NU ska vi igång…

Så tänker jag titt som tätt har jag märkt, men ofta är det en tappsko eller något annat som sätter käppar i hjulen. Efter Mackans fraktur har det varit både hundbett, semester och ett par tappskor som har förskjutit starten av ett mer målinriktat arbete för att få Mackan i fin form igen. Fasen, jag har ju nästan glömt av min egen form den här sommaren! Men den får jag ta tag i i morgon.

Från det att jag fick börja röra på Mackan igen efter frakturen så har jag varvat promenader med arbete från marken både med och utan Equiband. Vid förra stallet så fanns det en suverän runda som tog ca 50 minuter att promenera men i nya stallet har jag ännu inte hittat någon bra runda att gå, men förhoppningsvis kan jag lösa även den biten. I värsta fall får jag väl lasta honom och åka till kuperad terräng. 😉 Tror att jag har sagt det även tidigare utan att det har blivit regelbundet genomfört…

Jag har länge arbetat Mackan utifrån Svensk Hästrehabs Equibodybalance och köpte därför appen när den blev tillgänglig. Helt suverän! Även om jag har känt till mycket av innehållet och systemet sedan tidigare så ger appen mig en möjlighet att gå tillbaka och repetera samt fånga upp detaljer som jag har missat. Nu när jag har både Equiband, app och arbetsrep så är det bara att köra på! 😉 Det är riktigt roligt att arbeta från marken några dagar i veckan och arbetspassen blir inte så långa men ändå givande. Nu har jag en ny plan (igen) och som utgår från Equibodybalance fem element:

  1.  Avspänning
  2. Rörlighet
  3. Stabilitet
  4. Balans
  5. Obruten överlinje

(Till ovanstående lägger jag själv till Kondition som en punkt.)

Avspänning vill jag ha i allt jag gör oavsett om det är ridning eller arbete från marken och jag har märkt att det är lättast för mig att uppnå det om jag är inomhus där det inte finns så mycket distraktioner. Utomhus ska Mackan titta på allt som händer runtomkring men det finns stunder då han slappnar av så jag fortsätter att arbeta där ibland. 🙂

Rörlighet försöker jag uppnå genom att lägga ut bommar i ridhuset och promenera över dem i kringelikrokar – både för att Mackan ska få lyfta på benen och för att han ska få böja sig åt olika håll. Om det finns tillgång till mark med träd och stockar så arbetar jag hellre där. 😉

Stabilitet arbetar jag med när jag låter Mackan får bära sitt huvud själv (självklart utan inspänningar), aktivera bålmuskulaturen för att stabilisera rygg och länd och i förlängningen även bakknän. För mig och Mackan är det enklast att uppnå önskat resultat genom att använda Equibanden, men jag har märkt att efter en tids arbete med banden så aktiverar han bukmusklerna på ett bra sätt även utan band.

Balans tränar Mackan genom att han får arbeta i ett luuugnt tempo utan att jag stöttar upp och ramar in på något vis. Många som ser det här arbetet undrar nog vad vi håller på med… (Även i ridningen vill jag att han ska ha egen balans och jag försöker påverka så lite som möjligt med hand och skänklar.)

Obruten överlinje får han när han aktiverar bukmuskulaturen, rundar ryggen, aktiverar (den rätta) halsmuskulaturen och stabiliserar länden.

Kondition lägger jag själv till i min lista för att utan kondition så lär min häst inte orka riktigt så mycket som jag kommer att kräva. Hittade en bra övning på Hippson: Bättre flås i hästen. Den här övningen använde jag mig av för några år sedan, men av någon anledning rann den ut i sanden. Mest troligt på grund av att vi oftast var för många i manegen och att jag upplevde det svårt att genomföra övningen.

För några år sedan så hade jag mycket mer fokus på huvudets placering vid ridning och det resulterade i sin tur i att jag ”drog ihop” Mackan före det att han var stark nog att bära sig själv i en mer samlad form och i och med det gick han även med sänkt rygg. När jag satt och läste mina gamla blogginlägg från perioden då Mackan hade inflammation i halskotpelaren så såg jag att veterinären i Helsingborg hade sagt att Mackan hade ”brist på fett och muskler i halsen”, något som jag då inte förstod vidden av. I dag vet jag bättre och ser det som en en självklarhet att bygga rätt muskler i halsen för att avlasta och stabilisera halskotpelaren. Nu har jag med hjälp av kunniga människor förstått vikten av att arbeta med en obruten överlinje för att stärka min häst och jag är inte alls imponerad över ekipage där jag ser en ihopdragen häst med 3:e nackkotan som högsta punkt, rejält bakom lodplan och som dessutom går med sänkt rygg. 😦 Usch!

Min nuvarande plan är att kombinera rörelse, balans och stabilitet genom att arbeta med Equibodybalance med eller utan band 2-3 dagar i veckan. Utöver det så blir det några dagar med ridning där jag bland annat kommer att träna kondition. Lite beroende på hur krävande arbetet är så lägger jag även in 1-2 dagar utan arbete – eventuellt blir det promenad en av dagarna. 🙂

Jag gillar att ha en plan och hoppas att jag kan hålla mig till den nu utan att vi får ytterligare käppar i hjulen. 😉

IMG_1172

Semestervecka i Falsterbo.

Efter hastigt ändrade förutsättningar i början av sommaren så landade både Mackan och jag bra till slut och semestern kunde fortsätta på ett betydligt bättre sätt. (Den som missade starten på semestern får läsa föregående inlägg.) Dagarna gick fort och rätt var det var så var det dags att åka till den efterlängtade veckan i Falsterbo tillsammans med likasinnade. Men va f-n, jag har ju inte ens hunnit planera vad jag ska ha med mig! Tvättmaskinen och avfuktaren i tvättstugan gick på högvarv dygnet runt dagarna före avresan. Tack och lov för avfuktaren – världens bästa uppfinning! 🙂 Lika bra att packa ner både regnjacka, paraply och stövlar, för man vet ju aldrig… Packa, packa, packa.

På avresedagen skulle hovslagaren komma och sko mackan vid 14-tiden. Tack och lov för det, även om jag önskade att han hade kommit vid 9-tiden… 😉 Mackan hade då gått utan sko på v. fram i nio dagar och jag hade gjort slut på säkert 14 rullar vetrap och en halv rulle silvertejp för att försöka skydda hoven. Jag satte på en Shires skyddssko i ett svagt ögonblick, men den flög iväg ganska snabbt. Om jag bara hade använt hjärnan så hade jag kunnat räknat ut det i förväg.  Hovslagaren är ju en av de viktigaste personerna i mitt liv och självklart fick avresan till Falsterbo anpassas efter honom. 🙂 Vi hinner ju i alla fall lagom till att äta middag, dricka lite vin och prata häst. 😀

Precis som förra året så var det några nya bekantskaper i huset och precis som förra året så var de lika trevliga. 🙂 I år var det endast två nya ansikten för min del, jämfört med förra året då det var fem nya personer. 🙂 Det fina är att även om vi bor under samma tak hela veckan så är var och en fri att göra vad man vill, äta vad man vill, när man vill. Frukosten har intagits i omgångar beroende på om det är någon start man har velat se tidigt på morgonen eller om man inte har haft bråttom iväg. På dagarna har man gått omkring och tittat på det man har velat titta på och ibland har vi sammanstrålat på läktaren. Några har valt att äta ute på kvällen men de flesta av oss har valt att äta tillsammans och fortsätta hästpratet på altanen med ett glas vin (eller två… eller tre… eller fler…) 😉

IMG_1B5AB5E4967F-1

Från vänster: Marie, Cattis, Nicolina, Berit, Monica, Heléne och Helen. (Under veckan hade även Irene, Gerd och Lotta varit med, men de hade tyvärr åkt hem när bilden togs.)

Precis som förra året så har det varit en fantastisk vecka som har gett mig energi och flera härliga minnen. Jag har sett både bra, mindre bra och trist ridning från hästens perspektiv sett och nu är jag superladdad på att sätta igång Mackan igen. Efter en aningens kass vår med kolik och en fraktur på hästen och ett hundbett i mitt ben så är jag ridsugen på riktigt! När många säger att jag har haft riktigt otur den här våren så måste jag ändå säga att vi har haft riktig TUR i oturen eftersom både hästen och jag har överlevt så här långt. 😉

Hoppas att du får en härlig sommar – för det tänker jag ha! ❤

 

Känslomässigt kaos.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. När jag flyttade Mackan i slutet av januari så var jag så glad över allt han skulle få på det nya stället: kompisar i hagen, längre utedagar och möjligheter att komma ut i naturen lite oftare (utan att behöva lasta och åka iväg). MEN nu blev det inte alls som jag hade tänkt mig.

För en vecka sedan kom jag till stallet, parkerade bilen med fronten mot manegeväggen som vanligt, klev ur bilen och vände mig om för att stänga bildörren och exakt då BET mig en av ägarnas hundar i benet. Det är inga små hundar, så bettet tog strax ovanför knävecket och det gjorde jävligt ont. 😦 Jag fick verkligen bita ihop när jag mockade och fixade i stallet, men insåg att det inte var någon idé att ens tänka på att vara med Mackan i det tillstånd jag befann mig, så jag åkte hem. I bilen kom tårarna. När jag kom hem och fick av mig ridbyxorna så såg jag att hunden faktiskt hade gjort hål i skinnet och att jag hade fått två hyfsat stora revor efter hörntänderna. Jag misstänker att jag blev chockad över det som hände eftersom jag i det här läget inte kunde sluta gråta.

I och med att det är närmare 45 år sedan som jag fick en stelkrampsspruta så cyklade jag dagen efter ner till vårdcentralen där jag fick en spruta och ett recept på penicillin. De tog också odlingsprover för säkerhets skull.

(Bilden längst till vänster är två dagar efter bettet, den i mitten ytterligare ett par dagar senare och den längst till höger är en vecka efter bettet.)

Veckan som följde har varit ett känslomässigt kaos för min del. Jag hade hört av andra att hunden har bitit folk förr, men jag trodde att det var och att de hade kontroll på hunden nu. Ack så fel jag hade. Redan dagen efter det att jag hade blivit biten så var hunden lös igen trots att ägaren hade sagt ”han ska alltid vara kopplad” till mig. I det läget visste jag att jag inte hade något annat alternativ än att byta stall – igen. Varje dag när jag åkt till stallet den här veckan så har jag varit nervös och jobbigast har det varit när jag har sett att ägarnas altandörr har varit öppen när jag har svängt upp mot stallet. Så fort jag har hört hundarna skälla så har nästan hjärtat i mig stannat och varje gång jag har gått till hagen för att hämta Mackan så har jag varit på helspänn. Tidigare har jag alltid känt mig trygg kring hundar och har absolut inte haft något emot att hundar har varit lösa – inte förrän nu. I vanliga fall tillbringar jag mer än gärna flera timmar i stallet, men den här veckan har jag försökt att vara där så lite som möjligt. Det är bara när stalldörren har varit stängd som jag har känt mig relativt trygg.

Det har gått mycket tid till att hitta en lösning för Mackan och mig så snabbt som möjligt eftersom det har varit otänkbart för mig att vara kvar. (Jo, om ägarna i samband med bettet hade meddelat att hunden skulle bort, men det har de inte gjort.) Hjärnan har gått på högvarv och jag har kontaktat flera av mina vänner för att få tips på bra stall där jag kan checka av så många punkter som möjligt på önskelistan. Jag varit i några olika stall och hittade som tur var ett som har det mesta och där det dessutom fanns en ledig box NU. Jag flyttade Mackan till det nya stallet bara sex dagar efter det att jag blev biten, och det känns som en mental befrielse just nu. Det nya stallet är stort och rymligt, boxen är stor och har två fönster, hagarna är stora, det finns både paddock och ridhus 20×60, skrittmaskin och möjligheter att rida ut. Dessutom verkar det vara bra människor i stallet så nu finns det hopp igen. 😀

 

Nu hoppas jag på en fortsatt semester med enbart positiva upplevelser! 😉