Nöjd hovslagare.

På eftermiddagen i dag var det dags för Mackan att få nya skor och till min glädje så var Simon riktigt nöjd. Rötan var borta och trakterna bak hade utvecklats så kilsulorna kunde tas bort. Härligt! I och med att strålrötan var borta så kunde Simon göra så att Mackan fick strålsupport bak, vilket mest troligt kommer att påverka så att hovväggarna också blir bättre. 🙂

Simon tog bort lädersulorna som Mackan hade haft fram eftersom han tyckte att Mackans egna sulor hade blivit bättre och inte fullt så tunna. På framskorna fixade han s k onion heels med en bredare del vid trakterna för att skydda hoven och trakterna.

Simon tyckte att det var mycket lättare att slå i sömmen korrekt och visade mig en jämn fin linje på ena hoven där sömmen satt. Visst, det finns helt klart förbättringsområden, men som Simon sa ”det här var nog den bästa skoningen hittills”. 🙂

Foderstrupsförstoppning

Söndag och gott om tid. Vad kan vara bättre då än att lasta hästen och åka för att promenera i backig terräng? Hämtade Mackan i hagen, ställde in honom i boxen så att han skulle få äta lite innan det var dags att åka iväg, gick ut och kopplade på transporten och backade in den intill stallet. När jag kom in i stallet igen såg jag direkt att något inte stod rätt till. Mackan skrapade med hoven och ”krampade” i halsen upprepade gånger. Helvete! Foderstrupsförstoppning! Gick in till honom för att se om det gick att massera halsen och få bort stoppet, men det var ingen framgång alls. Tog det säkra före det osäkra och ringde jourhavande Distriktsveterinär som då var på väg till en annan sjuk häst, men som gav mig lite råd om hur jag skulle göra för att ev få proppen att släppa. Tyvärr hjälpte inget av det, så jag fick ringa igen, och efter en stund kom den efterlängtade röda bilen in på gårdsplanen. Det flödade saliv ur både näsborrar och mun på Mackan och han hade rejält ont. 😦

Mackan fick lugnande och kramplösande direkt i boxen och efter en kort stund förflyttade vi honom till spolspiltan i och med att det skulle bli en del slabbande med vatten. Som tur var så var Kjell, en av ägarna till stallet, hemma och gav en hjälpande hand. ❤ Veterinären förklarade väldigt pedagogiskt vad hon skulle göra och vad som skulle hända, vilket gjorde att både Kjell och jag var insatta och inte behövde undra eller förfäras av det som skedde.

Sonden var riktigt lång och när veterinären skulle mata ner den i halsen på Mackan så var det viktigt att han svalde vid rätt tidpunkt så att sonden skulle hamna i rätt strupe. Tack och lov så gjorde han det och arbetet med att mata ner sonden kunde fortgå. Stoppet satt rätt långt ner och veterinären fick använda rätt mycket vatten för att försöka lösa proppen. Ganska snart rann det ut vatten som var blandat med kraftfoder och då hoppades jag att problemet var löst, men det var det inte. Veterinären hade också förberett oss på att det kunde blöda rätt mycket om det var så att blodkärl gick sönder på grund av sonden, så när blodet började rinna så var vi trots omständigheterna lugna i det. Efter ytterligare ett antal liter vatten, en dos lugnande till och lite Metacam (när hon ändå höll på) så lyckades hon komma igenom proppen. Tack och lov! Från att ha vatten forsande ur både näsborrar och mun så stannade vattnet kvar och det tydde på att det gick vidare till magsäcken. Puh! Vilken pärs!

Nu är min förhoppning att det inte har kommit slemmigt smutsigt vatten i lungorna på Mackan, för då kan han få lunginflammation och för att ha koll honom så ska jag ta tempen varje kväll ett tag framöver. Om tempen stiger så kommer han att få antibiotika.

Inget kraftfoder på en vecka, gärna uppblött hö, hagvistelse som vanligt framöver, promenader/uppsutten skritt och fem dagar på Metacam. Nu håller jag tummar och tår för att det inte tillstöter komplikationer!

Trött Mackan efter en rejäl pärs!

I dag, måndag, har jag fått hänga i stallet hela dagen för att ha koll på Mackan. Efter en natts fasta fick han lite hö och därefter äta lite gräs utanför stallet för att jag skulle se att han verkade ok. Veterinären sa att jag skulle ge honom några givor med uppblött hö under dagen och till min glädje så åt han faktiskt upp det. Han är ju lite ”kinkig” med maten och äter inte vad som helst, så det förvånar mig att han tuggade i sig det. Jag är även förvånad över att min icke matfixerade häst lyckades kasta i sig sitt kraftfoder så pass att han fick foderstrupsförstoppning – han som brukar vara mer intresserad av att titta ut genom fönstret än av att äta. 😉 Nu vet jag att risken finns och får vidta åtgärder för att det inte ska hända igen. Hemska tanke om det skulle göra det…

Efter att ha ätit lite så fick han gå ut i hagen med sin kompis PM. ❤

Tömkörning med Anders Eriksson.

Jag har tidigare tittat på filmer på Equitellus för att försöka lära mig mer om tömkörningens ädla konst och jag har gått några kurser och tränat lite sporadiskt under våren, men nu var det äntligen dags för mig och Mackan att få träna för Anders! Jag har suttit på läktaren på ett flertal av hans clinics, men nu var det min tur att få lite personlig vägledning av honom. 

Upplägget var en timmas träning per ekipage och efter lunchen så var det teori i ca 1,5 timma. Jag kom till träningen med min däckel och svanskappa från Tärnsjö, sidepull från Eponia och tömmar från Globus och kände mig redo.

Anders tittade på Mackan och konstaterade att han är tunn och saknar muskelmassa bak, något som jag är väl medveten om och arbetar med. Anders sa åt mig att jag kunde lägga mina tömmar åt sidan och därefter satte han dit sina egna (lätta och smidiga) tömmar från Polen. Han började tömköra Mackan och ganska snart sa han att det kändes stumt i handen med sidepull och bytte då snabbt till en kapson (från Tärnsjö).  När jag fick känna på tömmarna så var det en enorm skillnad mellan sidepull och kapson. Med kapsonen blev det mycket lättare att ha kontakt med Mackan och han blev mer direktstyrd än vad han är med sidepull (som ofta glider något). Kul att få känna på skillnaden! 🙂

Jag fick visa Anders hur jag brukar tömköra, vilket innebär många övergångar skritt – trav – galopp. Anders verkade nöjd med det han såg och lät mig styra Mackan på några travbommar som låg vid kortsidan av ridbanan. Avstånden var bra och traven flöt på bra. 🙂 Han berättade att det är viktigt att bommarna inte är för höga eftersom det då blir lätt att hästen tappar ryggen när benen måste lyftas extra högt.

Något som gjorde stor skillnad var att se till att ha en fast brygga av tömmen mellan händerna, för så fort jag kom ihåg att ha sänkta händer och en brygga så slappnade Mackan av och fick en bättre överlinje. Fräckt att se! 🙂 

När jag bytte från vänster till höger varv så visade Mackan tydligt att han hade ont i höger fram. Fan! Jag misstänker att det kom i samband med att han snubblade och gick ner på knä (med mig på ryggen) för några dagar sedan. Efter det har Mackan fått vila och jag hoppades att incidenten inte skulle påverka honom, men det verkar det ha gjort. 😦 Gjorde några övergångar till trav för att se hur mycket han markerade och såg att det blev bättre, men för säkerhets skull så fick han bara skritta lite före det att lektionen var slut. 

På eftermiddagen hade Anders teori med några av oss som hade varit med och tömkört. Han pratade allmänt om hästkunskap, utrustning och träning. Underbart att han är så engagerad i hästens välfärd och riktigt intressant att lyssna på. Det märks tydligt att han brinner för det här, för han hade svårt att avsluta i tid och jag är rädd för att han var tvungen att ha gasen i botten till nästa ställe. 😉

Allt som allt så var det en givande dag och jag landade i att jag inte behöver skynda med skänkelvikningar och skolor eftersom jag kan få bakbenen att gymnastisera bättre på annat vis. Jag fick också se att min häst kan arbeta riktigt bra på bettlöst alternativ och nu ser jag fram emot att sätta igång på riktigt. Som det verkar så kommer Anders att komma med jämna mellanrum och då hoppas jag att jag kan vara med. 🙂

Behöver jag nämna att jag redan har beställt en kapson…? 😉