Mål?

När jag satt och slöscrollade på FB i går så läste jag ett inlägg som bland annat innehöll följande: ”Vad har du för mål för året och hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” Oj! Det det där med mål har jag ju alldeles tappat bort… Jag har hela tiden tänkt att det vore kul om jag kan göra några starter med början i april-maj. Men hur i jösse namn skall jag bli redo för det? Funkar det att bara flumma runt så som jag har gjort hela det här året? Tror inte det. Citatet fick mig att ta tag i mig själv och göra en plan, och det resulterade bland annat i att jag startade Youtube och letade upp några trevliga ekipage som red LA:1. För jag tänker nämligen testa att rida på kort bana 2018. Det blir säkert riktigt bra i och med att det händer något hela tiden – alltså inga längre sträckor där jag kan glömma av mina halvhalter. 😉

Senast i går stod jag på stallgången och sa att jag inte hade några planer på att vara med på programridningarna vi har med jämna mellanrum på Ligården, men nu är jag i alla fall anmäld till 9 januari och skall rida LA:1. 😂 Precis så funkar jag. Får jag en idé så är jag väldigt snabb på att genomföra den också – och ibland går det lite väl fort. Som när jag härom dagen beställde en dyr TENS-apparat i syftet att få bukt med smärtorna i mina höftleder… Det tog typ fyra minuter utan någon direkt betänketid innan jag tryckte på ”Order”. Ca fyra minuter efter det att jag hade lagt min order så fick jag ett tips i en FB-grupp om något som hette FAI-fix och nu har jag lagt mååååånga timmar på att sätta mig in i vad det kan göra för mig. Undrar om det är OK att returnera TENS-apparaten utan att ens öppna den? Jag har redan börjat göra några av de övningar som finns med i programmet och jag kan berätta för dig att jag fick en rätt go träningsvärk i rumpan – i muskler som jag knappt visste att jag hade. 😉 Tyvärr får jag inte blåsa på med träning varje dag, så jag får hålla mig till att bara träna varannan dag. 🙂 Jobbigt att vänta när man är ivrig att få resultat. 😂

Åter till mål och planer för 2018. Vilka planer har du? Personligen är jag övertygad om att man ska ha mål och delmål, för annars är det lätt att det inte händer något alls. Ingen progression what so ever. I och med att jag anmälde mig till programridningen så får jag börja med att rida olika delar ur programmet och försöka sätta ihop dem till en helhet. Borde inte vara några problem även om det finns vissa delar som vi inte har haft fokus på under 2017, som till exempel det där med inridning i galopp för att göra halt. Om jag bara använder min kropp på det sätt som jag har tränat på under det här året så bör Mackan vara bärig hela vägen in i halten och inte dyka ner i underlaget med näsan. 🙂 Det känns så kul att faktiskt ha påbörjat en plan!

Det svåraste i citatet är ”hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” OJ! Skall jag ha en plan för det också? Eller räcker det att träna på som tidigare? 😬 Får nog stämma av det med någon… någon som är bra på det. Jag brukar lulla omkring i manegen med en för dagen uppsatt plan, men saknar en långsiktig plan. Misstänker att jag måste höja ribban lite också för att utveckla min hästs kondition och muskler ytterligare, men kan behöva hjälp att bolla tankar för ett lämpligt upplägg. Om målet är att rida mina MsvC på minst 62% så funkar det nog inte att rida planlöst och hoppas på det bästa? Jag har i dagsläget två tränare (Sofia och Yvonne) som garanterat kan hjälpa mig om jag bara berättar för dem om mina planer. Beträffande ”hållbar häst” så har jag god hjälp av Viveca (som är den som står för det jag har citerat) på Svensk Hästrehab och Emelie på Hästen i Fokus. Mackan får behandlingar regelbundet och det får jag väl anse vara ett sätt att arbeta för att ha en i alla fall hållbar häst? 😉 Då återstår bara det där med ”presterande”…

Jag ser fram emot ett roligt och givande 2018! Vilka är dina mål?

IMG_3426

 

Behandling

För ett tag sedan var Viveca på Svensk hästrehab hos Mackan för att stämma av arbetet med equibodybalance som jag har gjort med Mackan, men den gången blev det inte riktigt som tänkt i och med att Viveca upptäckte att Mackan hade spänningar i ländrygg och rumpa. Så istället för en rörelsecheck så blev det behandling med djupvågor och nålar istället (men bättre det än att han hade fått gå med spänningar ett tag tills jag hade fått tummen ur och bett Emelie på Hästen i Fokus att göra en check). Efter den behandlingen tog jag det lite lugnare i några dagar men sedan har jag ridit på som vanligt – kanske lite mer framåt. 😉

Nu var det alltså dags att göra en uppföljning och glädjande nog var Mackan lite bättre men inte helt ok, så det blev ytterligare en behandling med djupvågor, nålar och TENS. Mackan är fantastiskt lugn vid alla typer av behandlingar och han har ju fått en del under årens lopp. Viveca sa att hon tycker att han är ”väldigt behaglig att behandla” och det är ju alltid kul när ens häst kan uppföra sig. 😉 Det är inte bara det att han är behaglig att behandla – han är väldigt mottaglig för behandling också och svarar riktig bra på det mesta. 🙂 Listan kan göras lång på alla behandlingar han har fått… men det är väl som Charlotta på Husaby Hästklinik sa: ”sådana här halshästar får man underhålla”. Och ja, Mackan har fått regelbundna behandlingar både före och efter inflammationen i halskotpelaren för några år sedan.

Jag funderar på att hyra/köpa en TENS-apparat för egen del om det nu är så att den även fungerar smärtlindrande. Jag har ju jäkligt ont när jag sätter mig i sadeln, när jag skall in och ut ur bilen mm och om jag bara kunde slippa smärtan så hade ju livet varit en baggis. 😉 Det är ju inte så att pålagringarna i höftlederna gör att jag inte kan sitta i sadeln, men det gör ju ont. Om jag på något sätt kan få bort smärtan så behöver jag ju inte genomgå en operation där de skall fräsa bort pålagringarna med allt vad det innebär. Viveca tipsade mig om ett ställe där man kan hyra en TENS-apparat och jag tror faktiskt att jag skall testa det innan jag bokar tid hos läkaren. Håll tummarna för att det funkar! Jag får väl ha TENS-apparaten i fickan och elektroderna fastklistrade i ridbyxorna under tiden som jag gör iordning hästen… Frågan är bara hur länge smärtlindringen sitter i? Jag hade TENS i ryggslutet vid en av mina förlossningar, men det är ju snart 25 år sedan, så det har jag glömt för länge sedan. Någon som vet?

Om ett par dagar är det Julafton och innan dess skall jag köpa lite julklappar, baka lite, plugga lite och bara njuta av att vara ledig.

God Jul och Gott Nytt År!

Häst och tomte

(Hittade den här fina bilden på http://burde.com/vart-sortiment/stationary/eva-meluish/)

Äntligen träning!

Det har gått ganska många veckor sedan förra träningen för Sofia (då jag tömkörde) men under dessa veckor har jag försökt att ”kämpa på” med en mix av centrerad ridning och ”vanlig” ridning. Mestadels har jag ridit utan sporrar, men ibland har jag använt mina korta ponny-sporrar för att få lite mer effekt i vissa rörelser. Dagarna utan sporrar har jag haft fokus på att rida framåt i ett friskt tempo och dagarna med sporrar har jag haft lite mer fokus på t ex skänkelvikningar. Fördelen med att ha ridit utan sporrar är att Mackan faktiskt (för det mesta) har jobbat på bra utan att jag har behövt driva i varenda steg med sporrarna och jag har jag varit riktigt nöjd med både hans och min insats på varje ridpass. Det är så jäkla kul!

Det känns som om jag har ägnat evigheter åt att arbeta enbart med grunderna och tävlingar har känts väääääldigt långt bort… tills i dag. 😉 Först måste jag berätta att jag i går bestämde mig för att använda mina långa sporrar – de som gör att jag kan ha kvar skänkeln och ge hjälper utan att dra upp hälen. Vilken skillnad! Nu har jag jobbat länge för att kunna ha låååånga ben utan att dra upp underskänkeln och faktum är att det har gett resultat. Nu kan jag rida utan att klämma i varje steg och jag kan låta Mackan gå framåt utan att jag hela tiden måste ge 42 olika signaler. OK, jag missar/är inte tillräckligt snabb ibland att ge signaler, men det får jag träna vidare på. 😉 Nu kan jag rida och tänka andas, sänk axlarna, smeta ut skinkorna i sadeln, andas, tänk på skänkeln… Om jag får säga det själv så upplever jag att det faktiskt har hänt något i min ridning. 😉 Nu skiter vi i Jante., tycker jag.. Jag upplever att jag kan sitta där med mina långa ben och använda sporren lite då och då – och då inte för att få mer fart i hästen utan för att påminna honom om att arbeta på rätt sätt. 🙂 OCH jag kan andas samtidigt! 😀

I dag på träningen fick jag arbeta med rakriktning på kvartslinjerna – först fick jag rida rakt fram på kvartslinjerna och därefter  fick jag växla mellan att rida rakt fram på den ena och rida öppna på den andra, med en volt mellan linjerna och övningarna. Superbra för att att inte bli hängande på väggen! Först gjorde jag övningen i trav och därefter i galopp, och det var så himla kul i och med att det var rätt längesedan jag red skolor. Det bästa är att det kändes så bra! Mackan tuffade på i ett bra tempo och jag kunde (oftast) fokusera på att rida och inte bara på att driva. Från att ha befunnit mig på en riktig gräsrotsnivå under flera månader så kom hoppet om att kunna rida LA/MsvC igen tillbaka. Så kul! Det roligaste är nästan att Sofia verkar nöjd med allt som har hänt under tiden – att Mackan bröt av då och då i galoppen gjorde inte så mycket på det stora hela. Det vill ju till att jag är tillräckligt kvick i mina hjälper och ger en ny impuls före det att han hinner bryta av. Ja, ja… jag har aldrig varit känd för att vara särskilt kvick. 😉 Inte Mackan heller för den delen… 😀 Men det skall bli ändring på det!

Sofia var gullig och hade med sig en julklapp till Mackan. En tomte med hästgodis i. Tack säger Mackan! ❤ Tyvärr hade Mackan ingen till Sofia… men våra framsteg får väl bli istället för en julklapp. 😉

Julklapp

Nu lägger vi upp ribban ett par hål och tränar vidare på läxan och förhoppningsvis så blir jag klar med mina högskolestudier i mitten av januari och då lär jag ha mer energi och ork att skriva här. Bit ihop och ta en dag i taget… snart är jag klar… snart. Är faktiskt riktigt jäkla nöjd med den insatsen också i och med att jag jobbar heltid och pluggar halvtid på distans samtidigt som jag håller igång träningen med Mackan. Faktum är att jag är övertygad om att det är just ridningen som gör att jag orkar då det ger mig så mycket energi (trots att jag ibland är dödstrött). Hästar och ridning är underbart! ❤