VBR – dressyrbitchen

Besök hos Equestrian Fysio

Under flera år har jag varit inriktad på Centrerad ridning och VBR samtidigt som jag med ljus och lykta har sökt information om smärtlindring eller annat som kan bidra till att smärtan i mina ljumskar (vid ridning) kan minska. Nu tog jag äntligen steget och bokade tid hos Lena Gunnarsson på Equestrian Fysio i Helsingborg för en koll av mig själv och för att se hur väl/illa min sadel passar mig och vad som i så fall går att göra åt det. Här kan man läsa lite mer om konceptet: https://www.equestrianfysio.se/equestrianfysio/

Besöket började med att jag fick ta på mig en streckjacka och ställa mig framför spegeln. Men redan när jag kom in hade Lena observerat vissa saker gällande min kropp och som jag själv var helt omedveten om, dels gällande mitt bäcken men också hur jag placerade min kropp när jag stod rätt upp och ned på golvet. 😀 När Lena sedan analyserade min kropp så fick jag bland annat stå på ett ben i taget, stå på tå, böja mig åt sidorna och sitta på en mjuk gummikudde och lyfta ett ben i taget. Under tiden jag gjorde det här berättade Lena vad hon såg och då blev det även synligt för mig. Intressant! 🙂

När jag stod på höger ben så sköt jag ut höften, vilket jag inte gjorde när jag stod på vänster ben, och när jag stod på tå så var höger fotled väldigt instabil, vilket inte vänster var. Hmmm… Jag är svagare i höger sida och behöver arbeta mer på liksidighet framöver. För att få lite ”hjälp” med kroppen när jag ska stå på ett ben så kan jag hålla ett finger i väggen samtidigt som jag är noggrann med att inte låta höger höft falla ut.

På bilden ser man tydligt hur fokuserad jag är på att känna vad som händer i kroppen och hur jag ska göra för att det ska bli rätt. 😉

När jag satt ner och lyfte högerbenet aningens från golvet så vek jag mig i högersidan. För att undvika det ska jag träna på att få in vänsterskuldran och öppna upp/få upp högerskuldran.

Efter en stund fick jag flytta mig från gummikudden och sätta mig på en bit wellpapp. Mina sittben gjorde avtryck i wellpappen och med hjälp av dem kunde Lena även titta på min sadel och dra vissa slutsatser. Tydligen har jag ett rundat bäcken i och med att jag inte kunde få ett vettigt avtryck av triangeln sittben och pubisben, vilket stöder min känsla av att bäckenet faller fram i sadeln. Avståndet mellan mina sittben var ungefär 12,5 cm och det stämmer väl med tidigare analys jag har gjort: https://dressyrbitchen.com/2020/06/23/sitsanalys/

När analysen av min kropp var gjord så vad det dags att ta en närmare titt på min sadel. För att sätet skulle passa mitt bäcken bättre så placerade Lena en bit sittunderlag på framvalvet och stoppade wellpapp under bakre delen av lillkåpan.

Vi diskuterade olika sätt att försöka göra sadeln bättre för mig: Seat Saver med påklistrat (under) sittunderlag, cykelbyxor, sy fast padding i ridbyxorna mm. Eftersom jag inte rider så många gånger i veckan längre så känns det inte som ett förstahandsalternativ att byta sadel (igen). Om jag hade ridit och tränat ofta och kanske tävlat, då hade ett sadelbyte definitivt varit ett alternativ men min erfarenhet är att det kostar att byta sadel – både i energi och ekonomiskt. Dessutom så funkar min nuvarande sadel bra på Mackan och jag är inte säker på att jag kan hitta en ny som ligger lika bra. 😉

Jag har under en längre tid haft mina stigläder under kåpan för att spara sadeln men Lena anser att den lösningen blir sämre för mina höftleder i och med att lädret då trycker ut kåpan och indirekt påverkar lederna. Så från och med nu ligger mina stigläder utanför kåpan. 😉 När jag satt i min sadel så tittade Lena även på hur mina fötter föll och hur mina stigbyglar är vinklade och föga förvånande passade mina fötter inte stigbyglarna optimalt. Lösningen på det här var att vända stigbyglarna så att de hängde på fel håll, dvs med säkerhetsanordningen inåt, och då passade de mina fotvinklar mycket bättre och jag fick stöd även under stortåleden. Enligt Lena spelar det ingen roll på vilken sida man har säkerhetsanordningen och att studier har visat att det till och med kan vara bättre att ha dem på insidan. 🙂 Jag blev även rekommenderad att köpa stigläder med T-spänne för att undvika att spännet på stiglädret påverkar höftlederna.

Avslutningsvis fick jag lägga mig på britsen och Lena behandlade vissa delar av min kropp som behövde lite justering. Hon visade mig även några sätt att själv kunna behandla ett par muskler som behöver lite extra omvårdnad.

Under större delen av besöket använde Lena min bobil för att kunna fotografera och filma så att jag skulle få ordentligt med dokumentation med mig hem. På så vis kan jag arbeta vidare med rätt saker, för det är ju lätt hänt att man gömmer annars… 😉

Sammantaget var besöket väl värt resan ner till Helsingborg och jag önskar att det hade funnits fler supernördiga och kompetenta fysioterapeuter på närmre håll. Vill man höra mer om Equestrian Fysio så kan man lyssna på Equipodden, avsnitt 57 och avsnitt 68 om man vill veta mer om sadelns del mot ryttaren. 🙂

Produktutveckling

Under lång tid har jag haft avklippta bitar av trädgårdsslang längst in på stigläderkrampan för att få stiglädret aningens längre bak, vilket i sin tur gynnar min sits. Med tiden har slangbitarna tryckts ihop och ändrat form och avsikten var att ta ytterligare en liten bit av vår trädgårdsslang för att bibehålla läget på stigläderna, men när jag stod där med en deformerad slangbit i min hand fick jag en idé: Vår son Axel borde kunna 3D-printa något liknande! 🙂

Axel tittade på slangbiten, mätte lite grann och tog sig också en titt på stigläderkrampan innan han gick upp på rummet och började skissa fram en modell i datorn. Efter ett tag kom han med två röda små pluppar som jag fick prova att sätta på kramporna. Passade perfekt! Kul! 😀

Eftersom jag tycker det är roligt att dela med mig av mina tankar och erfarenheter så delade jag min ”uppfinning” i en FB-grupp och gensvaret blev stort. En kvinna tyckte att jag skulle söka patent och några andra ville göra beställningar. Kul! 🙂 Det där med patent verkade vara både dyrt och tidsödande, så den idén förkastade jag där och då. Jag bad Axel printa några extra par med ”pluppar” som jag skickade iväg samtidigt som det rullade in nya beställningar. Jättekul att intresset blev så stort! 😀 Nu hoppas jag att de som har fått stigläderkrampstopp levererade också tycker att stoppen fungerar lika bra som jag tycker. 😉

VBR och rakriktning

Fick det här på messenger: ”Godmorgon! Jag har dubbelbokat tiden i morgon. Kan vi skjuta på det lite? Stökar det till det helt om vi tar kl 12.00? Börjar med lektion så kan vi ta en kaffe efter?” Oh nej, det stökar inte till det alls! Jag är bara tacksam för en lite senare tid eftersom jag verkligen inte är någon morgonmänniska, så det gör absolut ingenting! 😉

SMHI hade spått regnskurar och stormbyar från sydvästligt håll – lite motvind på ditvägen och lite lätt medvind på hemvägen. 😉 Finfint! Det jag inte var beredd på var de riktigt kraftiga regnskurarna som kom när jag körde på motorvägen och sikten var näst intill lika med noll. Vindrutetorkarna gick på turbofart utan att det gjorde skillnad – inte ens när jag saktade ner farten rejält kunde jag se något. Lite otäckt, faktiskt. Helvete! Jag har glömt att ta min värktablett! Det skulle jag ju ha gjort för en stund sedan för att den skulle hinna verka innan det var dags att sitta upp… Ja, ja, bättre sent än aldrig.

Jag började med att skritta runt samtidigt som jag berättade om mitt besök hos Saga som jag har anlitat för postural träning. Ja Yvonne, jag vet att du analyserar mig samtidigt som jag skrittar runt… och ja, jag vet att jag har svårt att rida ordentligt och prata samtidigt… kan bara göra typ en sak i taget… 😉 Jag berättade att jag hade testat att vända på mina vinklade stigbygelplattor så att den bredaste delen hamnade under tån, men att det inte kändes som ett alternativ, så nu ska jag fixa ett par platta för att se om det kan bidra till ökad stabilitet i foten/skänkeln.

Yvonne inledde med att känna på mina höftleder genom att hålla i ett ben i taget och försiktigt flytta det lite hit och lite dit, ibland uppåt och ibland neråt. Höger ben kändes helt ok när hon rörde i leden, men det var värre med vänster ben eftersom det då gjorde ont i ljumsken. Yvonne kände skillnad och även hon upplevde att det var vänster som var den svåraste sidan. Lite märkligt, för när jag gör de posturala övningarna så upplever jag att det är högersidan som är den som kärvar. Får ta det med Saga nästa gång jag träffar henne…

Dagens prövning blev att försöka hamna rakt över Mackan och inte följa med i hans rotation åt höger, och det fick jag göra genom att titta på Mackans svans med en högervridning i kroppen samtidigt som jag skulle ha ett lite ökat tryck i vänster stigbygel. Det här känns skumt… I lättridningen skulle jag försöka bibehålla vridningen i mitt bäcken och successivt komma tillbaka med överkroppen och näsan framåt. Det här känns verkligen skumt…men jag gör väl som Yvonne säger… Samtidigt som jag red runt så tog Yvonne ett par bilder som hon senare visade mig, och det märkliga är att när det kändes riktigt snett och skevt så var det RAKT. Det här ÄR skumt… När Yvonne sa att jag skulle tänka ”sluta” så trillade poletten ner och då upplevde jag att det blev lite enklare även om det fortfarande kändes lite ovant. 😉

Mitt i ridpasset kom det världens störtskur och det dånade i hela manegen. Mackan spände till och så gjorde även jag. 😉 Han var ändå duktig som höll sig på mattan men jag märkte att han började joxa frenetiskt med bettet och tungan. Ett sätt att leda ut inre spänningar? Hmmm…

Min vänsterrotation och Mackans högerrotation bör vara en bra kombo och det ska bli spännande att se hur det blir på lite sikt. Över en kopp kaffe efter träningen pratade vi lite om hur uppläggen framöver skulle kunna bli och målet är att kunna komma ”till ridning” inom en inte allt för avlägsen framtid. Det låter bra eftersom jag upplever att jag har tappat riktningen men nu kan se någon sorts väg framför mig. Tack för kaffet och pratstunden! ❤

landsväg

Sitsanalys

Fick det här på messenger:

”/…/ Vi får hoppas på bra väder då vi måste vara ute

Jag återkommer här om du måste parkera ngn annanstans.

Vi håller på att bygga ut bakom ridhuset

Hör du inget kör du runt som vanligt

Syns sedan !”

Oj, oj, oj! Hur ska det här gå? UTE? Jag som aldrig rider i paddocken nu för tiden. Samtidigt som de bygger och bankar vid ridhuset?? Katastroftankarna snurrade runt i huvudet och jag såg mig själv skena omkring i paddocken på en häst som inte gick att få stopp på. Smärtan i ljuskarna som skulle uppstå ska vi bara inte prata om… Men någonstans fångade förnuftet mig och jag fick mata mig med många bra tankar och insåg, med viss tvekan, att jag skulle fixa det här. Jag har ju trots allt kunnat rida på framridningar ute tillsammans med massa andra ekipage och dessutom är ju Mackan ingen häst som bockar och brallar. Klart jag fixar det här! 🙂

Senare på eftermiddagen kom det här: ”Vi kan vara i ridhuset och du kan köra runt medsols som vanligt

” Behöver jag nämna att jag blev lättad? 😀

När jag kom fram till Dalåbergs Gård så hade Yvonne varit gullig och vattnat i manegen så att vi skulle kunna vara där inne. ❤ Tack Yvonne! <3<3 Vi började med den avsuttna sitsanalysen och Yvonne ville se mig stå rakt, både framifrån och bakifrån, sedan fick jag ”rida lätt” några gånger och även stå på ett ben och ”rida lätt”.

Efter det fick jag sätta mig på sadelbocken, med wellpapp under rumpan, och rulla lite fram och tillbaka med mitt bäcken för att det skulle bli avtryck. Yvonne bad mig lyfta ut ett ben i taget och det blev väldigt tydligt att det är stor skillnad mellan höger och vänster. Höger ben kunde jag lyfta ut på ett relativt enkelt sätt men vänster var betydligt svårare eftersom jag inte riktigt hittade rätt muskler som skulle sköta det jobbet. Hmmm… Jag fick lyfta ut häger arm rakt ut och därefter vänster arm rakt ut. Samma här. Höger fungerade bra men inte vänster. Hmmm… Yvonne höll sina fingrar på insidan av mina skuldror för att känna rörelsen och när jag ”tappade” styrkan i rörelsen. Analysen är att min högra sida är svagare vilket kan förklaras med att jag är vänsterhänt. Övningen blir att sitta/stå hemma och lyfta armarna, en i taget, rakt ut och förhoppningsvis kan det bidra till en bättre liksidighet. Yvonne noterade också att jag satte min ena fot aningens framför den andra när jag satte mig på bocken – inget som jag ens hade kunnat känna. Vilka hökögon! 😉

När jag klev av wellpappen så såg Yvonne att mitt vänstra sittben var aningens framför det högra, vilket faktiskt kan förklara varför Mackan så gärna vill gå in i högersväng när jag rider i höger varv – hela jag (eller i alla fall vissa delar av mig) signalerar ju det till honom (och med andra signaler försöker jag få honom att gå rakt fram). Det kan inte vara lätt att vara häst i det läget. 😉

När analysen var klar sadlade jag Mackan och satt upp. Konstaterade att det kändes rätt bra i kroppen och att det inte gjorde så särskilt ont i ljumskarna. Ok, jag hade preppat mig med värktablett, men bara EN. 😉 Förhoppningsvis gör den posturala träningen sitt till. 🙂 Vi pratade pubisben, bindor, stöd, längd på stigläder mm och hade det inte varit för att det är så satans oskönt att rida med en tjock binda mellan benen så hade jag gärna testat det och fortsatt med det om det hade fungerat. Kan man ha två par trosor med en binda mellan? Hahaha! Det hade kanske varit lösningen…

Yvonne och jag pratade också om svårigheten med att rida bettlös och att hästen gärna använder händerna som ett extra ben om den inte är tillräckligt skolad och stark att gå i en egen bärig form, så jag kommer fortsätta rida med bett och använda det bettlösa i vissa fall. Förhoppningsvis kanske vi kommer dithän att vi kan rida i en ändamålsenlig form på ett sidepull någon gång i framtiden i alla fall. 😉

Dagens träff innebar mycket analys och nästa vecka blir det mer ridning, vilket jag också ser fram emot. Alltid lika roligt! ❤

För att nörda ytterligare så svängde jag förbi sonen som arbetar på Bikeyard i Kungsbacka eftersom de har en sittplatta där man kan mäta avståndet mellan sittbenen. Väldigt intressant att konstatera att mitt vänstra sittben hamnade aningens framför det högra även om jag satte mig på plattan tre gånger. Hmmm… På torsdag ska jag till Saga på Gold EQ för uppföljning av min posturala träning, och eftersom Saga även är ryttare och dessutom studerar osteopati så finns det säkert många intressanta saker att prata om.

Vem har sagt att det är töntigt att vara nörd?! 😉