Tömkörning för Nina Fox Stark

Den senaste veckan har paddocken varit helt fri från hinder och då har jag passat på att träna lite extra på det som jag fick göra på förra träningen. (Korta stegen, vända på fyrkant, sidvärtsrörelser i skritt samt åttakantig volt i trav.) Jättekul! 🙂 Det är en konst att tömköra – särskilt om hästen mentalt är någon annan stans… Som vanligt har Mackan varit väldigt observant på saker som händer runtomkring, även om det inte är lika mycket som tidigare i vår, och det märks en stor skillnad när jag tömkör i manege. 😉

Träningen började med att jag fick repetera det vi gjorde förra gången och jag får verkligen tänka på hur jag positionerar mig och hur jag använder mina händer. Det är lätt hänt att bli lite för yvig i mina rörelser när Mackan inte riktigt svarar på mina frågor/önskningar.

Efter en stund skulle jag jobba med att göra halt, rygga några steg och därefter komma fram i skritt igen. När jag nämnde för Nina att jag har tränat på det på galoppbanan vid stallet och att jag har gått från ryggning till trav så tyckte hon att vi skulle göra det istället. Med tanke på att jag ska ha Mackan kort i steget för att bygga upp lite energi så blev det ju väldigt konstigt när jag i min iver började springa före det att Mackan började trava. 😉 Vad hände då? Jo, han fick en extra meter töm och blev riktigt lång! ”Du behöver inte springa bara för att han ska göra det”, sa Nina. Sant. När jag istället höll honom lite kortare i stegen, väntade in traven och petade på honom med pisken på rumpan så blev det väldigt mycket bättre. Kul! 🙂 Inte en enda gång behövde jag springa! 🙂 Mackan fick göra övergångar utmed hela långsidorna och jag promenerade raskt vid sidan av.

Jag fick även göra övergångar skritt-trav i sidvärtsrörelsen med hjälp av väggen och Mackan jobbade på riktigt bra. 😀 Vi han även med lite galopp på volt och då skulle Mackan fram i ett bättre tempo för att trycka på lite bättre.

Att tänka på:

  • Håll stegen korta och använd själv kortare steg.
  • Håll tömmen sträckt i arbetet (för att undvika att han blir lång).
  • GÅ i övergångarna.
  • Håll händerna burna framför kroppen.
  • Gå snett bakom på volterna.

Nu kommer det att vara ett litet sommaruppehåll med träningen, men förhoppningsvis kan Nina klämma in några gånger med träning när hon ändå är på Västkusten. Hoppas, hoppas, hoppas…

Återbesök

I mitten av januari var jag hos veterinären med Mackan eftersom han i princip slutade äta grovfodret som fanns i förra stallet. Läs mer här: https://dressyrbitchen.com/2021/01/13/nu-ar-bollen-i-rullning/

Nu var det alltså dags för ett återbesök med koll av frakturen och glädjande nog såg det bra ut. Så skönt att det inte hade bildats en ny foderinpackning med inflammation som följd… Hakarna och vågbettet behövde som vanligt slipas ner och på ett ställe hade Mackan fått karies. Tydligen inget ovanligt med karies, så han fick bara lite flourlack (eller vad det var) på tanden med karies. Här och där hade det bildats lite tandsten, men det var inte heller särkilt mycket och lossnade lätt när Cecilia skrapade på tänderna. 🙂

Om ca åtta månader är det dags för en ny kontroll av hakar och vågbett.

Mackan fick huvan med vadderade öron på sig när vi åkte till kliniken. Förhoppningsvis gjorde den lite nytta. 😉

Tömkörning för Nina Fox Stark

Det är så himla bra att komma iväg och träna tömkörning i en manege! Då slipper Mackan alla intryck utifrån och vi kan fokusera på det som vi faktiskt ska göra, vilket gick riktigt bra i dag. 🙂 Förra gången fick Nina tömköra Mackan hela tiden i och med att mina tår var ganska illa tilltygade efter det att Mackan hade hoppat rakt upp i luften och landat på min fot bara några dagar tidigare, men den här gången var jag fit for fight igen. 😉

Tankar att ta med från dagens träning:

  • korta upp skritten
  • ha armarna framför mig
  • ”pumpa” med yttertömmen istället för att hålla statiskt
  • positionen aningens längre fram än vad jag brukar
  • vid skänkelvikning – tryck yttertömmens hand neråt istället för bakåt
  • ta växelvis i tömmarna
  • 8-kantig volt (rakt fram några steg, ställ/vänd inåt, rakt fram, ställ/vänd).

Målsättningen med den kortare skritten är att Mackan ska lyfta halsbasen istället för att ramla iväg med hals och bog som tyngdpunkt och där baken måste åka med för att han inte ska ramla framläges. 😉 När han kortar steget som kommer han mer i balans och även bakdelen aktiveras lite bättre.

Den 8-kantiga volten bidrar till att Mackan får ta yttertygeln och runda sig på ett bättre sätt än om han lägger in bogen på volten.

För att komma tillrätta med bogen (framför allt högerbogen) så fick jag flytta honom sidvärts med hjälp av vänstertömmen och ibland högertömmen som förstärkning på sidan. Vi gick upp på medellinjen, rakt fram några steg, vände in på tänkt linje och började flytta sidvärts ut mot spåret. Inte helt plättlätt men när jag tryckte ner yttertömmens hand istället för att ta den bakåt så fick jag ett betydligt bättre gensvar från Mackan. 😀 Jag fick också använda väggen för att kunna flytta honom sidvärts på ett bra sätt och det blev några långsidor sidvärts och i hörnet fick jag vända honom inåt för att gå samma väg tillbaka i skritt med kortare steg. Nyttigt, lite svårt och kul! 🙂

I traven på volten skulle jag låta Mackan gå rakt fram några steg för att därefter vända in/ställa honom inåt. På sträckorna rakt fram skulle jag ha mest yttertöm och följa med i stegen för att därefter ställa honom inåt samtidigt som jag lättade i yttertömmen för ett ögonblick. Detta upprepades under hela travarbetet och resultatet blev en fin häst som spårade bra. ❤

Jag är så himla nöjd med att vi kommer iväg regelbundet och tränar tömkörning! Att Nina dessutom är suverän på att förklara gör ju inte saken sämre. 😉

Nytändning

Från att ha känt nästan en hopplöshet gällande min ridning så vände det rejält i dag i och med att jag var iväg med Mackan och tränade för Yvonne F A. Eftersom mina höftleder inte har varit i toppform så har jag bara tränat sporadiskt det senaste året. Visst, jag har gjort mina försök att komma igång med regelbunden träning, men så har det kommit värk eller inflammation i höftleden som har gjort att jag har fått backa några steg. Tröttsamt. 😦

I dag sadlade jag Mackan med dressyrsadeln utan att veta om jag skulle kunna sitta i den eller ej men faktum är att det kändes riktigt bra. 🙂 Vi inledde dagens träff med att prata om VBR och hur man med små medel kan förändra sin sadel så att den passar ryttaren bättre. Bitar från en avklippt vattenslang har jag haft på stigbygelkrämporna i över ett år, så check på den. 😉 Förra sommaren var jag på sitsanalys och där konstaterade vi att jag kanske behövde mer stöd för pubisbenet för att kunna hamna mer på ”triangeln” och inte på framsidan av sittbenen. Där och då fick jag prova att rida med flera lager liggunderlag under pubisbenet för att se hur kroppen svarade på det – svaret blev skavsår där man absolut inte vill ha det. 😉 När jag i dag stoppade in handflatan på samma ställe så kändes det som om mitt bäcken fick mer stöd och hamnade rätt. Frågan är om det blir för trångt om jag paddar upp med sittunderlag där (eller i brallan)? Yvonne sa att det kanske är så att jag behöver ha mer stöd längst upp under lårbenet och att jag kan testa att stoppa in små bitar av liggunderlag även där. Jag som alltid har trott att det har varit bra för mig med en smal midja… men så kanske det inte är... Nu är jag riktigt sugen på att testa och förhoppningen är att det ska bli bekvämare för mig i sadeln och att det ska avlasta mina höftleder på ett bra sätt. 🙂

Träningen då? Jo, det var bland annat övergångar med bibehållen aktivitet i skritten, några steg sidvärtes växelvis i trav på kvartslinjen och att vara mer aktiv i galoppen.

Jag ska tänka på att:

  • hålla stegen rätt så korta i skritten så att Mackan inte älgar iväg och dyker ner med halsen.
  • höja högerhanden i högervarvet för att inte öka på rotationen ytterligare.
  • vara aktiv i galoppen och inte bara ”åka” häst.

Mer än så kommer jag inte ihåg… 😉

Belöningen för Mackan efter dagens träning var att få äta maskror och gott gräs.

Tömkörning

Äntligen var det dags för lite tömkörning och den här gången med Nina Fox Stark. Jag hade sett fram emot det här i flera veckor, men oturligt nog fick jag Mackan på högerfoten i lördags och fick därför låta Nina ta tömmarna. Egentligen var det nog bäst både för mig, Mackan och Nina i och med att hon fick en ordentlig chans att känna på hur Mackan är att tömköra och hur han svarar på det hon bad honom om.

Nina började med att arbeta Mackan en bra stund i skritt där han fick korta stegen istället för att ”älga” iväg. Sakta men säkert förstod han och lättade då av i handen i och med att han bar sig i bättre balans. Så småningom blev det trav på volt och därefter några travbommar. Mackan lyssnade fint på Nina och gjorde det hon bad om. ”Konstigt att han lyssnar så bra på hennes smackningar och inte på mina… dem ignorerar han fullständigt… Hmm…”

Nina gjorde flera sidvärtsrörelser som han också gjorde på ett ok sätt, så det verkar ju som att han förstår vad han ska göra. Nu blir det upp till mig att bli tydligare i mina signaler så att han gör även det jag ber honom om. 😉

Att träna på tills nästa tillfälle:

  • Korta stegen i skritt.
  • ”Pumpa” med handen runt yttertömmen när han ska ta den.

Om tre veckor kör vi förhoppningsvis igen! 😀

Tänk att en hästrumpa kan vara så intressant…

Med jämna mellanrum fotograferar jag Mackans rumpa för att ha lite koll och det vanligaste är att han är lite kantig, men nu anar jag en förändring. 🙂 Faktum är att jag har försökt att mata på ordentligt med både grovfoder och kraftfoder under lång tid för att han ska få i sig ordentligt med både energi och protein, men vad har det hjälpt när hästkraken inte har ätit sitt grovfoder ordentligt? Jag kan ju inte bara ge honom kraftfoder (även om det finns vissa som tycks tro att man kan det).

Till slut kände jag att jag var tvungen att flytta Mackan till ett ställe där han kunde få bättre förutsättningar att äta ordentligt med grovfoder. Nu får han:

  • Lite hö på morgonen före kraftfodergivan.
  • 2,5 kg frukosthö i hagen vid utsläpp.
  • 2 kg till lunch.
  • 1,5 kg eftermiddagshö i hagen.
  • 5-6 kg till kvällen.

För första gången på flera år så äter Mackan ca 12 kg grovfoder igen. Så jäkla skönt! Jag vet inte vilken skillnaden är, men han äter betydligt bättre nu än vad han har gjort de senaste två åren. Nästan varje dag blir jag förvånad över att det inte ligger kvar massa nertrampat hö i boxen och allt är uppätet. 🙂 (Det finns ingen analys på det här partiet, men så länge han äter med god aptit och håller hullet så får jag tänka att det blir bra. 😉 )

Nu är det ju inte bara maten som gör Mackans rumpa lite mer fyllig, utan det är kombinationen av kost och träning. 😉 Förhoppningsvis kommer han att bli ännu starkare nu när jag har tillgång till natur och fina grusvägar med gott om backar. 😉

Så här har han sett ut den senaste tiden:

September 2019 – fyra månader efter 12 veckors boxvila.

Samma datum – annan vikel.

November 2019.

Juni 2020.

Juli 2020.

November 2020.

April 2021.

Om jag fodrar så som olika foderstatsprogram säger, så tappar min häst i vikt ordentligt och därför behöver jag lägga på ytterligare MJ för att hålla honom i hull.

Han faller ur och tappar hull på sommaren om han går ute dygnet runt, och förra sommaren ändrades förutsättningarna och alla hästar skulle då gå ute i flera veckor. Jag stödfodrade så gott det gick, men det var ändå svårt att hålla honom i hull…

Nu hoppas jag verkligen att Mackan får de bästa förutsättningar för att kunna bygga sig stark och uthållig. ❤ Det känns hoppfullt!

Fantastisk uteritt!

Vaken. Undrar vad klockan är… 06.50 känns ju lite onödigt så här en söndag… Först fattade jag inte varför jag vaknade så tidigt och med samma känsla som jag har haft när det har varit tävlingsdagar, men ganska snart insåg jag att jag hade fjärilar i magen för att jag skulle åka iväg och rida ut med Lotta och Elin – på galoppvägarna. Från början sa Lotta ”vi skrittar bara” och i ett annat samtal sa hon att vi skulle rida till galoppvägarna och galoppera. Jag och Mackan som inte har varit ute i skogen på eeeeevigheter. Hoppas att han håller sig på mattan så att jag inte flyger av. Fast varför skulle han bralla? Det har han ju aldrig gjort. 😉 Det var lika bra att gå upp i ottan och ta tag i dagen.

För en vecka sedan köpte jag mig en begagnad hoppsadel, en Prestige Golden Star, 18″ med xl-kåpor – som gjord för mig. Att den dessutom passade Mackan bra gjorde ju inte saken sämre. 🙂 I och med att jag har den här sadeln så kan jag från och med nu äntligen rida ut lite längre och jag ser fram emot många härliga uteritter tillsammans med Mackan och mina vänner. ❤

Det var dimmigt som tusan när jag åkte till stallet, men ju närmare havet jag kom desto klarare blev det. 🙂 Det här kommer att bli en härlig dag!

Stackars Mackan som inte har haft bett i munnen på ett par månader såg lagom nöjd ut när jag tränsade med bett i dag. Saliven började rinna på honom och tungan började joxa direkt, men jag hade faktiskt ingen lust att rida ut för första gången på evigheter och dessutom göra det på bettlöst. 😉

Efter ca 45 minuters bilresa var vi framme i Stråvalla för att möta upp Lotta och Elin. De har ridit ut tillsammans ett antal gånger den senaste tiden och börjar få kläm på vägarna runt omkring, men det verkar finnas mängder med vägar att utforska mer. Dagens ritt började med skritt på asfalt en bit för att därefter övergå till skogsväg, traktorväg och sedan en lagom svampig grusväg. Det var en hel del skritt, hyfsat mycket trav och en del galopp. 🙂 Så himla härligt! Att få sitta på hjärtehästen och tillbringa en dag i skogen tillsammans med mina vänner är i princip oslagbart! ❤ Det var nog bara i galoppen som vi inte pratade… 😉

Jag är så otroligt nöjd med min häst! ❤ Att han inte har varit ute och galopperat tillsammans med andra på så länge och ändå är så himla bussig är helt fantastiskt. Vad hade jag att vara orolig för i morse? Nästa gång vi rider ut kan jag nog bjussa honom på att rida bettlöst. 😉 Han var pigg och glad större delen av de ca 90 minuter vi var ute, men sista biten på hemvägen märkte jag att han var trött. Han småsnubblade och småhalkade lite i skogen och jag fick känslan av att han hade spaghettiben, men när vi kom ut på planare underlag så gick det bättre. 😉 Jag misstänker att han var glad när det blev plant underlag igen. ❤

Tusen tack för den här uteritten, Lotta och Elin! Hoppas att vi snart gör om det igen. ❤

Lotta, Mackan, jag och Elin. ❤

Träning för LM

Härom dagen var det dags att träna igen, men jag var lite tveksam till om jag skulle vara med eller ej i och med att jag inte hade ridit på 14 dagar. Det har varit veterinärbesök, mycket huvudbry och endast arbete från marken en period, men jag bestämde mig ändå för att vara med och tur var väl det. 🙂

För ovanlighetens skull bestämde jag mig för att rida på mitt bettlösa huvudlag, det som jag köpte från Eponia för något år sedan, och faktum är att Mackan känns gladare utan bett i munnen. 🙂 LM noterade att Mackan hade mer bjudning och att han dessutom såg gladare ut, så min egen känsla blev bekräftad. I och med att han inte fokuserar så mycket på att joxa med bettet så blir han lättare fram och mer vaken för mina hjälper, och det är ju ingen nackdel direkt. 😉

Dagens utmaning var att rida skänkelvikning utmed första fjärdedelen av långsidan för att därefter rakställa hästen och vända över ridbanan genom två korridorer av bommar, fortsätta i samma varv, vända in på diagonalen, gå in i en skänkelvikning för att därefter komma ut på kortsida, byta varv och göra övningen i andra varvet. Mackan lyssnade bra, jag satt mer rakt upp i skänkelvikningarna än i övrigt och på det stora hela gick det riktigt bra. Jag hade tidigare berättat för LM att Mackan brukade gå som en lång ridskolehäst när jag rider på det bettlösa, så att hon skulle vara beredd på det, men en bit in i träningen sa hon ”titta i spegeln nu, tycker du fortfarande att han ser lång ut?”. Nej, han såg riktigt fin ut! Det måste vara att vi aktiverade både bakben och core på honom som gjorde att han ”föll på plats”. Kul!

Mackan hade lite svårare att flytta undan för vänster skänkel och verkade mer stel i vänster bakben, så tvärningen blev inte lika bra och det var lite jobbigare för honom i det varvet. Undrar om det är något med vänster knä igen…? Hmmm…

I slutet av träningen fick jag uppdraget att galoppera två varv på volten utan avbrott – en utmaning i dagsläget. Jag misstänker att smärtproblematiken i mina ljumskar har satt sig i ryggmärgen och att jag på något vis försöker avlasta ljumskarna och därför hamnar aningens framåtlutad, och att det i sin tur gör att jag får svårt att bibehålla galoppen. ”Du måste bestämma dig!” ”Galoppera nu två varv!” ”Bestäm dig!” Herrejävlar, det här är lättare sagt än gjort, men nu ska jag fasen lyckas! Två varv – hur svårt kan det vara?! När jag väl hade gett mig tusan på att fixa två varv så fungerade det (efter några försök…). ”Hästen är inte så gammal, han är inte halt, så han kan gott galoppera två varv utan problem.” Sant. Eller är det så att han kanske har ont någonstans…?

Fram till nästa träning ska jag ta tag i min egen kropp och knopp och inte vara så godtycklig i det jag gör. Det positiva är ändå att jag i dagsläget kan rida enbart på receptfria värktabletter. 😉

Bollen rullar vidare

I dag ringde veterinären om de blodprover som togs i förra veckan och på det stora hela så såg det riktigt bra ut, förutom på ett prov: det som mäter ACTH i blodet för att se om det föreligger PPID. Just nu ligger Mackan strax under gränsvärdet för vad som anses som PPID, men det är ändå mycket högre än vad de flesta ”friska” hästar har. Min tanke är att han mest troligt har PPID i och med att han ligger så högt nu, men veterinären tyckte inte att vi skulle göra något åt det nu utan istället ta ett nytt prov till hösten eftersom det oftast är då som värdena sticker iväg och är mest rättvisande.

Nästa steg nu är att sätta in magsårsmedicin för att se om Mackans aptit blir bättre och jag har stämt av med försäkringsbolaget (If) så att medicinen täcks av försäkringen även om ingen gastroskopi är gjord. Deras svar var att de ersätter mediciner för max 6000 kr per försäkringsår när självrisken är avdragen även utan gastroskopi. 🙂

Fortsättning följer…

”Han går som en raket!”

Stack lite tidigare från jobbet för att kunna möta upp Simon i stallet. Äntligen fredag! Kallt som tusan och dörrarna på bilen var som vanligt lite svåra att få upp i och med att de fryser fast i listerna, men i dag kunde jag i alla fall stänga förardörren ordentligt. Det är nämligen inte alltid som det går att stänga den när det är kallt ute, och då blir det lite jobbigt… 😉

Jag berättade för Simon om besöket hos veterinären i onsdags och Simon tror att Mackans taskiga hovkvalitet hänger ihop med ämnesomsättningen och hur han tar upp näringsämnen i och med att Mackan även har svårt att bygga muskler. Då är vi två som tänker samma. Han pratade om svårigheterna att få till bra hovar på Mackan och jag kände hur jag blev mer och mer sänkt även om jag är fullt medveten om situationen, men när Simon väl hade börjat snygga till hovarna så blev han mer och mer positiv. Puh! Även om hovarna inte växer så mycket nu så såg det lovande ut. Ingen röta och inte så trasiga hovväggar. Yes!

Simon hade tidigare under dagen plockat ut sin vinkelslip från bilen och glömt att lägga in den igen, så Håkan (min make) fick köra ut till stallet med sin så att Simon kunde få loss strålsupporten från de gamla skorna och svetsa fast dem på de nya skorna. Jag la märke till att det gick ovanligt smidigt för Simon att slå i sömmen den här gången och han sa att känslan var bra och att det fanns mer att spika i. Najs! För att vara på säkra sidan så fick jag ta ut Mackan och gå med honom utanför stallet och han traskade på riktigt bra. När Simon fick se Mackan trava så utbrast han: ”Han går som en raket! Vilket steg!” 😀 Vilken lättnad! Oftast så blir Mackan varm i hovarna och inte så sällan får han även puls – framför allt bak. Det är faktiskt mer regel än undantag att Mackan reagerar negativt på skoningen, men så var det verkligen inte i dag. 🙂 Dels fanns det mer helt material att spika i och dels så använde Simon smalare söm och satte istället några fler söm i varje sko, vilket verkar vara en framgångsfaktor. 🙂

Gammal bild men samma typ av sko.