Skor av.

I dag var det äntligen dags att plocka av skorna och jag hoppas verkligen att jag har tänkt ”rätt” gällande det här. Min förhoppning är att hovarna ska bli bättre på sikt när de slipper bli spikade i och att de får bättre förutsättning att fungera naturligt med allt vad det innebär.

Mycket järn som försvann.

När skorna var av och hovarna fått lite pedikyr av Linda från Hästhälsa så var det dags att prova ut vilken sort boots Mackan skulle ha. 🙂 Hon ansåg att Equine Fusion skulle passa bäst och efter lite utprovning så hittade hon rätt storlekar. Lite udda som min häst är så blev det tvärt om gällande storlekarna – det andra brukar ha fram fick han ha bak och tvärt om. 😉

Mjukt och skönt.

När jag tog ut honom på gårdsplanen i hans nya boots så verkade han väldigt nöjd och avslappnad. ❤ Han klev på ordentligt och travade utan problem på rakt spår, men när han fick gå ut utan boots så märktes det tydligt att han var lite ömfotad. Tanken är att han ska få klara av att gå barfota till hagen eftersom det inte är så långt dit, men om han visar sig bli mer ömfotad så får vi tänka om.

För att få bästa möjliga förutsättningar så ska jag under kommande vecka vara noga med att rengöra hovarna varje kväll före det att jag ställer in honom i boxen och jag ska alternera med olika medel för att få bästa effekt. (Virkon, såpa och jodopax.) Eventuellt blir det så att vi får sätta på HoofCast så småningom för att hjälpa honom att stabilisera sig – framför allt bak där det knappt finns några hovväggar kvar och hovarna ser ut som längdåkningsskidor. Smala som tusan, alltså. 😉

Nöjd häst i vårsolen.

Fortsättning följer. 😉

Magkänsla

Nu har jag kommit till ett vägskäl. Under flera år har jag sökt förklaringar på varför min häst har stått med benen inunder sig som en bergsget istället för att ha ett ben i varje hörn. Jag har pratat med veterinärer, olika hovslagare, terapeuter och läst spaltmeter för att få en förklaring. De senaste åren har jag haft en stark känsla av att min häst inte är bekväm och av någon anledning styrs min känsla mot bakhovarna/bakbenen. Jag har haft kunniga hovslagare under längre tidsperioder utan att min häst har känts bekvämare och min känsla har bleknat, så nu har jag bestämt mig för att ge honom en chans utan skor för att se vad som händer.

I går hade jag en konsultation med Linda som driver företaget Hästhälsa och jag förklarade min känsla om att min häst inte känner sig bekväm. Hon tittade på honom och sa att hela hans kropp talar om att han inte är bekväm. Intressant! Hon kände på olika punkter på hans kropp, tittade på hovarna och på bilder som jag tidigare har tagit, hon tryckte och masserade samtidigt som hon berättade vad hon kände och vad hon iakttog.

Det finns olika vägar att gå, men nu ska vi prova och se vad som händer när skorna kommer av. Min förhoppning är att han kan slappna av om han får mjuka boots istället för hårda skor och att det kan bidra till att han får bättre tillväxt samt att det bidrar till bättre möjlighet att korrigera formen på hovarna. Framför allt hoppas jag på att trakterna bak kan utvecklas och bli starka.

När han är bekväm i att stå på alla fyra hovarna så hoppas jag att han kan slappna av i hela kroppen och börja använda sin kropp på ett mer korrekt sätt, men om inte det sker så behöver jag nog åka och göra en riktigt grundlig undersökning hos veterinären för att se om de kan hitta andra orsaker till att hans hållning och hans kropp inte liknar någon annans.

Hovar, hovar och återigen hovar…

Det är en never ending story det här med Mackans hovar. Jag har provat allt möjligt under längre perioder för att se om hans hovkvalitet kan bli bättre, men det verkar som att ingenting hjälper. OK, de senaste åtta månaderna har jag varit utan grovfoderanalys och då är det svårt att veta vad han har fått i sig och hur balansen koppar, järn, zink ser ut, så jag har fått skjuta från höften och hoppats på det bästa. Tyvärr ger en obalans konsekvenser på sikt, men det är inte mycket att göra åt det i så fall.

Under en längre tid har Mackan haft heartbarskor på alla fyra och den senaste tiden har han även haft lädersulor på alla fyra eftersom hans egna sulor har varit lite väl tunna. Framhovarna har blivit bättre, men bakhovarna har på det stora hela inte blivit så mycket bättre. OK, i vissa perioder har det sett ljusare ut men i andra perioder har det inte sett så ljust ut.

Under två år med samma hovslagare så har Mackan enbart tappat/trampat av sig EN sko – fram tills nu. Härom helgen rök båda bakskorna och det jag såg när jag spolade av hovarna fick mig att nästan tappa hakan.

Höger bak.
Vänster bak.

Hovarna var trasiga i sidorna och trakterna i princip obefintliga. 😦 Som tur var skulle hovslagaren komma några dagar senare och för säkerhets skull skickade jag bilderna till honom så att han skulle vara förberedd, men när han lyfte på ena bakhoven så utbrast han: ”Herrejävlar, det var det värsta jag har sett!” Ja, då hade jag inte helt fel när jag tyckte att det såg för jävligt ut… Det tog TVÅ timmar för honom att sko Mackan! För tillfället är Mackan tydligen den häst som utmanar honom mest – både fysiskt och psykiskt. Tack och lov är Mackan supersnäll och står snällt 2-3 timmar på stallgången utan att bli otålig. 🙂

Frågan är HUR man kan gå vidare? Uppenbarligen har inte nuvarande skoning fått trakterna att utvecklas särskilt mycket och då kanske det är dags att testa något nytt? I alla fall under ett par skoperioder. 😉 Jag har läst det andra hovslagare delat med sig av och jag har sett på Youtube med olika kompetenta hovslagare för att lära mig mer, och det verkar finnas några olika möjligheter. En typ av skoning som verkar ha positivt resultat är där man skor med en sula som har strålsupport och där det läggs en gummimassa mellan hoven och sulan för att avlasta hovväggar och trakter. https://www.3dhoofcare.com/how-to. Vissa hovslagare förespråkar kilsulor under ett par skoperioder, och även då med gummimassa under, men kilsulor verkar inte vara något självklart för en del hovslagare – i alla fall inte för min.

Ibland önskar jag att jag kunde ta med mig min häst till en smedja där det fanns flera hovslagare som fick titta på min häst, slå sina kloka huvuden ihop och komma fram till en optimal lösning. Innerst inne har jag en känsla av att han inte är bekväm med sina bakhovar… 😦

Fortsättning följer…

”Han går som en raket!”

Stack lite tidigare från jobbet för att kunna möta upp Simon i stallet. Äntligen fredag! Kallt som tusan och dörrarna på bilen var som vanligt lite svåra att få upp i och med att de fryser fast i listerna, men i dag kunde jag i alla fall stänga förardörren ordentligt. Det är nämligen inte alltid som det går att stänga den när det är kallt ute, och då blir det lite jobbigt… 😉

Jag berättade för Simon om besöket hos veterinären i onsdags och Simon tror att Mackans taskiga hovkvalitet hänger ihop med ämnesomsättningen och hur han tar upp näringsämnen i och med att Mackan även har svårt att bygga muskler. Då är vi två som tänker samma. Han pratade om svårigheterna att få till bra hovar på Mackan och jag kände hur jag blev mer och mer sänkt även om jag är fullt medveten om situationen, men när Simon väl hade börjat snygga till hovarna så blev han mer och mer positiv. Puh! Även om hovarna inte växer så mycket nu så såg det lovande ut. Ingen röta och inte så trasiga hovväggar. Yes!

Simon hade tidigare under dagen plockat ut sin vinkelslip från bilen och glömt att lägga in den igen, så Håkan (min make) fick köra ut till stallet med sin så att Simon kunde få loss strålsupporten från de gamla skorna och svetsa fast dem på de nya skorna. Jag la märke till att det gick ovanligt smidigt för Simon att slå i sömmen den här gången och han sa att känslan var bra och att det fanns mer att spika i. Najs! För att vara på säkra sidan så fick jag ta ut Mackan och gå med honom utanför stallet och han traskade på riktigt bra. När Simon fick se Mackan trava så utbrast han: ”Han går som en raket! Vilket steg!” 😀 Vilken lättnad! Oftast så blir Mackan varm i hovarna och inte så sällan får han även puls – framför allt bak. Det är faktiskt mer regel än undantag att Mackan reagerar negativt på skoningen, men så var det verkligen inte i dag. 🙂 Dels fanns det mer helt material att spika i och dels så använde Simon smalare söm och satte istället några fler söm i varje sko, vilket verkar vara en framgångsfaktor. 🙂

Gammal bild men samma typ av sko.

Nöjd hovslagare.

På eftermiddagen i dag var det dags för Mackan att få nya skor och till min glädje så var Simon riktigt nöjd. Rötan var borta och trakterna bak hade utvecklats så kilsulorna kunde tas bort. Härligt! I och med att strålrötan var borta så kunde Simon göra så att Mackan fick strålsupport bak, vilket mest troligt kommer att påverka så att hovväggarna också blir bättre. 🙂

Simon tog bort lädersulorna som Mackan hade haft fram eftersom han tyckte att Mackans egna sulor hade blivit bättre och inte fullt så tunna. På framskorna fixade han s k onion heels med en bredare del vid trakterna för att skydda hoven och trakterna.

Simon tyckte att det var mycket lättare att slå i sömmen korrekt och visade mig en jämn fin linje på ena hoven där sömmen satt. Visst, det finns helt klart förbättringsområden, men som Simon sa ”det här var nog den bästa skoningen hittills”. 🙂

Röta

När Simon plockade av Mackans skor så blev han positiv över att bakhovarna hade vuxit mer än tidigare, vilket gav Simon lite mer att arbeta med. Målsättningen är att få bättre trakter och en bra vinkel men det är svårt om hovarna knappast växer något alls… Det som inte var så bra var att det var en hel del röta – framför allt i ena bakhoven. Dilemmat är att Mackan har tunna sulor, sköra hovväggar, svag tillväxt och ickeoptimala vinklar och då har Simon fått välja mellan pest eller kolera vid tidigare skoningar. Alternativet var tidigare en heltäckande kilsula i läder som som ”ska” andas till viss del men som tydligen inte har gjort det. Miljön under sulan har tyvärr gynnat rötan och därför fick det bli en syntetisk kilsula den här gången och för att inte stänga in strålen så skar Simon ut ett V ur sulan så att strålen och strålfårorna är fria. Om problemet med rötan inte hade uppstått så hade jag allra helst sett att Mackan hade fått ett heltäckande kilsula med DIM eller annat material under så att strålen och Mackans egen sula hade fått hjälpa till att avlasta hovväggarna, men det får väl förhoppningsvis bli på lite sikt.

För ett tag sedan så fick Mackan också röta i mittstrålfåran, men det såg mycket bättre ut nu. Jag köpte Hoof Stuff från ViaHov som jag tryckte ner ordentligt i mittstrålfåran efter det att jag hade rengjort den med gasbinda och tjära. Förhoppningsvis kommer rötan att försvinna inom inte allt för avlägsen framtid.

Det tar lite längre tid för Simon att få rätsida på Mackans hovar än han trodde från början, men sakta börjar det gå åt rätt håll och märkligt nog kan man se en tydlig skillnad på det som växer ut från det att Simon började sko jämfört med det som är sedan tidigare.

Trakterna på vänster fram börjar bli bättre från att ha varit understuckna och Mackan har fått behålla sin utskurna lädersula för att skona sin egen tunna sula.

Simon är inte riktigt nöjd med hur Mackans hovar växer eftersom han gärna hade sett att de hade breddat sig mer och varit mer som en kon. Får se om det går att åtgärda på sikt. För att citera Simon – ”Just nu är det här den mest svårskodda och utmanande hästen jag har.” Det beror inte på att Mackan är bråkig, för han har en ängels tålamod och står på stallgången snällt och fint uppemot två timmar. ❤ I dagsläget är det bakhovarna som är mest utmanande – både vad det gäller tankeutmaningen och hantverket.

Efter skoningen hade Mackan puls i båda bak men det är inte ovanligt att han blir varm och öm efter skoning. Simon sa att han knappast kunde ha slagit i sömmen bättre än vad han gjorde, så vi bestämde oss för att avvakta några dagar. Pulsen avtog successivt och efter fyra dygn var den helt borta. 🙂

 

Halt häst och suverän hovslagare.

När jag hämtade Mackan i hagen i går kväll så märkte jag direkt att det var något med honom. Han stannade gång på gång och var väldigt ovillig att gå och när han gick så satte han ner vänster tå först. När jag ställde honom på stallgången så såg jag att han avlastade vänster framben.

 

Jag kunde inte känna någon större skillnad i värme på framhovarna och han var inte svullen någonstans. Hovböld? Hmmm… Tog in honom i manegen och lät honom trava några steg och såg då att han var ordentligt halt. Tusan också, jag som ska åka på mini-ridläger på söndag och vara bort några dagar…

I morse kontaktade jag hovslagare Simon för att höra om han kunde komma ner för att se om det var något hovrelaterat och det tog inte lång stund förrän Simon stod i stallet och tittade på min Mackans hov. Tusen tack för det! ❤ Simon plockade av skon och började klämma med visitertången, han kände och klämde även med fingrarna för att lokalisera var Mackan hade ont. Ganska snart upptäckte Simon att sulan var väldigt tunn och ömmade precis innanför hörnstödet på insidan hoven, men han trodde inte att det rörde sig om en hovböld. Han trodde snarare att det har samlats skit under lädersulan och som har legat och tryckt på Mackans redan tunna sula, vilket i sin tur har genererat typ en stengalla. För att avlasta punkten där Mackan ömmade så svetsade Simon på en platta på skons ena skänkel och skar ut motsvarande form ur lädersulan. På så vis slipper Mackan trycket och jag kan lättare hålla rent och se till att det inte samlas mer skit där. 🙂 Toppen!

Simon och jag bestämde att Mackan skulle få gå ut i hagen under dagen och att jag skulle höra av mig senare på kvällen för att rapportera hur Mackan hade svarat på åtgärderna. När Simon hade åkt så kände jag på Mackans hov igen och redan då kände jag att hoven inte var lika varm och att han inte hade kraftig puls längre. När jag släppte ut Mackan i hagen igen så travade han först iväg och övergick sedan till att galoppera vidare in i hagen. Utan hälta! Så jäkla skönt! 🙂

På kvällen när jag hämtade in Mackan så var han väldigt pigg och traskade på riktigt bra på vägen in till stallet, och han gick precis som han brukar, alltså utan att sätta i tån först. När jag ställde upp honom på stallgången så stod han riktigt bra och belastade benet precis som vanligt, jag kunde inte känna någon puls och hoven var avsevärt svalare än på förmiddagen. Underbart! 🙂

IMG_1773

Tusen tack, bästa Simon för att du kunde komma så snabbt och dessutom fixa så att min häst inte behövde ha ont! ❤ Nu finns det hopp om att jag kan komma iväg på mitt lilla äventyr! 🙂

Förhoppningsvis på rätt väg.

Kort skoperiod den här gången, vilket var bra i och med att jag har upplevt att Mackan har varit lite stel i bakkärran och ömmat i trakterna bak.

Den senaste tiden har jag som vanligt fortsatt att nörda i det här med hovar och har bland annat läst flera artiklar av The equine documentalist och sett en superintressant film med samma hovslagare. I filmen pratar han med en veterinär om hovarnas betydelse för hela hästen. (Du kan se den här.) Jag har också sett en film där Dr Simon Curtis, engelsk aktad hovslagare, skor en häst med låga trakter och hur han hanterar dem på sikt. Superintressant! (Den hittar du här.) Det finns en föreläsning med en amerikansk hovslagare, Stephen O’Grady, som pratar om skillnaden mellan fram- och bakhovar och vilka problem man kan få om bakhovarna inte är korrekta. (Den föreläsningen hittar du här.) Sorgligt nog kunde jag checka av i princip allt när jag jämförde O’Gradys lista över problem med det jag ser och upplever hos Mackan. 😦

Man brukar ju säga ”utan hovar ingen häst” vilket stämmer till 100% – problemet är bara att det är så många veterinärer och hovslagare som inte verkar ha en aning om hur man ska åtgärda olika problem som uppstår. Ta min häst som ett exempel: Under flera år har jag frågat både veterinärer och hovslagare om Mackans benställning med både fram- och bakhovar in under magen, men ingen har haft ett svar på det. Inte förrän jag träffade Sören Stjärnås i augusti 2018. Svårigheten efter mötet med Sören har varit att hitta en hovslagare som skor enligt samma principer som honom men det verkar jag äntligen ha gjort. ❤ Sakta men säkert börjar Mackans benställning närma sig det vi eftersträvar – ”att stå med ett ben i varje hörn”.

IMG_1561

Än så länge går Mackan utan kilsulor bak, men det var vara så att det blir nästa steg för att få till det där lilla sista som behövs. Kilsulor är egentligen inte optimalt eftersom de lätt kan öka trycket på trakterna, men om man har sulor med strålsupport och ett material som gör att sulan och strålen tar en del av vikten så kan trakterna få en möjlighet att växa. Dr Simon Curtis säger (i filmen) att det kan räcka med två skoperioder med kilsula och strålsupport för att läget ska förbättras, men det är som Mackans nuvarande hovslagare Simon säger: ”man måste se varje individ som ett fall och det är inte säkert att en skoning som passar en häst säkert passar en annan häst.” Sant. Men jag hoppas ändå att det kan passa Mackan. 😉

Efter den senaste skoningen för ett par dagar sedan så upplever jag att Mackan är lite rörligare i bakdelen och det ska bli spännande att se om det håller i sig. Håll tummarna!

IMG_1597

Här myser Mackan med sin favorit Diva och jag försöker förtvivlat få honom att följa med mig in till stallet. ❤

Ha en riktigt fin vår!

 

Ringskor bak

När Simon började sko Mackan i höstas så trodde han att det skulle märkas skillnad på hovarna efter tre skoningar, men det har inte riktigt blivit samma resultat som han hade hoppats på. En av anledningarna till det är alla gånger att det är ”vinter” och att tillväxten inte är så stor. Hur som helst så har det ändå blivit en skillnad, och det är att Mackan ställer upp sig bättre nu än vad han har gjort tidigare. Om man har sett honom från sidan så har fram- och bakben nästan varit som ett V, men nu är frambenen på väg framåt och bakbenen är nästan på plats så att skenbenen blir lodräta. Inte helt, men nästan. Jag ser med spänning fram emot hur det kommer att bli på sikt! 🙂

Simon har inte velat göra för stora förändringar på en gång, men den här gången var det dags att hjälpa trakterna bak genom att svetsa på en brygga så att skon blev som en ringsko. Får se om åtgärden får den effekten som är önskvärd.

 

 

 

Ny hovis (igen)…

Så jobbigt det är när man inte är nöjd. Jag var helt övertygad om att jag hade hittat en riktigt bra hovslagare för ett år sedan och det var makalöst skönt att kunna vila i det och släppa tankarna på hovar och hovslagare. Tills nu.

Första gången D skodde Mackan så såg det riktigt bra ut med en tillräckligt stor sko som gav bra stöd för hela hoven:

IMG_0723 2

Men när jag i somras frågade varför det inte ser ut som vid första skoningen så fick jag en förklaring som jag köpte där och då. Ja, det är ju du som är utbildad hovslagare – inte jag. Tiden gick och jag tänkte att D säkert hade en bra plan, så jag släppte tanken på hovarna. Tills senaste skoningen i mitten av september då det såg ut så här dagen efter skoningen:

IMG_1294

När jag skickade ett meddelande och frågade varför det såg ut som det gjorde så fick jag till svar: ”Mackan har varken väggar eller trakter och prio ett har varit att få honom behålla skorna på. Därför verkar och skor vi honom tätare för att ta ner tådelen och spara trakterna. Eftersom jag skor så tight är det viktigt med korta skoperioder. /…/ Jag hade gärna skott honom med större stöd i trakterna men eftersom det är sämre att han tappar en sko så måste jag balansera det. Han har stöd för sina trakter just nu. Men verkar jag honom i trakterna så kollapsar hela trakten.”

Den där sista meningen förstod jag inte riktigt. Det är väl ändå större risk om man sparar trakterna som de riskerar att bli understuckna och att de kollapsar? För att stämma av mina tankar tog jag kontakt med Sören och ställde frågan ”Finns det någon anledning / orsak till att man INTE kan verka en hov till strålens bredaste punkt? Svaret jag fick av hovslagaren var att trakterna kollapsar om han verkar längre bak.” Jag skickade med ovanstående bild (fast utan färgade streck). Svaret jag fick var ”Nej, man kan alltid verka till strålens bredaste punkt. Detta är fundamentalt. Ibland kan det bli nödvändigt att traktrikta skon för att få till det. Om man inte gör detta och låter trakten bli för lång så kolapsar trakterna och hela hoven. Tvärt om vad han säger! Skon ska täcka hoven under hela skoperioden. Det tror jag inte denna skoning klarar. /…/ Det ser inte godkänt ut tycker jag. Jag tror du ser detta eftersom du frågar.” (Självklart sa jag inte vem som hade skott Mackan.)

Nu började jakten igen. Jag hade riktigt tur att det är en riktigt kunnig hovslagare som skor en annan häst i stallet och som kunde tänka sig att sko Mackan när han ändå är på plats och skor den andra. Puh! (Just den här hovslagaren försökte jag få till Mackan redan förra sommaren, men då fanns det ingen möjlighet eftersom han är så uppbokad.)

Dagen före det att Mackan skulle få nya skor så kände jag mig som ett barn dagen före julafton – SÅ förväntansfull! 😀

När S kom för att sko så fick jag börja med att promenera med Mackan på gårdsplanen så att S kunde se hur Mackan satte ner sina hovar i marken och hur långt in han satte sina bakben mm. Han var rätt nöjd med det han såg och började plocka av skorna en efter en. Han konstaterade samtidigt att det var väldigt små hovar/skor på en sådan stor häst. Yes, det tycker jag med. Nu fick Mackan två storlekar större skor och S konstaterade också att Mackan har väldigt tunna sulor, framför allt fram, och valde därför att sätta på en soft lädersula på båda framhovarna. Misstänker att Mackan blev nöjd med det. 😉 Han berättade att jag får räkna med att det kommer ta ca tre skoningar innan hovarna ser ut som han vill ha dem, vilket är helt ok för min del. Eventuellt kommer han att göra ytterligare justeringar beroende på Mackan ser ut nästa gång han kommer, vilket är om ca sex veckor.

Så här såg ena framhoven ut när han var klar:

Jag är supernöjd! Hoppas att Mackan är det också. 😉 Nu har han fått lite större yta att stå på och en extra sula som hjälper hans egna tunna sula.

Fortsättning följer! 🙂