Mot högre höjder!

Nu har vi klättrat ytterligare ett par pinnhål på stegen, min häst och jag. Från att för ett par månader sedan ha kämpat med travbommar och galoppbommar så har vi nu kommit till stadiet där man behöver ha hinderstöd – alltså över 50 cm. 😀 OK, inte en hel bana, men ändå… Heja oss! Nu känns faktiskt en bom på sockerbitar lite fjuttigt. 😉

Coach Emelie hade som vanligt fixat bra övningar till oss där vi började med att göra vissa delar först i trav och sedan i galopp. Inledningen i dag var att trava över bommar på ena långsidan, rida in på andra sidans kvartslinje och göra skänkelvikning ut till spåret och ta bommarna igen – först i trav och sedan i galopp. Till en början kändes Mackan lite stretig och opåverkbar men som tur var så släppte det allt eftersom. Bommarna på långsidan ändrades så småningom så att det blev två krysshinder istället och då skulle vi koppla ihop det med ett annat litet ”hinder” som stod mellan E och B: inridning i höger galopp vid E, galoppbom, sockerbitshinder, titta vänster och landa i vänster galopp, fortsätta bort till krysset, vända snett igenom och ta det andra krysset. Hahaha, som vanligt kommer jag inte riktigt ihåg, men jag har för mig att det var så här vi gjorde… och värre blev det. 😉 

Del efter del kopplades ihop och efter en stund flöt det på hyfsat bra. Ok, allt är relativt. 😉 Den stora utmaningen kom när coach Emelie kopplade ihop alla delarna till en för oss låååång bana. För en van hoppryttare var det säkert en baggis, men för två halvsenila dressyrtanter så blev det lite för mycket. 😉 Jag tappade bort mig redan i början när Emelie förklarade banan så hon fick förklara den en gång till. 🙂 Lilla hindret vid E först, sedan vänster, lilla hindret igen och sedan höger. Hur svårt kan det vara? Vänster först, vänster först, vänster först. OJ! Red visst höger… tar om det igen. 

Tur att coach Emelie har gott om tålamod. 😉 Galopp, galopp, galopp, titta upp, se vart jag skall, titta på nästa hinder, borde jag haft säkerhetsväst?…där är hindret, galopp, galopp, galopp, hopp!

Vid ett tillfälle när jag skulle rida banan igen så tänkte jag för mig själv att Emelie säkert hade höjt det sista hindret. Skit i det! Se vägen, titta vart jag skall, titta upp, titta på väggen bortanför hindret, galopp, galopp, hopp! Och JA, Emelie hade höjt hindret. 🙂 Luring! Det sista hindret låg nu på 70-75 cm. High five på den! 🙂

På det stora hela så gick det bra i dag och det kändes som om fartvinden tog tag i mitt hår när jag galopperade fram på banan. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Nej, inte riktigt så illa, men så förvånad jag blev när jag fick se mig själv på film! Går filmen i slowmotion? Är du helt säker på att du inte kör filmen i slowmotion?? Inte.. Nähä… Oj, så långsamt det går! Faktum är att vi skrattade mycket när vi tittade på filmerna från dagens ”hoppträning”! Två halvsenila dressyrtanter som har fått för sig att rida pay & jump och som dessutom har anlitat en coach. Hahaha! Det blir inte roligare än man gör det! Och vi gör det jätteroligt! 😀 En stor eloge till Emelie som guidar oss genom banan! När jag rider så inbillar jag mig att jag gör allt själv, men när jag ser och lyssnar på filmerna så förstår jag att det är tack vare Emelie som jag kommer igenom banan. Hahaha! Undrar om Emelie får stå på banan och ropa när vi rider pay and jump… ??

PS. Emelie hade en önskan om att jag skulle ta bort ljudet, men jag inser att det inte alls skulle bli samma sak utan ljud. Så tyvärr Emelie… ❤

Tandfix.

Första riktiga semesterdagen! Så himla skönt! Helt perfekt att semestern tajmade med det inbokade besöket hos veterinären för att fixa Mackans tänder. Före det att vi åkte till Kungsbacka Hästklinik för att träffa Carl-Fredrik så fick Mackan skritta på linan à la A2R och återigen blev jag positivt överraskad över hur väl han stretchade och i dag behöll han dessutom tempot. Egentligen hade jag tänkt att köra WIH (work in hand) också men då han arbetade på så fint på linan så lät jag honom göra det i ca 25 minuter.

Resan till kliniken tog ca 15 minuter och vid sådana här tillfällen är det väldigt skönt att inte bo i obygden, för jag har nära till typ allt. Väl på plats fick Carl-Fredrik trycka i Mackan två doser lugnande för att han skulle kunna arbeta i lugn och ro med Mackans tänder. Det är inte det att min häst är dum och stissig, för det är tungan som är problemet. Tungan är oerhört vältränad och om den far omkring i munnen så är det nog lätt att ”slipmaskinen” gör skador i slemhinnorna eller i tungan, och det vill jag inte. Bortsett från hakarna, som han får både fram och bak, och vågbett så såg det riktigt bra ut. Inga som helst skador från vare sig vassa tänder, bett eller nosgrimma. Skönt.

I vanliga fall brukar jag gå ut och promenera med Mackan innan jag lastar och åker hem, men i dag valde jag att låta honom stå i en av deras boxar i ca 40 minuter och vakna till under tiden som jag drack kaffe och läste tidning. 🙂 Semester!

Trötter

Jag glömde fråga dem om det är åtta månader tills nästa besök, men det räknar jag med att det är. Carl-Fredrik sa att i och med att Mackan är 12 år så drar tänderna snart ner på växttempot, och jag tycker att det skall bli skönt att slippa åka var 6:e-8:e månad. 🙂 2050kr fattigare åkte jag hem med en häst som kommer att vara fin i munnen i alla fall de närmaste månaderna. Undrar just om jag skall beställa tid hos tandläkaren för egen del? Minns inte riktigt när jag var där sist… 🙂

Work in hand & lite trav på lina.

Nu var det ett litet tag sedan som jag försökte mig på WIH och för att få lite inspiration och kunskap så har jag återigen tittat på Art2ride’s videos,  bl a den här där Will Faerber visar hur man kan/bör/skall göra. Jag har också läst och läst och läst och hittat info som jag nog missat (eller glömt att jag har läst): skynda långsamt! Alltså backade jag tillbaka i dag och fokuserade enbart på att uppnå stretch – först i WIH och därefter på linan. Jag brydde mig inte alls om att bakbenen nästan släpade efter hästen och jag var supernöjd med att han stretchade bättre än någonsin tidigare. Ungefär så här (om man bortser från bakbenen):

Bilden har jag lånat från https://www.youtube.com/watch?v=VaTHWtxhlmc för att illustrera hur det kan se ut. Gå gärna in på länken och titta. När Mackan börjar stretcha så gäspar han flera gånger, vilket är lite lustigt. Min tanke är att han säkert slappnar av mer än vanligtvis och att det är därför som han gäspar. Oftast är han stilla med tungan, men när han stretchar så gapar han lite och drar upp tungan – ungefär på samma sätt som i ridningen, men jag vet inte varför han gör så. Kanske blir det bättre med tiden? Detta gör han även när det inte är någon kontakt alls mellan hand och mun.

Efter ca 20 minuter med skritt så bytte jag ut tyglarna mot longeringslina och inspänningstyglar för att låta honom gå lite längre ifrån mig. Inspänningstyglarna tog jag bort efter bara ett par minuter då jag testade och upptäckte att det gick bättre utan dem. Bra! Efter några minuters skritt så lät jag honom trava lite i båda varven och han behöll stretchen rätt bra även i traven. Han arbetade bra med ryggen men aktiviteten i bakbenen var inte lysande, men den hade jag ju bestämt mig för att strunta i tills vidare. 😉 Jag måste erkänna att han hamnade lite på bogarna i traven, men eftersom jag har läst att det är en övergående fas så brydde jag mig inte så mycket om det i dag. Vi några tillfällen testade jag att trycka på honom lite mer för att få igång bakbenen i bibehållen stretch och det fungerade rätt bra. Jag får väl utöka de korta stunderna så att de blir längre och längre. 🙂

Bra jobbat i dag, Mackan! ❤

Centrerad ridning 4.

”Hur är det här då?” frågade Yvonne och jag svarade ”jo tack, det är rätt bra men jag har haft lite problem med piriformis…”. ”På höger sida?” frågade Yvonne och mitt svar blev ”ja”. ”Jag ser det, eftersom din högerfot är lite utåtroterad.” Fräckt att hon kunde se det, för själv hade jag inte en aning om det. 🙂 Inledningen på träningen blev lite skönt smärtsam eftersom Yvonne tog tag i mitt högerben och flyttade lårbenet bakåt, lyfte det uppåt och skakade lite lätt i det plus lite andra rörelser. Så himla najs! Det vänstra benet var mer följsamt och inte lika påverkat som det högra och jag kände en väldig skillnad på vänster och höger när Yvonne testade rörelseförmågan i benen. Efteråt var det en skön känsla i benen och det kändes som om benen var 10 cm längre än vanligtvis. 🙂 Tänk om hon kunde komma varje dag och dra i mina ben när jag sitter i sadeln… På den frågan svarade hon att det gick att ordna, men att det var en pengafråga. 😉 Kan tänka mig det! Jag fick också ställa mig upp och sätta mig ner igen och då vinkla mitt bäcken bakåt: ”Tänk att fisen skall gå framåt om du råkar fisa.” 😀

Den här träningen var inte hemma hos Yvonne utan hos en av Dressyrpinglorna som jag känner sedan tidigare. Mackan har aldrig gått i den här paddocken tidigare och han tog flera tillfällen att ”bli rädd” för olika saker. Fjant! Även om jag tycker att han bara är fjantig så får jag svårt att slappna av helt i det läget eftersom jag inte vet när/om han skall reagera på något. ”Andas och låt andningen placera bollen lågt ner i din kropp”. Självklart, det är ju lösningen på allt… 😉 Andas, andas, andas.

”Ha dina händer lite mer burna och tänk på att ha tummarna upp – framför allt på vänsterhanden” hörde jag Yvonne säga i hörluren i örat. Va? Har jag inte tummarna upp?? Det känns ju så… Tänk vilken kroppsuppfattning jag har. Högerfoten pekar utåt och vänstertummen inåt. 😉 ”Varför behöver du göra omtag på tygeln så ofta? 🙂 Är det för att han är tung i handen eller för att tygeln glider ur handen?” ”Det är för att tygeln glider…” Nu skall jag försöka hålla fast tygeln bättre/hårdare men aktivera det där gummibandet i armbågsleden som en tränare sa till mig för så många år sedan. Varför kan man inte bara ta till sig all kunskap och ha kvar den? Lite som när man programmerar en dator… Det smärtar att behöva erkänna att jag är lite som en teflonpanna – typ inget fastnar. 😉 Jo, det gör det väl, men det behövs väldigt många repetitioner och om det går för lång tid mellan påminnelserna så faller de ur minnet så småningom. Ofta är det nästan som att lära om sådant som jag redan har lärt mig. Märkligt.

Nu skall jag fokusera på att ha champagneglas i händerna för Yvonne hotade med att ha en test om ett tag där det skall vara champange i glasen och att jag får dricka upp det jag inte spiller ut. 😉 Så nu vill det till att jag tränar riktigt flitigt! Skål!

Om jag skall summera den senaste träningen så är det följande jag skall tänka lite extra på:

  • Ha champagneglas i händerna.
  • Bara mjukt följa med i skritten och inte driva med mitt säte.
  • ”Fisa framåt”. 😉

Nu hoppas jag att jag kan boka in fler träningar under sommaren, både för Sofia och för Yvonne, och dessutom få tummen ur att lasta min häst och rida ut i underbar natur som komplement till A2R och equibodybalance. Jag skall dessutom ladda DVD-spelaren med Birthe Vogelius Spänst och harmoni i ryttarens sits. Det är en DVD jag verkligen kan rekommendera! Bara det att lyssna och titta på goda exempel gör mycket för min kroppsuppfattning då jag matar hjärnan med ”rätt” input och det blir lättare för mig att hitta rätt när jag väl sitter på hästryggen. Träna, träna träna.

Mackan på väg ut

Häst- och humanbehandlingar

Jösses vad tiden går fort! Tror faktiskt att jag redan har konstaterat det flera gånger här i bloggen… På jobbet har det varit omdömen, betyg och skolavslutning och på studiefronten har det varit inlämningar så det har inte varit särskilt mycket tid över att lägga på att skriva här. Men nu har jag semester och då har jag all tid i världen! 🙂 Första jobbdag igen är 14 augusti och i år har jag valt att hoppa över arbetet på kommunens sommarskola för elever i år 8 och 9 samt massa nyanlända, vilket gör att jag har en lång och skön ledighet framför mig. Hoppas bara inte att tiden går lika fort som den brukar, för då är semestern snart slut.

Mackan har fått en behandling av Emelie på Hästen i Fokus och han var faktiskt ovanligt fräsch i kroppen. Vet inte om det är det nya träningsupplägget eller om det är en kombination mellan träning och underlag – skit samma, bara det är bra. 😉 Jämn och fin bak, aningens spänningar vid en ländkota och lite kort i musklerna på baksidan av höger framben. Emelie hade noterat på träningen att Mackan satte i tån först på höger fram i skritt och hon har därför tittat lite extra på höger fram när hon har släppt ut honom i hagen vid några tillfällen. Helt suveränt att hon har koll! Han har en rörelsestörning sedan länge på höger fram men den är mindre synlig nu än när han hade inflammationen i halskotpelaren. Emelie såg också att han var lite tight i bogbladet på höger sida och körde lite elektroterapi där, vilket man säkert skulle behöva göra lite oftare. Jag har tidigare sett film och bilder på hur hästar ser ut innanför bogbladet och det vore ju nästan ett mirakel om man kan komma åt det som sitter innanför… 🙂 Men vi ger det lite tid och ser vad som händer.

Fyra dagar efter det att Mackan fick sin behandling så fick jag uppsöka kiropraktorn eftersom jag sedan ett bra tag har känt att jag har varit lite sned i mitt bäcken och till råga på allt fått världens smärta i höger skinka så att jag knappt kunde lyfta benet för att gå… Misstänker att det är piriformis syndrom vilket innebär att piriformismuskeln är spänd och trycker på ischiasnerven. Det gör verkligen ont! Som vanligt kastade jag mig ut på Internet och sökte efter bot och bättring och hittade en film som visade hur jag skulle stretcha och hur jag kunde använda en liten boll för att komma åt muskeln. Aj! Satan i gatan vad ont det gjorde när jag la mig på bollen! För att undvika inflammation och ändå kunna röra mig som vanligt så har jag även tryckt i mig en kur med dubbla doser alvedon och diklofenak. Besöket hos kiropraktorn gjorde viss nytta men spänningarna i ländryggen och bäckenet finns kvar så jag fortsätter stretcha, använda den stenhårda bollen och köra massageapparaten på musklerna. Det börjar i alla fall gå åt rätt håll . 😉

tabletter

 

Mot högre höjder!

Tänk vilken fantastisk sport vi håller på med! Att vara 55 år och befinna sig mitt i karriären (eller åtminstone få tro att man har någon sorts karriär) – det är inte alla sporter som kan matcha det. 😉 Just nu är jag mitt i min hoppkarriär och i dag var det återigen dags för oss två dressyrtanter att matchas av coach Emelie. Så himla kul! Det bästa av allt är att det är alldeles lagom svårt och inte en enda gång har jag haft en näradödenkänsla. Puh! Fokus ligger på att vi skall kunna ha en jämn galopp, rida bra vägar och ha kontroll. Med allt vad det nu innebär…? Även om vi ännu inte har hoppat hinder så är svårigheten för oss i dagsläget att ha rätt tempo och verkligen ha hästen rak över de serier som Emelie utsätter oss för, och dessutom skall hästen vara mellan hand och skänkel. Men det tar sig! Faktum är att det går bättre och bättre (och tur är väl det) och ännu har coach Emelie inte sagt upp sig så hoppet om en karriär lever vidare. 😉

I dag hade coachen lagt ut följande plockepinn:

lång serie

En lite längre serie med galoppbommar varav en bom var upphöjd. Det var dessutom en kortare serie med tre bommar med mittenbommen upphöjd samt en annan övning med en galoppbom följt av det som först var ett litet kryss men som sedan gjordes om till en bom på sockerbitarna:

kort serie

Vi fick börja med att trava över serierna för att hitta rätt tempo och rätt väg. När vi hade gjort det några gånger så var det dags för galopp. Vi började med den korta serien (har jag för mig) och fick rida den några gånger i varje varv. Till en början så flöt/drev Mackan ut åt sidan och jag fick då instruktionen om att jag skulle använda yttertygel och ytterskänkel – funkade finfint! ”Ha en bra galopp i svängen, hitta linjen och bara sitt.” Ungefär så sa Emelie. 😉 Som jag fattar det så var det liksom i svängen som jag skulle sätta både takt och tempo och när jag väl hade gjort det så skulle jag inte göra så mycket mer sedan – förutom att se till att hästen inte tog en annan väg över bommarna då… 😉 I dag försökte jag dessutom att verkligen titta på väggen bortanför galoppserien och låta min häst ha koll på bommarna, och det gick ju galant. 🙂 Titta på väggen, titta på väggen… Första delen av den långa serien gick bra, men efter den upphöjda bommen så drog Mackan iväg aningens och tempot var inte det samma längre. Då fick jag instruktionen om att spänna magen och ta en liten förhållning precis före den upphöjda bommen, och det blev väldigt mycket bättre efter det. Så himla kul även om det inte är så lätt att hitta magmusklerna… måste verkligen ta tag i min egen träning igen. I sommar kanske?? Såg att Friskis startat sin utejympa… Kanske dags redan på måndag? 

Den tredje övningen innebar att vi skulle rida på en 8-volt och ”hoppa”  krysset med galoppbommen före – alltså rida in från långsidan och byta galopp över kryssen. Att byta galopp har inte varit vår starka sida men jag tänkte att ”går det så går det” – och det gick. Från höger till vänster galopp. Från vänster till höger var det inte lika lätt av någon anledning. (Mest troligt var det jag som trixade och fixade lite väl mycket, och då fattade Mackan nog inte vad som förväntades av honom.) På nästa träning får Emelie sitta upp och visa min häst vad vi vill att han skall göra och förhoppningsvis trillar 25-öringen ner och om inte annat så kan Emelie känna hur Mackan känns och instruera mig därefter. Något av det svåraste med den här övningen var att rida in tvärt mellan bommarna och dessutom komma rakt på galoppbommen och krysset för att därefter snabbt vända in på en volt igen. Första gången jag red övningen så var jag absolut inte beredd på att jag skulle vända så snabbt. Ja, ja, Emelie hade sagt det, men så himla snabbt kunde det väl inte vara… Vi skulle vända innan bomserien som låg utmed andra långsidan, men flera gånger när jag skulle växla från vänster varv till höger varv över krysset så hamnade jag i bomserien utmed andra långsidan och bytte Mackan galopp. 🙂

Avslutningsvis fick vi rida den längre bomserien i vänster varv, ”hoppa” krysset, byta till höger varv, rida utanför den korta serien, ta den längre serien igen och avsluta med att ”hoppa” krysset och rida ut i vänster varv – eller om det var tvärt om, kanske? 🙂 Oavsett om det var tvärt om eller ej så var det väldigt jobbigt men väldigt roligt – precis som det är varje gång. Hästarna fick nog arbeta mer än de vanligtvis brukar och coachen rekommenderar typ två dagars skrittarbete efter den här träningen. I slutet av träningen trodde jag att Mackan behövde gå på toaletten, men förmodligen var han bara jättetrött. Stackarn. 😉

Nästa gång blir det mer fokus på hoppning, för då skall vi ha HINDERSTÖD! 🙂

En bonus i det här är att Emelie är equiopat och driver Hästen i Fokus och har sin häst i stallet vilket innebär att hon har full koll på våra hästar. 😉 Vi kan alltid bolla tankar och idéer med Emelie och hon behandlar våra hästar med jämna mellanrum och om ca en vecka är det dags för en genomgång av Mackan igen. Han har känts väldigt fräsch under hela vintern och jag har kunnat träna och rida utan längre avbrott. Så skönt! Med tanke på att Mackan är en så kallad ”halshäst” med inflammation och pålagringar i halskotpelaren så är det ju helt fantastiskt! 🙂

 

Sofiaträning

Vilken tur att jag tittade på almanackan i stallet i går kväll – för om jag inte hade gjort det så hade jag missat dagens träning. Märkligt nog hade jag för mig att jag skulle träna på kvällen, men i almanackan stod det att jag skulle träna på förmiddagen. Puh! Fick skifta om planerna för nationaldagen och styra kosan mot stallet på morgonen istället. Senil? Nej, inte värre än vanligt…

Efter gårdagens tokerier i paddocken då Mackan överreagerade på väldigt mycket så tänkte jag att det var bra att rida fram där ute i dag. Tills en ensam svart kossa promenerade i hagen på andra sidan vägen och Mackan frös fast i underlaget med ögonen mer eller mindre på väg ut ur huvudet… då valde jag att gå in i manegen och fortsätta framridningen där. Kan för mitt liv inte fatta varför Mackan tycker att kossorna är så himla konstiga!? Han kan ju glo på dem hela dagarna och måste väl vid det här laget fatta att de inte är farliga – eller så är det så att han drar en rövare med mig… 😉 I går hade jag ju faktiskt tänkt att fortsätta rida tills han slappnade av men valde att ge upp när traktorn kom med ett helt lass med hösilagebalar som skulle lastas av intill paddocken. Fegis! Då fick han avsluta passet i paddocken på linan istället… Ibland önskar jag att jag var en modig hoppryttare som bara kunde lätta på röven och rida framåt i det läget, men nu är jag en dressyrtant och får helt andra tankar i huvudet när han börjar bete sig som en stolle och tar då det säkra före det osäkra. Fegis!

Dagens träning inleddes med trav och galopp på sexkanten innan det var dags att följa spåret för att göra skänkelvikningar i trav in till kvartslinjen. Skänkelvikningarna fick jag rida i en åtta och jag skulle vara noga med att forma Mackan i varje hörnpassering och om han inte flyttade sig för skänkeln ordentligt på diagonalen så skulle jag bryta av till skritt och flytta honom lite mer tvärt för att därefter rida fram i trav igen och göra om. Vi noterade att han gick mycket bättre om jag ställde honom lite mer i sidvärtsrörelsen än vad jag brukar. När det flöt på bra så fick jag övergå till att rida rakt in på diagonalen för att efter en stund börja flytta bakdelen och rida skänkelvikning. I galoppen fick jag rida skänkelvikning först in till kvartslinjen några gånger och därefter till meddellinjen. Sofia sa även i dag att Mackan var mer rakriktad än i början av våra träningar och hon tyckte också att överlinjen såg helt annorlunda ut nu. Najs! Förutom det här så fick jag öka och minska volten i både trav och galopp och i det vara noga med att se vägen framför mig. Tänk att det skall vara så svårt att titta dit man ska… 

Om jag summerar min egen insats så tycker jag att jag är bättre med skänkeln nu och då framför allt i skritten. Tidigare satt jag och tjatade på Mackan typ i varje steg, men nu låter jag honom vara och försöker bara ”putta fart” då det behövs. Jag försöker verkligen att vara oerhört lätt i handen och jag måste fortsätta arbeta med att antingen ta handen/händerna utåt eller uppåt om jag måste göra något med dem. Det finns mycket att arbeta på och tills nästa gång skall jag bli ännu bättre på att lära min häst att ”gå fot”. Det har han varit bra på men nu när jag skall backa av i min hjälpgivning och inte ge 42 signaler samtidigt så blir det lätt att jag blir föööör snäll. 😉

Att tänka på:

  • Vara tydlig i instruktionerna till min häst så att han förstår vad jag förväntar mig. (”Gå fot”.)
  • Handen/händerna utåt eller uppåt – samma som tidigare alltså.
  • Använda magen och sätesbromsen när jag skall samla. Har jag också hört förut…
  • Ställa lite extra i skänkelvikningarna – dock ej på tävling. 😉
  • Andas, andas, andas… 🙂 Va? Det har jag aldrig hört förut! 😉

Egentligen är det mycket mer jag skall tänka på, men för att inte trycka ner mig själv i skorna så kan det vara bra att inte skriva ner hela listan på en och samma gång. 😉

images

 

Chambon

Efter att ha tittat på fler videos från Art2Ride så bestämde jag mig för att testa en chambon på Mackan för att se om det kunde hjälpa honom/mig med att droppa hals och huvud vid longering. Med alla misslyckade köp av både det ena och det andra så ville jag inte ännu en gång köpa på mig något som jag sedan skulle få sälja med förlust. 😦 Mackan är rätt duktig på att arbeta i en juste form när jag longerar honom (förutom när kossorna går i hagen intill), men det kan ju alltid bli bättre. 😉

Som tur var hade Emelie i stallet en chambon som jag fick låna för att se om det var något som Mackan skulle kunna arbeta i – och det var det! Jag hade den så löst det bara gick men eftersom han har ett stort framparti så var det lagom inspänt på honom – eller egentligen inte alls inspänt eftersom den var så lös. Till en början tyckte han att det var väldigt märkligt men efter en stund slappnade han av och skrittade riktigt bra. När han hade fått skritta en bra stund så vågade jag mig på att låta honom trava lite också, och just i övergångarna så ville han bryta av eftersom han då fick lite extra tryck i nacken och en inverkan i bettet, men när jag talade om för honom att han i det läget skulle gå framåt så gick det riktigt bra. 🙂 Man vet ju aldrig.

Härom dagen fick jag ett erbjudande om att köpa Emelies chambon för en billig peng och det var bara att slå till! 100kr för en chambon var som hittat! Swishade pengarna och satte chambonen på Mackan i går och var riktigt förväntansfull när jag gick ner till manegen. I och med att det hade regnat hela dagen och han endast hade haft flugtäcke på sig så lät jag honom skritta fram en låååång stund utan chambon, och noterade då att han inte alls såg ut att behöva en chambon. Hoppsan! Vad hände här? Mackan skrittade med både droppat huvud och aktiva bakben och såg ut att vara riktigt nöjd med det samtidigt som chambonen hängde verkningslös runt halsen på honom. Vilken tur att jag inte köpte en chambon för flera hundra kronor… Testade utan chambon i traven också och fick samma fina resultat där. Kul!

Jag har bestämt mig för att inte sträva efter en så låg och djup stretch som i A2R utan snarare något mitt emellan, och jag tror att det kan funka lika bra för att stärka överlinjen. Det viktiga är att Mackan arbetar med ryggen och sina bakben istället för att gå med sänkt rygg. Jag har också funderat ytterligare på att köpa ett equiband men eftersom Jeepen havererade så får det vänta några månader. Jag har sett vissa diskussioner i en FB-grupp om att equibandet skulle göra att hästen mer eller mindre struntar i bandet efter ett tag, men i mina ögon är det precis som med skänklar, sporrar eller annat man gör: gör man det hela tiden så finns det en risk att hästen blir döv för signalerna. Men tanken är väl ändå att man inte skall överanvända vare sig det ena eller det andra. Så tänker i alla fall jag och jag tror inte att jag är ensam om det. För egen del håller jag som bäst på att lära mig att låta Mackan gå framåt utan att tjata på honom med mina skänklar. Inte alls lätt, men nu börjar det likna något som inte är tjat. 😉

I morgon är det Sofiaträning! 🙂