Ännu en ny hovslagare…

För ett tag sedan så var jag väldigt uppåt i och med att Mackan hade fått kilsulor bak för att bakbenen skulle komma aningens längre bak och på så vis avlasta senorna enligt Sören Stjärnås hovvårdsbok. Tanken var god, men med facit i hand så kanske det inte var världens bästa idé att låta någon annan sko enligt Sörens muntliga instruktioner. Efter första skoningen så såg det bra ut, men efter andra skoningen så anade jag att arbetet inte riktigt var utfört så som det var sagt. Vad gjorde jag då? Jo, jag återupptog jakten på en hovslagare som verkar ha samma tankar som Sören – inte helt lätt i och med att de flesta redan har en fast kundkrets och inte har utrymme för nya kunder.

Nu hoppas jag att jag har hittat en hovslagare som jag kan fortsätta med under många år framöver, för det är riktigt jobbigt att byta. Vissa tänker säkert att jag är dum i huvudet och ja, det kanske jag är. 😉

Så här såg Mackan ut efter fösta skoningen utförd av D:

Hovarna är verkade till strålens bredaste punkt och skon ligger längre bak än tidigare. Bra. Strålen utgör minst 2/3 av längden på undersidan. Bra. Mackans ben är inte längre så långt in under honom. Bra. 🙂

Man ser på bilden under till vänster att Mackan gärna står med bakbenen inunder sig eftersom skenbenen är allt annat än i lod… D plockade bort kilsulorna eftersom Mackans stråle och trakter hade påverkats av trycket, men med den nya verkningen så blev vinkeln bättre än vad den hade varit tidigare med kilsulan. Frågan är hur Mackans benställning hade blivit om han hade haft det här utgångsläget och fått en kilsula?

Som vanligt blev Mackan varm och lite öm i hovarna efter skoningen, men det är kanske inte så konstigt i och med att D fick korta in och ta lite mer för att få det ungefär som han ville ha det. När Mackan hade fått på sig alla skorna så var han lite extra öm i vänster fram och D trodde att det berodde på att en tåsöm satt lite tight, så han tog bort den. Tyvärr kvarstod värmen och ömheten, vilket i och för sig har hänt förut, men i dag när det hade gått nästan en vecka så borde ömheten ha lagt sig. D kom därför och tog av skon på vänster fram för att se om det kanske var så att det var en böld på gång och han hittade en liten böld i anslutning till ett gammalt sömhål. Förhoppningsvis var det bara den som har medfört att Mackan har varit lite varm och öm så pass många dagar. D satte en liten tuss gasbinda indränkt i sprit i hålrummet och slog på skon igen, så nu håller jag tummarna för att Mackan är bättre redan i morgon. (För den som undrar så har jag och D haft kontakt flera gånger under veckan som har gått.)

Nu längtar jag tills dess att Mackan är helt OK igen så att jag kan börja jobba honom med equiband, rida, träna och göra annat kul med honom. ❤

Centrerad ridning

I dag valde jag att rida på bett i och med att fokus ligger på mig och inte på hästens form när det är centrerad ridning. För att vara lite smidigare i sadeln så stretchade jag ganska ordentligt på stallgången och till en början protesterade mina höftleder men efter en liten stund började både leder och muskler ge med sig och bli lite samarbetsvilliga. 🙂

För att höftlederna skulle få ytterligare en chans att mjukas upp så värmde upp en liten stund i sadeln före det att träningen skulle börja. Om jag gör det så blir jag mer följsam i sadeln i och med att jag då inte har ont. Tack och lov fungerade strategin och jag kunde genomföra dagens träning utan att känna av någon smärta. 🙂

Jag fick börja med att trava under lättridning för att Yvonne J skulle se var jag befann mig för dagen och vad vi behövde ta tag i. Följande såg hon och följande fick jag arbeta med:

  • Högerskuldran ska in mot ryggraden – även i vänster varv, men då ska vänster skuldra kopplas på när det är böjt spår eller hörnpasseringar.
  • Båda skuldrorna ska in mot ryggraden och ”ner i fickorna”.
  • Överlivet ska flyttas aningens åt vänster för att minska Mackans högerrotation .
  • Dra in hakan lite för att på så vis få bort gamnacken.
  • Händerna ska upp och fram (för att även aktivera coremusklerna).

Ett av mina önskemål för dagen var att vi skulle arbeta lite med tempoväxlingar och övergångar genom att jag skulle använda kroppen istället för handen. Yvonne har gått igenom det tidigare med mig, men hur det än är så faller vissa delar bort och repetition behövs för. Övergångar och halvhalter gjorde jag genom att:

  • Tänka att Yvonne ”drog upp” håret på min hjässa och genom det även sträcka lite på ryggen (utan att svanka).
  • ”Rulla upp” på sittbenen – eller tänka ”klykan” över sadeln.
  • Upp och framåt med handen. (Om jag minns rätt.)

Det är superviktigt med rätt tajming, för om det är en halvhalt jag vill ha så vill det till att jag inte dröjer kvar i min uppsträckta position eftersom Mackan då bryter av.

För att underlätta arbetet med skuldrorna så har jag fått i läxa att

  • rulla med skuldrorna så ofta jag kan.
  • stå med armarna bakom kroppen istället för att ha dem i kors på magen.
  • göra ”katten och hunden” (eller vad det nu heter).
  • mjuka upp bröstryggen.

Alltid lika roligt att träna! 🙂

snygg-t-shirt-med-gamnacke-bild

Bild lånad från https://shop.spreadshirt.se/dronesweden/t-shirt+team+gamnacke+vit-A115435315

Bettlöst på träning.

Nu har pendeln svängt igen… Den svänger hit och dit och jag själv befinner mig i en labyrint av olika vägar. Vissa vägar leder framåt men andra vägar leder ingen vart och då är det dags att utvärdera och ta nya tag, som t ex det där med att rida bettlöst. Jag har haft perioder då jag har testat mängder av olika bett, både med och utan bettlyftare, och jag har haft perioder då jag har tänkt att jag enbart ska rida bettlöst. Senaste perioden med bettlöst för ca 1,5 år sedan slutade med att Mackan stack med mig några gånger och då satte jag ett bett i munnen på honom igen. Nu har det gått en tid och jag har / håller på att lära mig rida på ett lite annorlunda sätt, vilket i sig innebär att jag försöker att inte ta förhållningar och övergångar mm i munnen på honom. Det i sin tur innebär att jag nu använder min kropp lite annorlunda när jag rider och därför känns det som att jag ska ge det bettlösa alternativet en chans till – även på träning. 🙂

Yvonne FA och jag har lagt en del tid och snack på att slå våra kloka huvuden ihop för att se om det går att få Mackan att gå (med mer eller mindre) stängd mun under ridning. Ibland funkar det rätt bra och ibland funkar det mindre bra – precis som med allt annat. Inför den här träningen berättade jag för Yvonne att jag hade ridit på det bettlösa tränset några gånger för att se om jag kan få Mackan att slappna av mer och vara lite mer lyhörd, och Yvonne ville gärna se honom bettlöst på träningen. Sagt och gjort, bettlöst fick det bli.

Faktum är att Mackan går som en värmländsk älg för det mesta när jag rider på det bettlösta, men på träningen fick jag försöka samla honom så mycket jag kunde i galoppen och då blev det lite mindre älg över honom. 😉 Jag fick skritta riktigt låååångsamt och fatta galopp ur det för att fortsätta galoppera i skrittvind. Oj, oj, oj, så svårt det var! Av någon märklig anledning så dök en Hippson-artikel upp i huvudet på mig när jag red, där det var en artikel där någon ansåg att man inte skulle krångla till det så mycket när man skulle byta gångart och när jag bara gjorde en fattning utan att ta med hela min kropp i fattningen så blev det genast bättre. 🙂

I det här samlande arbetet så fick jag ha Mackan mer i handen eftersom det kan vara så att han behöver ha lite extra hjälp och ”stöttning” inledningsvis, men på sikt ska han kunna bära sig själv in i den samlade galoppen. Vid de tillfällen då jag fick till några mer samlade galoppsprång så kände jag att han blev betydligt lättare i handen.

Nu ska vi öva – för övning ger färdighet. 😉

Rätt nöjd med vissa delar.

Hallååååå, du ska lyssna på mig! När jag inte fick någon reaktion då jag tryckte till med skänkeln så fick Mackan sig en liten snärt med spöet och efter några steg så fick han sig en ny snärt när han inte lyssnade. Han hade fullt fokus på allt annat än på mig när vi gick mellan hagarna bort till framridningen. Jaha, undrar vilken bana som är bäst att rida fram på? Tror att jag tar den stora eftersom den i alla fall ser torr ut… Jag hann knappt in på framridningsbanan förrän Mackan började konstra som bara den: hoppade på stället, kastade sig åt sidan, kunde inte skritta mm. När jag försökte rida framåt så la han in turboväxeln och om jag hade varit modigare så hade det bästa nog varit att ta ett par varv i galopp, men nu är jag inte modig så jag försökte göra lite övergångar för att få ner honom på jorden igen. Tyvärr hjälpte det föga… Jag sneglade mot den andra framridningsbanan som låg intill och som var mindre samtidigt som jag konstaterade att den såg ut som ett träsk med lite hinder och några bildäck i. Kändes inte så lockande, ”men nöden har ingen lag” som man brukar säga. 😉

Jaha, lite jobbigare här? Det kan du gott ha. Hästskrälle. För att försöka få min häst lite mer lösgjord så började jag med att rida slalom runt bildäcken som låg utlagda på en rad – funkade rätt bra. Nästa steg blev att börja trava och rida runt de hinder som stod på framridningen (trots att det var dressyrtävling) – funkade bra det också. När 20 minuter av min planerade 40-minuters-framridning hade gått så började Mackan att kännas sådär att rida. Puh! Det blev väl inte världens bästa framridning, men det fick bli så bra som det gick att göra där och då.

Start utifrån. Bäst att passa på att skritta framför domarbordet ett par gånger så inte det blir något att skygga för. Långa tyglar och avslappning… Andas. ”Catharina, var så god och rid.”

Inridningen, mellantraven och första skänkelvikningen var helt ok och första halvcirkeln kändes också helt ok – tills dess att Mackan behövde gå på toaletten. Mitt framför domaren. 4:a på halvcirklarna, check. Red vidare i programmet och hade en rätt ok känsla – även i bakdelsvändningarna. Men det tyckte inte domaren. Fick 4,5 på båda bakdelsvändningarna, check. Måste ta proffshjälp för att förstå vad jag gjorde fel… I första mellanskritten fick jag kommentaren ”taktfel och gapar”. (Skritten och tungan är mitt största aber eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt problemen.) En 4:a där också, check. 😦

MEN när jag läser vidare i protokollet så finns det några ljuspunkter också: 6,5 på den samlade galoppen inklusive den förvända galoppen, 7 på den ena 10-metersvolten i samlad galopp och flera 6:or, så det finns hopp – bara jag får till skritten och tungan… 😉

Frågan är då vad jag ska göra härnäst? Just nu har jag följande tankar:

  • Testa att rida bettlöst igen för att se om/hur det påverkar skritten. Att det påverkar tungan vet jag ju redan. 🙂
  • Rida program oftare så att jag kan fokusera mer på att rida och inte behöva fundera så mycket på programmet.
  • Träna vidare för Yvonne x 2 och fokusera på min kropp och på hästens form.

Skam den som ger sig! 😉

IMG_0707