Mananalys. Hokus pokus?

I februari för snart ett år sedan berättade en bekant om att hon hade skickat in en ”hokuspokus mananalys” och att hennes häst hade blivit så mycket bättre efter att ha ätit Homeopathusets Gastrofor och Minesyl mm. Jag blev självklart intresserad och skickade in en bit av min hästs man för analys – inte för att hästen mådde dåligt utan mest för att göra en check av hans tillstånd. Ganska snart efter inskickat prov ringde Hasse från Homeopathuset upp mig och vi hade ett långt samtal om både Mackan och andra hästar, vilket var riktigt trevligt och intressant. Hasse pratade mycket om vikten att hästar skall äta stråfoder och inte massa pelleterat kraftfoder och annan onaturlig föda. (Jag hade vid den tidpunkten redan ställt om Mackan till enbart stråfoder eftersom jag några månader tidigare blivit intresserad av paleokost och vad människan är ämnad att äta. Samma borde det ju vara med hästar tänkte jag och plockade bort det lilla kraftfoder Mackan då fick.) Hasse berättade att Mackan på det stora hela mådde bra men att jag kunde ge honom Gastrofor, Ferrum och Minesyl för att få ett ännu bättre utgångsläge. Självklart ville jag det!

I september i år var jag på hästkliniken i för att återigen kontrollera min hästs tänder. Veterinären hittade en kula i tandköttet på min häst och han fick bedöva området och skära ut den lilla kulan (spottsten?). Veterinären konstaterade också att min häst hade bitit av sig en tand och när jag stod där på kliniken så kom jag ihåg att Hasse redan sex månader tidigare hade pratat om en tandskada, vilket jag då förkastade i och med att jag bara ett par månader före samtalet med Hasse hade varit hos veterinären och fått hästens tänder fixade. Märkligt. Så fort jag kom hem letade jag upp mina anteckningar från samtalet med Hasse och hittade anteckningen om tandskadan. Det stod inte vilken sida skadan var på men däremot hade jag gjort en pil och skrivit ”ont i tandköttet?”. Väldigt märkligt, men samtidigt oerhört intressant och lite läskigt.

Nu har det gått nio månader och Mackan ser ut att må riktigt bra. De muskler som så lätt blev spända tidigare är inte alls lika spända utan är dallriga och fina och de hemska utslagen han hade på huvudet är i princip borta. Om det här sammantaget beror på Homeopathusets vitaminer och mineraler eller om det är den omställda kosten vet jag inte, men för mig är det skit samma. Huvudsaken är att han mår bra.  ❤️

Jag är övertygad om att det finns människor i min närhet som förkastar hela tanken med mananalys och allt som kan tänkas vara lite hokus pokus – men hur förklarar ni det där med tandskadan och tandköttet? DET undrar jag (eftersom jag själv inte kan förstå hur det kan förklaras). NÅGOT är det ju i alla fall. 😉

PS. Kommentera gärna om ni har några tankar…

14591665_10153976178547965_8666056557671628557_n

Vackraste vackra. ❤️

 

Andas och slappna av.

Nu har jag börjat att grotta ner mig i boken Centerad ridning och även börjat göra vissa övningar till häst. En del av det jag har läst påminner om det som Birthe Vogelius pratade om på föreläsningen som vi (Onsala ryttarförening) anordnade för ett par år sedan och som även finns med på den bok och DVD som jag köpte av Birthe. Jag kan varmt rekommendera att köpa både dem och en fysiorulle att göra övningar på.

På ridpasset igår fokuserade jag på att slappna av i sätet och skänklarna genom att göra olika övningar från boken Centrerad ridning, och i dag var fokus på sätet och överlivet. Om jag kombinerar avslappningsövningarna med tänket från Birthes bok och DVD så faller det mesta på plats och jag känner att jag kan komma tillbaka till min tidigare sits relativt lätt. Andningen glömde jag visserligen helt av i dag… men jag överlevde, så andats har jag nog gjort på ett eller annat vis.;)

Jag pratade med Eppie om mina upplevda svårigheter att sitta ner och hon förklarade det som att det rör sig mer i Mackan nu än tidigare och då blir det också svårare att sitta ordentligt. Ja, det kan jag hålla med om, men jag har ju upplevt träningar tidigare där Mackan har arbetat på som tusan i hela kroppen och då har jag ändå inte haft problem att sitta still. Så för hästens och min skull så kommer jag fortsätta att arbeta med sitsfokus vid varje ridtillfälle. Jag vet inte om det var mina avslappningsövningar och korrigeringar av huvud och axlar som påverkade Mackan i dag, men han kändes riktigt nöjd och inte alls tjafsig i munnen och jag kunde rida med lätt och jämn kontakt i handen. 🙂 Huvudet spelar en större roll än vad man kan föreställa sig.

img_2238

Bortsett från att fördjupa mig i centrerad ridning så är jag piskad att plugga nu när jag är ledig. I stort sett hela december har gått till att skriva omdömen och sätta betyg och då har studierna satts åt sidan, vilket straffar sig nu. Oavsett vad så är jag helt inställd på att överleva utan att gå in i väggen och då får det bli som det blir i perioder. 🙂 Som grädde på moset så såg jag häromdagen att min inlämningsuppgift på förra delkursen inte var godkänd. Jäkla skit! Jag hade missuppfattat uppgiften och inte förstått hur tydliga kopplingarna mellan teori och praktik skulle vara, så det var bara att lägga ett antal timmar på att förtydliga och lämna in igen. Nu är det gjort. Puh!

Under ledigheten har jag också tagit upp sjukgymnastiken igen och inser vad jäkla fort musklerna försvinner. All den tid jag tränade tidigare är som bortkastad… inte en muskel kvar. Det märks som tydligast när jag skall lyfta benet över sadeln vid uppsittning – visst det går, men det är inte med samma lätthet som förr som jag får över benet. Att musklerna har fått vila ett tag märks också på den träningsvärk jag har fått nu när jag har börjat göra övningarna igen. Värst av allt är de bålmuskler som jag även använder vid nedsittning i traven i och med att det inte blir lättare att sitta ner i sadeln när musklerna gör ont. I det läget är det lätt att strunta i nedsittning och börja rida lätt istället. 😉

Frågan är hur jag skall pussla ihop studier, jobb, häst och träning efter 9 januari då jag börjar arbeta igen. Har faktiskt ingen aning, men det hade varit kul om det funkade att göra allt. 🙂

Gott nytt år! 2017 tar jag nya tag! 😉

Halvhalt, halvhalt, halvhalt.

Hur svårt kan det vara? Halvhalterna är ju en självklar del av ridningen men ändå har jag så himla svårt att komma ihåg att göra dem tillräckligt ofta. När jag väl kommer ihåg (läs: någon påminner mig) så blir det riktigt bra. Som i dag till exempel. I dag stod Eppie på marken och jag red eftersom jag behöver ett par granskande ögon då och då. Skrittade fram länge och väl då vi kom att prata om våra kära hundar som vi hade varit tvungna att avliva, Eppie för några veckor sedan och jag så sent som i onsdags. Alltid lika ledsamt. Jag tror att jag skrittade fram i säkert 20 minuter och därefter i minst 10 minuter till när vi pratade. Efter det övergick jag till trav och Mackan tuffade på med öronen framåt och redan då fick jag börja tänka extra på halvhalterna. När jag arbetar med halvhalterna så blir det ju så himla mycket bättre! Även i galoppen fick jag tänka extra mycket på halvhalterna så att Mackan inte skulle fara fram som ett ånglok utan kontroll och när jag arbetade med halvhalterna så blev det ju riktigt bra.

Jag fick rida öppna utmed långsidan för att vid C/A vända halvt igenom i skänkelvikning för att övergå till öppna direkt när jag kom ut på spåret igen. Det blev några riktigt fina öppnor och Mackan bjöd fint vilket gjorde att jag bara kunde ”åka” med. Det är så kul nu när han tänker framåt i (nästan) alla lägen! Som vanligt går tiden alldeles för fort när jag tränar och precis som vid alla träningar (oavsett tränare) så ser jag fram emot nästa gång. Nu är jag ledig fram till 9/1 och jag hoppas verkligen att vädrets makter skall vara med mig så att jag dessutom kan åka iväg och rida tillsammans med vänner på olika ställen runt omkring. 😀

Nu önskar jag alla mina nära och kära och alla andra vänner en riktigt God Jul!

images

Äta häst?

För någon vecka sedan delade jag en tre år gammal artikel från DN där man tar upp ämnet hästkött. Ett stort antal hästar ”försvinner” varje år då våra svenska slaktregler och livsmedelsregler är så stränga att många hästar mest troligt transporteras utomlands för att slaktas. Inte skulle jag vilja att min häst sattes på en lastbil ner i Europa för att bli salami. Nej, då ser jag hellre att han åker i sin vanliga transport till ett slakteri och kan bli livsmedel här i Sverige. Varför då? Jo, för att jag tänker att kött är kött – oavsett om det är någon stackars gris som har fått sätta livet till eller om det är en häst. Det bästa med att få möjligheten att äta svensk häst är att den mest troligt har haft ett bra liv med någon/några som har brytt sig om den, borstat och klappat den. Framför allt så är den inte framtagen enbart för att bli livsmedel. Det är nog egentligen mitt största problem – att köttdjuren ses som någon sorts gröda framtagen i en produktion enbart för att ätas. Nej, då äter jag nog hellre en svensk hobbyhäst eller ridskolehäst som föddes för att faktiskt få ett gott liv, men som av olika anledningar kanske inte blev så långt.

Det märkliga är att endast två av mina FB-vänner har reagerat på inlägget jag delade . Varför bara två? En av dem är en stallkamrat som har samma tankar som jag i ämnet och den andra är en gammal vän som står med båda fötterna på jorden och inte är rädd för att sticka ut hakan. Alla andra då? Ingen aning. Nu undrar jag varför inte fler vågar tänka högt kring det här med att äta häst, och då inte i första hand sin egen häst, utan en häst vilken som. Spelar det egentligen någon roll om det är gris, kalv, hund eller häst? Nej, det gör det inte, men ämnet är så jäkla känsligt. Killarna på skolan brukar reta tjejerna med att ”hamburgare är gott” och då får de självklart världens reaktion från alla hästtjejer som lever i Britta och Silvers värld. För tjejerna i skolan är hästar är enbart till för att borsta på, gulla med och rida på och när det är dags att skiljas från sin häst så är livsmedel det sista man tänker på, vilket jag har full förståelse för. Jag måste samtidigt erkänna att jag inte vet hur jag kommer att hantera dagen då Mackan måste avlivas, men just nu känns det rätt ok med tanken att han kanske skulle kunna bli mat. Men jag är inte säker. Oavsett vad jag tänker just nu så finns det mängder av svenskar som inte skulle dra sig för att låta sin häst bli livsmedel, men där svensk lagstiftning sätter käppar i hjulen och hästarna får åka vidare ut i Europa istället. Är det bussigt mot hästarna? Är då inte det bästa att de får avsluta sina dagar här hemma och ägaren får en skälig ersättning för köttet? Det tycker jag. Av den anledningen tycker jag att vi skall se över lagstiftningen så att vi kan låta hästarna få avsluta sina dagar här hemma. Jag är övertygad om att vi klarar lite ”Butta” och annat i små mängder – i alla fall om man jämför med all annan skit vi sätter i oss. Så för våra hästars skull: Öppna upp för att äta svensk häst!

ha%cc%88stko%cc%88tt

(Det finns fler anledningar till varför vi bör äta häst, men dem går jag inte in på här.)

Aj, aj, aj!

Mina ljumskbesvär har blivit en långdragen historia kantad av otaliga besök hos läkare, naprapater, specialister, ortopeder m fl, men än så länge har ingen kunnat hjälpa mig fullt ut. Målsättningen är att jag skall kunna sätta mig i sadeln utan att behöva äta smärtstillande och stretcha varje dag jag skall rida – och då INTE genom att i första hand operera mig. Den som har läst inlägg här tidigare har kanske förstått att jag, och fler med mig, tänker att det största problemet sitter i musklerna (även om det är konstaterat att jag också har pålagringar i höftlederna), och förhoppningsvis kan jag avgöra om vi rätt eller fel inom ett par månader.

I dag var jag på Hälsa & Helhet för att förhoppningsvis få bukt på mina smärtande adduktorer genom att få chockvågsbehandling och det visade sig att flera av mina muskler på insidan benen var rejält spända. Det räckte att Martin Börjesson tryckte med fingrarna för att jag skulle få riktigt ont. Satan i gatan! Då sa han att han ändå inte tryckte särskilt hårt… Jag kan meddela att chockvågorna också gjorde rejält ont men att det gick att genomlida behandlingen genom att prata hål i huvudet på Martin. Stackars honom! Fast å andra sidan tänker jag att han kanske har fler patienter som gör likadant. 😉 Efter chockvågorna så kom Stefan och körde ultraljud i ljumskarna/insidan låren och han kunde väl konstatera det samma som Anneke på Fysio Halmstad gjorde för ett år sedan, så det var inget nytt för mig men ändå bra att Martin nu själv har fått se hur det ser ut. I och med att det såg ut som det gjorde så bestämde de att köra laser också – för att dämpa inflammationen. Jag älskar när det finns olika möjligheter till behandling! Och dessutom allt på ett och samma ställe! 😀

Ny tid för behandling är bokad om 14 dagar och det skall bli spännande att se om det på sikt ger något resultat. Fram tills nästa behandling skall jag stretcha lite försiktigt varje dag samt före ridning precis som tidigare. Nu blir det ett par dagars vila för min del, men Mackan får jobba redan i morgon för då kommer Eppie! 😀

morot

Jobb, barnbarn och häst.

Nu vet jag knappt hur längesedan det var jag skrev här, men det är i stort sett likadant varje år: det drar ihop sig mot terminslut och alla bedömningar skall göras och betyg sättas, vilket tar tid kan jag lova. Vissa av mina kollegor sitter käckt kvar fem dagar i veckan och blir klara relativt snabbt, men jag har ju Mackan att ta hand om och skall ju dessutom hinna rida. I det läget blir det knappt någon tid över till annat. Jo, jag glömde: jag pluggar ju 50% på högskolan också. 😉

Nu är det lördag och jag har tid att sammanfatta den senaste tidens hästliv mm innan jag sätter mig med bedömningar och betyg. Puh! Studierna får vänta tills dess att betygen är satta…

Eppie har fortsatt rida Mackan 1-2 gånger i veckan och vi märker stor skillnad i bjudningen – framför allt i skritten, men även i de andra gångarterna. I onsdags var det Eppie som stod på marken när jag red och det var riktigt roligt. Jag håller som bäst på att vänja mig vid att rida skolor i lättridning vilket inte är helt lätt med långa ben och trög hjärna. 😉 Ibland funkar det och ibland funkar det inte riktigt lika bra. Jag fick ett bra tryck i bakkärran på Mackan och en timma gick alldeles för fort! Jag kommer fortsätta ett tag med samma koncept: Eppie rider 1-2 dagar samt att jag rider och hon är på marken. Fördelen med att hon rider är att hon får rätt bra koll på Mackan och kan då hjälpa mig på ett ”enkelt” sätt från marken. Bara det att hon har känt hur han kan ”slockna” efter övergång till skritt är värdefullt för mig. (Precis efter övergången kan han bli så himla inne i sitt joxande med tungan och tappar då uppmärksamheten alldeles och blir riktigt inne i sin egen bubbla.) Vet inte riktigt hur jag skall komma ur det, men jakten på det perfekta bettet (eller icke-bettet) fortsätter. I torsdags kom Bomberbettet Happy Tongue som jag beställde för längesedan och Mackan fick bekanta sig med det på ett skrittpass i manegen, och första upplevelsen av det var väl så där… MEN jag läste någon gång att man bör ge ett nytt bett tre veckor innan det går att utvärdera det ordentligt, så jag rider vidare med det. Funkar inte det här heller så får jag väl sälja det också, som alla andra bett jag har testat.

(Bilden till vänster är en nöjd ryttare efter passet med Eppie.)

I måndags klippte jag Mackan igen och som vanligt kör jag en ”fulklippning” i och med att jag inte tycker att jag behöver klippa mer. Dessutom är det rätt praktiskt att slippa hålla på med ländtäcke i tid och otid – förra vintern hade jag faktiskt inget och om det skulle slå till och bli satans kallt så får jag väl köpa ett. 🙂 Mackan blir aningens svettig på vissa ställen där han inte är klippt, som t ex under sadeln, men han torkar snabbt så det gör inget.

 

Häromveckan hade vi besök här hemma av vår äldsta dotter Martina och vårt barnbarn Hedda från Ystad. Så himla mysigt! Synd bara att vi var tvungna att åka till jobbet varje dag…

hedda

För en månad sedan fick vi ytterligare ett barnbarn då vår dotter Amanda fick en liten Casper. ❤ Tyvärr har vi varit lite förkylda här de senaste veckorna så vi har inte haft möjlighet att träffa dem mer än en gång, men förhoppningsvis är vi krya inom kort.

casper

Det skall bli så himla skönt med lite ledighet över jul och nyår! DÅ skall jag hinna göra allt det där som jag inte hinner annars. 😉 Får väl se hur det blir med det!

Hoppas att ni alla har det lika bra som jag! ❤