Ny röntgen och stor ”snoppsten”

I går var det dags att åka till Kungsbacka Hästklinik för att röntga Mackan igen och se hur frakturen såg ut efter fyra veckor på box. Jag vaknade på morgonen med en nervös och ångestfylld känsla – lite samma som när jag sitter och väntar på att gå in till tandläkaren. 😉 Men vad tusan, det kan ju knappast ha blivit sämre! Eller…? Hela dagen gick jag med en klump i magen och eftersom klinikbesöket var på kvällen så var dagen lååååång. Hur tusan tänkte jag när jag bokade ett besök på kvällen? Om nervositeten var jobbig under dagen så kan jag meddela att det inte blev bättre ju närmare kliniken jag kom när det var dags. Men vad tusan, det kan ju knappast ha blivit sämre! Eller…?

Vid första besöket så var det C-F som var veterinär på plats, men han arbetade inte i går och då fick det bli en annan veterinär som granskade röntgenplåtarna. (Redan vid första besöket så bestämde vi att det var ok att inte C-F var närvarande vid det här besöket.) Mackan fick lite lugnande och tre plåtar togs. Bzzz Bzzz Bzzz. ”Det här ser ju ut att läka väldigt bra!” Puh! Assistenten fick hålla Mackan när jag gick och tittade på bilderna tillsammans med veterinären och det jag såg och hörde gjorde mig riktigt glad. 😀 Frakturen läker riktigt bra och det ser ut som om den ”lösa” biten faktiskt håller på att fästa vid benet på ett bra sätt. Puh!

Bilden till höger är från första besöket och där ser man tydligt att det är en stor glipa i frakturen och på bilden till vänster ser man hur fint det ser ut i dag. Nu har det gått sex veckor sedan han fick frakturen, men de två första veckorna visste jag ju inte att han hade en fraktur så det är därför det ”bara” har varit fyra veckor på box.

Jag bad också veterinären att titta på Mackans skap i och med att det har svullnat ordentligt de senaste dagarna. Hon gjorde bedömningen att det var ödem som följd av att han har stått stilla så länge och hon sa att det är rätt vanligt att det blir så. Puh! När hon ändå var i skapet och pillade så undersökte hon om han hade någon snoppsten (konkrement) och det hade han. Vilken tur att hon upptäckte det! Hon hade riktigt svårt att få ut den och de var tvungna att plegga Mackan för att han skulle slappna av – men vad hjälpte det? Trots plegg och slicksten så höll han nästan på att lägga sig på betonggolvet när hon grävde i snoppen. Stackars lilla Mackan. ❤ När hon äntligen fick ut den utbrast hon ”Det här var nog rekord” samtidigt som hon höll fram en ”sten” som var minst 2,5 cm lång och säkert 2 cm i diameter. Faktum är att den var större än vad mynningen på snoppen var! Vilken tur att hon kollade! Jag misstänker att det är ganska många hästar som går omkring med konkrement utan att man som ägare vet om det. Kanske dags att göra rutinkontroll en gång per år för att lättare kunna plocka ut dem? Eller så får man lära sig hur man ska göra… 😉

Innan jag åkte hem så bestämde vi att de skulle skicka plåtarna till C-F så att han också fick se dem. De var övertygade om att han ville ringa upp mig trots att han inte hade telefontid. 😉 Behöver jag säga att jag har gått med mobiltelefonen i fickan hela dagen? 😉 Sent på eftermiddagen i dag så ringde C-F: ”Hej, det är Carl-Fredrik,” (lite buttert) ”Det här ser ju ut att läka fantastiskt bra!” (förvånansvärt positiv). Tack gode gud! Så himla skönt det var att höra honom säga det, för han är ju inte av det mest optimistiska slaget… Han sa att Mackan nu behöver börja med sjukgymnastik, vilket innebär 30 minuters promenad om dagen. Dags att promenera med en heliumballong i styv kuling igen… Hjälm på! Boxvila i ytterligare 2 veckor, men Mackan behöver inte stå inne i boxen eftersom det fungerar lika bra med en begränsad yta utomhus. Får se hur han klarar det!? Efter två veckor bör jag kunna sätta honom i en stor hage, gärna tillsammans med någon annan så att han inte springer. Men min häst är ju världsmästare på att köra race på egen hand i hagen trots att ingen annan gör det! Hur ska det här gå? ”Du kan ju inte låta din häst stå inne resten av livet för säkerhets skull” sa C-F, och det kan jag ju mer eller mindre motvilligt gå med på. 😉 Nytt klinikbesök om 4 veckor med röntgen och rörelsekontroll och då vill C-F vara den som är med, för som han sa: ”om jag ska kunna ge dig klartecken att sitta upp igen så vill jag ha undersökt hästen själv först.” Smart. 😉

Tills vidare fortsätter jag att ge dubbel dos av magnesium och MSM samt lite foderkalk varje dag – det skadar ju knappast. Jag kommer också att fortsätta sätta våtvarmt omslag med Senfix varje dag – det skadar ju knappast heller. 😉

Håll tummarna för att heliumballongen inte flyger iväg med mig!

Mackan huvud Bäckagården

Bilden är från tiden när Mackan hade inflammation i halskotpelaren och då jag promenerade sönder mina hälar. Nästan sex månader med enbart promenader – vissa dagar var han lugn och fin, andra dagar var det som att gå med en heliumballong i hård vind. Älskade häst! ❤

Ovissheten lämnar hoppet kvar.

Nu har min älskade Mackan fixat en av minst sex veckor på box, och han har gjort det galant. ❤ Lugn och fin, precis som tjuren Ferdinand, tittar han ut genom sitt fönster och spanar över nejden. Emellanåt går han till sin höbar och äter lite, men han har ingen brådska eftersom han vet att han han fri tillgång. 🙂 Veterinären sa att jag skulle dra ner på hö och kraftfoder så mycket det bara gick för att Mackan inte skulle få överskottsenergi, men ett är säkert: han känner inte min häst. 😉 Efter lite drygt tolv år tillsammans så har jag lärt mig att min häst inte reagerar nämnvärt på vare sig vila eller extra MJ, men för säkerhets skull så har jag dragit ner på mängden kraftfoder. Han får visserligen inga mängder men strax före skadan så hade jag börjat gasa på lite med St Hippolyt Solo Pellets eftersom Mackan inte äter så mycket hösilage som han behöver. Typiskt. 

När jag hade gjort ett inlägg på Facebook om att Mackan hade en fraktur så fick jag ett tips från Sofia, vars häst hade en knäfraktur för några år sedan, om att de hade använt Senfix och fått ett bra resultat. Visserligen skrev hon att man kan ju aldrig veta om det var produkten i sig eller något annat som gjorde att deras häst blev bra, men det skadar ju aldrig att testa. 😉 Fem minuter efter att jag hade fått tipset så hade jag beställt en flaska och nu applicerar jag det varje dag över stället där Mackans fraktur sitter.

IMG_0909

Laser. Laser är väldigt bra. Det vet jag sedan tidigare. Kontaktade Viveca på Svensk Hästrehab för att höra vad hon trodde. Svaret var att det nog var bäst att hyra en laser för att kunna behandla varje dag, men var hittar jag en laser att hyra? Jag hade gärna velat köpa en Warp10 men faktum är att det är rätt mycket pengar för något som jag inte vet om det fungerar… Viveca tipsade mig om att ge Mackan MSM om jag inte redan gjorde det. Samma dag snodde jag makens MSM och tog med till stallet… Var faktiskt lite orolig över om Mackan ens skulle äta det i och med att det smakar bäver, men med lite svartvinbärssaft så går det mesta ner. 😉

IMG_0898

Som vanligt har jag tillbringat X antal timmar på Google och fann bland annat en text där en läkare påtalade vikten av magnesium vid benbrott och frakturer. Han hade själv fått ett benbrott och tog då extra tillskott av magnesium och läkningen var förvånansvärt bra. Behöver jag säga att jag köpte magnesium direkt? 😉

För en vecka sedan anordnade jag en foderföreläsning med en av St Hippolyts rådgivare och förutom att bjuda på en superbra föreläsning så gav hon mig också tipset om att ge lite extra foderkrita. Dagen efter köpte jag en hink foderkrita…

IMG_0907

Nu är jag fullt medveten om att man inte kan ge hur mycket som helst av vad som helst, men jag håller mig inom rimliga gränser med både MSM, magnesium och foderkalk. D-vitamin hoppas jag att han tillverkar när han står och solar sig i fönstret.

Förutom olika tillskott så är jag noga med att låta Mackan använda några av sina muskler genom att göra vissa övningar som jag har snappat upp av bl a Gillian Higgins och Charlotta Lindgren på Husaby Hästklinik. Som komplement till muskelaktiviteten så kör jag 2-3 gånger i veckan med min Thumper Mini Pro som används av många terapeuter. Vid ett tillfälle per dag så får han också ett hönät i lite högre höjd så att han kan få aktivera sin bukmuskulatur lite mer – trots att det kanske inte är så fördelaktigt för hans halskotpelare. Förutom det positiva med bukmuskulaturen så blir det mer sysselsättning för honom och jag slipper ta hand om flera kilo hö som han kastar ut från höbaren. Knäppa häst! 

IMG_0900

Man säger ju lite slentrianmässigt att ”hoppet är det sista som överger en”, och det är faktiskt sant. Hoppet om att Mackan kommer att bli bra igen och att han ska få gå i den härligt skogshagen och att jag ska få tillbringa många år tillsammans med honom kommer att finnas kvar så länge det finns en promilles chans att han blir bra. ❤

I ❤ my horse!