Flytt

Jag börjar nästan känna mig som en riktig ”hoppjerka”, för om man räknar antalet stall som jag har haft häst i så börjar det bli ganska många:

  • Norvära, där vi hade familjens första ponny och min förra häst.
  • Paulssons, som låg på cykelavstånd. (Funkade i åtta veckor…)
  • Ideruds, som vi panikflyttade till från Paulssons. Där kompletterade vi skaran med C-ponnyn Appollo Silver.
  • Egen gård i Åsa. Där hade vi Nappe, Appollo, Katinka, Salna, Mackan, Madonna (foderhäst), Madam (foderhäst) och Acolla – fast inte alla samtidigt.
  • Asserdal. Dit flyttade vi när vi sålde gården och det var bara Mackan och Acolla kvar då.
  • Hallagärde. Flyttade dit Mackan och Acolla eftersom hästarna gick i flock där. Acolla flyttade med Martina till Skåne och stallades in där.
  • Ligården. Flyttade dit Mackan för att ingen på Hallagärde ville gå i samma vinterhage som honom, så han blev ändå ensam. Då var det närmare till Ligården än till Hallagärde.
  • Bäckagården. Mackan fick inflammation i halskotpelaren och jag behövde promenera i varierad terräng och den hittade jag där.
  • Gåsevadholm. Det var lite öde på Bäckagården och en ny dressyrinriktad verksamhet startades på Gåsevadholm.
  • Ligården igen. Mackan klarade inte av underlaget i Gåsevadholms manege så jag flyttade tillbaka till mina vänner på Ligården eftersom jag visste att det funkade.
  • Norrgården. Här står Mackan nu och här får han kompisar i hagen, långa dagar ute och det finns bra ridvägar inpå stallknuten.

Det finns ju både fördelar och nackdelar på varenda anläggning, och nu prioriterar jag Mackan före mig själv. Det känns angeläget för hans bästa att ha kompisar i hagen så att han kan få vara social och inte bara se hästar på håll. Det känns också viktigt att han får så mycket utetid som möjligt och inte går in bara för att. Jag är övertygad om att Mackan uppskattar våra uteritter som har skett ganska sporadiskt, men nu blir det lättillgängligt och därför tänker jag att det kommer att bli av minst 1-2 gånger i veckan. Det finns en 20×40-manege med bra underlag (gammal fiber som är kompletterad med mer sand) och det finns en stor gräsbana som får användas när vädret tillåter det. På somrarna brukar de ställa ut hinder på gräsbanan, vilket kan vara en utmaning för mig att ta mig an. 😉 Det finns även alla möjliga faciliteter som gör livet lättare: café, stor tvättmaskin, särskilt torkrum med två galgar till varje häst, manegen ligger kloss an med stallet, foderrum med rejält om utrymme för varje häst och en sadelkammare med ordentlig förvaring. Att anläggningen har direktkoppling till Securitas om det blir brand eller inbrott är ju inte heller en nackdel. 😉 Förhoppningsvis kommer vi att trivas riktigt bra på Norrgården och just nu finns det en box ledig om det är någon som är intresserad. 🙂

Ytterligare en fördel med den här flytten har varit att Mackan redan efter två dagar i den nya hagen var bra i magen. Han som har varit lös i magen med rinnande avföring de senaste 3-4 vinterhalvåren. Nu slipper han det och jag slipper att tvätta var och varannan dag. Typiskt nog hade jag precis köpt B-vitaminer strax före flytten… men de kommer väl till användning ändå. 😉

Nu har det gått en vecka sedan han bytte stall och det verkar som att han har landat fint på det nya stället. ❤

img_0788

Träning för Yvonne F A

14 dagar sedan sist och jag har verkligen försökt att ”jobba bort” ticsen med att ta omtag av tyglarna i tid och otid, men fasen vad svårt det är! Jag har noterat att jag inte håller tummen på tygeln tillräckligt fast och i min iver att inte fastna med handen så släpper jag efter succesivt – trots att jag vet att man kan vara mjuk i handen även om man håller tummen ordentligt på tygeln.

För ovanlighetens skull så flöt allt på som jag hade planerat och jag hamnade inte i tidsnöd gällande framridningen. Puh! Mackan var riktigt positivt inställd i dag och var mycket mer framåt än vad han har varit de senaste dagarna. Kul! När jag skulle galoppera i lätt sits för att värma upp så drog han iväg som tusan på långsidorna – lite väl roligt tyckte jag och bad om en betydligt mer kontrollerad galopp. 😉

Sedan förra träningen har jag bland annat försökt att få Mackan att ”ta” högertygeln bättre, men tusan vad det är svårt! Dagens träning inleddes som vanligt med lite snack och därefter trav på volten i vänster varv och när jag inte skulle använda vänstertygeln så red jag rakt in i sargen. Hoppsan! Yvonne försökte förklara för mig hur hon får rida sin ena häst när hon rider för Per Waaler , vilket för min del innebär att jag ska rida Mackan på högertygeln och ”be” honom att följa den (utan att använda skänklarna för att vända). Ok, funkar rätt bra i högervarvet men i vänstervarv då?? Jag måste säga att det var riktigt svårt att göra samma sak i andra varvet även om jag fick rida på raka spår.

Vi repeterade (återigen) systemet Är du redo att gå framåt? som innebär att jag ger ett lätt och kort tryck med skänkeln för att stämma av om Mackan är redo att gå fram och om han inte svarar på den förfrågan så slår jag lite lätt med spöt på stöveln för att få hans uppmärksamhet. I bästa fall svarar han redan på första förfrågan, men om vare sig den eller spöt på stöveln har någon verkan så ska jag slå på stöveln igen (och om igen om det behövs). Det här gör att hästen så småningom svarar kvickt för skänkeln vid en första förfrågan och att spöt inte behöver användas så ofta. Det viktiga är att vara konsekvent – både med systemet och att ge beröm vid rätt tillfälle. Beröm ges när hästen svarar på första förfrågan och inte om man måste upprepa sig. Fasen! Nu gav jag beröm när han svarade på tredje förfrågan! Att det ska vara så jävla svårt att hålla reda på allt samtidigt!

Under kommande vecka ska jag försöka trimma vidare på det vi gick igenom i dag och för säkerhets skull bokade jag en ny träning redan om en vecka – allt för att inte hamna på ett sidospår som inte leder dit jag vill. 🙂

Träningarna är alltid lika givande och jag uppskattar de gånger då Yvonne har en liten stund över att snacka om det som känns aktuellt för dagen – båda gällande min ridning och annat som snurrar i mitt huvud. ❤ Ibland är det skönt att prata med någon likasinnad. 😉

Per Waaler:

per waaler

(Bilden ”lånade” jag från equitellus.com – gå gärna in och läs den tänkvärda texten.)

 

”Tandläkaren”

Jaha, första dagen på en ny termin och jag började med att avvika vid lunch för att köra Mackan till C-F på Kungsbacka Hästklinik för att göra en kontroll av tänderna och ta bort hakar och slipa vassa kanter. Som vanligt var jag tidsoptimist och lämnade jobbet 50 minuter före det att jag skulle vara på kliniken – och ja, jag fick rätt bråttom men hann fram precis före det att jag hade tid.

Men vad i h-vete? Hela parkeringen är ju full med transporter, människor och ponnies!? Kommer jag ens att kunna hitta en plats att parkera? Jag lyckades tråckla mig in på parkeringen och hittade en plats längst bort där jag parkerade hela ekipaget på sniskan för att inte blockera andra ekipage. Lämnade Mackan i transporten och gick in till expeditionen och såg då att det var världens kö! Vad i jösse namn är det frågan om?! Ställde mig i kön som den ordentliga människa jag är och efter en liten stund dök det upp en kvinna som jag känner sedan tidigare. Vi började prata och då fick jag reda på att det var ponnymätningar som orsakade detta ”kaos”. Alla som stod i kön gjorde det för att anmäla sig och få ett könummer, så jag gick förbi kön och meddelade att jag var på plats. 🙂 Inte för att det hjälpte så mycket…

Efter en långs stunds väntan fick jag gå och hämta min häst. Som vanligt var Mackan cool och verkade inte ta någon större notis om alla som var runt omkring, så det var bara för mig att sakta men säkert lotsa honom över parkeringen och in på kliniken. Älskade häst! ❤

Som vanligt var det inga större överraskningar i Mackans munhåla och rutinen är att slipa ner hakarna var 8:e-10:e månad, men inte mer än var 10:e sa C-F i dag eftersom de bakre hakarna hade börjat att orsaka en rodnad innanför översta kindtanden. När jag berättade att jag oftast rider utan nosgrimma så var C-F riktigt nöjd 😉 men när jag berättade att jag har beställt ett läderbett så var han mindre nöjd. Dock är jag beredd att prova för att se vad Mackan tycker om att ha läder i munnen istället för metall eller gummi. 🙂

Innan jag kunde åka hem så promenerade jag runt med Mackan en stund bland alla transporter och ponnies och då var det en kvinna som sa att det nog var tur att Mackan hade fått lugnande när det var så rörigt på parkeringen, men jag kunde käckt svara att det inte spelade någon roll – han är oftast lugn oavsett. 😉 1,5 timma senare och 2200kr fattigare så åkte jag från kliniken och om ca 9 månader så är det dags igen. 🙂