Skoning – dressyrbitchen

Röta

Förra gången Mackan skoddes så hade han problem att stå till och han kastade sig hit och dit, vilket medförde att sko, sula och DIM flög all världens väg. Mest troligt flög kopparsulfatet också sin väg eftersom det har luktat röta från höger bakhov det sista. Jag har försökt att hälla in olika bakteriedödande preparat mellan den 3-D printade sulan och hoven, men det har inte riktigt haft den effekt som jag hoppats på.

Eftersom jag inte ville ha brottningsmatch mellan Mackan och D idag så pratade jag med D före det att jag hämtade in Mackan och berättade att vi struntar i skor bak ifall Mackan inte är med på noterna.

D verkade framhovarna och blev riktigt nöjd med formen på vänster fram. 🙂 Höger fram har en lite annorlunda form och flyter in aningens medialt och är konvex lateralt. Just den hoven har haft en annan form i flera år, så det kanske tar lite extra tid att få ordning på den – om det ens går. Jag ville inte ha kopparsulfat ytterligare en period i och med att den är så aggressiv, så jag hade köpt en burk RedHorse Field paste som D kletade in på hovarnas hela undersida och han tryckte in rejält med Hoof-Stuff i strålfårorna. Håller tummarna för att det fungerar! 🙂 Det gick bra för D att slå på skorna fram, men Mackan ville gärna sätta ner hovarna lite oftare än vad D hade lust med… Mackan stod inte stadigt på sina bakben under tiden som han fick fixat framhovarna, utan såg ut att stå endast på två diagonala ben. Märkligt.

D plockade av skorna bak och konstaterade snabbt att höger bak inte såg rolig ut. Precis som jag hade misstänkt så var det en del röta där så vi bestämde att inte slå på nya skor bak idag. Dels för Mackans skull, men även för D’s skull. Fördelen med det är att jag kan fixa och trixa med diverse preparat för att få ordning på rötan och eventuellt slår D på bakskorna då.

Det sista jag gjorde var att lägga i Hoof-Stuff i strålfårorna på båda bakhovarna och kleta på Field Paste. I helgen får det bli fotbad med Sole Cleanse för båda bakhovarna. 🙂 Jag är så nöjd med att jag har Equine Fusion Active Joggin sedan tidigare, för då kan jag bara sätta på dem och ändå kunna gå ut på grusvägarna. 🙂

På det stora hela verkar kvaliteten på hovväggarna vara mycket bättre nu än tidigare och jag misstänker att det bland annat beror på mineralerna från Key Mineralmix som Mackan har ätit under ett års tid. Jag har haft kontakt med Helen på Key Mineralmix och som har hjälp mig att justera foderstaten. Helt suveränt! 😀

Svensk Hästrehab

I ett tidigare inlägg skrev jag att Mackan betedde sig väldigt konstigt när han skoddes och jag ville gärna kolla upp om han ”satt fast” någonstans, och om det kunde vara en förklaring till hans beteende i så fall. Eftersom Viveca på Svensk Hästrehab har gått igenom/behandlat Mackan en del under årens lopp så vet hon hur han är i kroppen, och om hon hade fattat misstanke om något så hade jag åkt vidare till klinik med honom.

Som vanligt tyckte Mackan att besöket på Svensk Hästrehab var väldigt trevligt och han lät villigt Viveca provocera olika delar av hans kropp utan att han ens rörde på ett öra. På sätt och vis var det skönt, men å andra sidan så har jag fortfarande ingen aning om varför Mackan bråkade vid skoningen… Hon tryckte på olika delar och lyfte ut bakbenen åt sidan utan att Mackan protesterade.

Viveca sa att Mackan är lite stel och det är ju inte så konstigt i och med att han inte har rört sig överdrivet mycket på ett bra tag, och man blir ju inte direkt rörligare av att mest gå på platt mark. Förhoppningsvis torkar det upp i naturen inom kort så att vi kan komma ut i lingonriset och få lyfta på benen lite mer. 😉

Frågan är hur vi ska göra för att Mackan inte ska reagera lika illa vid nästa skoning, för risken finns. Kanske kan vi se om det hjälper att få ha bakbenen lite lägre? Kanske på ett stöd? För jag vill verkligen inte att det ska bli likadan reaktion igen. 😦 Viveca var väldigt försiktig och lyfte bakbenen lååååångsamt vilket kanske kan vara en förklaring. När hovslagaren lyfter bakbenen så är det oftast lite mer ”hej och hå!”.

Jag hoppas verkligen att nästa skoning blir annorlunda!

Skor igen.

Efter att ha lagt tiotusentals kronor på både boots, verktyg och utbildning så fick jag efter mycket vånda ta beslutet att låta Mackan få järnskor igen. Den som säger att man skor av hästen för att tjäna pengar vet nog inte vad hen pratar om… I den bästa av världar hade Mackan kunnat gå barfota på dagarna och med boots när vi skulle ut på grus. Tyvärr är de grusade ytorna runt stallet lite för jobbiga för honom och dessutom är det inte praktiskt genomförbart att jag ska åka 3,6 mil extra varje dag för att sätta på honom hans boots så att han kan vara bekväm under dagen, så det fick bli skor som sitter 24-7.

Jag hade önskemål om 3D-printade sulor med DIM under för drygt ett år sedan, men då ville hovslagaren inte sko med det, men så fick det bli nu. Jag hoppas verkligen att hovarna och trakterna kan få lite hjälp på vägen med den här kombinationen och i den bästa av världar så kanske Mackan kan gå barfota en period lite längre fram i år. Under tiden som Mackan har varit utan järnskor så har jag lärt mig oerhört mycket om hur hoven fungerar och efter det så känns det inte optimalt att spika fast en järnsko på hoven igen. Men ibland får man välja: pest eller kolera. 😦

Det som jag hade oroat mig mest för var att Mackan skulle bli sömtryckt igen och få både värme och puls i hovarna, men det var inte det som var problemet den här skoningen. Framhovarna gick bra att sko, men när D skulle börja arbeta med bakhovarna så slog Mackan bokstavligen bakut. Väldigt jobbigt! Mackan som alltid har varit snäll att sko kastade sig framåt, sparkade och var allmänt jobbig. Flera gånger fick D börja om med både sula och DIM eftersom de flög all världens väg när Mackan protesterade. Jag kunde för mitt liv inte förstå vad det var som hände… 😦 Till slut var jag tvungen att ta ett rejält tag om Mackans ena öra och vrida om så att han skulle få annat att tänka på, vilket fungerade. MEN det var något som inte stämde. .( Efteråt sa D att det kunde bero på att det var längesedan Mackan skoddes, men det tror jag inte ett ögonblick på eftersom Mackan ALLTID har uppfört sig – till och med när han fick skor för första gången och även när han varmskoddes för första gången. Han har alltid hållit sig på mattan. En annan teori som D hade var att Mackan är 18 år och att det kanske gjorde ont när han lyfte bakbenen högre och längre bak än vad Mackan var van vid. Det känns rimligt. ❤ Mitt i allt detta fick jag lite dåligt samvete för att vi blev arga på Mackan när han kanske hade ont. 😦 Förhoppningsvis kan D hålla bakbenen lite lägre och närmare Mackan vid nästa tillfälle. Om det blir något vill säga… Det kan ju hända att D inte har lust att sko Mackan igen, men han har nog varit med om ännu jobbigare hästar. 😉

Järnsko med 3D full mesh-pad med DIM under. (Ser nu att skon ser ut att sitta snett… eller så har vi en ballförskjutning.) Nu håller jag tummarna för att Mackan blir bekväm med den här uppsättningen och att jag äntligen kan komma igång med att sätta igång honom ordentligt igen. Är det inte det ena så är det det andra… 😉

Hoof Cast

1 juli flyttade Mackan till ett nytt stall och min förhoppning var att ett antal veckor på gräs skulle göra susen för hans hovar. Dessvärre har han ändå inte varit helt bekväm utan boots och tyvärr har det inte varit aktuellt att ha boots 24-7 med tanke på skavsår och att han kanske biter sönder dem. Det har inte heller varit aktuellt att sätta Hoof Cast på hovarna i och med att det har funnits för mycket bakterier och svamp, vilket kunde förvärrats avsevärt om man stängde in det.

Efter Mackans rymning tillsammans med ett par unghästar för en vecka sedan så fanns det ingen annan utväg än att sätta Hoof Cast på hovarna – alla fyra. Att slå på en sko är otänkbart eftersom det inte finns något att spika i. Det bara är några få centimeter kvar tills hovväggen är helt utvuxen efter det att jag skodde av honom och tills dess att vi kan utvärdera den nya utväxten fullt ut så måste jag göra det så bekvämt för honom som möjligt.

Trots Hoof Cast så ville Mackan inte gärna gå på gruset bort till hagen och det är inte möjligt för mig att åka ner varje morgon för att sätta på bootsen och att ta honom till hagen. (Vi misstänker att det kanske kan handla om smärtminne eftersom han inte ömmar det minsta när Linda trycker med visitertången.) För att hjälpa honom ytterligare så testade vi att limma fast dämpande sulor under båda framhovarna, men de satt tyvärr inte kvar ens i ett dygn. Så tills vidare får han hålla till godo med Hoof Cast (som används även i rehabsyfte på olika hästar).

Nästa steg blir att limma fast Equine Fusion 24/7 jogging shoe. Man kan säga att det är samma uppbyggnad som de boots han är så bekväm i men som inte behöver tas av och sättas på hela tiden. Tack vare att det är en mjuk sula så får hoven möjlighet att fungera så som det är tänkt från början, alltså inte fastlåst på något vis, vilket en del andra limskor bidrar till.

Min stora förhoppning är att när hovväggen är helt utvuxen så ska Mackan kunna gå utan boots eller annat hovskydd i alla fall till och från hagen. Vid träning så är jag beredd att sätta boots på hovarna i de fall det krävs. Jag har hela tiden varit införstådd med att det tar lång tid att rehabilitera hovarna och jag är beredd att ge den tiden det krävs, men min häst får inte gå runt och ha ont hela tiden. Det finns de som anser att enda alternativet är att sko honom igen, men det håller jag inte med om. Det var ju på grund av att min häst hade ofta hade obehag av skorna och fick puls mm efter skoning som jag tog av skorna.

Fortsättning följer…

Skor av.

I dag var det äntligen dags att plocka av skorna och jag hoppas verkligen att jag har tänkt ”rätt” gällande det här. Min förhoppning är att hovarna ska bli bättre på sikt när de slipper bli spikade i och att de får bättre förutsättning att fungera naturligt med allt vad det innebär.

När skorna var av och hovarna fått lite pedikyr av Linda från Hästhälsa så var det dags att prova ut vilken sort boots Mackan skulle ha. 🙂 Hon ansåg att Equine Fusion skulle passa bäst och efter lite utprovning så hittade hon rätt storlekar. Lite udda som min häst är så blev det tvärt om gällande storlekarna – det andra brukar ha fram fick han ha bak och tvärt om. 😉

När jag tog ut honom på gårdsplanen i hans nya boots så verkade han väldigt nöjd och avslappnad. ❤ Han klev på ordentligt och travade utan problem på rakt spår, men när han fick gå ut utan boots så märktes det tydligt att han var lite ömfotad. Tanken är att han ska få klara av att gå barfota till hagen eftersom det inte är så långt dit, men om han visar sig bli mer ömfotad så får vi tänka om.

För att få bästa möjliga förutsättningar så ska jag under kommande vecka vara noga med att rengöra hovarna varje kväll före det att jag ställer in honom i boxen och jag ska alternera med olika medel för att få bästa effekt. (Virkon, såpa och jodopax.) Eventuellt blir det så att vi får sätta på HoofCast så småningom för att hjälpa honom att stabilisera sig – framför allt bak där det knappt finns några hovväggar kvar och hovarna ser ut som längdåkningsskidor. Smala som tusan, alltså. 😉

Fortsättning följer. 😉

Magkänsla

Nu har jag kommit till ett vägskäl. Under flera år har jag sökt förklaringar på varför min häst har stått med benen inunder sig som en bergsget istället för att ha ett ben i varje hörn. Jag har pratat med veterinärer, olika hovslagare, terapeuter och läst spaltmeter för att få en förklaring. De senaste åren har jag haft en stark känsla av att min häst inte är bekväm och av någon anledning styrs min känsla mot bakhovarna/bakbenen. Jag har haft kunniga hovslagare under längre tidsperioder utan att min häst har känts bekvämare och min känsla har bleknat, så nu har jag bestämt mig för att ge honom en chans utan skor för att se vad som händer.

I går hade jag en konsultation med Linda som driver företaget Hästhälsa och jag förklarade min känsla om att min häst inte känner sig bekväm. Hon tittade på honom och sa att hela hans kropp talar om att han inte är bekväm. Intressant! Hon kände på olika punkter på hans kropp, tittade på hovarna och på bilder som jag tidigare har tagit, hon tryckte och masserade samtidigt som hon berättade vad hon kände och vad hon iakttog.

Det finns olika vägar att gå, men nu ska vi prova och se vad som händer när skorna kommer av. Min förhoppning är att han kan slappna av om han får mjuka boots istället för hårda skor och att det kan bidra till att han får bättre tillväxt samt att det bidrar till bättre möjlighet att korrigera formen på hovarna. Framför allt hoppas jag på att trakterna bak kan utvecklas och bli starka.

När han är bekväm i att stå på alla fyra hovarna så hoppas jag att han kan slappna av i hela kroppen och börja använda sin kropp på ett mer korrekt sätt, men om inte det sker så behöver jag nog åka och göra en riktigt grundlig undersökning hos veterinären för att se om de kan hitta andra orsaker till att hans hållning och hans kropp inte liknar någon annans.

Hovar, hovar och återigen hovar…

Det är en never ending story det här med Mackans hovar. Jag har provat allt möjligt under längre perioder för att se om hans hovkvalitet kan bli bättre, men det verkar som att ingenting hjälper. OK, de senaste åtta månaderna har jag varit utan grovfoderanalys och då är det svårt att veta vad han har fått i sig och hur balansen koppar, järn, zink ser ut, så jag har fått skjuta från höften och hoppats på det bästa. Tyvärr ger en obalans konsekvenser på sikt, men det är inte mycket att göra åt det i så fall.

Under en längre tid har Mackan haft heartbarskor på alla fyra och den senaste tiden har han även haft lädersulor på alla fyra eftersom hans egna sulor har varit lite väl tunna. Framhovarna har blivit bättre, men bakhovarna har på det stora hela inte blivit så mycket bättre. OK, i vissa perioder har det sett ljusare ut men i andra perioder har det inte sett så ljust ut.

Under två år med samma hovslagare så har Mackan enbart tappat/trampat av sig EN sko – fram tills nu. Härom helgen rök båda bakskorna och det jag såg när jag spolade av hovarna fick mig att nästan tappa hakan.

Hovarna var trasiga i sidorna och trakterna i princip obefintliga. 😦 Som tur var skulle hovslagaren komma några dagar senare och för säkerhets skull skickade jag bilderna till honom så att han skulle vara förberedd, men när han lyfte på ena bakhoven så utbrast han: ”Herrejävlar, det var det värsta jag har sett!” Ja, då hade jag inte helt fel när jag tyckte att det såg för jävligt ut… Det tog TVÅ timmar för honom att sko Mackan! För tillfället är Mackan tydligen den häst som utmanar honom mest – både fysiskt och psykiskt. Tack och lov är Mackan supersnäll och står snällt 2-3 timmar på stallgången utan att bli otålig. 🙂

Frågan är HUR man kan gå vidare? Uppenbarligen har inte nuvarande skoning fått trakterna att utvecklas särskilt mycket och då kanske det är dags att testa något nytt? I alla fall under ett par skoperioder. 😉 Jag har läst det andra hovslagare delat med sig av och jag har sett på Youtube med olika kompetenta hovslagare för att lära mig mer, och det verkar finnas några olika möjligheter. En typ av skoning som verkar ha positivt resultat är där man skor med en sula som har strålsupport och där det läggs en gummimassa mellan hoven och sulan för att avlasta hovväggar och trakter. https://www.3dhoofcare.com/how-to. Vissa hovslagare förespråkar kilsulor under ett par skoperioder, och även då med gummimassa under, men kilsulor verkar inte vara något självklart för en del hovslagare – i alla fall inte för min.

Ibland önskar jag att jag kunde ta med mig min häst till en smedja där det fanns flera hovslagare som fick titta på min häst, slå sina kloka huvuden ihop och komma fram till en optimal lösning. Innerst inne har jag en känsla av att han inte är bekväm med sina bakhovar… 😦

Fortsättning följer…

”Han går som en raket!”

Stack lite tidigare från jobbet för att kunna möta upp Simon i stallet. Äntligen fredag! Kallt som tusan och dörrarna på bilen var som vanligt lite svåra att få upp i och med att de fryser fast i listerna, men i dag kunde jag i alla fall stänga förardörren ordentligt. Det är nämligen inte alltid som det går att stänga den när det är kallt ute, och då blir det lite jobbigt… 😉

Jag berättade för Simon om besöket hos veterinären i onsdags och Simon tror att Mackans taskiga hovkvalitet hänger ihop med ämnesomsättningen och hur han tar upp näringsämnen i och med att Mackan även har svårt att bygga muskler. Då är vi två som tänker samma. Han pratade om svårigheterna att få till bra hovar på Mackan och jag kände hur jag blev mer och mer sänkt även om jag är fullt medveten om situationen, men när Simon väl hade börjat snygga till hovarna så blev han mer och mer positiv. Puh! Även om hovarna inte växer så mycket nu så såg det lovande ut. Ingen röta och inte så trasiga hovväggar. Yes!

Simon hade tidigare under dagen plockat ut sin vinkelslip från bilen och glömt att lägga in den igen, så Håkan (min make) fick köra ut till stallet med sin så att Simon kunde få loss strålsupporten från de gamla skorna och svetsa fast dem på de nya skorna. Jag la märke till att det gick ovanligt smidigt för Simon att slå i sömmen den här gången och han sa att känslan var bra och att det fanns mer att spika i. Najs! För att vara på säkra sidan så fick jag ta ut Mackan och gå med honom utanför stallet och han traskade på riktigt bra. När Simon fick se Mackan trava så utbrast han: ”Han går som en raket! Vilket steg!” 😀 Vilken lättnad! Oftast så blir Mackan varm i hovarna och inte så sällan får han även puls – framför allt bak. Det är faktiskt mer regel än undantag att Mackan reagerar negativt på skoningen, men så var det verkligen inte i dag. 🙂 Dels fanns det mer helt material att spika i och dels så använde Simon smalare söm och satte istället några fler söm i varje sko, vilket verkar vara en framgångsfaktor. 🙂

Nöjd hovslagare.

På eftermiddagen i dag var det dags för Mackan att få nya skor och till min glädje så var Simon riktigt nöjd. Rötan var borta och trakterna bak hade utvecklats så kilsulorna kunde tas bort. Härligt! I och med att strålrötan var borta så kunde Simon göra så att Mackan fick strålsupport bak, vilket mest troligt kommer att påverka så att hovväggarna också blir bättre. 🙂

Simon tog bort lädersulorna som Mackan hade haft fram eftersom han tyckte att Mackans egna sulor hade blivit bättre och inte fullt så tunna. På framskorna fixade han s k onion heels med en bredare del vid trakterna för att skydda hoven och trakterna.

Simon tyckte att det var mycket lättare att slå i sömmen korrekt och visade mig en jämn fin linje på ena hoven där sömmen satt. Visst, det finns helt klart förbättringsområden, men som Simon sa ”det här var nog den bästa skoningen hittills”. 🙂

Röta

När Simon plockade av Mackans skor så blev han positiv över att bakhovarna hade vuxit mer än tidigare, vilket gav Simon lite mer att arbeta med. Målsättningen är att få bättre trakter och en bra vinkel men det är svårt om hovarna knappast växer något alls… Det som inte var så bra var att det var en hel del röta – framför allt i ena bakhoven. Dilemmat är att Mackan har tunna sulor, sköra hovväggar, svag tillväxt och ickeoptimala vinklar och då har Simon fått välja mellan pest eller kolera vid tidigare skoningar. Alternativet var tidigare en heltäckande kilsula i läder som som ”ska” andas till viss del men som tydligen inte har gjort det. Miljön under sulan har tyvärr gynnat rötan och därför fick det bli en syntetisk kilsula den här gången och för att inte stänga in strålen så skar Simon ut ett V ur sulan så att strålen och strålfårorna är fria. Om problemet med rötan inte hade uppstått så hade jag allra helst sett att Mackan hade fått ett heltäckande kilsula med DIM eller annat material under så att strålen och Mackans egen sula hade fått hjälpa till att avlasta hovväggarna, men det får väl förhoppningsvis bli på lite sikt.

För ett tag sedan så fick Mackan också röta i mittstrålfåran, men det såg mycket bättre ut nu. Jag köpte Hoof Stuff från ViaHov som jag tryckte ner ordentligt i mittstrålfåran efter det att jag hade rengjort den med gasbinda och tjära. Förhoppningsvis kommer rötan att försvinna inom inte allt för avlägsen framtid.

Det tar lite längre tid för Simon att få rätsida på Mackans hovar än han trodde från början, men sakta börjar det gå åt rätt håll och märkligt nog kan man se en tydlig skillnad på det som växer ut från det att Simon började sko jämfört med det som är sedan tidigare.

Trakterna på vänster fram börjar bli bättre från att ha varit understuckna och Mackan har fått behålla sin utskurna lädersula för att skona sin egen tunna sula.

Simon är inte riktigt nöjd med hur Mackans hovar växer eftersom han gärna hade sett att de hade breddat sig mer och varit mer som en kon. Får se om det går att åtgärda på sikt. För att citera Simon – ”Just nu är det här den mest svårskodda och utmanande hästen jag har.” Det beror inte på att Mackan är bråkig, för han har en ängels tålamod och står på stallgången snällt och fint uppemot två timmar. ❤ I dagsläget är det bakhovarna som är mest utmanande – både vad det gäller tankeutmaningen och hantverket.

Efter skoningen hade Mackan puls i båda bak men det är inte ovanligt att han blir varm och öm efter skoning. Simon sa att han knappast kunde ha slagit i sömmen bättre än vad han gjorde, så vi bestämde oss för att avvakta några dagar. Pulsen avtog successivt och efter fyra dygn var den helt borta. 🙂