Hur dum får man bli?!

Med lördagens roliga (men svåra) träning i kroppen så ville jag försöka repetera det vi tränade på då, men det blev absolut inte som jag hade tänkt mig. Det var inbokat träningar i manegen men jag tänkte att det säkert skulle gå bra att rida ändå. Så fel jag hade! 😦 Så här i efterhand förstår jag inte riktigt hur jag ens i min vildaste fantasi kunde tro att jag skulle kunna fokusera på allt det där nya jag skall träna in samtidigt som det var ytterligare två ekipage där, varav det ena tränade. I vanliga fall kanske det hade kunnat göra det, eller inte, men när någon tränar då vill det ju till att hålla undan lite extra. För ett ögonblick tänkte jag ”nu skiter jag i det här” men fångade mig själv och ändrade det till att i alla fall försöka så gott det gick. Det gick typ inte… 😦 Jag som oftast har ett gott humör och brukar se saker och ting från en positiv synvinkel blev riktigt sur och grinig. Tror faktiskt att jag skulle kunnat säga något dräpande till första bästa person om denne hade sagt eller gjort något som inte föll mig i smaken. Höll mig lite på avstånd och bet mig faktiskt i tungan för att inte fälla en dräpande kommentar på stallgången. Jobbigt värre! Jag har ju bara mig själv att skylla! Hur dum får man bli?!

OM jag är på väg in på samma underlag där det är träning så påminn mig gärna om dagens ridpass! 😉

7ef9f3279b67cc8eeef442f0df2c9a9d_980x0_85_ns_v4

Avstämning Equiband.

Tajming, tajming… I dag var det equibandsträning på schemat för Mackans del och i förmiddags hörde Vivvi av sig och frågade om hon kunde svänga förbi för att stämma av hur det går samt för att introducera bandet bakom rumpan för Mackan. Tajming, tajming!

På vägen ner till manegen var jag tvungen att stanna för att be Vivvi titta på Mackans hals. Visst börjar det hända något?! var min reflektion. Vivvi tittade och konstaterade att visst är det så – även om det inte är någon avsevärd skillnad så börjar man kunna ana en liten förbättring. Kul! Och fräckt! Vivvi pekade också på ett ställe på rumpan där hon också tyckte att det började synas en liten förändring, och det känns sååååå bra. På något vis gör ju det här att det blir ännu roligare! Det är bra att ha en plan! 😀

Ibland har jag funderat över vilket tempo jag skall be Mackan gå i när jag använder Equibandet, och nu fick jag ett svar: jag kan jobba som jag gör, men det är bra att variera tempot. Precis som i ridningen alltså. Check på den! Vivvi tycker också att Mackan har fattat grejen med equibandet och han är mycket mer avslappnad i arbetet nu än förra gången hon såg honom. Emellanåt droppar han hals och huvud rätt långt ner för att därefter gå till en mer normal form igen.

Efter en stunds arbete med endast magbandet så satte Vivvi på bandet som ligger mot bakbenen och då blev han väldigt fundersam över vad det var, vinklade öronen bakåt som för att få lite koll men gick snällt vidare ändå. Det tog inte mer än ett par minuter så accepterade han bandet fullt ut och jobbade på bra med det också. Kul! Jag kan tillägga att bandet sitter väldigt löst och det för att han skall våga ta ut stegen på ett bra sätt utan att känna att det är något som tar emot och hämmar rörelsen. Bandet är där som en liten muskelpåminnare om att aktivera rumpan – och jag undrar just om det kan funka på mig också? 😉 Lite tejp på tantrumpan kanske kan göra susen?

Som vanligt är jag helt värdelös på att komma ihåg att fotografera, så det får bli bilder på Mackan med banden på en annan gång – för det lär bli många fler dagar som han får arbeta med Equiband. 😀

Håll till godo med en bild på en annan häst:

imgres-2

Bilden är från Vivvis hemsida, så det är säkert ok att jag har lånat den. 😉

Nu bygger vi en ny grund!

Jag vet inte riktigt när jag tappade den röda tråden i min ridning och när jag tänker efter så var nog Mackan finast i sin överlinje efter inflammationen i halskotpelaren för tre år sedan då jag hade promenerat i nästan sex månader med honom i ur och skur. Jag blev visserligen helt kass i mina hälar under den perioden, men min häst blev fin och jag fick mycket cred på Husaby för mitt arbete med att bygga upp honom. Vad hände sedan? Ingen aning… Men jag tror att det i princip bara har gått utför sedan dess. Oavsett vad som har hänt och när det hände så tar jag nu nya tag och har gett mig den på att snygga till honom ordentligt i överlinjen.

Alla som känner mig vet att jag googlar så fort det är något jag söker svar på och nu har jag även hittat Art2Ride på nätet. Så spännande! Det finns mängder med videos på YouTube! Så kul! Jag har gått med i deras FB-grupper och har planerat att gå på clinic i maj då Will Faerber kommer till Halmstad. Här är några exempel på filmer som jag har tittat på:

Longering

Developing your horses back

Osteopatbehandling

I veckan som har varit så har jag arbetat Mackan med equiband och även lagt till lite A2R-tänk i arbetet. I tisdags arbetade jag honom i ridhuset med bandet och det fungerade riktigt bra och i torsdags var vi i paddocken och det fungerade också riktigt bra. Det det har tagit några gånger innan han har fattat grejen för att kunna slappna av i arbetet, men nu upplever jag att han faktiskt börjar fatta vad det handlar om. Ju mer han slappnar av desto bättre förutsättningar för att kunna arbeta rätt. 🙂

Dagarna mellan arbetet med equibandet så har jag försökt ha A2R-tänk kombinerat med centrerad ridning. I går blev det ett riktigt roligt ridpass och jag är övertygad om att Mackan också var nöjd! Det var såååå kul! Med väldigt lätt kontakt kunde jag få Mackan att jobba ordentligt med rygg och bakben, sänka sig och stretcha på ett avslappnat sätt samtidigt som han frustade nöjt. Härligt! 🙂

I dag var det dags för en träning med Sofia igen och med gårdagens roliga ridpass i bagaget så såg jag verkligen fram emot att träna. Vi började precis som förra gången med att stämma av skritten på en sexkantig volt där jag skulle ha Mackan rak och vända för ytterskänkeln och vikthjälp. I dag hade jag problem i början med att hålla honom på volten, men det kan säkert bero på att jag hade alldeles för mycket att hålla reda på och därför glömde  av att rida. Fattar inte att det kan vara så svårt att ha fler än två saker i huvudet samtidigt! Får väl skylla på åldern… Min alltså. 😉 När det var dags för traven så fick jag ställa mig upp i lätt sits för att verkligen kunna trampa ner i inner stigbygel och på så vis bli tydlig med vikthjälpen. Jäklar vad mina vader fick arbeta! Det märks att jag inte är hoppryttare och jag misstänker att träningsvärken kommer infinna sig i morgon. Inser att jag får lägga till träning av vaderna i mitt veckoprogram. 😉 Jag fick hålla mig ett par meter från sargen och arbeta med skänkelvikning in till kvartslinjen både i trav och galopp. Funkade bra. Jag fick också träna på att rida (planerade) snirkliga vägar med hjälp av vikthjälper och ytterhjälper. Inte helt plättlätt, men det blev bättre och bättre allt eftersom – men bara då jag planerade vägen. I galoppen la Mackan in en extra växel och det blev inte helt lätt att rida utan att ta i tyglarna. MEN genom att bromsa med sitsen så lyckades jag reglera honom någorlunda utan att ta förhållningarna med händerna. Skitsvårt! När han drog iväg med turbon inkopplad så fick jag lägga en volt och på så vis reglera tempot. Emellanåt hörde jag Sofia sägas ”andas” och det var tur att hon påminde mig för annars hade jag väl svimmat av syrebrist och ramlat av hästen. 😉 Bara genom att andas på rätt sätt kunde jag påverka Mackan och få honom i ett lugnare tempo. Hmmm… Måste komma ihåg att andas!

Det jag tar med mig från träningen i dag är att

  • Alltid erbjuda eftergift och att inte arbeta med händerna mot mig.
  • Ha en lätt och elastisk kontakt.
  • Vara noga med att använda vikthjälperna.
  • Bröstben och höfter visar vägen.
  • Ha bettet mitt i munnen på min häst.
  • ANDAS!

Nu dröjer det 14 dagar tills dess att Sofia kommer igen och jag skall banne mig träna och visa att vi fixar det här.

imgres

På bilden är Mackan två år och den är tagen samma dag som jag besiktigade och hämtade honom i Skåne. Jag fattar inte att jag redan har haft honom i 10 år! Varje dag är lika rolig och jag har inte för en sekund ångrat att jag frågade uppfödaren Eva C Andersson om jag fick köpa honom och jag är så tacksam över att hon lät mig göra det. Vi hade vid det tillfället redan Madam EC, en annan av hennes fantastiska hästar, till låns så hon hade ju lite koll på vem jag var. Här är Evas fina bilder på Madam EC:

imgres-1

Tyvärr vandrar Madam på de evigt gröna ängarna tillsammans med sitt föl eftersom fölningen hos den nya ägaren för ett par år sedan inte gick som den skulle. Fina Madam. ❤ Hon älskade bebisar men fick tyvärr aldrig uppleva hur det var att ha en alldeles egen bebis. ❤

Ryttarträning

Även ryttaren behöver träna, har jag hört. 😉 Jag fick ett träningsprogram för mina ljumskar när jag var på Orthocenter Rehab i Göteborg förra året och jag har varit relativt flitig med att göra dem. Det var visserligen en ganska lång period i höstas då jag inte tränade på grund av att livet i övrigt innebar så många måsten, men sedan ett tag tillbaka har jag återupptagit träningsprogrammet – om än i lite annan utformning. Jag har fortsatt gå till kiropraktor för att få behandling med chockvågor och det har varit framgångsrikt och jag upplever att jag är mycket rörligare nu än tidigare. Pålagringarna i höftlederna sitter ju där de sitter men det fungerar att sitta i sadeln om jag stretchar noga före uppsittning. Jag behöver inte heller sitta och tänja särskilt länge i sadeln innan det känns ok att börja rida, så det är också mycket bättre. 🙂 Misstänker starkt att jag är så ”bra” som jag kan bli utan operation just nu och målsättningen är att skjuta upp en eventuell operation så länge det bara går.

En av mina bokfavoriter är Spänst och harmoni i ryttarens sits som är skriven av Birthe Vogelius. Det finns mycket att läsa i boken och det finns olika övningar att göra och två av dem gör jag regelbundet:

Jag köpte både bok, dvd och rulle när Onsala Ryttarförening hade föreläsning med Birthe för några år sedan. Att stabilisera ryggen genom att ligga på rullen är super! Från att ha haft känslan att bara ligga med rumpan och skuldrorna på golvet så känns det som om hela överlivet har kontakt med golvet efteråt. Övningen där man skall stå på knä är riktigt svår för mig eftersom jag inte kommer så brett isär med benen vilket förmodligen beror på pålagringarna i höftlederna, men med lite vilja och en värktablett så blir det bättre och bättre. Dock får jag börja om från början nästa gång jag skall rida… 😦

Jag använder flitigt gummibandet som jag köpte på Orthocenter Rehab och även det träningsprogram jag fick då. Några av övningarna har jag bytt ut och ersatt med andra som jag har fått tips om.

I dag testade jag t ex att köra plankan istället för övningen där jag skall ha smalbenen/fötterna på pilatesbollen och jag tror att det  funkar lika bra. Jag har också modifierat vissa övningar så att de blir mer utmanande då jag har blivit starkare och behöver mer motstånd. Alltid något positivt! 🙂

Träning för Sofia Alfredsson.

Efter att ha tränat på egen hand och försökt ha både Yvonnes och Sofias instruktioner i huvudet när jag har ridit så var det dags att stämma av med Sofia igen. Det har hänt mycket i mitt huvud sedan förra träningen för 14 dagar sedan då Sofia tyckte att min häst bestod av två delar: en framdel och en bakdel. Jag har tänkt mycket, googlat mycket, pratat med andra och kommit till en slutsats: jag skall inte anmäla mig till någon tävling förrän jag har fixat en stark häst med en fin överlinje – oavsett hur lång tid det tar. En del tänker nog att det går rätt snabbt och andra tänker att det kommer att ta minst ett år. Det får ta den tid det tar. Jag berättade för Sofia om var jag har landat rent tankemässigt och det verkade som om hon tyckte att det var ett klokt beslut.

Upplägget på träningen blev lite annorlunda i dag än förra gången och den största skillnaden var att vi hade mycket mer fokus på att Mackan skulle droppa hals och huvud för att själv söka en lätt kontakt med handen. Lite tvärt emot vad jag har fått höra på vissa andra håll under årens lopp: ta ett rejält tag i tygeln, håll fast och rid honom in i handen – han får vänja sig.

I början fick jag skritta länge och väl för att han skulle gå riktigt avslappnat och ta ett lätt stöd. Då och då fick han fokus på något som hände utanför, men då fick jag ta tillbaka honom i min bubbla igen och det fungerade fint. Jag skulle (och skall) vara extra försiktig med vänsterhanden, i och med att han låser bettet med tungan på vänster sida, och istället erbjuda ett lätt stöd på höger tygel. ”Höger hand, höger skänkel.”  Istället för att rida på en rund volt så skulle jag tänka mig en volt med sex linjer och i varje vändning skulle jag vända med hjälp av vikthjälp och ytterskänkel – OCH djupandas! Jag har sagt det förr och säger det igen: hur svårt kan det vara?! Tydligen jättesvårt eftersom jag jämt och ständigt missar antingen det ena eller det andra. Ibland funderar jag på om jag är obildbar, men så illa kan det väl inte vara? Hoppas inte det. Det sägs ju att det tar längre tid att lära gamla hundar sitta, och jag är ju inte dagsfärsk direkt. 😉 Andas!

När skritten fungerade så fick jag gå över i trav och tänka på samma sätt. Först på volten några varv för att därefter följa spåret, göra några skänkelvikningar till kvartslinjen, in på volten igen. Sofia tyckte att Mackan fick in ett bra gung och att han bar sig bra. Kul! I galoppen fick jag göra ungefär samma sak och jag fick bra tips på hur jag skulle göra när det inte flöt på så bra i förflyttningen sidvärts från spåret till kvartslinjen: jobba med sätet åt sidan. Fungerade riktigt bra! Också kul! Efter lite galopparbete fick jag avsluta med att trava och tänka lite samling med bibehållen form och aktivitet för att därefter rida lite framåt igen. I det arbetet kände jag hur trött Mackan var och i ungefär samma sekund konstaterade Sofia att han såg lite trött ut. 🙂 Avlutade med att rida lite lätt innan det var dags att ge honom lite ledigt. Andas!

Nu känns det som om jag har en bra plan: CR med Yvonne där vi har mest fokus på mig, träning med Sofia där vi har fokus på hela ekipaget och equibodybalance för att stärka min häst. Låter väl som en bra plan? 😉

Och för Guds skull – glöm inte att andas! 😉

Nästa helg är det träning för Sofia igen och om några veckor åker jag till Yvonne. Däremellan kommer Vivvi för att stämma av hur det går med equibodybalance. Så kul!! 😀

Dammar av en gammal bild från när Mackan var ca tre år och vi bodde på vår lilla hästgård i Åsa. Det är min dotter Amanda som har tagit bilden och efter att jag hade publicerat den i min blogg på Hippson så frågade de om de kunde få publicera den i Hippson Magazine  – och det fick de ju såklart! 🙂

Cattis&Mackan
Machiavelli EC och jag.

 

Equibodybalance – första veckan.

Jösses vad tiden går fort! Konstaterar samma sak varje vecka och inser att jag säkert har börjat bli tjatig, men faktum är att jag knappt upplever något annat än måndagar och fredagar på jobbet och helger som swishar förbi. Nästan så att jag blir yr i huvudet…

I söndags blev Mackan introducerad i equibodybalance av Vivvi och i måndags red jag i princip som vanligt. Räknade med att Mackan skulle ha lite träningsvärk och det hade han nog i och med att han var lite ovanligt stel och stolpig i början av ridpasset och blev mjukare allt eftersom.

I tisdags var det programridning i manegen vilket medförde att jag fick hålla till i paddocken trots kulingvindar och duggregn, men jag överlevde det. 😉 Baksidan med att vara ute var att Mackan hade väldigt svårt att slappna av och komma till arbete och att det kom och åkte transporter titt som tätt och då hade han fokus mer utanför staketet än innanför.

I onsdags fick Mackan vila i och med att jag arbetade sent (och att det var dags för en vilodag) och i torsdags red jag som jag brukar, d v s avslappning, andning och att vända genom att endast använda överskänkeln á la centrerad ridning. 🙂 Hur kul som helst när Mackan svarar och vänder lätt som en plätt när jag endast trycker lätt med insidan lår och knä. I och med att det är träning för Sofia snart igen så fick jag träna lite extra på det vi gjorde på förra träningen, för jag vill ju inte vara sämre än sist… 😉 Skänkelvikning i galopp flyter på riktigt bra i ena varvet men inte lika bra i andra varvet, så där har vi lite att arbeta med. Enhandsfattning i galoppen på volt fungerade också rätt bra och likaså att öka volten ett par steg i taget – också i galopp. Kul!

I dag var det dags för equiband igen och det blåste rätt mycket även idag så jag valde att gå in i manegen istället för att vara ute. Jag ville ju gärna att min häst skulle arbeta på rätt sätt med equibandet istället för att strutta omkring som en kamel. Vilken skillnad! Inledningsvis var han lite högt med hals och huvud, men ganska snart slappnade han av och sänkte huvudet och joggade på rätt bra med bra aktivitet i både bål och bakben. Vid ett tillfälle sänkte han huvudet så mycket att han nästan doppade mulen i underlaget, men då snubblade han och höll nästan på att gå ner på knä. Skumt! Eller bara dålig balans?

Nästa vecka blir det tre nya träningstillfällen med equibodybalance och jag hoppas att de blir lika bra som idag. 😀 För att få lite inspiration har jag tittat på olika klipp på YouTube och här är ett där man kan se hur Will Faeber arbetar på liknande sätt (även om gummibandet runt magen saknas).

bild-2-768x1024

(Bilden från SvenskHästrehabs hemsida.)

Equibodybalance

Ibland blir det lite mycket i min hjärna… En liten kommentar kan rulla igång mina tankar så att jag inte kan släppa dem och då googlar jag hej vilt. Nu var det dags igen. Förra helgen när jag tränade så sa tränaren att Mackan bestod av två delar – en rejäl framdel och en mindre bakdel. Ja, tänkte jag då, det är nog så han är skapt eftersom bogpartiet och bröstbenet/bringan är en halvmeter framför frambenen. 😉 Nej, riktigt så illa är det inte, men nästan. I och med att hon kommenterade bakdelen så började mina tankar snurra igen – det är inte första gången. Under åren så har jag haft svårt att få en fin överlinje och en rundad bakdel på honom oavsett om jag har klättrat två dagar i veckan eller ridit regelbundet för tränare. Jag har räknat foderstater och sett till att proteinkvoten har varit bra, jag köpte en ny sadel som skulle passa min häst och jag har varit ute i naturen och klättrat ett par dagar i veckan mm. Säg det jag inte har gjort…

När jag googlade så sökte jag på olika saker som t ex ”bygga överlinje”, ”muskla hästens rumpa” mm och då fick jag flera träffar som var intressanta, men det var EN som stack ut: Svensk hästrehab. Jag läste flera inlägg och alla var lika intressanta, men just det här om equibodybalance, bogfrihet och samling var extra bra och det stämde precis med det jag letade efter. Sagt och gjort, jag kontaktade Viveca Ewards för att höra när hon hade möjlighet att hjälpa mig. Vilken tur jag hade! Hon kunde komma till mig och Mackan redan dagen efter! Helt suveränt! (Jag är nämligen funtad så att om jag bestämmer mig för något så är jag väldigt tacksam om det går undan.)

I dag var det alltså dags för Mackan att få en introduktion i equibodybalance av Viveca. Vi började med att titta på Mackan och prata lite om vad som kunde göras och hur och även hon konstaterade att han består av två delar som inte riktigt hänger ihop, men att det finns gott hopp om att fixa så att rygg, länd och bakdel får mer muskler. Spännande. Mackan fick på sig schabraket med gummiband under magen redan i stallet och när vi kom ut i paddocken började Vivecka att introducera Mackan i equibodybalance. Jag har hela tiden trott att Mackan har bra balans, men det har han tydligen inte. När jag longerar honom så får han arbeta i ett ganska friskt tempo och då upplever jag att han är balanserad och bärig, men nu när han fick arbeta i ett lägre tempo så visade han en helt annan sida. Intressant. Utan fart och utan ryttare som stöttar och hjälper så hade han visst inte så bra balans… Här är han första gången med equiband och han ser ju riktigt knagglig ut, faktiskt stundom halt, men det blev bättre efter ett tag. Efter en stund så fick jag ta över linan och Viveca talade om för mig hur jag skulle göra: I skritten är det viktigt att jag ser till att han trampar på ordentligt och i traven skall han bara jogga och inte trava på som han brukar. Målsättningen är att han skall kunna sänka huvud och hals för att få en rundning i halslinjen och att han skall formas efter spåret (min översättning för att komma ihåg). När det fungerar så kan jag testa att låta honom galoppera, men då skall det inte vara någon racergalopp. Om jag vill så kan jag även testa att rida med equibandet, men det väntar jag nog med ett litet tag. 😉

När vi började arbeta med Mackan och bandet i dag så var Mackan struttig och hade mer fokus på det som hände utanför paddocken än på Viveca och mig, men så småningom slappade han av och svarade bra på bandet. Det märktes att det var jobbigt eftersom han blev både fysiskt och psykiskt trött och gäspade som bara den när vi var klara och han såg faktiskt riktig nöjd ut när vi gick tillbaka upp till stallet.

Om 3 veckor kommer Viveca tillbaka för en avstämning och jag är så oerhört nyfiken på resultatet. OM det här fungerar så lär jag investera i ett eget equiband. 😀 Tills vidare skall jag arbeta med honom och equibandet 2-3 gånger i veckan för att förhoppningsvis kunna se en förbättring redan om 3  veckor. Fortsättning följer! Så spännande!

equiband

 

Träning

I dag har Mackan och jag tränat igen, fast inte centrerad ridning utan ”vanlig” träning. Sofia Alfredsson som är tränare, PT och dressyrdomare skall komma till Ligården ett antal gånger framöver och vi är ett gäng i stallet som passar på att träna då. Personligen tycker jag att det är ett plus att hon är domare eftersom hon då vet vad hon som domare vill se i olika rörelser och förhoppningsvis kommer det att hjälpa mig i min träning mot mina mål. Sofia är också duktig på tömkörning och ger lektioner även i det, så jag hoppar på det tåget också! 🙂

Det var första gången som Sofia såg mig och Mackan så det blev lite inledande snack innan jag kom igång. Jag fick därefter visa lite trav och hon konstaterade att min häst är väldigt taktmässig, vilket tydligen är både positivt och negativt. Jag har tidigare hört att det är positivt, men tydligen kan det vara svårt med t ex samling och vid en högre växel – inget som jag har märkt eller hört från någon annan tidigare. Det kan ju inte vara lätt att få en hel bild av ett ekipage direkt, så jag får väl visa henne hans register vid ett senare tillfälle. 😉

Jag fick rida på en stor volt och hålla mig från väggarna. Tänka 6-hörning och använda skänklar och vikthjälper för att hålla honom på rätt väg. Försökte koppla in min nyvunna kunskap i CR och använde överskänkeln istället för underskänkeln (med sporren) som vändande hjälp, vilket gick rätt bra faktiskt. 🙂 Efter några varv på volten så fick jag följa fyrkantsspåret och lägga till öppna på långsidorna – inte lysande inledningsvis men efter ett par vändor så blev det riktigt bra. Min upplevelse är att jag måste använda innerskänkeln rätt mycket för att hålla honom på spåret och Sofia sa att det kan vara så att det behövs nu, men att det på sikt inte kommer att behövas. Bra.

Så småningom fick jag övergå till galoppen och även där började jag på en volt runt Sofia. Jag fick öka och minska volten ett par gånger för att därefter följa fyrkantsspåret igen. På långsidorna fick jag flytta in Mackan sidvärts till kvartslinjen och därefter rida rakt fram några gånger. (Han är mycket rakare nu än vad han har varit på väldigt länge och jag upplever att jag inte behöver arbeta så himla mycket med rakriktningen varje ridpass längre. Skönt.) Efter arbetet på långsidorna fick jag gå in på en volt igen, denna gången en mindre volt, och ta båda tyglarna i innerhanden för att vända enbart med vikthjälper och skänklar. Intressant övning men inte helt lätt. På det stora hela gick det riktigt bra i båda varven, men i vänstervarvet fick jag passa ytterbogen så att Mackan inte flöt iväg. Tror faktiskt i det läget att jag helt glömde av det Yvonne pratade med mig om när jag tränade CR senast… Det är mycket att hålla reda på. Är faktiskt ganska säker på att jag glömde av att andas på rätt sätt också… DOCK slappnade jag av i mina ben och hade den berömda badbollen under rumpan i galoppen – okej då, kanske inte heeeela tiden, men nästan. 😉

badboll

Fick cred för min sits ❤ och att rida MsvC till hösten lär inte bli några problem (om inget oplanerat inträffar). Förhoppningsvis kommer jag ha en fräsch och frisk häst som jag kan fortsätta träna både CR och ”vanlig” dressyr med. Skall försöka få in lite bommar och studs på veckorna också. 😀

Den här bomserien har jag använt mig av vid några tillfällen och snart är det dags igen:

img_2282

Nu ser jag fram emot nästa gång jag skall rida igen! Typ i morgon… 😉