Kategori: Centrerad ridning.

”Kör sakta” stod det på en skylt vid början av grusvägen som går upp till Yvonne J. Sakta… allt är relativt... 😉 Sen som jag var så hade jag bara lust att gasa på så att gruset skulle spruta åt alla håll, men jag la faktiskt band på mig och följde anvisningarna. Varför åkte jag inte tidigare? Typiskt att vara tidsoptimist! Skynda, skynda, skynda. För att spara tid så bestämde jag mig för att rida med benskydden som redan satt på och lämna bootsen kvar på frambenen. Undrar om jag hinner gå på toa innan? Nej, det gör jag nog inte… hoppas att jag inte kissar på mig.

Som vanligt började Yvonne med att fråga hur allt stod till med oss så svarade jag som en svensk svarar: ”Jo tack, allt är bara bra”. 🙂 … bortsett från att jag har svårt att sitta i sadeln på grund av mina jäkla ljumskar och att blåsan håller på att spricka så är allt bra… 😉

Jag berättade för Yvonne att jag de senaste ridpassen har försökt att se om en väldigt lätt kontakt med Mackans mun kan förändra hans gapande och jox med tungan, och då svarade hon att det lät som en bra idé. Den här träningen skulle vi använda tiden till att analysera var jag befinner mig nu beträffande centrerad ridning. Det var en bra idé!

Jag skrittade och travade under tiden som Yvonne granskade min sits och min kropp och efter en liten stund kom utlåtandet: ”Vi behöver arbeta mer med att komma tillrätta med rotationen.” Sagt och gjort – det var bara att ta itu med kroppen – igen. 😉

Uppenbarligen hade jag missuppfattat en tidigare instruktion och tänkt på tjuren Ferdinands mammas gungande rumpa även i skritten och därför gungat med i höftlederna som bara tusan, men det är i traven jag ska tänka på Ferdinands mamma! I dag trillade poletten ner (tror jag i alla fall): Jag ska använda bålstabiliteten för att hålla mitt bäcken mer still (och kanske cykla baklänges i alla fall?) – vara still men ändå följsam. I och med att Mackan är högerroterad så sjunker mitt sittben ner på högersidan och just därför ska jag försöka att inte förstärka den rotationen genom att lägga ytterligare tyngd där. Istället ska jag tänka att höger sittben ska ”hänga lite i luften” samtidigt som jag ska räta upp mitt överliv så att jag inte viker mig i vänstersidan. Utöver sittbenen så ska jag även tänka på att dra tillbaka höger skuldra något för att inte följa med i rotationen.Puh! För övrigt ska jag använda skuldrorna på samma sätt som jag fick lära mig när Yvonne var på Ligården och hade träningar. Mitt i alla instruktioner så kom jag på mig själv att vara så koncentrerad på allt jag skulle hålla reda på att jag nästan glömde av att andas. Hahaha! Andas! Det som är så viktigt! 😉 Men Yvonne sa att det kan jag göra en annan gång… 😀

Yvonne sa även att jag kan gärna hänga en halsring på Mackan och hålla i den för att verkligen se till att vänsterhanden inte arbetar bakåt eller hittar på något annat märkligt. 😉

Vi pratade även lite om att jag upplever att jag inte känner vissa saker som t ex Mackans bakben ibland, men Yvonne tror att jag visst känner eftersom jag kan korrigera utan att hon har sagt något. Det är ju positivt! När jag tänker efter så tror jag nog att jag kan känna och analysera mycket, men det är i vissa situationer som jag kanske inte kan känna exakt vad som händer i/med Mackans kropp. 🙂

Summering:

• Mer still med sätet (utan att bli låst).
• ”Häng” höger sittben i luften. (Kan öva genom att sitta med höger sittben utanför en stolskant.)
• Dra tillbaka höger skuldra.
• Fixa en halsring att hålla i då och då.

Behöver jag nämna att lättnaden var stor när jag kröp in i buskarna bakom transporten och lättade på trycket? 😉

Som grädde på moset den här dagen så åkte jag iväg för att titta på när min andra tränare, Yvonne F A, tränade för Per Waaler. Så himla intressant! Jag har läst om Per och hans tankar om hästar och planeten Zog och jag var även på en föreläsning på Chalmers för ca 1,5 år sedan för att bl a lyssna på Per, så mitt intresse för Pers inställning till hästar och ridning har funnits en tid. Det bästa är att Yvonne tränar för Per och att hon kan implementera en del av hans tankar även till mina träningar! ❤ 🙂

En riktig toppendag helt i hästens tecken! ❤

Den här skylten hade vi på gården. Vet inte riktigt vilka maken syftade på när han tänkte på ”kärringar”… 😉

Sedan förra träningen har jag fokuserat extra mycket på att vända Mackan med hjälp av ytterlåret och ibland har det fungerat bra och ibland verkar han alldeles ha glömt av vad jag menar. Vid varje ridpass måste jag påminna honom och ibland behöver jag dutta till med spöet på bogen för att han ska bli påmind. Efter det så kan jag i regel lägga spöet åt sidan och bara använda låret. 🙂

På dagens träning var det fokus på mina skuldror och hur mycket jag kan påverka genom att använda dem rätt. Spännande! Jag fick utgå från ett neutralläge och därifrån dra bak dem, och den lilla rörelsen gjorde att det blev typ en förhållning. 😉 Det viktiga i det läget var att hålla kvar i tygeln med buren hand och bibehålla vinkeln i armbågen. Tillbaka till neutralläget. Nästa rörelse med skuldrorna var att flytta fram dem och på så vis skapa en eftergift och beroende på hur mycket jag följer med med handen så får jag olika mycket eftergift. Jag som alltid tidigare bara har sträckt fram armen!? Om jag dessutom flyttar fram skuldrorna så blir det ju lite extra framåt, vilket kan vara bra i vissa tävlingsmoment.

När jag red på volten så skulle jag dra bak min inre skuldra och genom att jag gjorde det så skapade jag också en ställning. Fräckt! Genom att använda skuldrorna på det här viset så är jag övertygad om att jag faktiskt kan bli ännu mer stilla med mina händer, och det är bra. Förutom skuldrorna så fick jag arbeta vidare med att använda ytter lår i växelvis kombination med inner skänkel. Vända för ytter, dutta med inner, vända för ytter, dutta med inner, flytta bak skänkeln aningens och påverka innerbakben… Yvonne berättade för mig att jag behöver arbeta med att ”trycka ut” inner bakben i och med att Mackan verkar vilja göra samma sak med bakbenen som med frambenen, eller som hon uttryckte det: ”han verkar vara en hel häst som har svårt att göra olika saker med framben och bakben.” Detta i sin tur kan förklara varför han oftast gör skänkelvikningarna så bra. 😉 När jag frågade vad jag kan göra för att påverka det här så fick jag svaret att t ex bommar och uteritt i skog och mark kan vara bra. Hmmm, vart ska jag åka då för att gå över stock och sten?

Summa summarum så kan jag konstatera att det är jäkligt svårt att ha koll på allt samtidigt! Skuldror, händer, ytterskänkel, innerskänkel, blicken, händer igen, skuldror… hjäääälp! 

Efter träningen var vi några stycken som satt och pratade med Yvonne en stund och jag fick möjligheten att prata om skolorna med CR-glasögonen på, och jag hoppas och tror att poletten trillade ner. Jag fick också rekommendationen om att vara supernoga i ingången till rörelsen, för om den inte är bra så blir det svårt att ”fixa till” det senare. Hellre rida en bra ingång och bara rida några steg i t ex öppna för att därefter rakrikta och lägga en ny liten volt för att göra en ny ingång till rörelsen och så vidare. (Skillnaden mot ”traditionella” instruktioner är att jag ska lägga till/använda ytter lår när det behövs.)

Om en vecka är det träning för Yvonne FA och då är det upp till bevis beträffande bogen in! 😉

Mer av detta får det bli fortsättningsvis:

Ett steg fram och två steg tillbaka. Precis så kan det kännas ibland och jag tror att alla som håller på med ridsport har upplevt den känslan. För ett tag sedan lyckades jag få alla bitar på plats när jag red LA:3 på programridning, men det var då det. 😉 Nu har jag upplevt hur det känns att ha ett riktigt flyt på banan och fördelen är att jag nu vet att förmågan finns där – vi ska bara lyckas göra om det vid fler tillfällen. 😉

På den senaste tiden så har jag av någon anledning inte kunnat hålla voltspåret i vänster galopp ibland, och hela ekipaget har då drivit iväg åt rakt motsatt håll och jag var tvungen att stämma av mina hjälper med Yvonne1 i och med att det var längesedan jag hade samma problem. Så istället för att fortsätta ”klättra på stegen” så blev det back to basic: att träna vändande hjälper på volten. Yvonne förklarade för mig hur jag skulle tänka ding, ping, ping, ping, kling, katchung… och poletten i hjärnan åkte runt som en kula i ett flipperspel när jag skulle koppla ihop mina två instruktörers instruktioner. Till slut landade poletten i det som jag tidigare har tränat på i centrerad ridning: vända med ytterlåret, dutta med inner skänkel, vända med ytterlåret, dutta med inner skänkel – en hjälp i taget. Till en början fick jag vända i skritten, för som Yvonne sa ”om det inte fungerar i skritten så kan du inte förvänta dig att det ska fungera i galoppen”. Sant.

Jag vet inte varför jag har tappat bort/glömt av att göra vändningarna när jag värmer upp i skritt för att så småningom göra dem även i trav och galopp, men ett är säkert och det är att Mackan och jag egentligen vet hur vi ska göra – vi har bara tillfälligt glömt av det. 😉

I skritten fick jag rida på en kvadrat och göra 90°-vändningar i båda varven och jag måste bli mycket snabbare i mina reaktioner när Mackan inte gör det jag ber om. Låret – reaktion? – spö på bogen (om reaktion uteblir). Reaktionen ska komma direkt! När skritten fungerade så övergick jag så småningom till trav och galopp. I galoppen fick jag instruktionen att sitta ”rakt över hästen” och jäklar vilken skillnad det blev på galoppen! Lösningen på mitt problem för dagen var att sitta rakt över hästen, vända för ytter lår och dutta med inner skänkel långt fram (för att tala om för Mackan att han ska använda buken). Inledningsvis kan jag ha Mackan rakställd i och med att det blir lättare att vända då, men målet är att ha honom ställd med ”linjehjulet på spåret”. Tänk så mycket lättare det blir när man gör rätt! 😉

Om några veckor är det dags för CR igen och då jäklar ska jag kunna vända/rida på volt hur lätt som helst! 😀

Äntligen var det dags för träning i centrerad ridning igen! Och den här gången kom Yvonne1 till Ligården, vilket innebar att jag inte behövde lägga flera timmar bara på att transportera mig och Mackan. Lyx! Det som inte är så lyxigt är mina höftleder och det har inte blivit riktigt så mycket träning som hade varit optimalt, men det är väl bara att ta tag i träningen igen…

Den senaste tiden har det blivit väldigt mycket skritt i och med att Mackan har varit lite tjock i vänster bak, men i går red jag på lite mer som vanligt för att se vad som hände. Det hände typ ingenting. Visst, i dag var han aningens lite tjockare när jag hämtade honom i hagen på förmiddagen, men det misstänker jag beror på att han inte hade rört sig så mycket innan. För säkerhets skull så gjorde vi en lite lugnare träning i dag och det är som Yvonne sa: ”man kan göra mycket i skritt”. 🙂

Istället för att driva så mycket i skritten så fick jag tänka att jag skulle cykla baklänges – fast med mycket mindre rörelser. Eh… vänta nu… har vi verkligen pratat om det här tidigare… bzzz… bzzz… Ja, kanske när du säger det att jag har en vaaaag aning om det… Måste nog läsa mina gamla inlägg… bzz… bzzz… Yvonne tog tag i mitt ena ben och visade mig hur jag skulle tänka att ben och höft skulle röra sig i skritten under tiden som jag verkligen försökte fokusera på att känna in rörelsen. När det väl var dags att skritta iväg på egen hand så var det mycket lättare att känna tanken av att cykla baklänges.

När jag hade cyklat baklänges en stund så skulle jag känna efter hur rak jag (inte) var, för Yvonne frågade mig om jag kände att jag vek mig i vänster sida. Va? Jag? Nej, jag sitter väl rakt över hästen…? Eller? Tydligen är jag inte så rak som jag trodde, så det blev till att känna efter och arbeta även med det. Förklaringen var att Mackan är högerroterad, vilket innebär att han är aningens lägre på höger sida och då placerar både sadel och mig lite lägre på höger sida och som kompensation för att höger sittben hamnar lite lägre så viker jag mig lite i vänstersidan för att vara rak. (Tänk dig att du sitter på en stol och lyfter upp ena sittbenet lite och bibehåller axlar och ryggrad raka – vad händer? Jo, du viker dig mest troligt lite i midjan. Typ så gör jag i alla fall. 😉 ) Det var supersvårt att känna bara genom att skritta rakt fram, men när jag fick Yvonnes vantar under höger sittben så kände jag en väldig skillnad. Wow! Enligt Yvonne så blev det mycket bättre och läxan blir nu att hitta detta på egen hand och tipset är att klippa ut ett par små fyrkanter ur t ex ett sittunderlag och lägga under sittbenet. 🙂 Eventuellt kan jag till och med stoppa in dem i brallorna så att de ligger still… Hahaha! Meningen är inte att jag alltid ska ha sittunderlag i byxorna utan bara en stund så att jag kan känna skillnaden och hitta rätt även utan dem. När jag tänker efter så är det ju inte så konstigt att Mackan i vissa situationer har ”ramlat” åt höger om det nu är så att jag har suttit/sitter med mer vikt på höger sittben…

I traven fick jag rida lite annorlunda än vad jag hade gjort på tidigare träningar i och med att de korrigeringar jag tidigare har fått göra har bytt sida – alltid positivt att det händer något i alla fall. Det som tidigare var i vänster varv fick jag nu arbeta med i höger varv: passa ytterbogen med ytterlåret och putta på inner bakben lite. Jag fick också rida med lite högre högerhand i och med att Mackan gärna lägger huvudet på sned när han joxar med tungan. Ytter lår, inner skänkel, ytter lår, inner skänkel, lyft handen, höger skuldra mot ryggraden, ytter lår, höger hand, inner skänkel… Puh! Som vanligt blev det riktigt bra när jag väl gjorde rätt. 😉

Som vanligt gick tiden väldigt fort när man har roligt och nu är det upp till mig att känna efter och träna på allt på egen hand.

Klippet är från en tidigare träning när jag fick tänka ytter lår, inner skänkel, fast i andra varvet. Förhoppningsvis kan jag få med mig någon som filmar nästa gång jag tränar. 😉

Fjärilar i magen. Ingen skön känsla alls – speciellt inte om de infinner sig på förmiddagen när det jag eventuellt behöver oroa mig för inträffar på eftermiddagen. Oroa sig för vadå? Jo, att ”nya” dragbilen inte fungerade som den skulle och att det skulle att hända något när jag var ute och körde min häst. Hemska tanke! Värsta scenariot var att dragkroken skulle släppa och att både transport och häst skulle försvinna ut i terrängen på egen hand. Jeep Cherokee byttes mot BMW X3 i lördags och jag har inte hunnit vänja mig vid min nya bil ännu, men det är ju så det är när man byter bil. Det tar ett tag. Bara det där med att backa med transporten… Med Jeepen kunde jag backa utan några som helst problem och jag kände mig alltid trygg i det, men nu har jag en bil med ett lite annorlunda rattutslag m.m. och jag fick göra om backningen flera gånger innan ekipaget stod där jag ville för att kunna lasta. Puh!

Med fjärilarna kvar i magen styrde jag kosan mot Yvonne och Dalåbergs gård för att träna CR. Bilen rullar fint med transporten bakom… Känns rätt bra. Undrar hur bilen fixar uppförsbacken på motorvägspåfarten? Fjärilarna fladdrade vidare i magen. Blinkade höger och körde upp på påfarten, tryckte lite mer på gasen och konstaterade att det inte var några som helst problem för bilen att komma upp i hastighet med en tung transport bakom. Så skönt! Till och med motorns temperaturmätare ser normal ut. Sakta men säkert flög fjärilarna iväg och när jag hade konstaterat att dragkroken faktiskt höll så kunde jag lättad köra vidare och vi kom fram precis som planerat. 🙂

Hos Yvonne fick jag börja med skritta lite samtidigt som vi pratade om vad som hade hänt sedan sist och jag förklarade för henne hur jag upplevde min nya erfarenhet av att rida skänkelvikningar utan att flytta Mackan undan för sporren och vad som var svårt med det. Yvonne konstaterade samtidigt att jag var mer följsam i mitt bäcken och det är jag såååå nöjd med, för som jag har jobbat med det… 😉 Efter en liten stund fick jag jogga igång Mackan och istället för att sätta mig tungt på rumpan i sadeln så skulle jag ”klappa katten”, det vill säga smyga ner rumpan i sadeln och visuellt tänka att lätt stryka rumpan mot sadeln. Målet är ju att få upp ryggen och då kanske det inte är så käckt att trycka ner den med en tung rumpa… 😉 Jag skulle också vara med Mackan i rörelsen framåt genom att aningens luta överlivet framåt och om jag skulle samla honom så skulle jag räta upp mig. Yvonne visade mig också hur jag skulle använda mina vrister och knän som stötdämpare, vilket jag också tar med mig hem i läxa. Av någon anledning låser jag mina knän och tappar svikten, men det skall det bli ändring på. 😉

I galoppen fick jag tänka att jag skulle ”måla strecket” med Mackans mule på den tänkta vägen – precis som man målar strecken på en fotbollsplan med en mojäng på hjul. Kul bildlig jämförelse som i min värld passar mig bättre än att bara få det förklarat med ord. 🙂 För att måla vägen i västervarvet så skulle jag ställa Mackan inåt och hålla innertygeln stilla i en position och låta Mackan söka sig till bettet med kvarvarande stöd på yttertygeln. (Vänster hand har sedan många år varit min akilleshäl och jag vet inte om det beror på att jag är vänsterhänt eller om det lever kvar från tiden då Mackan satt helt fast i vänster sida, men oavsett vad det beror på så får jag jobba vidare för att komma tillrätta med den.) I vänstervarvet fick jag fortsätta tänka ”vända med ytter och putta rumpan” vilket innebär att jag skall använda ytterlåret för att vända och innerskänkeln för att få ut Mackans rumpa.

Hemma har jag tränat på att samla Mackan lite genom att arbeta med andningen och sätesbromsen, vilket innebär att jag förutom andningen har spänt rumpan. Nu fick jag samla galoppen genom att arbeta med andningen, understödja med skänkeln samtidigt som jag skulle ”smeta ut” skinkorna i sadeln. Inga problem att göra det med mina skinkor… Alltså mjuk och följsam i samlingen – hem och träna på det också. 😉

Summa summarum tycker Yvonne att jag är helt på rätt väg. Underbart att höra för en som arbetar hårt med läxan! 🙂 Dock upplever jag när jag tränar CR att jag blir så fokuserad på min egen kropp och vad jag skall göra så att jag lite ”glömmer av” att rida: halvlånga tyglar, lite lufsigt tempo mm. Målsättningen för min del är att jag skall kunna automatisera allt det här så att jag kan använda kroppen och rida samtidigt. 😉

När jag skulle åka hem så hade det hunnit bli mörkt, men som tur var hade regnet upphört. Fjärilarna i magen kom aldrig tillbaka och det var skönt att de höll sig borta. Det var mycket trafik på motorvägen men resan hem gick trots trafiken bra – inte en enda långtradare kom för nära. 🙂 När jag kom hem och öppnade frontdörren in till Mackan så tyckte jag att det kändes lite annorlunda än vad det brukar. Då såg jag! Den översta luckan bak var inte stängd! Oj! Glömde jag stänga den? Mackan såg ut precis som vanligt men av spånet och halmen att döma så hade det varit halv storm i transporten… Halv storm i transporten, mörker, långtradare, bilar och tunnlar med ljus i och ändå stod Mackan som ett ljus hela vägen hem. Underbara häst! ❤

Fy fasen vad det här är kul! För 14 dagar sedan så var jag och tränade centrerad ridning för Yvonne på Dalåbergs gård och sedan dess har jag tränat vidare på egen hand. Till min hjälp har jag haft alla de filmer som vännen Lotta skickade över till mig efter träningen. Om jag trycker in hörlurarna riktigt långt in i öronen och höjer volymen rejält så kan jag höra vilka instruktioner jag får av Yvonne på filmen. 😉 Superbra! På de här 14 dagarna har jag nog sett filmerna vid 4 olika tillfällen, och vid varje tillfälle blir det alltid något nytt som jag tar med mig i ridningen. Tror att jag alltid skall ha med mig någon underbar person som kan filma! ❤

I dag var det dags för träning med Sofia igen och jag försökte tänka CR även i det här sammanhanget – inte helt lätt men jag tror att jag fick med vissa delar trots att jag hade fullt upp med att rida och lyssna på Sofia. 😉 Det tar ju säkert ett tag innan allt är befäst och jag kan rida med CR-tänk  utan att behöva tänka på vad jag gör och hur jag hanterar min kropp. 🙂 Jag började dagens träning med att berätta för Sofia att jag kommer till ridning snabbare nu än tidigare och att Mackan ”faller i form” utan att jag egentligen behöver göra så mycket, men att jag önskar lite mer tryck i honom. Många gånger upplever jag att han går lite med handbromsen i, även om jag scannat igenom min kropp och konstaterat att det inte finns några spänningar som har bromsat honom. Sofia berättade då för mig att jag kan göra följande:

• Hålla ut mitt spö så att Mackan kan se det. Om det är svårt att hålla i tygeln samtidigt så kan jag ta enhandsfattning istället samt
• lyfta ut mina skänklar från Mackans sidor och
• lägga till både spö och skänklar samtidigt för att få en reaktion.

Det är viktigt att jag får den reaktion jag vill ha och att jag i det ögonblicket verkligen berömmer min häst när han svarar med att gå framåt ordentligt.

Efter att ha gjort detta några gånger så räckte det med att jag höll ut mitt spö och lättade på skänklarna för att han skulle gå framåt. Så fräckt! Jag fick avsluta dagens träning med att rida diagonaler med förlängda steg, vilket blev bra mycket lättare när Mackan hade lite mer motor. Nu vill det bara till att jag är konsekvent och gör det här till en rolig lek så att Mackan blir riktigt alert. 😉

Häromdagen konstaterade jag att centrerad ridning förmodligen är det bästa som har hänt mig ridmässigt. Visst, jag har haft många bra träningar tidigare och jag har upplevt att jag har haft koll på läget, men nu känns det som om pusselbitarna håller på att falla på plats på riktigt. Jag håller som bäst på att renodla min ridning för att inte ge 42 olika signaler till min häst samtidigt och jag är övertygad om att Mackan uppskattar det. I alla fall verkar det så. 😉

Längtar redan tills nästa träning – oavsett om det är CR med Yvonne eller ”vanlig” träning med Sofia. På något positivt vis är de kompatibla. 😉