Träning med och utan häst.

Varför slappa i soffan när det finns annat att göra? Funderar ibland på hur livet utan häst hade sett ut för min del och inser snabbt att jag nog inte vill ha ett sådant liv. 🙂 Dock finns det knappt någon tid alls för något annat… Den här dagen var inget undantag.

För att inte få kaos i hjärnan och tappa både tid och rum så gjorde jag i vanlig ordning en lista med allt som skulle göras (och jag börjar alltid med att skriva bakifrån):

  • 9.30 Åka till affären och handla.
  • 10.30 Dammsuga, fixa för kvällen, packa träningskläder och byta om till stallkläder.
  • 11.15 Åka till stallet.
  • 11.30 Putsa stövlarna och tränset.
  • 12.00 Mocka mm
  • 12.30 Ta in Mackan.
  • 13.00 Borsta mm.
  • 13.50 Gå ner till manegen för att rida fram.
  • 14.15-15.00 Träning med Mackan.
  • Skritta av, ta hand om hästen och all utrustning.
  • 16.00 Ryttarträning i manegen.
  • 17.15 Fixa det sista med Mackan innan jag åker hem.
  • 18.00 Fixa pajdeg, duscha och förbereda för gästerna.
  • 18.30 Gäster kommer.

Ja, du fattar. Finns inte mycket utrymme över att gå i affärer och umgås med andra än de i stallet. 😉 Ok, varje helg ser väl inte ut så här men ganska ofta är helgerna fullspäckade med olika saker som skall göras.

Träningen med Mackan innebar en fortsättning på arbetet med skänkelvikningar som vi påbörjade i måndags och jag kan lätt säga att det tar tid att bli av med gamla vanor. Först fick jag göra några skänkelvikningar i skritt och Sofia började nog fundera på huruvida Mackan svarade på förstärkande pet med ridspöet, så hon gjorde en check genom att peta på honom för att se hur han reagerade. Han reagerade typ inte alls till en början… Efter några gånger så började han fatta vad det var vi vad ute efter och då började han flytta på benen – men bogarna hängde inte riktigt med och högerbogen var den som var mest svår att komma åt. När Mackan hade fattat grejen så övergick jag till att göra skänkelvikningar i trav och därefter i galopp. Inledningsvis fick jag arbeta med att rida in parallellt med spåret, men då jag fick lite svårt att få koll på bogarna så övergick vi till att först rida in på tänkt väg, d v s rakt in på diagonalen, och därefter flytta undan för skänkeln. Samtidigt som jag gjorde det så skulle jag ”lyfta” och krama på yttertygeln för att visa vägen samtidigt som jag skulle ha långa ben och andas. Puh! Inte helt lätt! Många försök blev det… Nästa gång skall Sofia få arbeta honom på töm och det skall bli kul eftersom det var längesedan han gick på töm.

Efter träningen med Mackan så var det snabbt upp till stallet för att förbereda nästa aktivitet: ryttarträning. Vi var fem stycken ryttare som fick drygt en timmas drillning i manegen – jobbigt värre! Det var många jobbiga övningar som ”russian twist” (typ som båten i yoga fast med paddlingsinslag), ”barhäng” med gummisnodd, kettlebellswing, tricepsträning med vikt, utfall med vikt och rotation m fl. Träningen var uppbyggd som cirkelträning och vi körde två varv innan vi var färdiga. Efter två varv var mina muskler i axlar och triceps helt möra! Herrejössen! Jag var helt övertygad om att jag inte skulle kunna lyfta vinglaset till munnen på kvällen… Beträffande min egen kropp så kan jag konstatera att jag är stel i bröstryggen, är urkass på att göra armhävningar och helt värdelös på att sitta på huk. Hahahaha! Det kan bara bli bättre! Nu vet jag vad jag måste arbeta vidare med för att bli ännu smidigare och fit.

(Bilden är tagen av Sofia Alfredsson)

Ryttarträning

På kvällen var vi några som träffades hemma hos mig för att äta och prata och mycket hästprat blev det. 😉

Skänkelvikning – hur svårt kan det vara?

”Hur har det gått sedan sist?” frågar Sofia och jag svarar glatt ”Det har gått bra! Jag har fortsatt att träna på att få mer aktivitet i Mackan genom att lätta på skänkarna och visa mitt spö, vilket har gått riktigt bra. Jag har dessutom försökt att rida skänkelvikningar utan att ha ett konstant tryck med skänkeln och sporren, men det har inte gått riktigt lika bra…”  Sofia nappar snabbt på det genom ett ”då tittar vi närmare på det i dag.” 🙂

Jag kommer fram i trav, stämmer av med halvhalter då och då samtidigt som jag konstaterar för mig själv att jag faktiskt har gjort framsteg där – med andningen alltså. 😉 Och genom andningen har jag även gjort framsteg med halvhalterna. Kul! Mackan travar käckt vidare med bra energi och jag får ganska snabbt börja med skänkelvikningar med instruktionen att ta mina tyglar i enhandsfattning, ha mitt spö i andra handen, innerhanden, och använda det om han inte flyttar för ett lätt skänkeltryck. ”Långa ben, höfterna i rörelseriktningen, tänka skänkelvikning och rida skänkelvikning.” Ungefär så lät instruktionen.  Lättare sagt än gjort, faktiskt. Långa ben, långa ben… Jäklar där åkte innerbenet upp! Långa ben, långa ben… Jäklar! Där åkte benet upp igen! Hur svårt kan det vara på en skala att hålla koll på sin kropp?! Det där benet som åker upp för att med kraft trycka Mackan åt sidan har gjort det så många gånger att det sitter i ryggmärgen, och jag misstänker att det krävs enträget tränande på att ha låååååånga ben för att ersätta benen som åker upp ideligen. 😉

När jag skulle ha tyglarna i en hand och mitt spö i andra handen så drog Mackan iväg. Hahaha! Det är ju så jag har gjort ibland under de senaste två veckorna! Inte undra på att han tror att det är full fart framåt som gäller i det läget! Inte lätt att vara häst med en matte som introducerar massa nya konstiga saker… 😉

Jag fick rida skänkelvikningar först in till kvartslinjen några gånger, därefter in till medellinjen några gånger och avslutningsvis hela diagonalen. Ibland kom jag ihåg att ha långa ben, tänka skänkelvikning och rida skänkelvikning. Inte plättlätt att göra det samtidigt som jag krigade med mina gamla inrotade vanor.

Sofia avslutade med att ge mig beröm för att jag på 14 dagar har lyckats att få Mackan så mycket mer energisk med bibehållen (och till och med förbättrad) form. Mer energi, lättare framdel och en riktigt fin form! Underbara ord för mig som håller på att lära om. ❤

För närvarande befinner jag mig inte i den guppande båten längre… Upplever att jag är på väg upp uppåt igen. 😀

bumpy-road

Underbara häst!

Yes! I dag skall jag rida! 😀 Känner mig som en lycklig ridskoleunge som vanligtvis bara rider en gång i veckan och lääääängtar till veckas ridning. Skillnaden är att jag faktiskt har en alldeles egen häst och jag är överlycklig – även efter 10 år tillsammans. Alltid lika roligt att komma till stallet och få träffa min älskade häst. ❤

Frågan är vad jag skall träna på idag? Tror att det får bli lite samma som sist – centrerad ridning och att få igång motorn på Mackan a la Sofia… Kul! På med sadel och träns och därefter en kort promenad ner till manegen. Ja, lite musik får det bli i dag, CD’n med Tom Jones som ligger i stereons CD-spelare funkar fint. Ett par varv till fots och därefter uppsittning. Herre jävlar! Har mina höftleder stelnat till alldeles efter bara två dagar utan ridning? Det gör satans ont och jag kan inte sitta rakt upp i sadeln, så jag måste luta mig lite framåt för att undvika den värsta smärtan. Stå nu still, lilla Mackan… Hej och hå… För att lossa höftlederna måste jag släppa stigbyglarna och släppa ner benen så långt jag kan. Duktig häst som står helt still… Dingla lite med vänster ben, dingla lite med höger ben, svänga fram och tillbaka med vänster ben, svänga fram och tillbaka med höger ben, svänga med höger och vänster ben samtidigt. Så där! Nu känns det så pass bra så att jag kan klara av att skritta iväg och börja värma upp min häst inför dagens ridpass.

Lite mösig inledning och lika bra att börja med Sofia-tipsen med en gång: ut med skänklarna samtidigt som jag visar mitt spö. Hahaha! Underbara häst! Jag behöver bara påbörja och vips så marscherar Mackan iväg med raska steg. 😀 Långa tyglar, långa ben och en följsam sits. Inte spänna, bara gunga med, inte spänna, bara gunga med. Dags att upprepa instruktionen för att Mackan skall gå framåt och vips så gör han det igen. Helt fantastiskt! 😀 Det roliga är att jag förmodligen har tagit lite i manen för att inte hamna i bakvikt om han drar iväg så nu räcker det med att jag pillar lite i manen för att han skall öka tempot. 😀 Blir full i skratt över hur vaken han är och vilka initiativ han tar utan att jag måste tjata på honom med skänklarna. Han måste tro att han har hamnat i himmelriket!

Övergår till trav och gör likadant där. Samma reaktion och samma glädje! Med hjälp av andningen och sätesbromsen kan jag göra halvhalter utan att ens ta i munnen på min häst och det känns bra. Dock är det svårare att lätta på skänklarna genom att lyfta ut benen i traven, men det funkar – frågan är bara hur det ser ut… 😉 Efter lite trav gör jag samma sak även i galopp. Gasar på genom att lätta på skänklarna, behöver knappt visa mitt spö, bromsar upp genom att spänna till i bålen. Jäklar! Nu glömde jag att andas in och ”hålla andan” – får göra det strax. Galopp, galopp, galopp. Gas och broms, lite dragläge, andas, slappna av, öppna gångjärnen i höftlederna, gasa lite till, hålla andan en millisekund för att få till en halvhalt, stilla lätta händer, sträcka på ryggen, boosta med skänkeln, hålla andan en millisekund, boosta, hålla andan, boosta – och YES där blev det skritt. Faktiskt utan att ha behövt bromsa överhuvudtaget med händerna. Fräckt!

Fortsätter att rida på samma sätt och älskar varenda sekund. Glädjen över att sitta på min fina häst som lyssnar så uppmärksamt på mina hjälper är enorm. ❤ Här sitter jag och rider med långa ben, utan sporrar och på en häst som arbetar i friskt tempo. Underbart! Varför inte passa på att klämma in några skänkelvikningar i trav samt även lite öppna? Oj, oj, oj… det här måste jag träna mer på… I alla fall om jag skall fixa det på tävling… 

Avslutar med att trava i en låg form på en 8-volt och slås av hur lösgjord och trevlig min häst känns. Alla spänningar som tidigare funnits och alla skevheter verkar som bortblåsta – nu är det lätt som en plätt att få hästen att spåra i både trav och galopp. 😀

Åh, vad jag längtar tills nästa gång jag skall få rida! ❤

Mackan spanar

Nu går det framåt!

Fy fasen vad det här är kul! För 14 dagar sedan så var jag och tränade centrerad ridning för Yvonne på Dalåbergs gård och sedan dess har jag tränat vidare på egen hand. Till min hjälp har jag haft alla de filmer som vännen Lotta skickade över till mig efter träningen. Om jag trycker in hörlurarna riktigt långt in i öronen och höjer volymen rejält så kan jag höra vilka instruktioner jag får av Yvonne på filmen. 😉 Superbra! På de här 14 dagarna har jag nog sett filmerna vid 4 olika tillfällen, och vid varje tillfälle blir det alltid något nytt som jag tar med mig i ridningen. Tror att jag alltid skall ha med mig någon underbar person som kan filma! ❤

I dag var det dags för träning med Sofia igen och jag försökte tänka CR även i det här sammanhanget – inte helt lätt men jag tror att jag fick med vissa delar trots att jag hade fullt upp med att rida och lyssna på Sofia. 😉 Det tar ju säkert ett tag innan allt är befäst och jag kan rida med CR-tänk  utan att behöva tänka på vad jag gör och hur jag hanterar min kropp. 🙂 Jag började dagens träning med att berätta för Sofia att jag kommer till ridning snabbare nu än tidigare och att Mackan ”faller i form” utan att jag egentligen behöver göra så mycket, men att jag önskar lite mer tryck i honom. Många gånger upplever jag att han går lite med handbromsen i, även om jag scannat igenom min kropp och konstaterat att det inte finns några spänningar som har bromsat honom. Sofia berättade då för mig att jag kan göra följande:

  • Hålla ut mitt spö så att Mackan kan se det. Om det är svårt att hålla i tygeln samtidigt så kan jag ta enhandsfattning istället samt
  • lyfta ut mina skänklar från Mackans sidor och
  • lägga till både spö och skänklar samtidigt för att få en reaktion.

Det är viktigt att jag får den reaktion jag vill ha och att jag i det ögonblicket verkligen berömmer min häst när han svarar med att gå framåt ordentligt.

Efter att ha gjort detta några gånger så räckte det med att jag höll ut mitt spö och lättade på skänklarna för att han skulle gå framåt. Så fräckt! Jag fick avsluta dagens träning med att rida diagonaler med förlängda steg, vilket blev bra mycket lättare när Mackan hade lite mer motor. Nu vill det bara till att jag är konsekvent och gör det här till en rolig lek så att Mackan blir riktigt alert. 😉

Häromdagen konstaterade jag att centrerad ridning förmodligen är det bästa som har hänt mig ridmässigt. Visst, jag har haft många bra träningar tidigare och jag har upplevt att jag har haft koll på läget, men nu känns det som om pusselbitarna håller på att falla på plats på riktigt. Jag håller som bäst på att renodla min ridning för att inte ge 42 olika signaler till min häst samtidigt och jag är övertygad om att Mackan uppskattar det. I alla fall verkar det så. 😉

Längtar redan tills nästa träning – oavsett om det är CR med Yvonne eller ”vanlig” träning med Sofia. På något positivt vis är de kompatibla. 😉

breath