Nöjd hovslagare.

På eftermiddagen i dag var det dags för Mackan att få nya skor och till min glädje så var Simon riktigt nöjd. Rötan var borta och trakterna bak hade utvecklats så kilsulorna kunde tas bort. Härligt! I och med att strålrötan var borta så kunde Simon göra så att Mackan fick strålsupport bak, vilket mest troligt kommer att påverka så att hovväggarna också blir bättre. 🙂

Simon tog bort lädersulorna som Mackan hade haft fram eftersom han tyckte att Mackans egna sulor hade blivit bättre och inte fullt så tunna. På framskorna fixade han s k onion heels med en bredare del vid trakterna för att skydda hoven och trakterna.

Simon tyckte att det var mycket lättare att slå i sömmen korrekt och visade mig en jämn fin linje på ena hoven där sömmen satt. Visst, det finns helt klart förbättringsområden, men som Simon sa ”det här var nog den bästa skoningen hittills”. 🙂

Röta

När Simon plockade av Mackans skor så blev han positiv över att bakhovarna hade vuxit mer än tidigare, vilket gav Simon lite mer att arbeta med. Målsättningen är att få bättre trakter och en bra vinkel men det är svårt om hovarna knappast växer något alls… Det som inte var så bra var att det var en hel del röta – framför allt i ena bakhoven. Dilemmat är att Mackan har tunna sulor, sköra hovväggar, svag tillväxt och ickeoptimala vinklar och då har Simon fått välja mellan pest eller kolera vid tidigare skoningar. Alternativet var tidigare en heltäckande kilsula i läder som som ”ska” andas till viss del men som tydligen inte har gjort det. Miljön under sulan har tyvärr gynnat rötan och därför fick det bli en syntetisk kilsula den här gången och för att inte stänga in strålen så skar Simon ut ett V ur sulan så att strålen och strålfårorna är fria. Om problemet med rötan inte hade uppstått så hade jag allra helst sett att Mackan hade fått ett heltäckande kilsula med DIM eller annat material under så att strålen och Mackans egen sula hade fått hjälpa till att avlasta hovväggarna, men det får väl förhoppningsvis bli på lite sikt.

För ett tag sedan så fick Mackan också röta i mittstrålfåran, men det såg mycket bättre ut nu. Jag köpte Hoof Stuff från ViaHov som jag tryckte ner ordentligt i mittstrålfåran efter det att jag hade rengjort den med gasbinda och tjära. Förhoppningsvis kommer rötan att försvinna inom inte allt för avlägsen framtid.

Det tar lite längre tid för Simon att få rätsida på Mackans hovar än han trodde från början, men sakta börjar det gå åt rätt håll och märkligt nog kan man se en tydlig skillnad på det som växer ut från det att Simon började sko jämfört med det som är sedan tidigare.

Trakterna på vänster fram börjar bli bättre från att ha varit understuckna och Mackan har fått behålla sin utskurna lädersula för att skona sin egen tunna sula.

Simon är inte riktigt nöjd med hur Mackans hovar växer eftersom han gärna hade sett att de hade breddat sig mer och varit mer som en kon. Får se om det går att åtgärda på sikt. För att citera Simon – ”Just nu är det här den mest svårskodda och utmanande hästen jag har.” Det beror inte på att Mackan är bråkig, för han har en ängels tålamod och står på stallgången snällt och fint uppemot två timmar. ❤ I dagsläget är det bakhovarna som är mest utmanande – både vad det gäller tankeutmaningen och hantverket.

Efter skoningen hade Mackan puls i båda bak men det är inte ovanligt att han blir varm och öm efter skoning. Simon sa att han knappast kunde ha slagit i sömmen bättre än vad han gjorde, så vi bestämde oss för att avvakta några dagar. Pulsen avtog successivt och efter fyra dygn var den helt borta. 🙂

 

Halt häst och suverän hovslagare.

När jag hämtade Mackan i hagen i går kväll så märkte jag direkt att det var något med honom. Han stannade gång på gång och var väldigt ovillig att gå och när han gick så satte han ner vänster tå först. När jag ställde honom på stallgången så såg jag att han avlastade vänster framben.

 

Jag kunde inte känna någon större skillnad i värme på framhovarna och han var inte svullen någonstans. Hovböld? Hmmm… Tog in honom i manegen och lät honom trava några steg och såg då att han var ordentligt halt. Tusan också, jag som ska åka på mini-ridläger på söndag och vara bort några dagar…

I morse kontaktade jag hovslagare Simon för att höra om han kunde komma ner för att se om det var något hovrelaterat och det tog inte lång stund förrän Simon stod i stallet och tittade på min Mackans hov. Tusen tack för det! ❤ Simon plockade av skon och började klämma med visitertången, han kände och klämde även med fingrarna för att lokalisera var Mackan hade ont. Ganska snart upptäckte Simon att sulan var väldigt tunn och ömmade precis innanför hörnstödet på insidan hoven, men han trodde inte att det rörde sig om en hovböld. Han trodde snarare att det har samlats skit under lädersulan och som har legat och tryckt på Mackans redan tunna sula, vilket i sin tur har genererat typ en stengalla. För att avlasta punkten där Mackan ömmade så svetsade Simon på en platta på skons ena skänkel och skar ut motsvarande form ur lädersulan. På så vis slipper Mackan trycket och jag kan lättare hålla rent och se till att det inte samlas mer skit där. 🙂 Toppen!

Simon och jag bestämde att Mackan skulle få gå ut i hagen under dagen och att jag skulle höra av mig senare på kvällen för att rapportera hur Mackan hade svarat på åtgärderna. När Simon hade åkt så kände jag på Mackans hov igen och redan då kände jag att hoven inte var lika varm och att han inte hade kraftig puls längre. När jag släppte ut Mackan i hagen igen så travade han först iväg och övergick sedan till att galoppera vidare in i hagen. Utan hälta! Så jäkla skönt! 🙂

På kvällen när jag hämtade in Mackan så var han väldigt pigg och traskade på riktigt bra på vägen in till stallet, och han gick precis som han brukar, alltså utan att sätta i tån först. När jag ställde upp honom på stallgången så stod han riktigt bra och belastade benet precis som vanligt, jag kunde inte känna någon puls och hoven var avsevärt svalare än på förmiddagen. Underbart! 🙂

IMG_1773

Tusen tack, bästa Simon för att du kunde komma så snabbt och dessutom fixa så att min häst inte behövde ha ont! ❤ Nu finns det hopp om att jag kan komma iväg på mitt lilla äventyr! 🙂

Förhoppningsvis på rätt väg.

Kort skoperiod den här gången, vilket var bra i och med att jag har upplevt att Mackan har varit lite stel i bakkärran och ömmat i trakterna bak.

Den senaste tiden har jag som vanligt fortsatt att nörda i det här med hovar och har bland annat läst flera artiklar av The equine documentalist och sett en superintressant film med samma hovslagare. I filmen pratar han med en veterinär om hovarnas betydelse för hela hästen. (Du kan se den här.) Jag har också sett en film där Dr Simon Curtis, engelsk aktad hovslagare, skor en häst med låga trakter och hur han hanterar dem på sikt. Superintressant! (Den hittar du här.) Det finns en föreläsning med en amerikansk hovslagare, Stephen O’Grady, som pratar om skillnaden mellan fram- och bakhovar och vilka problem man kan få om bakhovarna inte är korrekta. (Den föreläsningen hittar du här.) Sorgligt nog kunde jag checka av i princip allt när jag jämförde O’Gradys lista över problem med det jag ser och upplever hos Mackan. 😦

Man brukar ju säga ”utan hovar ingen häst” vilket stämmer till 100% – problemet är bara att det är så många veterinärer och hovslagare som inte verkar ha en aning om hur man ska åtgärda olika problem som uppstår. Ta min häst som ett exempel: Under flera år har jag frågat både veterinärer och hovslagare om Mackans benställning med både fram- och bakhovar in under magen, men ingen har haft ett svar på det. Inte förrän jag träffade Sören Stjärnås i augusti 2018. Svårigheten efter mötet med Sören har varit att hitta en hovslagare som skor enligt samma principer som honom men det verkar jag äntligen ha gjort. ❤ Sakta men säkert börjar Mackans benställning närma sig det vi eftersträvar – ”att stå med ett ben i varje hörn”.

IMG_1561

Än så länge går Mackan utan kilsulor bak, men det var vara så att det blir nästa steg för att få till det där lilla sista som behövs. Kilsulor är egentligen inte optimalt eftersom de lätt kan öka trycket på trakterna, men om man har sulor med strålsupport och ett material som gör att sulan och strålen tar en del av vikten så kan trakterna få en möjlighet att växa. Dr Simon Curtis säger (i filmen) att det kan räcka med två skoperioder med kilsula och strålsupport för att läget ska förbättras, men det är som Mackans nuvarande hovslagare Simon säger: ”man måste se varje individ som ett fall och det är inte säkert att en skoning som passar en häst säkert passar en annan häst.” Sant. Men jag hoppas ändå att det kan passa Mackan. 😉

Efter den senaste skoningen för ett par dagar sedan så upplever jag att Mackan är lite rörligare i bakdelen och det ska bli spännande att se om det håller i sig. Håll tummarna!

IMG_1597

Här myser Mackan med sin favorit Diva och jag försöker förtvivlat få honom att följa med mig in till stallet. ❤

Ha en riktigt fin vår!

 

Ringskor bak

När Simon började sko Mackan i höstas så trodde han att det skulle märkas skillnad på hovarna efter tre skoningar, men det har inte riktigt blivit samma resultat som han hade hoppats på. En av anledningarna till det är alla gånger att det är ”vinter” och att tillväxten inte är så stor. Hur som helst så har det ändå blivit en skillnad, och det är att Mackan ställer upp sig bättre nu än vad han har gjort tidigare. Om man har sett honom från sidan så har fram- och bakben nästan varit som ett V, men nu är frambenen på väg framåt och bakbenen är nästan på plats så att skenbenen blir lodräta. Inte helt, men nästan. Jag ser med spänning fram emot hur det kommer att bli på sikt! 🙂

Simon har inte velat göra för stora förändringar på en gång, men den här gången var det dags att hjälpa trakterna bak genom att svetsa på en brygga så att skon blev som en ringsko. Får se om åtgärden får den effekten som är önskvärd.

 

 

 

Ny hovis (igen)…

Så jobbigt det är när man inte är nöjd. Jag var helt övertygad om att jag hade hittat en riktigt bra hovslagare för ett år sedan och det var makalöst skönt att kunna vila i det och släppa tankarna på hovar och hovslagare. Tills nu.

Första gången D skodde Mackan så såg det riktigt bra ut med en tillräckligt stor sko som gav bra stöd för hela hoven:

IMG_0723 2

Men när jag i somras frågade varför det inte ser ut som vid första skoningen så fick jag en förklaring som jag köpte där och då. Ja, det är ju du som är utbildad hovslagare – inte jag. Tiden gick och jag tänkte att D säkert hade en bra plan, så jag släppte tanken på hovarna. Tills senaste skoningen i mitten av september då det såg ut så här dagen efter skoningen:

IMG_1294

När jag skickade ett meddelande och frågade varför det såg ut som det gjorde så fick jag till svar: ”Mackan har varken väggar eller trakter och prio ett har varit att få honom behålla skorna på. Därför verkar och skor vi honom tätare för att ta ner tådelen och spara trakterna. Eftersom jag skor så tight är det viktigt med korta skoperioder. /…/ Jag hade gärna skott honom med större stöd i trakterna men eftersom det är sämre att han tappar en sko så måste jag balansera det. Han har stöd för sina trakter just nu. Men verkar jag honom i trakterna så kollapsar hela trakten.”

Den där sista meningen förstod jag inte riktigt. Det är väl ändå större risk om man sparar trakterna som de riskerar att bli understuckna och att de kollapsar? För att stämma av mina tankar tog jag kontakt med Sören och ställde frågan ”Finns det någon anledning / orsak till att man INTE kan verka en hov till strålens bredaste punkt? Svaret jag fick av hovslagaren var att trakterna kollapsar om han verkar längre bak.” Jag skickade med ovanstående bild (fast utan färgade streck). Svaret jag fick var ”Nej, man kan alltid verka till strålens bredaste punkt. Detta är fundamentalt. Ibland kan det bli nödvändigt att traktrikta skon för att få till det. Om man inte gör detta och låter trakten bli för lång så kolapsar trakterna och hela hoven. Tvärt om vad han säger! Skon ska täcka hoven under hela skoperioden. Det tror jag inte denna skoning klarar. /…/ Det ser inte godkänt ut tycker jag. Jag tror du ser detta eftersom du frågar.” (Självklart sa jag inte vem som hade skott Mackan.)

Nu började jakten igen. Jag hade riktigt tur att det är en riktigt kunnig hovslagare som skor en annan häst i stallet och som kunde tänka sig att sko Mackan när han ändå är på plats och skor den andra. Puh! (Just den här hovslagaren försökte jag få till Mackan redan förra sommaren, men då fanns det ingen möjlighet eftersom han är så uppbokad.)

Dagen före det att Mackan skulle få nya skor så kände jag mig som ett barn dagen före julafton – SÅ förväntansfull! 😀

När S kom för att sko så fick jag börja med att promenera med Mackan på gårdsplanen så att S kunde se hur Mackan satte ner sina hovar i marken och hur långt in han satte sina bakben mm. Han var rätt nöjd med det han såg och började plocka av skorna en efter en. Han konstaterade samtidigt att det var väldigt små hovar/skor på en sådan stor häst. Yes, det tycker jag med. Nu fick Mackan två storlekar större skor och S konstaterade också att Mackan har väldigt tunna sulor, framför allt fram, och valde därför att sätta på en soft lädersula på båda framhovarna. Misstänker att Mackan blev nöjd med det. 😉 Han berättade att jag får räkna med att det kommer ta ca tre skoningar innan hovarna ser ut som han vill ha dem, vilket är helt ok för min del. Eventuellt kommer han att göra ytterligare justeringar beroende på Mackan ser ut nästa gång han kommer, vilket är om ca sex veckor.

Så här såg ena framhoven ut när han var klar:

Jag är supernöjd! Hoppas att Mackan är det också. 😉 Nu har han fått lite större yta att stå på och en extra sula som hjälper hans egna tunna sula.

Fortsättning följer! 🙂

Behandlad

Senast jag skrev i bloggen var för tre veckor sedan när jag hade bokat en träning som inte blev en träning för att Mackan trampade fel och fick ont. Efter det gav jag honom en veckas ”vila” med enbart skrittpromenader och checkade sedan av om han var fräsch – det var han inte. Gav honom ytterligare en vecka och checkade återigen av om han var fräsch – det var han inte då heller. I det läget var det inget annat att göra än att boka en tid hos veterinären för att se vad/om det var något som var trasigt.

Åkte till Kungsbacka Hästklinik med Mackan och där pratade jag och veterinären först om hur fantastiskt bra det hade gått med frakturen som han hade i våras och så himla skönt att det läkte så bra. Alltid kul när veterinärerna också är lite glatt överraskade. 😉

Efter lite inledande prat och när jag hade gått och sprungit med Mackan så blev det ett sedvanligt böjprov = 0,5 grads hälta på vänster bak. Alltså det benet som han har visat att han har haft ont i, så det kom inte som någon överraskning direkt. Möjligen hade jag räknat med mer hälta än så efter ett böjprov, så 0.5 kändes ändå rätt bra. Vidare ut i deras nya manege för att visa Mackan på lina. Typiskt nog travade han på rätt bra och visade inte sin ”struttighet” och ojämnhet på samma sätt som hemmavid, men veterinären kunde ändå förstå vad jag menade när jag beskrev hans rörelsemönster så som det oftast är. Efter både trav och galopp på volten så skulle jag göra några övergångar mellan skritt och trav, vilket är en baggis med min väluppfostrade och lyhörda häst. 😉 Ok, han är väldigt lyhörd när jag arbetar honom från marken, men jag vet inte om jag kan stå för det där med väluppfostrad till 100%. 😀 ”Trava… Wooooh… trava… Wooooh…” MEN HALLÅ!!! VAD GÖR DU??? Du kan väl inte bara slänga dig ner och RULLA DIG?!?! Jo, det kunde du visst. Både jag och veterinären blev helt överraskade när Mackan på en millisekund slängde sig ner i deras nya underlag och njöt av att rulla runt. Oftast brukar han ju visa i alla fall några tecken på att han är på gång, men i dag hade jag inte en chans i världen att hindra honom. Alla fyra benen vek sig i princip samtidigt och därefter var rullningen ett faktum. Knäppa häst! Direkt efter ställde han sig upp, ruskade lite på sig och började trava igen: ”Japp, då kör vi lite trav igen” sa han. Knäppa häst!

De andra som besökte kliniken tittade lite åt vårt håll när jag kom in med min häst som var full av sand, men det bjuder jag på. 😉 Alltid roar det någon. 🙂

Mackan blev bedövad i vänster knä och jag fick sätta mig och vänta i ca 45 minuter innan det var dags att longera honom igen, och denna gången arbetade han mycket bättre och jämnare med bakbenen än första gången. Följden blev att han blev behandlad i båda sina knän. (Varför det blev i båda vet jag inte riktigt, men det får jag fråga nästa gång.)

Enligt veterinären ska Mackan skrittas fram tills nästa besök och det är helt ok att jag skrittar över bommar, går i backar som inte är branta samt att jag använder Equiband under tiden. Här är jag lite kluven… OM man har en inflammation någonstans så borde det väl vara VILA som är det bästa? Eller? Visst, skritt kan anses som vila men kanske inte om man har en pågående inflammation. Eller?

Förhoppningsvis svarar Mackan på behandlingen så att jag kan börja tänka framåt igen, men om det inte är på det viset så lär jag få tänka om.

På dagarna får Mackan gå i en stoooor hage och jag hoppas att han håller sig i skinnet för att undvika fler skador.

Om lite drygt en vecka är det dags för återbesök, så håll gärna tummarna för oss igen. ❤

 

Bakläxa.

För drygt en vecka sedan så sprang Mackan runt i boxen och lyckades sätta ena bakskon på sniskan och eftersom hovslagaren inte har jour 24-7 så bestämde jag mig för att försöka plocka av skon på egen hand. Sagt och gjort – hittade en bra film på Youtube som visade hur man bräcker av en sko. Youtube är fantastiskt! Det finns typ ALLT där! Trots att jag inte hade helt rätt verktyg så fick jag av skon rätt smidigt. I alla fall enligt mig själv… 😉

57762483956__EB652DE6-00AF-40DC-817E-6D22BE48939F

Vid ett flertal tillfällen så har Mackan halkat på stallgången eftersom sömmen var helt nerslitna, så jag bestämde mig efter några dagar för att ta av de andra tre skorna också. Hur svårt kan det vara? Åkte till Hööks och köpte en riktig tång och gav mig i kast med den andra bakskon. Inte helt plättlätt, men det gick… Insåg ganska snabbt att jag inte alls hade tekniken och styrkan (i benen) för att hålla på med sådant här, men eftersom jag hade börjat så var jag ju tvungen att fortsätta. 😉 Nu när frakturen håller på att läka så bra så kan jag ju inte låta hästen halka på stallgången och bryta något annat ben. Efter mycket möda så fick jag av två skor och hade bara den sista skon kvar – den som satt på samma ben som frakturen. Jäklar vad den skon satt! Eller så var det jag som var trött… Var tvungen att ta fram filmen på Youtube igen för att se hur man VERKLIGEN skulle göra, och tänk så mycket lättare det blev då. Efter 45 minuters slit, mjölksyra i benen och trötta handleder så skänkte jag en tanke till alla hårt arbetande hovslagare. Vilket fantastiskt jobb ni gör! ❤ Mackan undrade nog vad sjutton jag höll på med, men till slut kunde han gå utan att halka i alla fall. 😉

En vecka utan skor. Hur tokigt kan det vara? Svaret är: ganska tokigt. Även om Mackan har kunnat gå utan att ömma så har hovväggarna tagit stryk. Vilket de i och för sig gör annars också… till och med MED skor så går de sönder. När det nu var dags att sätta på skor igen så konstaterade Dan att det inte fanns några marginaler över huvud taget, men han lyckades ändå sätta sömmen så att det inte blev vare sig värme eller puls. Grymt bra! Förhoppningsvis sitter skorna där de ska tills nästa skoning och med tanke på att Mackan inte ska springa runt i hagen så är förhoppningen stor att de sitter kvar i alla fall i sex veckor.

När Dan var klar så frågade han om jag tränade magen på Mackan genom att trycka med fingrarna under buken. (Han tyckte nämligen att Mackan var lite ”hängig” i kroppen.) ”Jajamän, det gör jag. Varje dag.” svarade jag käckt och kände mig rätt duktig. ”Hur då?” frågade Dan. Han testade och fick ytterst lite reaktion från Mackan. ”Ungefär så där.” svarade jag. ”Det är alldeles för lite! Du måste kräva mer.” Hoppsan. Han gjorde om det och fick betydligt bättre reaktion. ”Så här ska det se ut!” OJ! Dan gick och ställde sig bakom Mackan. ”Gör du den här övningen också? frågade han samtidigt som han drog med fingrarna på varje sida om Mackans rumpa. ”Jajamän, det gör jag!” svarade jag lika käckt som tidigare. ”Han vinkar in sig alldeles för lite.” sa Dan. ”Så här ska det se ut!” OJ! Så mycket!? Dan fick Mackan att använda musklerna mycket mer!

Helt klart fick jag bakläxa på arbetet som jag har gjort under fem veckors boxvila, så nu blir det andra bullar framöver: 10 gånger i 10 sekunder under buken och 5 gånger fem sekunder på baken – och då med betydligt bättre insats från Mackans håll. 😉

Nu ska vi träna! 🙂

 

Ännu en ny hovslagare…

För ett tag sedan så var jag väldigt uppåt i och med att Mackan hade fått kilsulor bak för att bakbenen skulle komma aningens längre bak och på så vis avlasta senorna enligt Sören Stjärnås hovvårdsbok. Tanken var god, men med facit i hand så kanske det inte var världens bästa idé att låta någon annan sko enligt Sörens muntliga instruktioner. Efter första skoningen så såg det bra ut, men efter andra skoningen så anade jag att arbetet inte riktigt var utfört så som det var sagt. Vad gjorde jag då? Jo, jag återupptog jakten på en hovslagare som verkar ha samma tankar som Sören – inte helt lätt i och med att de flesta redan har en fast kundkrets och inte har utrymme för nya kunder.

Nu hoppas jag att jag har hittat en hovslagare som jag kan fortsätta med under många år framöver, för det är riktigt jobbigt att byta. Vissa tänker säkert att jag är dum i huvudet och ja, det kanske jag är. 😉

Så här såg Mackan ut efter fösta skoningen utförd av D:

Hovarna är verkade till strålens bredaste punkt och skon ligger längre bak än tidigare. Bra. Strålen utgör minst 2/3 av längden på undersidan. Bra. Mackans ben är inte längre så långt in under honom. Bra. 🙂

Man ser på bilden under till vänster att Mackan gärna står med bakbenen inunder sig eftersom skenbenen är allt annat än i lod… D plockade bort kilsulorna eftersom Mackans stråle och trakter hade påverkats av trycket, men med den nya verkningen så blev vinkeln bättre än vad den hade varit tidigare med kilsulan. Frågan är hur Mackans benställning hade blivit om han hade haft det här utgångsläget och fått en kilsula?

Som vanligt blev Mackan varm och lite öm i hovarna efter skoningen, men det är kanske inte så konstigt i och med att D fick korta in och ta lite mer för att få det ungefär som han ville ha det. När Mackan hade fått på sig alla skorna så var han lite extra öm i vänster fram och D trodde att det berodde på att en tåsöm satt lite tight, så han tog bort den. Tyvärr kvarstod värmen och ömheten, vilket i och för sig har hänt förut, men i dag när det hade gått nästan en vecka så borde ömheten ha lagt sig. D kom därför och tog av skon på vänster fram för att se om det kanske var så att det var en böld på gång och han hittade en liten böld i anslutning till ett gammalt sömhål. Förhoppningsvis var det bara den som har medfört att Mackan har varit lite varm och öm så pass många dagar. D satte en liten tuss gasbinda indränkt i sprit i hålrummet och slog på skon igen, så nu håller jag tummarna för att Mackan är bättre redan i morgon. (För den som undrar så har jag och D haft kontakt flera gånger under veckan som har gått.)

Nu längtar jag tills dess att Mackan är helt OK igen så att jag kan börja jobba honom med equiband, rida, träna och göra annat kul med honom. ❤

Efter 1:a skoningen

Nu är Mackan skodd av Johan D enligt Sörens rekommendationer och jag hoppas verkligen att Mackan tycker att det känns bra. Det tog ca två timmar från det att Johan kom tills dess att han åkte – lite lång tid, men det tog en bra stund att få till formen på kilsulorna som skulle sitta på bakhovarna. Förhoppningsvis kan han återanvända dem några gånger så att han slipper lägga lika mycket tid varje gång. 😉

Mackan har redan flyttat bak skenbenen på bakbenen och jag hoppas att han kommer att känna sig mer bekväm och hitta en ny position inom några dagar.

Framhovarna är inte justerade och Mackan står fortfarande med dem något bakom sig. Hoppas att det blir bättre över tid.

IMG_0625

Precis efter skoningen så såg han ut så här. Johan tycker att Mackan absolut kan gå sex veckor till nästa skoning och jag hoppas att han har rätt. 😉

Mest troligt har jag klantat till det ordentligt och raderat bilder från bloggen utan att egentligen förstå vad jag gjorde. Noterade inte att bilderna skulle försvinna ur mina inlägg om jag raderade dem från ”biblioteket” i WordPress, så jag lägger in bilderna i ett nytt inlägg med enbart dem.

Nu ser jag med spänning fram emot vad/om det kommer att hända något med Mackans spänningar runt korset och om han kan sätta lite mer muskler i bakkärran. 🙂

Fortsättning följer…