jag tror faktiskt att Mackan också kände det så.

Jag måste säga att jag är supernöjd med vår insats. Redan på framridningen så kändes det bra i och med att Mackan, som kan vara mötesskygg och tycka det är jobbigt när andra hästar kommer för nära, var avslappnad och fin. OK, vid ett par tillfällen reagerade han, men det var inte så konstigt eftersom han nästan blev påriden och fick ett spö eller en svans i ansiktet. Då hade jag också reagerat om jag var häst.

När jag kom in på banan så kändes Mackan inte alls spänd och han bjöd mer än jag hade förväntat mig och tittade inte på vare sig domare eller bokstäver. Det var bara vid ett tillfälle vid A som han reagerade på något, fast vi hade passerat där ett antal gånger innan. Hästar är konstiga ibland. 😉

Det kändes bra programmet igenom och jag hade min tränare Isabels ord i huvudet när det var dags att rida mellantrav: Spänn bågen och rid som om du skall igenom staketet. Nu var det inget staket så jag tänkte istället ”rid ända in i kaklet” och det fungerade rätt bra. Belönades med en 7:a på första mellantraven (även om den andra kändes bättre). Faktum är att när jag ser filmen så undrar jag hur jag kunde få 7 på mellantraven – den ser ju helt medioker ut. Vet inte om det är jag som ställer för höga krav på mig själv eller om det är domaren som dömer snällt. Hur som helst så är det bara att träna vidare på mellantraven och på så vis förbättra kvaliteten.I övergången till skritten så blev det ett missförstånd i och med att piloten glömde tänka (och rida) övergång i tid och gjorde en lite för kraftig förhållning och Mackan trodde då att det var halt som gällde. Efter det var det lite knackigt och jag fick inget flyt i skritten. För övrigt flöt programmet på bra och det är nog den bästa inridning halt & vänd rätt upp – halt som jag har gjort. Tror att det är för att jag inte tänkte trav – halt, utan trav – övergång – halt. Skall nog fortsätta med det. 😉 Alltid lär man sig något nytt och det är så himla bra att analysera sin ridning.

Jag är dessutom så himla nöjd med min häst! Det är nog den bästa häst jag kunde ha eftersom han är så okomplicerad och bussig, lätt att hantera och att åka iväg med och dessutom himla rolig att rida. En del av äran tar jag åt mig i och med att jag har gjort i stort sett hela arbetet själv, men grunden lades hos uppfödaren Eva C Andersson de första två åren.

IMG_2021

Det kan inte vara lätt!

Allt som oftast pratar vi i stallet om hur galna vi är som håller på år ut och år in med alla stallsysslor och allt vad det innebär att ha häst. Det spelar ingen roll om solen skiner eller om det vräker ner snöblandat regn för allt skall göras precis som vanligt och vi gör det utan att gnälla. Visst, en och annan gång har jag kanske tänkt att det hade varit skönt att ligga på soffan istället för att ge mig ut i regnet, men när jag väl kommer iväg så är det inga som helst problem med resten. Hästfolk trotsar väder och vind och prioriterar (oftast) hästen framför sig själv – i alla fall alla jag känner. Ibland kan vi läsa om någon som helt har missat att de har en eller flera hästar att ta hand om, men de människorna är oftast sjuka på ett eller annat sätt. Vi andra spenderar gladeligen tusentals kronor varje månad tills dess att plånboken är tom och kontot är tömt. Knäckebröd och nudlar kan duga fint som mat sista veckan före lön. Tidskontot töms också allt som oftast och sambon, maken eller någon annan får tillbringa ganska mycket tid på egen hand. I bästa fall har den här personen ett eget intresse och faktiskt bara är glad att man är iväg hos hästen. För några år sedan var det en klok make (till en hästtjej) som sa: Det är inte alla killar som har fattat hur bra det är att hänga ihop med en hästtjej! Man kan ägna timmar åt sitt egna intresse och inte en chans att hon kan ifrågasätta att man är borta så mycket. Man kan också köpa till exempel en motorcykel utan att hon har en chans att ifrågasätta kostnaden – man kan till och med köpa flera motorcyklar utan att hon kan säga något. En motorcykel motsvarar bara bråkdelen av vad en häst kostar – både i inköp och i drift. Så egentligen borde alla män vilja vara tillsammans med en hästtjej.

Helt rätt tänkt! Problemet är bara om det är män som kräver en viss markservice, för den kan de oftast glömma. Vi är i stallet och kommer inte hem förrän middagstiden har passerat… Tvättmaskinen får köras om det finns en stund över och då är det antingen kläder, schabrak, benlindor eller hästtäcken som körs. Jag tror dessutom att de flesta av oss är oerhört självständiga och målinriktade och det är nog lätt att hamna i skuggan som man då (om man inte är likadan själv). En eloge till alla män som orkar med oss hästtjejer – vi kan inte vara lätta att leva med. (Det finns säkert en och annan kille som tillbringar sin tid i stallet och som har en tjej/kille  som väntar hemma, men jag tror inte att det är lika vanligt.

Havrepappa delar med sig lite av sina erfarenheter i sin underhållande blogg  Hästtjejer for dummies. Läs gärna fler av hans inlägg – de är riktigt roliga med hög igenkänningsfaktor.

horse-and-heart

Träning på lite av varje.

I dag var det dags för träning igen och tanken var att vi skulle träna på lite av varje för att optimera spårning och lösgjordhet, men jag stötte på lite problem i galoppen som tog lite tid att rätta till och då hann vi inte med allt det där andra. Övergångarna var ok (men det finns alltid något att förbättra), spårningen i traven fungerade bra, men när det var dags att galoppera på volten så rann Mackan iväg utåt med ytterbogen i täten. Jag fick jobba som en idiot med ytterhjälperna för att få till spårningen och på så vis kunna hålla mig lite innanför/på spåret. Vid några tillfällen bröt jag av till skritt för att tänka bakdelsvändning/fyrkant med ledande framdel och då blev det genast bättre – även med galoppen. Fick minska volten i galoppen och leda in framdelen och efter en liten stund så kändes det riktigt bra. Pust!

För att inte glömma av vad vi tidigare har tränat på så gjorde jag några diagonaler i mellantrav också. Det jag måste tänka på är att ”spänna bågen” i hörnpasseringen och före det att jag går in på diagonalen så att det finns kraft i bakkärran som jag kan rida på. Likaså måste jag vara noga med att inte släppa iväg Mackan före det att han är helt rak och när han är det så skall jag ge honom aningens lite tygel så att han går fram, men jag får inte släppa efter för mycket för då är risken att det blir galopp istället. När jag gör rätt så blir mellantraven också mycket bättre – skall bara försöka hitta lite extra kroppskontroll också. 😉

För övrigt är det det vanliga: rulla bak axlarna och skjuta ut tuttarna, halvhalter, se vägen och förbereda hästen på vad som komma skall. Om jag kan få till det – då jäklar! 🙂

Ny hovslagare.

Den senaste tiden har Mackans hovar inte varit så roliga – som så många andras. Ordinarie hovslagare har haft/har semester och är dessutom på väg att dra ner på antalet hästar han skor. För några veckor sedan var det en annan hovslagare som skodde Mackan. Det såg bra ut det han gjorde och det hade eventuellt varit aktuellt att fortsätta med honom om det inte var för att fakturan var så hög: 1800 kr (inkl. moms och sulor). Det är en annan hovslagare som skor flera hästar i stallet och på dem gör han ett riktigt bra jobb och jag fick möjligheten att låta honom fixa en tappsko och en glappsko på Mackan. Han hade riktigt bra tankar om hur han skulle vilja göra med Mackans hovar och han hade möjlighet att sko Mackan även i fortsättningen – att det dessutom blir avsevärt billigare är bara en bonus.

I dag skodde han Mackan och nu har Mackan fått vanliga sulor på alla fyra (inte Propad som tidigare), sidokappor på tre hovar och en som är utan kappor. Anledningen till att Mackan får gå utan kappor är att hovväggen är så trasig och att sidokapporna riskerar att göra sönder dem ännu mer. Mackan har nu en lättare överrullning fram och skor som är utlagda en del och då främst bak. För att Mackan inte skall trampa av sig skorna så har jag varit och köpt boots till honom. Allra helst hade jag velat ha färgglada som är lätta att hitta i hagen, men de fanns inte i rätt storlek så det fick bli svarta. Sulorna är turkos så de är förhoppningsvis lätta att hitta tillsammans med skorna om han springer av sig dem.

Efter skoningen gick jag en promenad med Mackan och han verkade inte ömma alls i hovarna, vilket han ibland har gjort tidigare. Förhoppningsvis är det lika bra i morgon för då skall jag träna igen. 😀