Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

I dag var det dags för ytterligare en träning för Yvonne2 och den här gången var det fokus på att få inner framben att vara i luften aningens längre tid i galoppen än vad det brukar. Redan vid förra träningen för 14 dagar sedan sa Yvonne att vi skulle arbeta med det, så jag var väl förberedd på vad vi skulle träna på i dag. 🙂 Vid förra träningen sa hon att Mackan var lite för snabb med att dyka ner med inner framben i galoppen och lösningen på det fick jag i dag: hitta tajmingen med halvhalterna! Denna tajming… alltid denna tajming. Ja, ja… någon gång ska jag väl lära mig att hitta rätt tajming… med typ allt…

”Hemligheten” är att jag ska göra halvhalten när inner fram är i luften – i varje steg (än så länge eller alltid?). Inte helt plättlätt – som allt annat. Jag måste verkligen sitta och känna in exakt när och hur, för annars rider jag nog bara som jag brukar. Visst, det surrar en del i hjärnan för att poletten ska kunna trilla ner och ibland känns det som ett flipperspel i hjärnan: när man tror att poletten är på väg ner så inträffar något som gör att jag får börja om från början igen och försöka få poletten hela vägen ner. Då och då lyckades jag, men i ögonblicket så blev jag lite fundersam över exakt vad jag hade gjort för att lyckas. Är faktiskt inte helt säker på det nu heller…

Jag fick rida med omvänt tygeltag, dvs ha tyglarna över pekfingrarna som när jag tömkör. Fördelen med det är att man blir ”lättare” i handen och mer följsam än med vanligt tygeltag och för att inte ”mixtra” med vänsterhanden så är det här ett bra alternativ tills vidare.

Målsättningen var som sagt att få Mackan att sätta lite mer vikt bak, vara i luften aningens längre med inner fram samt att nacken skulle vara högsta punkten. Puh! Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Att tänka på:

  • Ställningen (kombinerat med stilla vänsterhand) och tänka ”cykelstyre” för att släppa fram ytter.
  • Innerhöften aningens framåt.
  • Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Har för säkerhets skull bokat in en ny träning redan nästa helg, så nu vill det till att jag tränar på läxan. 😉

Mackan spanar

 

Träning – centrerad ridning

Bzzzz… schchchchch… krzzzz… ???? rrrrrrr… vzxxzyzzzyzz… errrrrrooooorrrrrr… ??!! triaaaaalaaaaanderrrrrrrror… ?!!! bzzzzz !!!! Jäklar vad hjärnan fick arbeta i dag! Det är mycket att ta in när jag ska ha koll på (i princip) varenda kroppsdel, men med Yvonnes hjälp faller pusselbitarna på plats en efter en. Hoppas bara att jag hinner skapa en ny sorts muskelminne före det att musklerna förtvinar av ålderdom. 😉

I dag var det mycket prat om innerhjälper och ytterhjälper, sittben, skuldror, andning och rakriktning av både häst och ryttare. Puh! Skrittade länge för att känna av kroppen: Är alla delar på plats? 😉 Sitter jag rakt? Har jag långa ben? Andas jag? VAR andas jag? I bröstet eller med diafragman? Ja, just det! Det var ju så här jag skulle göra vid varje ridpass! Checka av de olika delarna för att känna vad som behöver korrigeras… 🙂 Efter kroppsgenomgången fick jag instruktioner om vilka delar jag behövde få på plats: vänsterhanden stilla vid mankammen, höger skuldra något tillbaka, innerskänkel som påminner hästen om att böja och använda magen, överdelen av ytterskänkeln som används i vändning – dock inte samtidigt som innerskänkeln, sitta rakt över hästen även om tyngdpunkten skall vara på inner sittben mm. Inte undra på att det sprakar i hjärnan emellanåt… 😉

I skritten fick jag också stämma av huruvida Mackan flyttade de olika kroppsdelarna när jag bad honom, och det var han inte helt med på från början, men att vända för ytter överskänkel fixade han bra (eftersom vi har tränat mycket på det). Jag skrittade också rakt fram och försökte flytta bakdelen växelvis åt vänster och åt höger. Till en början flyttade han typ hela kroppen istället för bara bakdelen, men efter några beställningar så blev det lättare. 🙂

Efter att ha skrittat en bra stund var det dags att göra en liten check även i traven och jag fick ställa mig upp i båda stigbyglarna för att känna om jag hade lika mycket tryck under båda fötterna. Lättridning, stå upp, lättridning, stå upp. 🙂

I traven fick jag rida med enhandsfattning på volten och i höger varvet fick jag ha tyglarna i högerhanden samtidigt som jag skulle hålla vänsterarmen rakt ut vzxxzyzzzyzz… och typ tänka att jag puttade något åt vänster för att rätta in bröstryggen på resten av ryggen. Bzzzz… schchchchch… krzzzz… ????  I vänstervarvet fick jag istället ha tyglarna i vänster hand och tänka skuldran bakåt under tiden som jag höll armen utmed sidan. rrrrrrr… vzxxzyzzzyzz…

Efter en stunds travande och försök att få min bröstrygg och skuldra på plats fick jag ta tyglarna med båda händerna igen för att rida med innerskänkeln (mot yttertygeln) och använda ytterhjälpen då och då för att vända. Inledningsvis gick det inte så bra errrrrrooooorrrrrr… ??!!, men efter några försök började kroppen samarbeta och vi kunde hålla oss på tänkt spår. 🙂 Förmodligen såg Yvonne att jag inte andades som jag skulle, för rätt vad det var fick jag instruktioner om att jag skulle andas vid C. Hahaha! Istället för att tänka på allt hela tiden så kan jag dela upp momenten och göra dem vid olika bokstäver som t ex att andas vid C, kolla skuldran vid H och så vidare. Toppentips! Ska bara komma ihåg det också… 😉 När jag skall träna in program så kan jag planera in att andas vid vissa bokstäver i programmet för att vara på den säkra sidan att andas och framför allt att andas rätt.

Vi avslutade med att rida på samma sätt i galoppen och när jag gör rätt – läs: använder min kropp på rätt sätt – så flyter allt på så mycket bättre. Innerskänkel, innerskänkel, innerskänkel, ytterskänkel, hästen ställd, stilla vänsterhand, inte leda, höger skuldra, långa ben, andaaaaas!… Bzzzz… schchchchch… krzzzz… ???? rrrrrrr… vzxxzyzzzyzz… errrrrrooooorrrrrr… ??!! triaaaaalaaaaanderrrrrrrror… ?!!! bzzzzz !!!!

hjärnan

Träning

Jäklar! Nu har jag försovit mig! Klockan är halv ett och jag som skulle träna klockan elva! Paniken kom i kroppen men hann bara stanna en kort sekund innan jag kom på att det bara var en dröm. Puh, vilken tur! Typiskt att drömma något sådant här när det är första gången för en ny tränare… 😂

Sofia, som jag har fått så bra hjälp av under det senaste året, är höggravid och har knappt några träningstillfällen alls fram tills dess att bebisen skall komma och efter det vet jag inte riktigt hur det blir med träningar heller. Tanken på en ersättare har funnits med mig under flera månader och härom veckan gjorde jag slag i saken och frågade Yvonne2 (Yvonne1 är tränaren i centrerad ridning) om hon kan hjälpa mig, vilket hon glädjande nog kan. Sagt och gjort, bokade tid och nu var det dags. Du kanske undrar varför jag frågade just Yvonne2? Det finns flera anledningar till det, men en är att jag redan för flera år sedan var imponerad över hur hon red sina hästar – i mina ögon på ett föredömligt sätt. En annan anledning är att hon tränar några av mina vänner och att de är supernöjda! 🙂

Som vanligt när man träffar en ny tränare så blir det en del snack innan man kommer igång, och så även den här dagen. Intressant snack om halskotpelare, ridning i allmänhet och vad jag vill med min ridning. Yvonne har inte sett Mackan på flera år och hon tyckte att han har biffat till sig sedan sist, och det var roligt att höra. Han måste ha varit riktigt pinnig sist hon såg honom… 😉

Jag började rida och Yvonne ringade ganska snabbt in det jag behöver arbeta mer med:

  • Hitta svikten i knän och anklar samt öka trycket i vänster fot. (Exakt samma som Yvonne1 har pratat med mig om och som jag faktiskt har tränat på men behöver förbättra ytterligare.)
  • Vara helt still i händerna och framför allt i vänsterhanden (vilket Yvonne1 också har varit på mig om).
  • Rida mer för inner skänkel. (Inner skänkel mot ytter tygel.)

Nästa gång ska vi arbeta mer med galoppen, framför allt i höger varv, för att få Mackan att lägga mer vikt på ytter bak istället för inner fram.

Nu har jag på Yvonnes inrådan tagit fram Ridhandboken 1 & Ridhandboken 2 för att läsa dem igen – med andra ögon. Sist jag läste dem hade jag min förra syn på ridning och nu skall jag läsa med mina nya erfarenheter och min nya syn på ridningen och det skall bli intressant och se om jag läser dem på ett nytt sätt. De senaste veckorna har jag gått och varit lite sugen på att ha en bra bok att läsa och nu löste det sig automatiskt. 🙂 Att det inte blev en skönlitterär bok är det säkert några som skrattar åt nu…  de som känner mig väl. 😉

Min upplevelse är att Yvonne1, Yvonne2 och Sofia har samma grundtänk och jag är glad över att ha hittat tre tränare som tänker så lika och som vanligt ser jag fram emot kommande träningar! 🙂 Om några dagar skall jag träna för Yvonne1 och om 14 dagar blir det träning för Yvonne2 igen. 😀

 

Ridhandböcker

 

Programridning

”Catharina, varsågod att börja när du känner dig klar.” Shit… undrar om det funkar om jag börjar om typ 15 minuter? Framridningen blev ju inte riktigt som planerat… Lite trav i början av långsidan och galoppfattning vid E. Oj, oj, oj! Ligger bommen som markerar 40 meter redan här?! Dags att vända in! Bredsladd in på kortsidan och vinglig färd upp på medellinjen. Satan! Jag hör Britt säga ”du kan få göra om det där om du vill” och hör mig själv svara ”Ja tack det gör jag gärna!” Gör om och gör rätt, gör om och gör rätt… Ny inridning i galopp utan bredsladd men med travinslag. Rider vidare i trav efter halt och hälsning och har vid det laget mest troligt tappat det mesta av min plan som var:

  • Förbereda Mackan på kommande rörelser.
  • Slappna av och ha långa ben.
  • Andas.

Rider vidare i programmet med 10-meters volt, mellantrav på diagonalen och skänkelvikning. Gör samma rörelser spegelvänt och får hela tiden kämpa för att ha någorlunda kontroll på en för dagen väldigt laddad Mackan. I halvcirkeln där jag gradvis skall länga tygeln känner jag att jag inte riktigt vågar släppa taget och får ingen bra känsla, vilket inte är konstigt alls. Trav på kortsidan och ut på långsidan. Just det! Nu vid B skall jag ju in till X! Sväng, sväng, sväng… Någorlunda halt och aningens vinglig ryggning. Trav vidare till A. Yes, helt ok övergång! Men hallå! Kan du kanske skritta med lite mer aktivitet? Undrar just hur det här ser ut?… In på diagonalen i en skritt som inte belönas med några högre poäng och förbereder mig för en galoppfattning vid C. Ok, Mackan… är du beredd? NU! Va? Hallå! Det skall vara galopp här! Trycker till med sporrarna eftersom jag inte får någon som helst reaktion när jag ber om galopp. Mackan surnar till ordentligt och gör en helomvändning i typ 180°. Oj! Vad skall jag göra nu? Lika bra att göra om det… Skrittar ut till H och gör en ny fattning vid C. Galopp, galopp, galopp… Volt vid B. Nice, den blev ju rätt bra… Just det nu är det dags för volt tillbaka och förvänd galopp… Tusan också! Nu bröt han av! Ny fattning för att i alla fall galoppera lite där det i programmet skulle vara galopp. Ny fattning vid C, 10-meters volt och efter det halvt igenom följt av förvänd galopp. Nu var jag lite mer ”på” och lyckades behålla den förvända galoppen och rida hela rörelsen som den skulle vara. Trav vid H och ny galoppfattning vid C. OK, nu är det dags för mellangalopp på diagonalen… skall jag satsa eller fega? Endast den tveksamma tanken räcker för att Mackan skall bryta av till trav och jag får göra en ny galoppfattning som dessvärre blir i fel galopp… Oups! Trav vid K och vänd rätt upp vid A. Snart klar, snart klar, snart klar… NU är jag klar!

Ett nytt program för mig: LA1. Kort bana. En häst som redan när jag promenerade med honom i paddocken talade om för mig att han var laddad genom att blåsa upp sig, ”pipskrika” och fjanta sig. Hjärnspöken som skulle bekämpas samtidigt som jag red och skulle komma ihåg mitt program. Inte de allra bästa förutsättningarna. Poängen för dagen varierade från 4 till 8 och det med all rätt.

När jag efter programmet fick göra om vissa rörelser så flöt det på mycket bättre och jag var betydligt mer avslappnad och likaså min häst. Jag är fullständigt medveten om att det är jag och mina hjärnspöken som påverkar min häst. Ibland önskar jag att jag skulle kunna ta ett litet piller som kunde jaga bort alla hjärnspöken hos mig så att även min häst kunde få slappna av, men mig veterligen finns det inga sådana piller. Om du händelsevis skulle känna till något mirakelmedel så kan du väl skicka ett PM till mig. 😉

I ❤ my horse anyway! Everyday

!Poäng