Here we come!

I dag var det dags att ta ytterligare ett steg mot sommarens kommande pay&jump genom att ha en lektion med coach Emelie. Jag hade lite dåligt samvete eftersom jag inte har tränat bommar på egen hand efter förra gångens träning, men det var bara att förtränga samvetet och ta tag i dagens uppgifter. Emelie hade, precis som förra gången, en väl genomtänkt plan för två dressyrtanter med siktet inställt på att kunna hoppa en bana till sommaren. 😉

Vid en första anblick så såg det rätt mediokert ut med lite bommar utlagda på raka linjer mellan kortsidorna, men ack vad vi bedrog oss. 😉 OK, inledningen var inte supersvår då vi skulle trava över några travbommar, rida rakt fram, bryta av till skritt och därefter trava över ytterligare några travbommar. På motsatta långsidan skulle vi växla mellan att rida rakt fram på spåret och rida innanför en galoppbom. Vartannat varv skulle vi dessutom rida snett över travbommarna för att komma innanför de blå galoppbommarna och därefter snett ut på nästa omgång travbommar – allt för att hästarna skulle vara uppmärksamma på vad vi ville att de skulle göra istället för att de själva skulle ta kommandot och dra iväg. Mackan var riktigt uppmärksam och det flöt på bra över bommarna. 😀

IMG_2427

Som nästa övning skulle vi rida travbommarna på samma sätt som innan men fatta galopp efter dem, vända ganska snävt och ta galoppbommarna på vägen tillbaka. 🙂 Lätt att förstå? 😉 Som övning nummer tre så var det dags att rida över de upphöjda galoppbommarna på andra långsidan, men för att göra det hela lite mer komplicerat så skulle vi lägga en 10-meters volt i samband med varje bom. Till en början blev volterna allt annat än runda och 10 meter i diameter… Tror bestämt att vi gjorde en och annan volt som var upp emot 17 meter och jag höll på att rida på både Emelie och det andra ekipaget. 😉 Det var först när jag började se bommen som en del av volten som jag fick till det och lyckades få till volterna. Bom, volt, bom, volt, bom och volt. Kul!

IMG_2428

Som avslutning fick vi koppla ihop de olika övningarna så att det blev som en liten bana. 🙂 Trav över travbommar, skritt ett par steg, trav, trav över travbommar, fatta galopp, vända och rida över galoppbommarna, fortsätta över första upphöjda bommen, vidare till nästa, 10-meters volt, över bommen igen, rakt fram till nästa upphöjda för att avsluta med den. (Hoppas att jag kom ihåg det rätt nu 😉 )

Hur kul som helst! Mackan var riktigt med på noterna och lyssnade fint på mig och de gånger som det gick lite hejkonbejkon berodde helt och hållet på piloten. Inte lätt att vara häst i det läget… Inte helt lätt att vara 55+ och satsa på en ny karriär heller! Bara det att komma ihåg allt är ju ett helt företag. 😉 Tur att vi har en tålmodig coach som inte bryter ihop under tiden vi rider utan kan vänta med det tills dess att hon kommer hem. 😉

Modifierat bettlöst.

Eftersom min kära häst inte uppskattar att ha bett i munnen och gapar så fort han får in ett (oavsett vilket) så försöker jag rida på bettlöst då och då för att så småningom bli bra på att göra det. Han verkar uppskatta dessa ridpass även om de kanske rent kroppsligt inte gör så stor nytta ännu i och med att han till största delen ägnar sig åt att kolla takbjälkarna i manegen. Inget ansträngande arbete här inte… Det är först efter en stund som han kan slappna av och söka sig framåt nedåt då och då. För min del så är det mycket svårare att rida bettlöst i och med att jag inte bara kan röra på ringfingrarna utan istället måste försöka hitta ett annat sätt att ta kontakt utan att bli dragandes. Svårt! Fördelen är att det inte är någon idé att sitta och tjuvhålla i vänster tygel, fast det gör jag ändå – slentrianmässigt. I dag blev det extra tydligt när jag efter en stunds ridning funderade på varför tyglarna var så jäkla ojämna och upptäckte att jag hade dragit åt mig tygeln ca 15 cm på vänster sida. Oj! Det blev till att rätta till allt och försöka tänka annorlunda. Inte dra i vänster, inte dra i vänster… Istället för att dra i vänster tygel så fick jag tänka på att använda höger skänkel, vilket fungerade riktigt bra. Fattar inte att det skall vara så svårt att komma ur gamla vanor!

Modifieringen jag gjorde på tränset innebar att jag klippte av remmen som går under nedre delen av käken eftersom jag upplevde att den inte gör någon större nytta. Oftast har jag haft den väldigt löst spänd, men då har den istället glidit ner och hamnat under läppen på honom. Att rida bettlöst fungerar alldeles utmärkt utan den remmen – får se hur det blir när jag skall longera… Funkar det inte så får jag väl plocka fram ett annat träns för det ändamålet. 😉

(Bilderna ovan är tagna före det att jag klippte bort remmen under hakan.)

Svårt men roligt!

Tänk att det kan spela så stor roll att jag slappnar av. I hela kroppen. Att slappna av och kunna ha fokus innebär i mitt fall att jag (oftast) har en häst som är med mig i arbetsbubblan istället för att befinna sig utanför min bubbla i en alldeles egen bubbla. Jag har många gånger fått användning av den mentalträning jag tidigare har fått lära mig – framför allt genom den kurs Karin Öljemark hade med oss för några år sedan. Jag är oerhört imponerad över hur stor roll det faktiskt spelar att vara i mental balans – oavsett om jag sitter på hästen eller om jag befinner mig på marken.

Till exempel som i går då det blåste storm i byarna och jag hade bestämt mig för att jag skulle arbeta Mackan i paddocken enligt A2R och att jag dessutom skulle ha en helt avspänd häst att arbeta med. Sagt och gjort, jag lämnade stallet och hade Mackan i longeringslinan med säkert tre meter lina mellan oss. Vi gick ut i blåsten och jag lät linan hänga samtidigt som jag fokuserade på att tänka ”nu går vi till paddocken” istället för att tänka ”herrejösses vad det blåser!” Hela tiden tänkte jag på annat än på blåsten – och det gjorde Mackan också. Jag kunde arbeta med min häst på precis det sätt jag hade tänkt mig och då och då gäspade han till och med. Så härligt! 🙂 Jag är övertygad om att min målbild spelade en stor roll i det hela och för mig fanns det inte på kartan att jag skulle ha en spänd häst och genom det förmedlade jag säkert min avspändhet till Mackan. Arbetet med att få honom att droppa huvudet och stretcha fungerade mycket bättre i traven än i skritten trots att jag flyttade honom åt sidan så att inner bakben kom under bålen. Det funkade endast korta sekvenser och då fick han mycket beröm. I traven sökte han stretchen bättre än i skritten och han fick då ett fint gung i ryggen. Najs!

I dag var det dags för Sofia-träning igen och jag började med att värma upp Mackan på linan i paddocken. Hjälpte väl så där med mentalt fokus i dag… I vindbyarna blåste kåporna upp och då blev Mackan riktigt spänd och drog iväg i galopp, men jag låtsades som ingenting och då slappnade han av igen – för ett kort ögonblick tills nästa vindby tog tag i kåporna. Han fick i alla fall röra sig lite i alla tre gångarterna innan det var dags att gå in i manegen. 😉 På vägen till manegen fick han ett riktigt stollespel när det fladdrade i en svart sopsäck som satt runt dragstången på en av hästtransporterna intill manegen. Det spelade ingen som helst roll att jag stod still, slappnade av och djupandades, för han hade 100% fokus på plasten. Knäppa häst! När vi väl kom in i manegen så slappnade han av betydligt bättre och jag kunde sitta upp. Återigen fick jag arbeta med att hålla fokus när traktorn hämtade balar, tutade och körde utanför. Den här gången gick det betydligt bättre att fokusera och bara för en millisekund tänkte jag på traktorn utanför men tog tillbaka fokus igen och då behöll Mackan också sitt fokus på mig. Vid ett annat tillfälle bankade och brötade det på utsidan men vi fixade det också – faktiskt knappt att jag märkte det ens. 🙂

Det var rätt bra tryck i Mackan i dag och jag fick arbeta med att slappna av – i hela kroppen. Mina nya mantran: Andas och slappna av, andas och slappna av, andas och slappna av… Jag fick till och med instruktionen om att jag skulle slappna av hela vägen från fötterna och ända upp i ansiktet. ”Försök att slappna av även i ansiktet.” Hur gör man då?

Bilden längst till höger är då jag verkligen slappnar av så det får jag sträva mot även om jag mest ser sur ut. Så snart jag ler eller skrattar så spänner jag ju ansiktet… eller?

IMG_2410

Fasen vad rynkig jag har blivit!! Undrar om det finns något bra skönhetskräm som kan fylla ut lite…? Det är dessutom många som tror att jag är arg även fast jag verkligen inte är det. Får väl skylla på farmor Gertrud… Vi är rätt lika på många sätt. 🙂

Åter till träningen: Jag fick inleda med att rida på 6-kanten i trav och därefter följa spåret för att rida skänkelvikning in till medellinjen, rida rakt fram och därefter växla mellan att rida ut i olika varv. Bra övning! Fick tänka på att lyfta bröstkorgen uppåt, sitta på hans bakben, lätta i vänster hand, andas, använda innerskänkeln i hörnpasseringarna istället för att försöka leda ut hästen på spåret. Tyvärr glömde jag nog helt av Yvonnes tips från förra veckans träning… Får jobba på det när jag rider själv. Jag fick göra samma sak i galopp: först på 6-kanten och därefter skänkelvikning, men nu till kvartslinjen. De första gångerna skulle jag rida rakt fram efter skänkelvikningen men efterföljande gånger skulle jag rida öppna fram till kortsidan. Andas och slappna av, andas och slappna av… I slutet av ridpasset hade jag en svettig häst som var avslappnad med droppad hals och som arbetade fint med ryggen. Underbara häst! Det är så kul (men svårt)!

Efter träningen sa Sofia att det verkligen hade hänt något med Mackans hals, och jag kan bara instämma. Kul att hon la märke till det. 🙂 Kan också tillägga att det inte är fett… 😉

IMG_2412

Det är så otroligt roligt att rida även om det är svårt, men jag upplever ändå att jag är på rätt väg i och med att jag kommer på mig själv när jag hamnar i gamla vanor och då rättar mig själv. Vissa säger att ”då har man kommit en bit på väg” och det håller jag med om. 🙂

 

Centrerad ridning 3.

Med hjärnan full av input från olika håll så var det dags att styra ekipaget mot Dalåbergs gård igen för att få en koll på Bitchens centrerade ridning från Yvonnes perspektiv. I vardagsridningen är det ju endast mitt perspektiv och vem vet om det är hållbart i längden? Jag försöker ha delar av Yvonnes tänk med mig i varje ridpass, men det är väldigt lätt att glömma av vissa delar och ha fokus på något annat som tagit plats i hjärnan. I dag började jag med att skritta länge för att försöka känna om jag var lika följsam åt båda sidorna med bäckenet. ??????? Hur är det egentligen? Vänster? Höger? Eller är det kanske vänster? Efter att ha känt efter en stund så kom jag fram till att jag nog var mer svingande i min ena sida, men Yvonne upplevde att det faktiskt var tvärt om. När hon väl förklarade hur hon såg mitt bäcken så förstod jag och kunde ena mina tankar med hennes. Inte lätt! Yvonne såg också

  • att det faktiskt har hänt något med Mackans skritt  (den är renare nu).
  • att det har hänt något med hans överlinje och
  • att det har hänt något med mina skänklar – de är mer avslappnade nu än tidigare.

Bra! Då är vi i alla fall på rätt väg även om det kommer att ta lite tid.

I traven fick jag ställa mig upp i lätt sits för att känna att jag hade ett jämnt tryck under båda fötterna och jag skulle undvika att knipa med knäna. Herrejösses! Då var det dags för lite mjölksyra i vaderna igen… Jag skulle känna att ländryggen rörde sig, att mina skuldror var rörliga och inte spända, jag skulle tänka på Tjuren Ferdinands mamma igen för att gunga med höfter och bäcken. Jäklar vilken mjölksyra! Yvonne var snäll och lät mig ta ett par korta pauser för att jag inte skulle fokusera mer på vaderna än på vad jag gjorde med resten av kroppen, vilket var precis det som hände. Tack för pauserna! Måste träna vaderna… måste träna vaderna… måste träna vaderna… I traven skulle jag låta min kropp gunga med i Mackans rörelser och försöka känna var jag hade hans bakben och bogar. Inte helt plättlätt… I höger varv såg Yvonne att Mackan inte spårade ordentligt (vilket inte är någon nyhet) och jag skulle tänka att ”om han har sin svans till höger så skall du ha din till vänster”. Alltså: vrida mitt bäcken aningens så att vänster höft/sittben kommer lite framför höger. (Lite som att tänka sig en öppna fast utan att rida den fullt ut.) När jag gjorde det så blev det bättre och när jag fick in naveln mot ryggraden blev det ännu bättre. 😉 Det måste jag också komma ihåg nästa gång jag rider! Och att ha lååååånga ben… Jösses vad mycket det är att hålla reda på! För att komma ihåg vissa moment så kan jag skaffa mig en ramsa som jag upprepar när jag rider, t ex huvud, bäcken, lår, huvud, bäcken, lår, och så vidare. I det här fallet gällde det att ställa Mackan (huvud) åt höger, känna att jag hamnade rätt med mitt bäcken samt att jag skulle använda ytter lår för att vända – OCH koppla bort ytter underskänkel. När jag bytte varv så skulle jag fortsätta att ha mitt bäcken i samma position som i höger varv, vilket kändes rätt skumt eftersom jag gärna vill följa med i rörelseriktningen. (Normalt sett är det väl bra, men just i dag behövde jag rida så här lite tvärt om för att det skulle bli bra.)

Vänsterhanden kan jag nog ägna ett helt blogginlägg till, men det skulle bli alldeles för trist att sitta och läsa om vad den har för sig och vilket liv den lever. Lite kort: I vänstervarvet så vill jag gärna leda, ofta och mycket, med vänster hand samtidigt som jag håller kvar i höger hand (i alla gångarter). I dag fick jag rida en stund på volten och träna på att lätta i ytterhanden, använda ytter lår för att vända och möjligtvis lyfta vänster hand uppåt om behovet att göra något med den fanns. Samtidigt som ytter lår skulle jobba i vändningarna så skulle jag få Mackan att reagera för min inner skänkel. När han inte reagerar för skänkeln så skall jag påminna honom igen tills dess att han lyssnar. Det är något jag också försöker ha med mig varje dag jag rider: Att inte driva i förebyggande syfte. Det är ju som Yvonne säger: ”det värsta som kan hända är ju att han stannar”. 🙂 Men han skall banne mig lyssna!

Läxa tills nästa gång vi träffas är att rida mot speglarna för att få koll  och känsla för när någon av Mackans kroppsdelar sticker ut åt något håll. Svansen åt höger? Min åt vänster! Bogen ut? Justera med mitt bäcken! Utgångsläget skall vara att Mackans panna skall vara rakt fram mot spegeln hela tiden.

Jag har säkert glömt flera andra saker vi pratade om i dag, men det känns ändå som att jag har fullt upp som det är… 😉 Just det: Ramsan kan jag säga högt, för om jag pratar så kommer jag också ihåg att andas. 😀 Nu kommer alla som rider samtidigt få full koll på vad jag håller på med! 😉

När jag kom tillbaka till stallet så passade jag på att trycka i mig lite godis som påskharen hade ställt i sadelkammaren. Tack haren! Tur att det bara är påsk en gång om året. 😉

IMG_2392

Markarbetesträning!

Nu är vi ett steg närmare en pay & jump – även om det är en bit kvar. 😉 Emelie drillade två ekipage i dag varav jag och Mackan var det ena. Eftersom jag har lite extra fokus på Art2Ride nu så fick Mackan gå på linan en stund innan det var dags för träningen. Först gick jag med honom för att se om jag kunde få honom att stretcha, men det var inte helt lätt eftersom en traktor kom och lastade av hösilagebalar strax intill paddocken, det kom folk cyklandes förbi och en och annan joggare passerade också. Mackan blev som en ofokuserad tonåring och hade lite svårt att hålla uppmärksamheten riktad mot mig, men efter en stund lugnade allt ner sig och Mackan kunde jogga rätt avslappnat och stretcha lite (då och då). Jag har inte kommit dit hän där han stretchar hela tiden, men han är på god väg att hitta dit. Det intressanta är att ofta när han har stretchat så slappnar han av i munnen och slickar sig nöjt om läpparna. Najs! Han verkar tycka att det är riktigt skönt! (I dag anmälde jag mig till den clinic som Will Faerber / Art2Ride skall ha i Halmstad 20 maj – det skall bli så himla intressant!)

Emelie hade förberett med ett helt gäng bommar som låg utspridda över typ hela manegen. 😉 Det uppfattades i alla fall så av en dressyrtant… Det var travbommar, galoppbommar och lite studs.

Som första övning fick vi rida på en stor volt över ett par travbommar, fatta galopp och därefter rida över två galoppbommar för att sedan sakta av till trav och göra samma vända några gånger till. När den övningen fungerade (någorlunda) så var det dags för nästa prövning: samma travbommar på kortsidan, fatta galopp, ta tre galoppbommar på diagonalen, rida kortsidan, ta tre galoppbommar på andra diagonalen, sakta av till trav och rida travbommarna igen, och så vidare – en stor åtta med både trav- och galoppbommar. Jag måste ju säga att det var lite svårt att hitta rätt galopp för att komma i ett bra flyt över galoppbommarna… Det blev lite hoppsanhejsan och lite korsgalopp några gånger, men det fanns även tillfällen då det kändes som att vi fick ett bra flyt. Kul! 🙂 När vi hade ridit åttan några gånger var och fått det att fungera hyfsat så skulle vi göra en annan övning: inridning i galopp vid A (mellan de två travbommarna vi tidigare använde), rida rakt fram över en galoppbom, två små studs, två galoppbommar till och avsluta vid C med att trava över två bommar. Inte helt lätt men väldigt kul! Blev faktiskt lite imponerad över mig själv att jag kom in mellan de två bommarna vid A så bra som jag gjorde. 😉 När vi hade ridit linjen några gånger så skulle vi koppla ihop linjen med galoppbommarna på diagonalerna några gånger. Skitkul! Några gånger blev det lite hejkonbejkon, men några gånger flöt det på rätt bra. (Allt är relativt…) 😉

Jag insåg hur viktigt det är att vara fokuserad på det jag/vi skall göra, för vid ett tillfälle när grannbonden kom och skulle köra med traktorn i hagen bakom manegen så tänkte jag mer på hur den lät och funderade på om Mackan skulle reagera, och då blev resultatet därefter. Så viktigt att ha fokus!

Nu tänker vi oss att vi skall ha markarbetesträning minst varannan vecka, gärna oftare, och vi har fått tips av Emelie på hur vi kan jobba de veckor vi inte har hennes hjälp. Toppen! Emelie verkar också ha en plan för hur vi skall gå vidare för att kunna klara en pay & jump till sommaren – hoppas bara att hon har tålamodet att kämpa vidare med tre orutinerade dressyrtanter. 😉

När jag tänker efter så tror jag knappt att jag andades någon gång under hela tiden… Andas! Glöm inte att andas! 😀

(På bilden syns inte alla bommar… 😉 )

IMG_2377

 

Longering.

I dag var det dags att lämna tillbaka equibanden till Vivvi och jag står i valet och kvalet om jag skall köpa ett eget set, men har bestämt mig för att avvakta ett par veckor för att se vad som händer om jag försöker arbeta enligt Art2Rides system (som är ganska snarlikt) och om det inte fungerar så kanske jag beställer egna equiband.

Jag vet inte hur många videos jag har sett med Will Faerber och hans elever och i dag var det dags att testa longering med inspänningstyglar på Mackan. I vanliga fall brukar jag aldrig ha inspänningar, men så som Art2Ride förklarar det så var jag absolut nyfiken på hur det skulle fungera. Det handlar verkligen inte om att spänna in hästens huvud utan istället snarare om att erbjuda en kontakt. (Titta gärna på videon.) Sist jag testade att använda inspänningstyglarna så visade det sig att de var alldeles för korta så i dag förlängde jag dem med ett par sporremmar som jag ändå inte använder. Fungerade hur bra som helst. Möjligen blev de till och med lite för långa så jag skall testa att korta dem aningens nästa gång.

IMG_2375

Det fungerar perfekt att ha Mackans Micklemträns med clipsen i bettringarna och fästa linan i både bettringen och nosgrimman. Då spelar det ingen roll om han skulle dra iväg och leva rövare för bettet ligger ändå still i munnen på honom. Faktum är att han är oerhört mycket lugnare att longera nu än för några månader sedan, men det beror väl på att har har gått på linan ca tre dagar i veckan de senaste veckorna. 😉 Kan knappt bärga mig för att se hur Mackans överlinje kommer att utvecklas på lite sikt. Så spännande!

In i väggen!

Att gå in i väggen har jag varit med om, men inte att rida in i väggen – inte förrän i dag. Ok, visst har jag ridit in i väggen på grund av att jag har tappat kontrollen över ytterbogen ibland, men i dag fick jag instruktionen om att i princip rida rakt in i väggen. För den som inte har upplevt vare sig det ena eller det andra så kan jag meddela att det var betydligt trevligare att rida in i väggen än att gå in i väggen. 😉

På dagens träning fick jag tänka mig en fyrkant stor som 1/3 av ridbanan och vid varje hörn skulle jag rida djupt in, ända in i väggen, för att där vända (tänka bakdelsvändning) och efter det använda väggen för att…? (Kommer inte riktigt ihåg vad syftet var trots att jag fick det beskrivet för mig.) Målet var i alla fall att Mackan skulle vända runt sitt inre bakben och aktivera bakbenen utan så mycket hjälp av mig. Mellan hörnpasseringarna skulle jag rida rakt fram, vara noga med att droppa hans hals, erbjuda handen, länga mina ben, slappna av och andas. Puh! Inte helt plättlätt att komma ihåg allt! Tur att jag hade Sofias röst i hörlurarna och som kunde påminna mig om vad jag skulle göra. Inledningsvis fattade vare sig jag eller Mackan riktigt hur vi skulle göra och Sofia sa skämtsamt att Mackan kanske har någon bokstavskombination eftersom han tappade fokus för minsta lilla som hände runtomkring, men då fick jag ta några djupa andetag och tänka mer på att försöka ha honom i samma arbetsbubbla som jag försökte befinna mig i. Fasen vad bra det funkar när jag andas! 😉 Säkerligen var det min osäkerhet som påverkade honom… Inte lätt som häst att vara fokuserad när mattes tankar far runt som en virvelvind i huvudet på henne. Hur som helst så fick vi till det efter några varv och då fick vi göra samma sak i både trav och galopp. Superbra övning! När fyrkanten funkade i galopp så fick jag gå in på en sexkantig volt några varv innan jag fick följa spåret och rida skänkelvikningar in till kvartslinjen. Rakriktning: check! Tempo: check! Avslappning: Check! Rygg och bakben: Check! Andning: …? Det  var en nyttig träning och det känns som om jag är på väg att hitta en typ av ridning som min häst verkligen uppskattar. Härligt! Begrepp för mig att tänka extra på: sätesbroms, höftstyrning, droppa halsen, länga benen – mina alltså, tänka uppförsbacke med bröstet och sist men inte minst: ANDAS (förihelvete)(Jag är övertygad om att mina tidigare tränare har försökt att förmedla ungefär samma sak men att jag inte riktigt har varit där mentalt/redo. Tack för ert tålamod!)

Efter träningen var Mackan riktigt svettig, men nöjd. ❤

IMG_2366

Jag har beställt nya mulskydd för att skydda Mackans mule nu när vårsolen börjar bränna och jag hoppas att de kommer med posten vilken dag som helst. Tyvärr slängde jag mulskydden från förra året – de hade behövts nu.

Före träningen fick jag ett infall att knoppa Mackan för att kunna se hans hals ordentligt. Hans travarman gör att jag i vanliga fall inte ser så mycket av halsen då den delar sig mitt uppe på mankammen och faller tjock på båda sidorna om halsen. I vanliga fall syr jag knopparna men i dag använde jag hårnålar för att fästa knopparna, och typiskt nog tappade jag en rakt ner i Mackans hö inne i boxen. Inte så himla smart att jobba med hårnålar där… Så efter träningen var det bara att börja leta efter nålen i höstacken och nu fick uttrycket göra skäl för sitt namn – inte helt lätt trots att jag använde en magnetskål och körde runt bland alla strån. Till slut fick jag hämta en skottkärra och lasta över allt hö i och börja arbeta systematiskt för att hitta nålen. TADA! Rätt vad det var så fick jag syn på den och kunde säkra min hästs middagsmat. 🙂 Jag kan tillägga att jag helt glömde av att titta på Mackans hals under träningen…

IMG_2370

Nästa träning för Sofia är om 14 dagar, men innan dess skall jag till Yvonne och träna centrerad ridning. Det skall bli kul! 🙂

(Dessutom kan jag meddela att dressyrtanterna har hittat en coach för vårt målmedvetna arbete mot pay & jump i sommar, och på tisdag är det dags för första drillningen! 😉 )

Pay and jump? ;)

Ytterligare en vecka som har gått i racerfart och varit fylld med jobb, plugg och häst. Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt och det stämmer verkligen. Härom dagen när jag var på väg till jobbet så kom jag att tänka på att jag gör enbart roliga saker. Häftig känsla! Jobbet är roligt, pluggandet är roligt (även om det tar sjukt mycket tid) och arbetet med Mackan är också roligt – kan faktiskt inte komma på något jag gör som inte är roligt. Härligt! 🙂

Mackan får tuffa på med equibandet och nu både med magband och rumpband. Han slappnar (oftast) av i arbetet och det känns som ett bra komplement till ridningen. Denna veckan blev det endast två dagar med equibandet eftersom söndagen fick bli en vilodag för Mackan på grund av att vårt yngsta barnbarn Casper döptes. ❤

I torsdags hakade jag på när två kvinnor i stallet skulle köra en ”basic” bomövning, vilket uppskattades av Mackan. 😀 Tyvärr fick den lätta kontakten med Mackans mun ersättas med mer handfasta tygeltag för att hålla honom i någorlunda normal galopp genom serien. 😉 Enligt beskrivningen skulle det vara en relativt enkel bomserie som inleddes av travbommar, därefter ett litet kryss och efter det var det galoppavstånd resten gav serien. En ganska lång serie som jag måste fila lite på för att kunna rida med kontroll hela vägen. Något av det svåraste var övergången mellan travbommarna och galoppbommarna eftersom Mackan travade över krysset istället för att falla in i galopp efteråt. Galoppfattningen blev allt annat än bra och resten blev väl ungefär av samma kvalitet. Förmodligen hade det underlättat om första krysset hade varit högre för att få galopp direkt efter krysset, eller så hade vi kunnat ha galoppbommar direkt istället för att inleda med travbommar. Efteråt insåg jag vad jag bl a gjorde för misstag: jag planerade inte min väg efter serien! Det gick undan och när jag väl tog sista ”hindret” så var jag inte alls på det klara med åt vilket håll jag skulle rida. Höger? Vänster? Eller kanske höger? Eller vänster? Hjälp! Stackars Mackan… Vi gör ett nytt försök kommande vecka och då skall jag banne mig planera både väg och tempo. 🙂 Vi bestämde oss för att det skulle vara riktigt roligt om vi tre ”dressyrtanter” kunde åka på Pay and jump i sommar. 😉 Får väl se hur det blir med det…

IMG_5882

Övriga dagar har jag försökt att rida enligt konstens alla regler och oftast har det gått riktigt bra. Det är bara när jag får svårt att hålla reda på alla olika instruktioner och glömmer av allt jag måste komma ihåg. Nästa helg kommer Sofia igen och då vill jag ha koll på det som var svårt sist jag tränade. Jag drömde faktiskt härom natten att det var träning och att jag verkligen hade fått allt på plats, men tyvärr väcktes jag av klockan och fick inse att det bara var en dröm – än så länge. 😉

I dag döptes lilla Casper i Kungsbacka kyrka. ❤

Snart börjar en ny arbetsvecka men efter den är det påsklov! Jag skall visserligen plugga en hel del men lär ändå ha tid för långfrukostar, stallhäng och kanske en och annan träff med Casper och Amanda. Synd bara att det är så långt till Martina och Hedda i Ystad… ❤