Bildbevis på att jag viker mig i midjan.

Jag fick en bild och en kort filmsekvens av Yvonne så att jag själv kan se det hon pratade om på träningen – att jag viker mig i midjan. Wow! Det syns ju väldigt tydligt! Shit, jag som trodde att jag satt rakt i sadeln… På filmen ser man att axlarna är princip i jämnhöjd med varandra men att jag har vikt mig i vänster sida för att kompensera det att höger sittben är lite lägre i sadeln än det vänstra. Intressant! Nu blir det till att stoppa padding under höger sittben varje ridpass för att få in känslan hur det skall kännas när jag verkligen sitter jämnt med mina sittben och sträva efter det utan padding.

På nedanstående bild syns det tydligt att min högerfot är längre ner än den vänstra och det är något som jag har varit medveten om länge men som jag inte har haft verktyg att göra något åt. Jag har trott att jag har trampat ojämnt i stiglädren och töjt ut det ena och har därför bytt sida på dem – dock utan märkbar skillnad.

Olika långa ben

Förutom padding under höger sittben så måste jag också trampa ner i vänster stigbygel ordentligt för att få över sadeln lite mer på vänstersidan. Jobba, jobba, jobba… Men va fan! Sitter jag inte och tjuvhåller med den jäkla vänsterhanden också?! Ansiktsuttrycket vet jag inte hur jag ska förklara – kanske är jag fokuserad? Hahahaha! 😀

1:a maj är det dags för nästa träning i Centrerad ridning och då hoppas jag att Yvonne kan se lite skillnad. 😉 Träna, träna, träna!

I dag fick jag cykla baklänges.

Äntligen var det dags för träning i centrerad ridning igen! Och den här gången kom Yvonne1 till Ligården, vilket innebar att jag inte behövde lägga flera timmar bara på att transportera mig och Mackan. Lyx! Det som inte är så lyxigt är mina höftleder och det har inte blivit riktigt så mycket träning som hade varit optimalt, men det är väl bara att ta tag i träningen igen…

Den senaste tiden har det blivit väldigt mycket skritt i och med att Mackan har varit lite tjock i vänster bak, men i går red jag på lite mer som vanligt för att se vad som hände. Det hände typ ingenting. Visst, i dag var han aningens lite tjockare när jag hämtade honom i hagen på förmiddagen, men det misstänker jag beror på att han inte hade rört sig så mycket innan. För säkerhets skull så gjorde vi en lite lugnare träning i dag och det är som Yvonne sa: ”man kan göra mycket i skritt”. 🙂

Istället för att driva så mycket i skritten så fick jag tänka att jag skulle cykla baklänges – fast med mycket mindre rörelser. Eh… vänta nu… har vi verkligen pratat om det här tidigare… bzzz… bzzz… Ja, kanske när du säger det att jag har en vaaaag aning om det… Måste nog läsa mina gamla inlägg… bzz… bzzz… Yvonne tog tag i mitt ena ben och visade mig hur jag skulle tänka att ben och höft skulle röra sig i skritten under tiden som jag verkligen försökte fokusera på att känna in rörelsen. När det väl var dags att skritta iväg på egen hand så var det mycket lättare att känna tanken av att cykla baklänges.

cykel

När jag hade cyklat baklänges en stund så skulle jag känna efter hur rak jag (inte) var, för Yvonne frågade mig om jag kände att jag vek mig i vänster sida. Va? Jag? Nej, jag sitter väl rakt över hästen…? Eller? Tydligen är jag inte så rak som jag trodde, så det blev till att känna efter och arbeta även med det. Förklaringen var att Mackan är högerroterad, vilket innebär att han är aningens lägre på höger sida och då placerar både sadel och mig lite lägre på höger sida och som kompensation för att höger sittben hamnar lite lägre så viker jag mig lite i vänstersidan för att vara rak. (Tänk dig att du sitter på en stol och lyfter upp ena sittbenet lite och bibehåller axlar och ryggrad raka – vad händer? Jo, du viker dig mest troligt lite i midjan. Typ så gör jag i alla fall. 😉 ) Det var supersvårt att känna bara genom att skritta rakt fram, men när jag fick Yvonnes vantar under höger sittben så kände jag en väldig skillnad. Wow! Enligt Yvonne så blev det mycket bättre och läxan blir nu att hitta detta på egen hand och tipset är att klippa ut ett par små fyrkanter ur t ex ett sittunderlag och lägga under sittbenet. 🙂 Eventuellt kan jag till och med stoppa in dem i brallorna så att de ligger still… Hahaha! Meningen är inte att jag alltid ska ha sittunderlag i byxorna utan bara en stund så att jag kan känna skillnaden och hitta rätt även utan dem. När jag tänker efter så är det ju inte så konstigt att Mackan i vissa situationer har ”ramlat” åt höger om det nu är så att jag har suttit/sitter med mer vikt på höger sittben…

I traven fick jag rida lite annorlunda än vad jag hade gjort på tidigare träningar i och med att de korrigeringar jag tidigare har fått göra har bytt sida – alltid positivt att det händer något i alla fall. Det som tidigare var i vänster varv fick jag nu arbeta med i höger varv: passa ytterbogen med ytterlåret och putta på inner bakben lite. Jag fick också rida med lite högre högerhand i och med att Mackan gärna lägger huvudet på sned när han joxar med tungan. Ytter lår, inner skänkel, ytter lår, inner skänkel, lyft handen, höger skuldra mot ryggraden, ytter lår, höger hand, inner skänkel… Puh! Som vanligt blev det riktigt bra när jag väl gjorde rätt. 😉

Som vanligt gick tiden väldigt fort när man har roligt och nu är det upp till mig att känna efter och träna på allt på egen hand.

Klippet är från en tidigare träning när jag fick tänka ytter lår, inner skänkel, fast i andra varvet. Förhoppningsvis kan jag få med mig någon som filmar nästa gång jag tränar. 😉

Tandfix

Tiden går fort och nu var det dags att få åtgärdat Mackans hakar och vågbett igen, vilket måste ske ca var 8:e månad. C-F var nöjd med hur Mackan såg ut i munnen för övrigt: fina slemhinnor, mjuka och fina mungipor och inte en tillstymmelse till sår. Toppen! 🙂

C-F berättade att han har behandlat määääängder, typ tusentals hästar, men att han aldrig har sett någon som drar upp tungan i svalget och krullar ihop den på det sättet som Mackan gör. Nej, han är inte som andra hästar, min häst. ❤ Vi pratade en del om vad det kan komma sig att Mackan drar upp tungan och enligt C-F så finns det en möjlighet att Mackan har haft problem med halskotpelaren långt innan det blev diagnosticerat och att det kanske är där problemen har börjat, men å andra sidan så håller han inte på så med tungan om jag rider bettlöst. Min tanke är att Mackan helt enkelt inte gillar trycket på tungan och därför drar upp tungan i svalget vid ridning. Att han drar upp tungan ibland även när han står på stallgången i grimma – ja, vem vet vad det beror på? Tics? Det finns säkert många som har andra teorier, men jag har nog analyserat och funderat över det mesta. I dagsläget är jag glad över att min häst är fin i munnen för det tolkar jag som att jag i alla fall gör något rätt. 😉

Bommar

Det har varit några veckors tystnad här på bloggen eftersom ridningen har varit på sparlåga i och med att Mackan har varit lite tjock och varm i vänster bak, från typ kronranden och uppåt över kotan och ca 10 cm till. Mest troligt har han vrickat till benet lite och om man själv har försökt att gå i hagen så kan man lätt förstå att en vrickning känns som en rimlig förklaring. Knaggligt som tusan och stenhårt.

Den senaste träningen för drygt två veckor sedan genomfördes i skritt eftersom benet såg bra ut den dagen men att jag ändå inte ville ”rida på” som vanligt. Dagarna efteråt så kom viss svullnad och lite värme tyvärr tillbaka så det var bara att ge pållen några dagars vila från arbete och avvakta. Oftast en framgångsfaktor och så även denna gång. Efter vilan så har jag varvat lättare ridning med arbete från marken och vilodagar och även det verkar ha varit en framgångsfaktor, tack och lov. I veckan som har gått har jag lagt till trav och lite galopp, vilket har känts helt ok, och i dag var det dags för en efterlängtad bomträning. Jag pratade med coach Emelie innan och vi bestämde att Mackan inte skulle göra varje övning så många gånger för att inte påfresta benet i onödan.

I förrgår när jag red så var Mackan (läs ”jag”) rätt spänd och det var svårt att fokusera på min egen ridning utan att ha koll på ekipagen som red omkring i olika gångarter omkring oss. Ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… Andas… andas… Jag fattar inte att det ska vara så svårt för mig att spänna av och faktiskt lita på min häst och bara riiiiida?! Så här i efterhand kan jag se att min hjärna var som en saftblandare och fokus var på allt annat utom på mig och min häst, så i dag gick jag in i manegen med planen att göra som Ulla-Carin berättade för mig på kursen Säker häst: slappna av och ge hästen längre tyglar för att inte föra över spänningar till hästen. Jag satt upp och skrittade runt på halvlånga tyglar och försökte vara så avslappnad jag bara kunde. Ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… Andas… andas… När det var dags att börja trava så fokuserade jag på att aaaaaandas och att lätta i handen. Andas in… uuut… uuut… in… uuut… uuut… in… uuut… uuut… Faktum är att det fungerar skitbra! När jag hade travat runt en kort stund så gjorde jag samma sak i galoppen: slappna av och lätta i handen.

I dag misstänkte jag att det skulle vara bra tryck i hästen så jag lämnade sporrarna i sadelkammaren och mitt ridspö fick hänga kvar på väggen i manegen. 😉 Enda gången då jag faktiskt upplevde att jag hade varit behjälpt av en liten sporre var när jag skulle galoppera på kvartslinjen, göra en liiiten volt vid E och fortsätta i en galoppsluta ner till kortsidan. Galoppsluta?! Det är ju faktiskt inget jag brukar ägna min ridtid åt, men det var ju bara att försöka så gott det gick. 😉 För övrigt så innebar träningen travbommar på serpentinbågar och studs på diagonalen – i båda varven. Vid två tillfällen fick jag till fina byten efter studsen – eller ja… vid ett tillfälle bytte Mackan utan att jag egentligen visste vad som hände och varför och vid ett tillfälle tänkte jag faktiskt till. 😉 Superkul! Det svåraste i dag var att ha en bra galopp på en relativt pigg häst och att inte bromsa med handen, men övning ger färdighet. 😀

Kryss

Back to basic: skritt

Träning bokad. En häst som i går var varm och lite tjock i vänster bak. Alternativ 1: ställa in träningen. Alternativ 2: träna i skritt. Valet föll på alternativ 2 eftersom jag fick följande svar när jag frågade Yvonne2 om jag kunde träna i skritt: ”Vill du skritta så löser jag det. Jag älskar skritt!”

Tänk att ett träningspass i skritt på lång tygel kan vara så givande! Verkligen back to basic! 🙂 Bara det där med att lägga till skänkeln växelvis i exakt rätt ögonblick är inte alls lätt. 😉 Jag har i min enfald trott att jag hade koll på det, men ack vad jag bedrog mig. När jag skulle säga ”vänster, höger, vänster, höger” när jag skulle lägga till skänkeln så visade det sig först att jag gjorde helt tvärt om. 😳 Varför det blev så nu vet jag inte, för så illa kan jag väl inte tänka mig att det har varit tidigare. När jag väl fick koll på vilken skänkel jag skulle använda så visade det sig att jag var aningens för sen med min hjälpgivning – jag skulle vara lite tidigare för att få en bättre effekt. Yvonne fick hjälpa mig ”vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger”. Jäklar vad hon speedar! Jag hinner ju knappt med i den takten som hon säger… vänster, höger, vänster. Oj, nu blev det fel!

”Jag är så långsam” sa jag till Yvonne och blev full i skratt när jag fick svaret entusiastiskt levererat: ”Jaaa! Jag veeet!”. 😂😂😂 Undrar om hon hörde vad jag sa? 😂 Kanske gjorde hon det… 😉 I så fall så bjuder jag på det! 😂 Det var dagens roligaste!

Förutom att tajma växelvis drivning i skritten på ett bra sätt så ska jag tänka på att hänga med i höfterna ordentligt så att jag inte bromsar upp rörelsen. Gällande det så har jag Yvonne1’s (centrerad ridning) bild av Tjuren Ferdinands mammas gungande rörelser när hon går. 🙂 Jag har tränat rätt mycket det senaste året på att vara mer följsam i mitt bäcken och genom det har jag fått en bättre skritt hos min häst – och i dag blev den ännu bättre! Lång tygel, växelvis drivning i rätt ögonblick, följsam sits och händer som följer med framåt i rätt ögonblick utan att störa. Även om Yvonne sa att Mackan bara gick på 70% av sin kapacitet i skritten så kändes det ändå som om det var väldigt mycket bättre än när jag rider själv, så nu ska jag försöka bli lite snabbare och hitta rätt tajming på egen hand. 😉

Trots att jag skrittade i sammanlagt 70 minuter i dag så fixade mina höftleder det över förväntan! Den senaste veckan har jag inte haft orken att göra mina stärkande och lösgörande övningar för höftlederna, och det kan straffa sig tyvärr. Vet inte riktigt hur jag ska pussla ihop vardagen för att hinna och orka allt som jag vill göra, men det är väl bara att ta en dag i taget och göra det bästa av den. 😀

335234122_77923d4d93_b