Sitsanalys

Fick det här på messenger:

”/…/ Vi får hoppas på bra väder då vi måste vara ute 😋.
Jag återkommer här om du måste parkera ngn annanstans.
Vi håller på att bygga ut bakom ridhuset 😋.
Hör du inget kör du runt som vanligt 👍🏻.
Syns sedan !”
Oj, oj, oj! Hur ska det här gå? UTE? Jag som aldrig rider i paddocken nu för tiden. Samtidigt som de bygger och bankar vid ridhuset??  Katastroftankarna snurrade runt i huvudet och jag såg mig själv skena omkring i paddocken på en häst som inte gick att få stopp på. Smärtan i ljuskarna som skulle uppstå ska vi bara inte prata om… Men någonstans fångade förnuftet mig och jag fick mata mig med många bra tankar och insåg, med viss tvekan, att jag skulle fixa det här. Jag har ju trots allt kunnat rida på framridningar ute tillsammans med massa andra ekipage och dessutom är ju Mackan ingen häst som bockar och brallar. Klart jag fixar det här! 🙂
Senare på eftermiddagen kom det här: ”Vi kan vara i ridhuset och du kan köra runt medsols som vanligt ❤️” Behöver jag nämna att jag blev lättad? 😀
När jag kom fram till Dalåbergs Gård så hade Yvonne varit gullig och vattnat i manegen så att vi skulle kunna vara där inne. ❤ Tack Yvonne! <3<3 Vi började med den avsuttna sitsanalysen och Yvonne ville se mig stå rakt, både framifrån och bakifrån, sedan fick jag ”rida lätt” några gånger och även stå på ett ben och ”rida lätt”.
Efter det fick jag sätta mig på sadelbocken, med wellpapp under rumpan, och rulla lite fram och tillbaka med mitt bäcken för att det skulle bli avtryck. Yvonne bad mig lyfta ut ett ben i taget och det blev väldigt tydligt att det är stor skillnad mellan höger och vänster. Höger ben kunde jag lyfta ut på ett relativt enkelt sätt men vänster var betydligt svårare eftersom jag inte riktigt hittade rätt muskler som skulle sköta det jobbet. Hmmm… Jag fick lyfta ut häger arm rakt ut och därefter vänster arm rakt ut. Samma här. Höger fungerade bra men inte vänster. Hmmm… Yvonne höll sina fingrar på insidan av mina skuldror för att känna rörelsen och när jag ”tappade” styrkan i rörelsen. Analysen är att min högra sida är svagare vilket kan förklaras med att jag är vänsterhänt. Övningen blir att sitta/stå hemma och lyfta armarna, en i taget, rakt ut och förhoppningsvis kan det bidra till en bättre liksidighet. Yvonne noterade också att jag satte min ena fot aningens framför den andra när jag satte mig på bocken – inget som jag ens hade kunnat känna. Vilka hökögon! 😉
När jag klev av wellpappen så såg Yvonne att mitt vänstra sittben var aningens framför det högra, vilket faktiskt kan förklara varför Mackan så gärna vill gå in i högersväng när jag rider i höger varv – hela jag (eller i alla fall vissa delar av mig) signalerar ju det till honom (och med andra signaler försöker jag få honom att gå rakt fram). Det kan inte vara lätt att vara häst i det läget. 😉
När analysen var klar sadlade jag Mackan och satt upp. Konstaterade att det kändes rätt bra i kroppen och att det inte gjorde så särskilt ont i ljumskarna. Ok, jag hade preppat mig med värktablett, men bara EN. 😉 Förhoppningsvis gör den posturala träningen sitt till. 🙂 Vi pratade pubisben, bindor, stöd, längd på stigläder mm och hade det inte varit för att det är så satans oskönt att rida med en tjock binda mellan benen så hade jag gärna testat det och fortsatt med det om det hade fungerat. Kan man ha två par trosor med en binda mellan? Hahaha! Det hade kanske varit lösningen… 
Yvonne och jag pratade också om svårigheten med att rida bettlös och att hästen gärna använder händerna som ett extra ben om den inte är tillräckligt skolad och stark att gå i en egen bärig form, så jag kommer fortsätta rida med bett och använda det bettlösa i vissa fall. Förhoppningsvis kanske vi kommer dithän att vi kan rida i en ändamålsenlig form på ett sidepull någon gång i framtiden i alla fall. 😉
Dagens träff innebar mycket analys och nästa vecka blir det mer ridning, vilket jag också ser fram emot. Alltid lika roligt! ❤
För att nörda ytterligare så svängde jag förbi sonen som arbetar på Bikeyard i Kungsbacka eftersom de har en sittplatta där man kan mäta avståndet mellan sittbenen. Väldigt intressant att konstatera att mitt vänstra sittben hamnade aningens framför det högra även om jag satte mig på plattan tre gånger. Hmmm… På torsdag ska jag till Saga på Gold EQ för uppföljning av min posturala träning, och eftersom Saga även är ryttare och dessutom studerar osteopati så finns det säkert många intressanta saker att prata om.
Mätning Bikeyard
Vem har sagt att det är töntigt att vara nörd?! 😉

Elektroterapi

Helgens segling med min syster och hennes man var riktigt mysig! Första natten låg vi i naturhamn utanför Marstrand och andra natten låg vi i hamn på Nordön. Vi hade hoppats på en plats i Marstrands hamn i och med att vi skulle se Stefan Anderssons föreställning på Carlstens fästning på kvällen, men i och med att det var stora seglingar på Marstrand så var det kört – trots att vi stod först i kön. Det funkade riktigt bra att ligga på Nordön och ta bussen till Marstrand och vi låg riktigt bra i hamnen trots att det blåste rätt ordentligt.

Föreställningen med Stefan Andersson var riktigt bra och det var en speciell känsla att sitta på platsen och nästan känna andarna från de som hade suttit fängslade där. Mäktigt! Jag blev riktigt sugen på att låna böcker och läsa mer om fästningen och de som satt där, men de får bli när jag är klar med mina högskolestudier om 1,5 år. 🙂

Amanda och Jossan tog hand om Mackan när jag var iväg och Amanda hade vissa problem med att rida eftersom hennes vilda baby i magen inte alls tyckte om att befinna sig på hästryggen. 🙂 Skall bli spännande att se vem det är som gör entre i mitten av november.

Jag var riktigt ridsugen när jag kom till stallet efter minisemestern men Mackan hade varit ofin nog att fixa ett rejält glapp i ena framskon, så det blev ingen ridning för min del och för Mackans del blev det till att stå inne en dag i väntan på hovslagaren. Per som skodde senast var tyvärr i Stockholm och jobbade men jag hade turen att få dit en annan duktig kille som skor andra hästar i stallet. Så med ett par dagars fördröjning fick jag äntligen sitta upp i sadeln igen och för att mjukstarta mina ljumskar så skrittade jag ut i skogen. Så mysigt!

Det är dock INTE skönt att sitta i sadeln efter en veckas uppehåll från ridningen! Det allra bästa är om jag stretchar och rider varje dag, för då är det som om det finns en viss mjukhet kvar i muskler och leder. Nu har jag dessutom påbörjat en serie behandlingar med elektroterapi för att se om det hjälper. Emelie har tidigare behandlat Mackan med ström genom vissa muskler och om det funkar på honom så kanske det fungerar även på mig. (Emelie behandlar vanligtvis inte människor: Hästen i fokus.) Än så länge har jag bara fått en behandling och skall få ytterligare en nu till helgen och jag håller tummarna för att det hjälper på sikt. Nu ställer jag in siktet på höstens träningar och tävlingar med förhoppning om att jag är mjukare i mina adduktorer. 😉