Foder & Hälsa – dressyrbitchen

Svensk Hästrehab

Återigen var det dags för ett besök hos Viveca på Svensk Hästrehab. Inte för att Mackan har haft mer problem än vanligt utan för att det helt enkelt var dags för en genomgång. Bokade ett Guldpass så att Viveca skulle ha gott om tid på sig i och med att det var ett tag sedan vi var där.

Mackan fick stå med PEMF en lång stund under tiden som Viveca fortsatte behandla med bland annat djupvågsmassage. Under tiden som Mackan njöt pratade jag och Viveca om allsköns olika saker och tiden gick som vanligt väldigt fort. Alltid lika trevligt! 🙂

Viveca avlutade med att uppmana mig till mer galopp, antingen lösgalopp eller uppsutten galopp, eftersom hon upplevde att Mackan var lite stel/spänd i bakre delen av bröstkorgen och att han behöver flexa den lite mer. Uppfattade det som att det är andningen som bidrar till det…

Nu ska jag ändra lite i mitt träningsupplägg och inte vara så mesig i olika avseenden: intensitet, mitt mindset mm. Planerar att presentera en bättre musklad och mer ”atletisk” häst vid nästa besök. 😉

PPID

I januari var jag hos veterinären med Mackan eftersom han inte åt så bra och då togs det även blodprover för att checka av hans allmänstatus. Blodprovet visade då att han hade förhöjda värden av ACTH i blodet, vilket indikerade att han eventuellt kunde ha PPID. Veterinären rådde mig att ta ett nytt prov till hösten och nu i slutet av september var det äntligen dags för ett nytt blodprov.

Jag har av vänner och bekanta fått reda på att omständigheterna runt provtagningen kan spela roll gällande vilka värden av ACTH som finns i blodet. Smärta och stress påverkar värdena och kan ge ett felaktigt provresultat (för höga värden). I och med att Mackan säkerligen var smärtpåverkad av både tandfraktur och foderinpackning när vi var på kliniken i januari så valde jag att ta ut en veterinär till stallet för provtagning den här gången. Allt för att få så korrekta värden som möjligt. 🙂

Glädjande nog visade proverna att Mackan ligger en bit under gränsvärdet och jag behöver inte längre tro att han har PPID. Så skönt! 🙂 Under åtta månader har jag gått och tänkt/trott att han har PPID och samtidigt hoppats att han inte har det och nu kan jag släppa den tanken. Dock har jag många andra tankar kring min hästs välbefinnande men det får bli i nya inlägg. 😉

Bollen rullar vidare

I dag ringde veterinären om de blodprover som togs i förra veckan och på det stora hela så såg det riktigt bra ut, förutom på ett prov: det som mäter ACTH i blodet för att se om det föreligger PPID. Just nu ligger Mackan strax under gränsvärdet för vad som anses som PPID, men det är ändå mycket högre än vad de flesta ”friska” hästar har. Min tanke är att han mest troligt har PPID i och med att han ligger så högt nu, men veterinären tyckte inte att vi skulle göra något åt det nu utan istället ta ett nytt prov till hösten eftersom det oftast är då som värdena sticker iväg och är mest rättvisande.

Nästa steg nu är att sätta in magsårsmedicin för att se om Mackans aptit blir bättre och jag har stämt av med försäkringsbolaget (If) så att medicinen täcks av försäkringen även om ingen gastroskopi är gjord. Deras svar var att de ersätter mediciner för max 6000 kr per försäkringsår när självrisken är avdragen även utan gastroskopi. 🙂

Fortsättning följer…

Nu är bollen i rullning…

Under hösten har Mackan ätit väldigt dåligt med grovfoder och han har liksom inte haft någon större lust att äta. I tidigare inlägg har jag beskrivit hur han från en dag till en annan har ratat olika grovfoder och jag har då fått söka med ljus och lykta efter ett som han har velat äta. I dag var det dags att besöka veterinären på Kungsbacka Hästklinik för att förhoppningsvis få några svar. Är det tänderna som spökar? Har han magsår? PPID? Eller är det något annat? När jag ändå skulle dit så bokade jag in vaccination och borttagning av eventuell snoppsten (konkrement).

Eftersom veterinären inte har träffat Mackan tidigare så började vi med att prata om allt från mun/tänder till hans brist på muskler. Hon sa att hon hade läst journalen och att det fanns den hel del att läsa där, vilket kanske inte är så konstigt i och med att jag har haft honom i snart 14 år. 🙂 Mestadels har det varit tandvård för Mackans del på Kungsbacka hästklinik, men det var även där vi konstaterade hans allvarliga fraktur för snart två år sedan.

Veterinären började med att ta några blodprover (bl a för PPID) och därefter undersökte hon Mackans tänder. Hon tyckte att det såg ok ut på det stora hela och att hakarna inte var så stora (än). Bra. Däremot så började Mackan blöda i tandköttet långt in i munnen när hon var där och pillade, vilket tydde på en inflammation, och hon såg också att han hade en tandskada med en foderinpackning på samma ställe. 😦 Hon berättade att hästar med foderinpackning ibland föredrar ett mjukare/fuktigare grovfoder, vilket stämmer överens med Mackans val av grovfoder.

När Mackan ändå var sederad så passade hon på att kolla om det fanns någon snoppsten, och det gjorde det, men den här gången var det bara en liiiiten. 🙂 Förra gången var den så stor så att den knappt gick att få bort…

Nu är det bara att avvakta blodproverna och se vad de visar och om de inte visar på något anmärkningsvärt så är nästa steg att sätta in magsårsmedicin. I bästa fall svarar han bra på den, men om det inte blir någon skillnad på aptit, hull och muskler så kommer vi att göra en full utredning för att se om det finns något annat bakomliggande (t ex smärta) som kan påverka att han inte äter och sätter muskler som han borde.

Jag hoppas verkligen att Mackan sätter igång och äter ordentligt så att han kan utnyttja proteinet i maten till att bygga muskler istället för att använda proteinet till underhållsbehovet.

Återigen ber jag er hålla tummarna för att det här landar väl. ❤

Aningens trött häst i väntan på att få åka hem.

Dålig aptit, grovfoderbyte och mugg.

Följetongen med Mackans dåliga aptit fortsätter och härom natten hade han knappt ätit något hö alls. Fan också! 😦 Egentligen skulle jag ha åkt iväg på cavaletti-träning samma dag men den ställde jag in eftersom jag inte visste orsaken till varför Mackan hade lämnat så mycket mat. Tankarna snurrade i huvudet och jag bestämde mig snabbt för att (återigen) hämta av det hösilage som han föredrog när han fick välja för ett tag sedan för att se om han åt av det även nu. Jajamän! Det gjorde han. Puh! Då är det i alla fall inte kolik på gång…

Anders som har producerat Mackans favorithösilage har endast stora balar om ca 300 kg, vilket är alldeles för mycket för bara Mackan. Typiskt. Jag har haft funderingar på om det är värt att bala om och göra mindre balar, men det blir lite väl krångligt i och med att jag då måste hitta en bonde som kan göra mindre balar, transportera den stora balen från ett ställe till ett annat för att därefter köra hem alla till altanen. Nej, jag måste hitta en annan lösning. I ett längre samtal med Anders så sa han att det nog helt enkelt är så att Mackan föredrar ett hösilage som inte har så hög TS, och de senaste partierna som Mackan har valt bort har i princip varit plastat hö, d v s med en TS runt 86%. Kan vara en förklaring, men frågan varför han inte vill äta torrt hö nu kvarstår, för han har ju gjort det förut.

Det optimala är ju att ha en längre övergång från ett grovfoder till ett annat, men vad gör man när hästen inte äter? Då kan det bli ett snabbt byte. Nu blev det ett väldigt snabbt byte och som ett brev på posten så stod han med mugg på tre av fyra ben ett par dygn efter grovfoderbytet. Han som inte har haft mugg på säkert sex år… Jag misstänker att tarmfloran har blivit lite rubbad, så för säkerhets skull så köpte jag Quick Fix på Kungsbacka hästklinik och hoppas att den kan göra nytta. https://www.swevet.se/privatshop/mage/product/quick-fix-probiotisk-pasta-30-ml-hast-st/p-50317 Jag har också bokat tid hos veterinären för att utesluta / hitta orsaker till varför Mackan äter så dåligt och är så kräsen. Kan det vara tänderna? Magsår? PPID? Eller annat… Vi får se.

Tills dess att jag kanske får ett svar på varför Mackan äter så dåligt så hoppas jag kunna fortsätta med samma hösilage som nu, d v s det jag får hämta i lösvikt. Visst, det är lite omständigt, men vad gör man inte för sin häst? 😉 Jag ska även höra med Mackans ordinarie höbonde om han har något parti med lägre TS och som har ok värden för övrigt, men i den bästa av världar så kommer Mackan på lite sikt även vilja äta det torrare hö som finns hemma i stallet. 🙂 Det hade gjort tillvaron för mig lite lättare. 😉

När jag var hos frisören härom dagen så konstaterade vi att jag har fått väldigt mycket mer gråa hår… Undra varför? 😉

Matvägran och kolik.

I söndags fick jag ett sms från Tina i stallet som beskrev att Mackan knappt hade ätit alls av sitt kvällshö och inte heller av den pellets han hade fått kvällen innan. Märkligt. Förutom att han inte hade ätit så hade han också grävt ordentligt i bädden under fönstret, och det är ju inte heller något han brukar ägna sig åt. Han verkade ändå rätt pigg och ”vaken” så jag sa till Tina att hon kunde släppa ut honom och så skulle jag snabba mig till stallet för att själv få koll på honom. När han väl var i hagen så åt han av det lilla gräs han kunde plocka i sig och han verkade rätt ok. Märkligt. När jag skulle göra i ordning boxen så såg jag att han inte heller hade druckit något alls, vilket han brukar göra. Han har två stora hinkar i boxen – en med saltvatten och en med vanligt vatten, och dessutom en vattenkopp (som han nog inte fattar hur den funkar). Märkligt. Det var flera tecken på koliksymtom, men ändå inte. Han gjorde ingen som helst antydan till att vilja gräva ute och han hade inte heller lagt sig ner någon gång. Märkligt.

Egentligen skulle jag ha tränat, men vem kan sätta sig på en häst som visar tecken på att inte allt är som det ska? Jag ägnade istället dagen åt att mocka hagen, skura vattenbaljan i hagen och hålla allmän koll på min häst. På eftermiddagen verkade han nästan precis som vanligt så jag åkte hem och hoppades att symtomen inte skulle förvärras.

Dagen efter var det jobbdag som vanligt och jag kollade min mobil säkert 1000 gånger för att se om någon från stallet hade hört av sig, men det fanns inga missade samtal eller meddelanden över huvud taget. Puh! Då hade han väl repat sig och var sitt vanliga jag. När jag kom till stallet fick jag höra att Mackan hade varit slö och att han inte hade ätit den här dagen heller. Märkligt att ingen hörde av sig om det… När jag skulle mocka boxen såg jag att han inte hade druckit den här natten heller och han hade grävt lite, men inte alls så mycket som dagen innan. Helt klart mådde han inte bra. Typiskt nog hade Distriktsveterinärerna precis stängt när jag ringde så jag fick ringa deras jourhavande veterinär för rådgivning. Efter att ha pratat en stund så bestämde vi att vi mest troligt kunde avvakta med ett veterinärbesök till dagen efter, och för att ha lite extra koll på honom så satt jag kvar i flera timmar innan jag åkte hem. Han bajsade, men ville fortfarande vare sig äta eller dricka. Märkligt. Jag testade allt möjligt för att se om jag kunde få i honom lite vätska, men inget dög. Han är rätt så kräsen av sig, min älskade häst. Dagen efter var jag i stallet riktigt tidigt för att se hur han mådde, och till min förvåning så var han fortfarande pigg och ”vaken”. Han var väldigt kontaktsökande och visade inga som helst tecken på att vara smärtpåverkad. Märkligt. Han ratade dock sitt hö och den mash som jag erbjöd honom, men när jag tog ut honom på en liten promenad så kastade han sig över både gammalt gräs och de få gröna grässtrån som han kunde hitta. Märkligt. Så snart Distriktsveterinärerna hade öppnat så ringde jag och bad dem komma för att titta på Mackan.

Veterinären tyckte inte heller att det var några tydliga koliksymtom men behandlade honom som om det vore det. Han fick 3-4 stora påsar med vatten slangat rakt ner i magen och 2 stora påsar med dropp i och med att han inte hade druckit på ca 2,5 dygn.

Efter behandlingen så piggnade han till och jag var tvungen att kraftigt begränsa hans ätande så att magen inte skulle lagga ihop alldeles. Han fick därför små givor med hö – fast betydligt oftare än vanligt.

Nu så här tre dagar efter behandlingen så är han precis som vanligt. ❤ Nu hoppas jag att det var något tillfälligt problem med magen som veterinären lyckades lösa och att det inte återkommer. Håll tummarna!