Kategori: Programridning

”Catharina, var så god och rid när du känner dig redo.” Britt har redan ställt sig upp och eftersom jag har haft lyxen att ha 20 minuter på egen hand i manegen så känner jag mig väl förberedd (bortsett från att jag inte har ridit programmet på eeeevigheter). 😀

Galopp, galopp, galopp. Den här inridningen känns rätt ok, faktiskt. Galopp, galopp, galopp. Titta på C, rida hela vägen fram, rida hela vägen fram… NU gör vi halt! Halt, Mackan, halt! Woop, woop.. Oj, det blev nog lite väl många travsteg här… Halt och hälsning. Trav, trav, trav, tillsittning, trav, trav, trav, tillsittning. In på diagonalen och iiivääääg! Japp, det här går ju som smort! Nu ska vi bara hålla tempot hela vägen fram till F… Väääänster Mackan! Vi måste hålla mer till vänster! Mackan genar i hörnet efter diagonalen och jag har fullt sjå att försöka få ut honom till spåret – utan att använda vänsterhanden. 😉 Inner skänkel, använd inner skänkel! Lagom till nästa hörnpassering är vi på banan igen. 😉 Jag rider in på diagonalen och känner att det blir ett bra flyt och en bra tvärning i skänkelvikningen. Najs! Jag rider vidare i programmet och försöker vara så avslappnad jag bara kan vara, 10-metersvolten känns helt ok och i samband med nästa hörnpassering förbereder jag mig för nästa mellantrav. Tillsittning, tillsittning, tillsittning. Hallå Mackan, vänta på mig! Och iväääääg! Mackan är laddad och det är inga som helst problem att få en ok mellantrav. Den här gången behåller han takten och länger stegen bättre än i förra mellantraven. Snart framme vid A och förbereder mentalt en halt genom att verkligen tänka på att inte ta halten i handen utan i kroppen. Lätta i tygeln, använd sätesbromsen, lätta. Yes, det gick ju rätt bra! Sist ville Britt ha mer energi i ryggningen, så det vill väl till att fixa det då. Rygga, rygga, rygga. 1, 2, 3, 4 steg. Hur många ska det vara?? Det får räcka med fyra… Framåt Mackan, FRAMÅT! Mackan verkar vilja stå kvar på samma ställe efter ryggningen, men med lite extra peptalk så tuffar han käckt på igen. Underbara häst! ❤ Halvcirkel i trav med gradvis längning av tygeln. Undrar om det här räcker? Lite fjösigt kanske… Skänkelvikning igen. Bra flyt och bra känsla. Rakt fram och volt till höger och rakt fram på medellinjen igen. Höger? Vänster? Eller är det höger? Blixtsnabbt bestämmer jag mig för att rida höger och då trillar poletten ner. Nu är det dags för övergång till skritt. Puh! In på diagonalen i mellanskritt. Hej och hå… gunga på… Snart framme vid E och då ska jag ta tyglarna igen… Vänder vid E och skrittar vidare mot spåret på andra sidan för att där förbereda en galoppfattning som inte blir på dubbla spår. Ett, två, tre, NU! Galopp, Mackan, galopp! Lyckas överraska Mackan lagom mycket så att han inte hinner trycka in rumpan så mycket och fattningen känns ganska bra. Vänder halvt igenom i samlad galopp, använder sätesbromsen och ”smetar ut skinkorna” i sadeln för att Mackan inte skall fräsa iväg i världens turbogalopp. Dags för halvcirkel i förvänd galopp. Hjälp honom, hjälp honom, hjälp honom… Yes, det här gick ju också bra! 🙂 Trav och ny fattning vid A. Hjärnsläpp. Är det vid F eller P jag ska öka?? Ökar vid F och inser att det är rätt i och med att jag ska utrymme att hinna bromsa upp ekipaget före nästa hörna. 😉 Trycker på lite extra på långsidan och börjar inverka med sätet så att jag kan gå över i arbetsgalopp vid R. Yes! Det gick ju som smort! Vänder halvt igenom och rider en halvcirkel till i förvänd galopp. Undrar om ställningen i räcker så här? Fortsätter i förvänd galopp en liten bit till på spåret innan det är dags att göra en övergång till trav och därefter en ny fattning vid C. Galopp, galopp, galopp. Försöker göra en bra hörnpassering utan att rida rakt in i gödselkärran som står i hörnet. Wiiii… In på diagonalen och trycker på. Känner att jag får en bra galopp och hinner knappt tänka förrän jag är framme vid V där jag ska göra en övergång till trav. Mackan är lydig och vi får en övergång till trav och kan tuffa vidare genom hörnet och upp på medellinjen. Rakt fram, titta på C, tänk hela vägen fram… halt, Mackan, halt. Puh! Halt och hälsning. ”Tack så mycket för den fina uppvisningen. Jag kommer om en liten stund” hör jag Britt säga i samma stund som jag ger Mackan långa tyglar och en chans att pusta ut innan det är dags att gå igenom protokollet med Britt och rida om vissa moment.

”Det här var det bästa jag har sett dig rida någon gång!” nästan ropar Britt när hon kommer in på ridbanan. ”Det ser så lätt och självklart ut – precis som när Charlotte Dujardin rider på Valegro!”  ”Föredömlig ridning!” What? Hörde jag rätt?? Visst, jag fattar att jag inte är lika bra som Charlotte, men ändå… 😉 Jag blir oerhört glad över att Britt ser det jag faktiskt har kämpat för det senaste året – att kunna rida på ett lätt sätt genom att använda min kropp mer än vad jag använder mina händer. Superkul! Jag förklarar för Britt att jag inte har tävlat något alls under 2017 och bara fokuserat på att hitta rätt i min ridning, och när hon då svarar att det märks så blir jag jätteglad. 😀 Centrerad ridning i kombination med mina andra tränare har gjort susen och det är sååååå roligt! 😀

 

Britt förklarar för mig att domarna ska fokusera på bland annat precision i år och att om jag missar att göra en övergång vid exakt rätt ställe så kan det straffa sig med 1-2 poäng, vilket det gjorde även idag. Mellangaloppen på diagonalen var egentligen 8-mässig, men i och med att övergången till trav kom före V så drogs det 2 poäng. Surt sa räven… Ja, ja, det är bara att börja träna på precision – också. 😉 Britt avslutade med att ge mig världens komplimang, men den tänker jag inte dela med mig av här. 😉

Målsättningen för dagen var att rida programmet på samma sätt som jag rider till vardags och när jag tränar – alltså med kroppen och inte med handen. Och banne mig, jag tror faktiskt att jag lyckades med det! 😀

 

I går var det träning i centrerad ridning och i dag var det programridning för Britt Hammar. Egentligen hade jag hoppats att någon skulle kunna ta min tid i dag eftersom jag inte är gjord av pengar och vill ha några kronor kvar i plånboken fram tills dess att lönen kommer in på kontot, men det blev tyvärr inte så. Så istället för att träna vidare på gårdagens CR så fick jag ställa om siktet till LA3.

I dag hade jag en plan. Som vanligt. Som så många andra gånger höll inte planen. I dag var planen att skritta fram ordentligt i paddocken innan jag skulle gå in i manegen, men precis när jag skulle sitta upp så fick jag span på en traktor med massa hösilagebalar på släp som svängde in på Livägen. OK, tänkte jag, jag väntar väl tills den har kört förbi. Den körde aldrig förbi – den svängde ner till manegen för att lasta av alla balar! Skit också! Mackan for omkring som en jäkla arabhingst i paddocken och i det ögonblicket bestämde jag mig för att INTE sitta upp ute, utan istället vänta tills jag hade kommit in. Mindre bra tajming att lasta av balar mitt under en programridningsträning tyckte jag… MEN bondens leverans av balar just i kväll var inget som var bestämt på förhand, utan han levererar tydligen lite när han vill. Ett tag verkade det som om han skulle vänta med att lasta av dem, men under tiden jag red fram så fick jag reda på att han skulle lasta av dem ändå. OK, bara att göra det bästa av situationen. 1, 2, 3, 4… 1, 2, 3, 4… 1, 2, 3, 4… Precis som tidigare hade jag god hjälp av att kunna fokusera genom att räkna i takt och försöka ha min häst i samma bubbla som jag själv befann mig i. Det fungerar så jäkla bra! Då och då hände det att jag skiftade fokus ut till traktorn men lika snabbt kunde jag kontrollera mig själv och hålla fokus på mitt uppdrag: att lotsa runt Mackan utan att han skulle bli spänd och reagera på traktorn. Rätt skönt att kunna plocka in mina kunskaper om vad den mentala delen kan göra för skillnad. 😀

Efter en relativt kort framridning (utan att ha hunnit rida de programdelar jag ville förbereda Mackan på) så fick jag startsignal. Fokus, fokus, fokus! Jag fick jobba en del med min högerskänkel för att hålla Mackan på en rak linje eftersom traktorn höll på som bäst att lasta av balar utanför, men efter inridningen flöt det på riktigt bra. I dag var min häst en fin blandning mellan att vara spänd men ändå avslappnad och fokuserad – en riktig Ferrari! Det var underbart att sitta på (och kontrollera) all den energi som han bjöd på i dag! Mitt i allt så skulle jag ju ha tänkt på hur jag andades, men det glömde jag nog bort i samma sekund som jag fick startsignal. 😉 Det jag kom ihåg från gårdagens träning var i alla fall att försöka vara avslappnad, och det lyckades jag riktigt bra med. 🙂 Blev glatt överraskad över hur bra första mellantraven kändes och att jag faktiskt kunde sitta utan att skumpa ur sadeln. 🙂 Slappna av, slappna av, slappna av... Skänkelvikningarna kändes RIKTIGT bra och Mackan tvärade fint och bjöd i ett jämnt tempo. Så kul! I halvcirkeln fegade jag lite och släppte inte ut tyglarna riktigt lika mycket som jag brukar eftersom traktorn fortfarande höll på med balarna. Fegis! I galoppen kom jag ihåg att tänka på badbollen som Yvonne pratade om i går och genast satt jag bättre i sadeln. Efter första förvända galoppen kom jag att tänka på tjuren Ferdinands mamma! Känn bakbenen, känn bakbenen, känn bakbenen… Vaggande gång, vaggande gång, vaggande gång… Gunga med, gunga med, gunga med… Slappna av, slappna av, slappna av… Se kossan, se kossan, se kossan… 😉

Hela uppvisningen kändes riktigt bra (med vissa små undantag) och efteråt fick jag flera spontana kommentarer om vilken enorm förändring som har skett. Britt sa att Mackan var mycket lättare i framdelen och att det verkligen märks att vi har tränat eftersom vi genomgående hade bättre kvalitet än vanligtvis. Hon tyckte också att jag var avslappnad i min ridning och att jag red med fokus och precision. Kul att höra! Ulla var också ”förvånad”, eller vad man nu kan kalla det, över hur bra Mackan gick i dag. Också kul! En annan besökande som inte har sett Mackan på länge sa att det var en ENORM skillnad mot tidigare. Också riktigt kul att höra! I dag var min häst min alldeles egna Ferrari och jag är så glad över att ha honom i mitt liv. ❤ Det är också otroligt roligt att samarbetet med Eppie i vinter har gett så bra resultat! Att jag faktiskt kunde plocka in lite avslappning från träningen i CR i går var ju också en bonus! Tack Yvonne! 🙂