Jag tror att jag skall bli hoppryttare!

Eftersom jag inte har något vettigt att rida på hemma så har jag ju anslutit mig till ridskolan på orten, vilket innebär ridning en gång per vecka i bästa fall. Som heltidsarbetande 3-barnsmor med hästar och gård så blir det vissa gånger som jag tyvärr inte hinner rida. Det kan förklara träningsvärken som uppstår emellanåt..

 Den här 4-veckorsperioden rider jag en häst som heter Mosegårdens Lux. Det är nog den största häst jag har suttit på – 184 cm! Jag som är van vid mitt tidigare halvblod på 163 cm och med gång som en islandsponny! Tänk dig skillnaden! Äldsta dotterns häst är visserligen 174 cm, men henne rider jag ju inte så ofta ändå.

 Första gången med Lux innebar markarbete med 4 bommar på en volt. Övningen gick ut på att kunna placera sin häst där man ville att den skulle gå, 1-2 varv på volten och passera längst ut på bommen, 1-2 varv och placera sig lite längre in på bommen, osv. Vadå placera? Jag hade fullt sjå med min egen kroppskontroll. 184 cm som rör sig stort är inte helt lätt att sitta på och samtidigt koncentrera sig på det man skall göra. Hur som helst så gick det rätt bra till slut. Problemet med ridskola är att jag inte kan rida fram som jag vill och påverka så att jag får en lösgjord och samarbetsvillig häst innan jag påbörjar själva arbetet.. På ridskolan blir det i stort sett att börja med övningen direkt. OK att övningen bidrar till en lösgjord häst, men då är ju lektionen över.

 Andra gången med Lux innebar hoppning. "Hjälp!" var min första tanke. Men det visade sig att Lux var en klippa på att hoppa. (Fick dessutom reda på att han hade varit och tävlat i helgen och varit placerad i båda klasserna som han startade i.) Lux har en underbar galopp som är lugn och mjuk även om den är stor. Han flöt över hindren och jag kände mig som en riktig hoppryttare! Ärlig som jag är så måste jag erkänna att vi kanske hoppade 60-70 cm som max.. men med lite mer träning så blir jag snart redo för lite högre höjder. Dessutom har man ju fått reda på av andra hopptränare att det inte är höjden som räknas utan hur man rider. Det handlar om att rida, och det kände jag att jag gjorde riktigt bra. Ridläraren tyckte också att jag var "duktig". Nöjd och glad efter det ridpasset klappade jag om Lux och åkte hem till min familj och plågade dem med det jag hade upplevt.

Häst:
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar