När Mackan som 2-åring kom in i mitt liv så var planen att på sikt kunna tävla dressyr och målet var då att kvala till MsvB. Under åren har jag gjort några halvtappra försök att tävla och oftast blev resultaten rätt mediokra, men vi har lyckats få en och annan placering i LB och LA när planeterna har stått rätt på himlen. 😉
De senaste tre åren har jag känt av mina ljumskar alltmer och det har oftast varit riktigt smärtsamt att sitta i sadeln. Att skritta har varit absolut värst. Jag har tidigare tagit starka smärtstillande tabletter för att kunna fortsätta rida och träna eftersom det var så otroligt roligt, men har på senare tid insett att det inte är hållbart i längden. Jag har funderat mycket på vad jag kan göra istället tillsammans med min <3-häst. Vi har under våra 17 år tillsammans alltid promenerat en hel del, men på senare tid har han tydligt visat att han inte vill gå iväg från stallet. Till en början bortsåg jag från hans åsikt och tvingade honom, och ganska ofta hade jag körpisken med för att kunna vifta med den så att han skulle gå framåt. Hur kul var det? Inte alls… 😦 Allteftersom började Mackan säga ”nej” till fler och fler av mina förslag och jag kände verkligen inte igen honom. Vissa dagar ville han absolut inte gå ner till ridhuset, andra dagar visade han tydligt att han inte ens ville lämna hagen… Det var i denna vevan jag tog kontakt med Norah Kohle som då kom till mig och Mackan vid ett par tillfällen. Det blev en riktig ögonöppnare för mig när hon började prata om det så kallade relationskontot och jag insåg att jag hade gjort uttag efter uttag utan att göra några större insättningar på kontot. Här kan man läsa mer om det: https://dressyrbitchen.com/2023/06/21/norah-kohle/
Min plan var att fortsätta träna för Norah men i samma veva fick jag tips om Susanna Davidsson och Hästvis, något som verkade riktigt spännande och användbart för mig. ( https://hastvis.mykajabi.com/ ) På Hästvis finns det mängder med material som man som medlem kan ta del av och under några månader grävde jag fullkomligt ner mig i allt som fanns. Trots allt nytt jag fick lära mig via Hästvis så kände jag att jag inte riktigt kom vidare med Mackans brist på motivation. Vad skulle jag hitta på istället..? Jag gjorde ett inlägg på FB om min situation och tack vare en kommentar från en av mina vänner så fick jag tips om Hanna och Ari som driver Motivationsträning för häst. :)(https://motivationstraningforhast.mykajabi.com/about )
Hanna och Ari har olika kurser i belöningsbaserad hästträning som höjer motivationen hos hästarna – precis vad jag behövde och behöver. I och med att Mackan kan vara väldigt reaktiv i olika situationer så anmälde jag mig till en kurs som heter Trygga motiverade hästar. 🙂 Nu har jag kommit en liten bit in i kursen och det är både roligt och svårt – svårast är nog att hitta belöning som är tillräckligt motiverande för min kräsna häst. 😉
Syftet med de olika övningarna är att hästen ska träna på sin självbehärskning samtidigt som hen ska bli motiverad till arbete – inte helt plättlätt. Några av övningarna som vi tränar på nu är Gå bredvid och Sänka huvudet.
Så småningom ska de olika övningarna kunna kopplas ihop och användas i olika syfte och jag ser fram emot fortsättningen och vad det kan leda till. 🙂
En liten del av mig kan tycka att det är trist att jag inte kan rida och träna som förut men med det jag har lärt mig under resans gång med allt vad det innebär så känns det här med belöningsbaserad träning väldigt mycket bättre – framför allt för Mackans skull. ❤
SÅ istället för att ha drömmen om att kvala till MsvB är drömmen nu att kunna komma ut i skogen med en trygg och motiverad häst – gärna då en lös sådan. 😉
dressyrbitchen 