Nu händer det saker!

Jag har letat stall under en period, och det för att säkra ridningen i vinter. Ja, det finns både manege och paddock på Gåsevadholm men paddocken är utan belysning och manegen är bra så länge det går att vattna rejält i den. Av någon anledning fixar Mackan mest troiligt inte när det blir lite djupare underlag och reagerar då bl a med spända muskler. Äldsta dottern sa för några år sedan: ”Mamma, det är bara att inse – du har en klen häst.” Så kanske det är, men oavsett så måste jag försöka göra det som är bäst för honom – oavsett om han är klen eller ej. 😉 Nu blev det box ledig på Ligården där vi stod för några år sedan, och jag känner de flesta på Ligården (tror faktiskt att jag känner alla) och det skall bli kul att flytta tillbaka. Inte minst för att det är flera som både tränar och tävlar dressyr och jag hoppas att jag kan få en rejäl dos inspiration av dem.

Jag trivs riktigt bra på Gåsevadholm och beslutet har inte varit lätt, men det finns några olika anledningar till att jag ändå väljer att flytta. Det är väl så att alla stall har både fördelar och nackdelar och det är svårt att hitta något som har enbart fördelar. Fördelarna på Gåsevadholm är bl a att jag kan gå rakt ut i skogen utan att behöva möta bilar och motorcyklar, det är en fantastisk miljö och det är många trevliga människor där. Fördelarna på Ligården är att det finns belyst paddock, manege med bra underlag och alla mina vänner i Onsalas dressyrsektion där. Mackan får en stor box med öppningsbart fönster som han älskar. En av nackdelarna är att det mest är asfaltsvägar runt stallet. Självklart hoppas att att min tränare Isabel kan komma till Ligården och fortsätta hjälpa mig på min väg mot OS. 😉

Förra helgen fick jag veta att det skulle bli en box ledig på Ligården 1/11. Jag har två månaders uppsägning på Gåsevadholm, vilket skulle innebära dubbel boxhyra i november = dyrt. En av inackorderingarna på Gåsevadholm var i behov av en box till från 1/10 och det fanns en möjlighet för mig att flytta tidigare genom att tillfälligt låna en box på Ligården, men då ville de inte betala hela Mackans boxhyra på Gåsevadholm i oktober. Hur tänkte de då? Tänkte de att jag skulle flytta tidigare enbart för deras skull, betala full boxhyra på Ligården + en stor del av boxhyran på Gåsevadholm? Märkligt! I helgen fick jag ett samtal där de sa att de tar hela boxhyran för oktober och ca 10 minuter efter det hörde Ulla på Ligården av sig  och sa att Mackans box blir ledig redan 1/10 om jag vill ha den då. Också väldigt märkligt. Efter alla turer hit och dit så är det nu klart att det blir flytt redan nästa helg. Tur att jag är flexibel. 😀

Natten till i dag sov jag inte särskilt bra. Tankarna om hur jag skall få ihop nästa helg snurrade runt i huvudet hela tiden. I vaket tillstånd ser jag faktiskt inga problem, men på natten började tankarna snurra. Flytten i sig är väl inga problem att fixa, men grejen är den att jag har tävling på söndagen och behöver förbereda mig inför den också, med allt vad det innebär. Förhoppningsvis får jag hjälp av maken och sonen på lördag med att tömma boxen och köra en del saker till Ligården. Boxen på Gåsevadholm skall dessutom skuras och fixas så att den är fräsch när nästa hyresgäst flyttar in i den samma dag. Mest troligt får jag köra grejer även helgen efter, då jag också har tävling, för att få med mig allt till Ligården, men så får det bli när det blir så kort varsel. Det bästa för mig hade kanske varit att vänta med flytten till 1/11, men nu när det löste sig så bra för alla så är det bara att köra på. Tur att jag är flexibel. 😀

Hoppas att jag sover bättre kommande nätter… annars blir det jobbigt.

IMG_3169

Mackan på Ligården sist han bodde där.

 

Träning.

Äntligen dags för träning igen. Om det inte hade varit för bristen på pengar på kontot så hade jag nog kunnat träna tre gånger i veckan – fast frågan är vad Mackan hade sagt om det. 😉 Vissa träningar så flyter allt på bra (åtminstone i slutet) och en del träningar blir väldigt konstiga. Förra träningen fick jag jobba som en gnu bara för att få fram Mackan på volten och det kändes som om ingenting stämde, så inför den här träningen hade jag läst mycket på Hippson och googlat rent allmänt på spårning och lösgjordhet. Det finns en uppsjö av övningar man kan arbeta med för att få hästen att spåra samt att få den lösgjord och jag ville idag gärna testa en annan variant än det upplägg vi brukar ha. Anledningen till det är att när det inte stämmer så blir det som en nedåtgående spiral och varken jag eller Mackan blir särskilt uppåt i humöret (även om det i princip alltid blir bra i slutänden). Isabel nappade på min tanke och jag fick börja med att trava på en 8-volt där jag skulle rida öppna vissa sekvenser och lägga in övergångar till skritt. Nu är det ju så att jag fyllde 55 år i lördags och vissa övningar tar lite längre tid att fatta… så jag är inte helt hundra på att jag gjorde rätt. 😉 Det vill till att ha tålamod som tränare till ”gamla” tanter. och det har Isabel – i alla fall verkar det så. 😉 Efter hand så flöt arbetet på bättre och vi började komma på banan igen, Mackan och jag. När det var dags att övergå till galopp så var Mackan riktigt nonchalant för både skänkel och spö, så jag fick jobba på att han skulle lyssna bättre och reagera direkt och inte efter tre sekunder. Jobbigt värre. Det värsta är att jag börjar galoppera före honom och det är inte så snyggt, men när han väl lyssnade så blev galoppen riktigt bra och jag fick rida linjerna, inklusive förvänd galopp, som är i MsvC och det gick riktigt bra. Jag fick också rida öppna i galopp längs långsidorna och gasa på lite innan jag skulle ta tillbaka och rida in på en mindre volt i mer samlad galopp. Kul! I slutet av passet fick jag till en snärtigare trav och Isabel sa att det var en energisk samlad trav och att jag skall ta med mig den känslan in på banan. Samlad trav? Jösses, det kändes som racertrav! Den känslan har jag inte riktigt med mig in på banan vilket kan förklara att det ser ut som om Mackan smyger fram när vi tävlar, så nu skall jag träna mer på att få Mackan kvickare – på alla sätt.

Det är märkligt hur det kan gå upp och hur det kan gå ner i vår sport. Förra hösten kändes det verkligen som om vi var på gång och att det inte borde vara någon svårighet att rida MsvC på 62%, men i dag känns det som ljusår bort. Förhoppningsvis kan vi få till det så att vi klarar att rida LB och LA på godkända procent. Jobbigt värre, fast skam den som ger sig. 🙂

bumpy-road

 

Tillbaka på gräset.

Oj, oj, oj så dåligt samvete jag fick när Mackan fick gå på gruset i den sköna septembersolen när (nästan) alla andra hästar fick mumsa gräs på betydligt större ytor. Två dagar blev det, sedan fick han gå ut i gräshagen igen samtidigt som jag bad till högre makter att skorna skulle sitta kvar. Första dagen avklarad med alla skor kvar i alla fall och det återstår att se hur det blir resterande dagar.

I och med att skorna satt kvar i går så blev det också ridning och efter två dagar på ridbanan så fick det bli en uteritt. Tanken var att jag skulle skritta ut en sväng ensam och passa på att gå över stock och sten i skogen i den fantastiska höstsolen, men Mackan fixade så att jag fick sällskap. 😉 En tjej i stallet skrittade iväg strax före mig och eftersom hennes plan var att bara skritta ut en kort sväng för att därefter gå in på ridbanan så valde jag att rida iväg efter henne. Mackan fick syn på dem omedelbart och la in högsta växeln – han som brukar vara så sävlig! Jösses så han skrittade på! Efter en kort stund kom vi ifatt dem och gjorde sällskap en liten bit och när vi skulle gå skilda vägar gick det bra till en början, men när hästen hon satt på gnäggade då fick Mackan fullständigt spader och jag satt då på en tickande bomb istället för på tjuren Ferdinand. När han blev en meter kortare mellan öron och svans och en meter högre så kände jag mig rätt liten och var för ett ögonblick tveksam över hur jag skulle reda ut situationen. Han såg inte sin kompis men hörde honom gnägga upprepade gånger och svarade då. Han tog ner huvudet mot marken och började skrapa med ena benet, han backade och började småhoppa, så till slut ropade jag till den andra tjejen att jag skulle hänga med dem trots allt. Jag såg att golfarna på golfbanan stannade upp i det de höll på med och bara stod och tittade på oss. Jag misstänker att de undrade hur det här skulle sluta… Det blev piaff och passage bort till Mackans kompis som stod utom synhåll en bit bort. Puh! Vid det här laget var båda hästarna lite stissiga och när vi skulle trava lite längre bort så började Mackan galoppera och då var det kört, men eftersom det är en lång uppförsbacke så lät jag honom galoppera. Den andra hästen galopperade också och det gick rätt fort. Till en början försökte jag hålla in Mackan och hålla ett mer lagom tempo, men efter en kort stund så lät jag honom bestämma farten. Det gick fort! Benen gick som trumpinnar och det gick inte att känna att det var galopp. Mackan var som ett streck i backen!

Efter galoppen hade vi två betydligt mer avspända hästar kan jag lova, och det blev en mysig tur inne i skogen innan vi vände hemåt igen. 🙂

Nu hoppas jag att skorna sitter på så att jag kan rida och träna som jag hoppas, för nu har jag anmält mig till två tävlingar två helger i rad. Tänker att jag behöver träna på att tävla så mycket det går och förhoppningsvis kanske vi kan få till poängen lite bättre än tidigare i år.

Förpassad!

Då var det ett faktum! Från och med i morgon så blir Mackan förpassad till grushagen igen. 😦 I går när jag hämtade in honom från hagen så hade han ju tappat en sko och i dag var även den andra på svaj. Som tur var skulle hovslagaren till stallet för att fixa en annans hästs bakskor och då tog han Mackan också. Tack och lov!

Hovslagaren konstaterade att det inte är bra för Mackans hovar att gå ute i det blöta gräset och i den blöta jorden och tyvärr är det så att det finns stora delar i hagen som aldrig torkar upp i och med att gräset har fått växa sig så långt. Det finns en liten yta direkt innanför grinden som är avbetad, jämn och torr – än så länge. Egentligen vill jag absolut inte ställa Mackan på grus redan, men just nu har jag inget val. Det allra bästa hade varit om det fanns stora vinterhagar som inte blev geggiga, men det finns väl knappt några sådana någonstans. De bästa hagarna vi någonsin har haft hästarna i var faktiskt våra egna, och det berodde nog på att det var havsbotten under matjorden och på så vis var dräneringen fixad. Helt suveränt! Förhoppningsvis kan jag lösa det med hagen så att Mackan kan få gå på gräs i alla fall några veckor till.

Med tanke på gårdagens besök hos tandläkaren så red jag Mackan på bettlöst Micklem i dag. Jag satte tyglarna direkt i ringarna på var sida om nosgrimman och det lär vara den mildaste formen av varianterna på Micklem. Faktum är att det fungerade över förväntan. Jag har tidigare testat att ha bettlöst på andra sätt och då inte varit nöjd, men den här gången blev det riktigt bra och jag kommer garanterat rida oftare så här.

Bettet som jag beställde i helgen är slut i lager och finns inte heller på lager hos Bombers, så nu får jag vänta i 9-11 veckor innan det blir leverans. Trist. MEN, den som väntar på något gott (hoppas jag) väntar aldrig för länge…

På besök hos Mackans tandläkare.

I dag var det dags igen för ett av Mackans två årliga besök hos veterinären som har specialiserat sig på tänder och som lär vara riktigt bra på det han gör. Stack tidigare från jobbet för att hinna dit och upptäckte när jag hämtade Mackan i hagen att han hade tappat höger baksko. Igen! Nu börjar det bli lite väl tjatigt med alla dessa tappskor…

Det tar bara 5 minuter att åka till kliniken och vi hann precis till vår tid. Himla skönt att jag inte behöver sitta och köra i timmar för att få tänderna fixade, vilket många andra i vårt avlånga land måste göra. De första gångerna så var det  bara 6 månader mellan besöken och därefter har vi utökat till 8 månader – tack och lov. Tänderna/hakarna växer som tusan och det vill till att hålla dem i schack så att de inte skadar tandköttet längst in i munnen på Mackan.

När Mackan hade fått lite lugnande så kände C-F igenom hans mun innan han satte på munstegen och rätt var det var så utbrast han ”what the F?” Oj, tänkte jag då. Nu har han hittat något väldigt konstigt om han uttrycker sig på det viset. Han visade mig var jag skulle känna, och på insidan av Mackans vänstra övre ”läpp” så var det som en liten sten precis under huden och C-F förklarade att det ibland kan bli stopp i salivrören (om jag minns rätt) och att det brukar räcka med att punktera knölen för att saliven skall kunna börja flöda som vanligt igen. Innan han började sina försök med att punktera den så berättade jag att vår äldsta dotter hade en spottsten för många år sedan, och strax därefter sa han att det nog var en sådan som Mackan också hade eftersom den inte gick att punktera. Det slutade med att han fick bedöva och skära bort den lilla kulan. För övrigt var det samma behandling som varje gång: slipa hakar, vågbett och vassa kanter, men den här gången var C-F riktigt nöjd med hur Mackan såg ut i munnen. Mungiporna var fina, slemhinnorna var fina och lanerna såg också bra ut (med undantag för den gamla lilla bulan på höger sida). Det var riktigt skönt att höra och kanske är det all ridning utan nosgrimma som har gjort att han inte har fått något skav alls i munnen.

En märklig sak var att C-F hittade en liten tandskada uppe i Mackans vänstra överkäke och det var som om en liten bit av tanden hade lossnat. Ev kan han ha råkat bita på en sten enligt C-F, men det är inget som påverkar Mackan nu. Det märkligaste är att Hasse på Homeopathuset Söderström AB sa till mig för ca 6 månader sedan att min häst hade en tandskada och att jag skulle be veterinären/tandläkaren titta på den. Då, när han sa det, så tänkte jag att säkert bara pratade blajblaj och att C-F borde ha sett den om den hade funnits där, men i dag så tycker jag att det hela är väldigt märkligt. Senast jag var hos C-F var i december och jag har för mig att jag pratade med Hasse i mars, så det kan mycket väl vara så att Mackan har skadat tanden efter det att jag var hos C-F men innan det att jag pratade med Hasse. Skumt är det! Jag har letat efter mina anteckningar från samtalet med Hasse men har inte hittat dem ännu och jag är väldigt nyfiken på att se vilken sida han sa att tandskadan var.

Baksidan med alla dessa besök för att fixa Mackans tänder är att jag blir skinnad i princip varje gång och i dag fick jag hosta upp 2000 kr. Ingen bra början på månaden, men det var ju beräknat. Detta tillsammans med alla tappskor gör att jag börjar fundera på att ta fram lackväskan och extraknäcka någonstans. 😉

karikatura6

Vi tränar vidare på att tävla…

Jag och Mackan åkte på tävling hos Hermanstorps kör- och ridklubb i helgen och maken ställde upp som hästskötare och alltiallo. Fantastiskt lyxigt att få frukosten serverad i bilen på väg till tävlingsplatsen. 😉 Maken var riktigt duktig på att gå med Mackan, mocka transporten och vara hantlangare. Mysigt med lite mer tid tillsammans (även om inte han är lika pratglad som jag…).

Första starten var i LA3 och Mackan kändes fin på framridningen och jag gjorde vad jag kunde för att vi skulle befinna oss i samma mentala bubbla. Det var lättare sagt än gjort. Emellanåt var det Mackan som fick syn på något utanför banan eller så var det jag som tittade på något som hände utanför banan. Så dumt. Som tur var så kom jag på mig själv och då blev det lite lättare att också aktivera Mackan och få honom i ungefär samma bubbla som jag befann mig i. När vi väl kom in på banan och genomförde programmet så gjorde jag tyvärr ett par missar: glömde av halvcirkeln efter ryggningen samt tryckte på lite för mycket i en mellantrav så att det blev lite galopp istället. Mackan gjorde dessutom en miss på egen hand: saktade av till skritt i moment 4 (efter andra 10-metersvolten) utan att jag ens hade tänkt tanken på skritt. Inte bra. Vi lyckades få hela skalan från 4-8 i samma protokoll – inte illa att lyckas med det. Domarens samlade bedömning löd ”Trevlig ritt! Behöver bli lite stadigare i sin form så att bärigheten blir bättre, särskilt i förv. Tänk på rakriktningen! Lycka till!” Rakriktning är typ det vi alltid tänker på… 😉

Andra starten var i LB3 och var endast 60 minuter efter första starten så det var inte så mycket tid till återhämtning för Mackans del. Jag har aldrig haft så kort med tid mellan två klasser så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra med en ev framridning till nästa klass. Det fick bli 15 minuter och Mackan kändes riktigt trevlig. Red in på banan med en bra känsla som fanns kvar genom hela programmet och blev lite förvånad när jag endast fick 61,333%, men när jag såg protokollet så förstod jag. Fick tre 4:or… En för att jag fick galoppinslag i ena mellantraven (här också!) och två för att skritten inte var 4-taktig. Domarens samlade bedömning löd: ”Flott häst! Önskar lite mer energi och engagemang. Stundtals öppen i formen. God sits men stundtals lite grova skänkelhjälper. Försök att visa tydligare överg. och längningar. Lycka till!”

Nu har mina tankar börjat snurra om varför Mackan har börjat bli ostadig i formen igen. Halskotpelaren? Ont någon annanstans? Kass ryttare? Bettet? Nosgrimman? Att han alltid har varit som tjuren Ferdinand är ingen nyhet, så det där med kvickheten är något vi alltid måste arbeta på. Har dessutom pratat med Isabel om att jag måste träna på att känna fyrtakten i skritten, vilket jag har lite svårt med. Hur svårt kan det egentligen vara??

Spontan som jag ibland kan vara så har jag precis beställt ett nytt bett och fixat en tid för koll av hästen. I morgon skall jag dessutom åka iväg med Mackan och fixa/slipa hans hakar, men det brukar inte göra någon direkt skillnad… 😉

HAPPY TONGUE LR Eggbutt_lrg