Hovvård – dressyrbitchen

Röta

Förra gången Mackan skoddes så hade han problem att stå till och han kastade sig hit och dit, vilket medförde att sko, sula och DIM flög all världens väg. Mest troligt flög kopparsulfatet också sin väg eftersom det har luktat röta från höger bakhov det sista. Jag har försökt att hälla in olika bakteriedödande preparat mellan den 3-D printade sulan och hoven, men det har inte riktigt haft den effekt som jag hoppats på.

Eftersom jag inte ville ha brottningsmatch mellan Mackan och D idag så pratade jag med D före det att jag hämtade in Mackan och berättade att vi struntar i skor bak ifall Mackan inte är med på noterna.

D verkade framhovarna och blev riktigt nöjd med formen på vänster fram. 🙂 Höger fram har en lite annorlunda form och flyter in aningens medialt och är konvex lateralt. Just den hoven har haft en annan form i flera år, så det kanske tar lite extra tid att få ordning på den – om det ens går. Jag ville inte ha kopparsulfat ytterligare en period i och med att den är så aggressiv, så jag hade köpt en burk RedHorse Field paste som D kletade in på hovarnas hela undersida och han tryckte in rejält med Hoof-Stuff i strålfårorna. Håller tummarna för att det fungerar! 🙂 Det gick bra för D att slå på skorna fram, men Mackan ville gärna sätta ner hovarna lite oftare än vad D hade lust med… Mackan stod inte stadigt på sina bakben under tiden som han fick fixat framhovarna, utan såg ut att stå endast på två diagonala ben. Märkligt.

D plockade av skorna bak och konstaterade snabbt att höger bak inte såg rolig ut. Precis som jag hade misstänkt så var det en del röta där så vi bestämde att inte slå på nya skor bak idag. Dels för Mackans skull, men även för D’s skull. Fördelen med det är att jag kan fixa och trixa med diverse preparat för att få ordning på rötan och eventuellt slår D på bakskorna då.

Det sista jag gjorde var att lägga i Hoof-Stuff i strålfårorna på båda bakhovarna och kleta på Field Paste. I helgen får det bli fotbad med Sole Cleanse för båda bakhovarna. 🙂 Jag är så nöjd med att jag har Equine Fusion Active Joggin sedan tidigare, för då kan jag bara sätta på dem och ändå kunna gå ut på grusvägarna. 🙂

På det stora hela verkar kvaliteten på hovväggarna vara mycket bättre nu än tidigare och jag misstänker att det bland annat beror på mineralerna från Key Mineralmix som Mackan har ätit under ett års tid. Jag har haft kontakt med Helen på Key Mineralmix och som har hjälp mig att justera foderstaten. Helt suveränt! 😀

Skor igen.

Efter att ha lagt tiotusentals kronor på både boots, verktyg och utbildning så fick jag efter mycket vånda ta beslutet att låta Mackan få järnskor igen. Den som säger att man skor av hästen för att tjäna pengar vet nog inte vad hen pratar om… I den bästa av världar hade Mackan kunnat gå barfota på dagarna och med boots när vi skulle ut på grus. Tyvärr är de grusade ytorna runt stallet lite för jobbiga för honom och dessutom är det inte praktiskt genomförbart att jag ska åka 3,6 mil extra varje dag för att sätta på honom hans boots så att han kan vara bekväm under dagen, så det fick bli skor som sitter 24-7.

Jag hade önskemål om 3D-printade sulor med DIM under för drygt ett år sedan, men då ville hovslagaren inte sko med det, men så fick det bli nu. Jag hoppas verkligen att hovarna och trakterna kan få lite hjälp på vägen med den här kombinationen och i den bästa av världar så kanske Mackan kan gå barfota en period lite längre fram i år. Under tiden som Mackan har varit utan järnskor så har jag lärt mig oerhört mycket om hur hoven fungerar och efter det så känns det inte optimalt att spika fast en järnsko på hoven igen. Men ibland får man välja: pest eller kolera. 😦

Det som jag hade oroat mig mest för var att Mackan skulle bli sömtryckt igen och få både värme och puls i hovarna, men det var inte det som var problemet den här skoningen. Framhovarna gick bra att sko, men när D skulle börja arbeta med bakhovarna så slog Mackan bokstavligen bakut. Väldigt jobbigt! Mackan som alltid har varit snäll att sko kastade sig framåt, sparkade och var allmänt jobbig. Flera gånger fick D börja om med både sula och DIM eftersom de flög all världens väg när Mackan protesterade. Jag kunde för mitt liv inte förstå vad det var som hände… 😦 Till slut var jag tvungen att ta ett rejält tag om Mackans ena öra och vrida om så att han skulle få annat att tänka på, vilket fungerade. MEN det var något som inte stämde. .( Efteråt sa D att det kunde bero på att det var längesedan Mackan skoddes, men det tror jag inte ett ögonblick på eftersom Mackan ALLTID har uppfört sig – till och med när han fick skor för första gången och även när han varmskoddes för första gången. Han har alltid hållit sig på mattan. En annan teori som D hade var att Mackan är 18 år och att det kanske gjorde ont när han lyfte bakbenen högre och längre bak än vad Mackan var van vid. Det känns rimligt. ❤ Mitt i allt detta fick jag lite dåligt samvete för att vi blev arga på Mackan när han kanske hade ont. 😦 Förhoppningsvis kan D hålla bakbenen lite lägre och närmare Mackan vid nästa tillfälle. Om det blir något vill säga… Det kan ju hända att D inte har lust att sko Mackan igen, men han har nog varit med om ännu jobbigare hästar. 😉

Järnsko med 3D full mesh-pad med DIM under. (Ser nu att skon ser ut att sitta snett… eller så har vi en ballförskjutning.) Nu håller jag tummarna för att Mackan blir bekväm med den här uppsättningen och att jag äntligen kan komma igång med att sätta igång honom ordentligt igen. Är det inte det ena så är det det andra… 😉

Det var ingen hovböld.

Nu har det gått några dagar sedan jag kallade ut Distriktsveterinärerna för att se om det var en hovböld eller något annat som gjorde att Mackan var väldigt halt på vänster bak. De hittade ingenting som kunde förklara hans hälta och jag lät honom stå inne några dagar tills dess att han var ohalt. I går kväll gick han riktigt bra på hoven även utan mjuk padding under. Så himla skönt! 🙂 Så sent som i går kväll sa jag att det inte skulle förvåna mig om han har sparkat i väggen under natten och fått ont, men det var ingen i stallet som trodde mig. ”HAN gör väl aldrig någonting! Han är ju som en trygg farbror som bara står still…! Jo, jo… jag vet vad han är kapabel till, även om det inte händer så ofta nu för tiden. 😉

Idag fick jag nog förklaringen, och det är nog så att han har sparkat i väggen och fått rejält ont. Hovarna var inte renskrubbade när veterinärerna var här, så de missade det jag fick syn på idag när jag skrubbade hovarna med Hibiscrub – en sprucken tåvägg. Kan förstå att han har fått ont av den smällen och jag hoppas att han aldrig gör om det.

Förutom sprickan så ser man tydligt att den laterala sidan flyter ut, något som håller på att åtgärdas sakta men säkert. Den mediala sidan är samtidigt högre och vid första anblicken tänker man nog att den ska verkas ner, men det finns knappt något att verka. Så jag får försöka minska trycket på den laterala sidan så att den inte flyter ut ännu mer.

I morgon ska Mackan få gå ut i hagen med sina Equine Fusion på alla fyra hovarna och jag hoppas att han håller sig i skinnet så att bootsen inte går sönder. De är ju rätt dyra… 😉

Hovböld?

”Hej! Mackan är väldigt halt vänster bak går på tå. Har puls och varm hov antagligen en hovböld. Låter honom stå inne idag. 🙂 ”

Typiskt! Jag som tömkörde Mackan kvällen innan och var så nöjd att han travade på så käckt utan att det var några som helst avvikelser. Visserligen med sina Equine Fusion på alla fyra hovarna, men ändå. 😉 Tömkörde väldigt mycket i skritt, lite mer i trav och ytterst lite i galopp i cirka 60 minuter – allt för att hovarna ska få arbeta ordentligt nu när vädret är som det är och hästarna står still mestadelen av utetiden.

För säkerhets skull ringde jag ut Distriktsveterinärerna som fick titta och klämma på hoven. Mackan var rejält halt och ville helst inte sätta ner hoven över huvud taget, men med lite övertalning kunde han ta sig från boxen till spolspiltan. När veterinären klämde med visitertången i tån så reagerade Mackan, men inte när hon klämde i trakterna eller på andra ställen. Dennis, som arbetar i stallet, raspade hoven och skar lite för att veterinären skulle kunna se lite bättre. Ingen böld i sikte men det syntes lite blödningar på den mediala sidan av hoven och även i tån. Veterinären gjorde ett våtvarmt omslag på hoven och vi bestämde att vi skulle höras dagen efter, efter det att Emelie, som också arbetar i stallet, hade bildat sig en uppfattning om hur läget var.

”Han sätter ner foten idag men fortfarande halt” löd meddelandet jag fick av Emelie. OK, lite bättre alltså… När veterinären ringde mig så bestämde vi att jag skulle avvakta lite och om Mackan inte blir bättre inom ett par dagar så ska jag kontakta kliniken. Mackan fick stå inne under dagen och när jag kom till stallet på eftermiddagen så såg Mackan pigg och glad ut i sin box. Jag lät honom stå kvar i boxen under tiden jag borstade och gosade lite och såg då att han belastade benet bra på det mjuka underlaget och att han vilade omväxlande vänster och höger bakben, vilket ändå känns rätt bra.

Mest troligt blir det så att jag får sätta järnskor på honom igen och då blir det med 3D-printade sulor med strålsupport och DIM under och förhoppningsvis kan det göra att Mackan blir oöm. Min förhoppning har under lång tid varit att han i alla fall skulle kunna gå barfota i hagen och ha boots vid behov, men tyvärr är han så tunn i sulorna nu att jag inte ser något annat alternativ än att sko honom igen. Ibland får man helt enkelt välja mellan pest eller kolera och i det här fallet är det viktigaste att min häst inte har mer ont än nödvändigt.

Verkning

I går kom Linda från Hästhälsa för att verka Mackan och limma på hans Equine Fusion 24/7. Jag gjorde ju ett försök att limma på dem för några veckor sedan, men det märks ju när ett proffs gör det istället för en amatör. 😉

Linda berättade att det är viktigt att korta tån ordentligt och att få in hoven hela vägen in i limskon, så hon raspade ordentligt på båda hovarna fram innan hon satte dit skorna. Mackan gillar sina 24/7 och var alla gånger nöjd med att få på dem igen efter att ha gått några dagar utan.

I dag tog jag ner Mackan till manegen för att tömköra med Equibanden på och när jag bad honom att trava så ville han helst inte göra det. Provade ett par gånger innan jag bestämde mig för att enbart skritta idag. (Under åren när Mackan hade järnskor så var det mer regel än undantag att inte kunna arbeta honom på ett par dagar efter skoning i och med att han ofta var öm efter skoning. Så verkar det vara även efter den här verkningen och jag misstänker att det är för att han blev av med mer tå än tidigare.) Trots sköna sulor och perfekt underlag så var han inte bekväm idag så jag ger honom ett par dagar utan arbete och gör ett nytt försök inom kort.

Hovkurser

Nördig som jag är så vill jag gräva ner mig i kunskap för att få koll och det gäller även nu under Mackans resa mot bättre hovar. Eftersom Linda på Hästhälsa hjälper mig med Mackans hovar så började jag med att göra del 1 på hennes webbaserade grundkurs. Ja, jag har varit hovnörd i många år och jagat det optimala för min häst, men då har det huvudsakligen handlat om skodda hovar och olika beslag, sulor mm. 😉 Del 1 omfattade anatomi och hovens balans. Väldigt bra och informativ så jag kommer alla gånger att genomföra del 2 också! 🙂 Impulsiv som jag är så bestämde jag mig hastigt och lustigt för att gå en längre (och betydligt dyrare) kurs som Mia Guldhov anordnade. Kursen omfattade sex olika moduler: Hovgrafen, hovar och benställningar, blodsystemet, näring och miljö, fysisk träff med verkning och dissekering av hov samt en föreläsning om röntgenbilder. Också riktigt bra kurs!

På den fysiska träffen var vi hemma hos Mia i Skene där dagen började med frukost och lite snack. 09.00 drog arbetet igång med att Mia hade en genomgång och repetition av det vi hade gått igenom tidigare. När vi var klara med det så fick vi kadaverhovar som vi i grupper om tre och tre skulle mappa på olika sätt. Tänk vad mycket svårare det blir i verkligheten än på pappret… Grupperna fick därefter berätta om hur vi hade tänkt när vi hade kommit fram till olika linjer och det blev många bra diskussioner och frågor. När vi hade mappat färdigt så var planen att vi skulle verka hela hoven, men trots att vi satte hovarna i vatten en stund så gick det knappt att skära i dem. Vi fick därför fokusera på att backa trakterna och få till hörnstöden. Inte helt plättlätt när man är ovan. 😉 Personligen kände jag mig helt handfallen med hovkniven (som jag fick lära mig skulle slipas inför varje gång den används), men övning ger färdighet som man säger. I och med att jag har Linda som kommer regelbundet så har inte jag raspat och använt kniven så mycket på min häst som övriga deltagare verkar ha gjort. Det stora flertalet gjorde nog allt på egen hand utan att ha någon som mentor.

Det kändes först lite makabert när jag tittade ner i skottkärran och såg att den var full av kadaverhovar. (På bilden saknas de fyra hovar som vi skulle arbeta med under dagen.) Vänster framhov kom från en 3-åring och det var den som jag och min grupp mappade och det var den som Mia sedan dissekerade.

På bilden till höger ser man att hoven hade fått växa alldeles för mycket, men jag gissar på att hästen bara fick gå och skrota i hagen tills dess att den skulle avlivas. När vi hade mappat och diskuterat så visade Mia på en av hovarna hur hon brukar verka en hov, och som jag förstår det så skiljer det sig mellan olika hovvårdare och hovslagare om man använder sig av raspen eller kniven för att backa trakterna. Mia känner att hon har mer precision med kniven och rekommenderar oss därför att göra detsamma. 🙂

När vi hade ätit en god lunch tillagad av Mias mamma så var det dags för dissekering. Mia skar och vi andra hängde som ugglor runtomkring för att se så mycket som möjligt. Spännande! Vi tittade på tåsträckaren, ytliga och djupa böjsenan, leder och ligament, elastiska putan mm. Vilken fantastisk konstruktion hoven är! Mia och en kursdeltagare fick slita som tusan för att få av hovkapseln så att vi kunde titta mer på lameller och annat i hoven. Det var också intressant att se hur det såg ut under sulan när den var borta. Förstår verkligen vikten av att desinficera! Både bakterier och svamp får lätt fäste i sprickor, strålfåror och lamellrand och det vill till att hålla dem borta för att ha hela och friska hovar.

Det var en givande dag som avslutades 18.30 för min del. Då åkte jag hemåt med huvudet fullt av ny kunskap för att titta på Mackans hovar ur ett delvis nytt perspektiv. 😉

15 veckor utan skor

Tiden går fort och nu har det gått nästan fyra månader sedan Mackans skor togs av och det är väldigt intressant att följa utvecklingen. För det mesta klarar han att gå utan boots, men han har haft lite extra jobbigt med höger fram emellanåt och har då fått ha boots på i hagen. Linda som hjälper mig på den här resan misstänkte att ömheten har med ändringen av vinklarna i hovväggen att göra, så hon kortade av tån ganska ordentligt och det blev genast bättre. 🙂 Jag får hela tiden påminna mig om att DET HÄR TAR TID även om jag redan från början räknade med att det kan ta ca ett år före det att vi ser ett riktigt resultat.

Efter att Linda var hos Mackan senast såg hovarna ut så här:

Jag fortsätter att desinficera hovarna regelbundet med Sanogene (hovbad) en gång i veckan och med Sole Cleanse (spray) däremellan. Ibland händer det att jag även använder Sole Cleanse till hovbadet. För att ytterligare göra vad jag kan så sprayar jag med Stronghorn på hovväggarna och sulorna flera gånger i veckan, och några gånger i veckan smörjer jag hovväggarna med Hydrohoof. (Samtliga produkter är från Red Horse.)

När jag sätter Mackans hovar i hovbad så använder jag boots från Tubbease och de funkar superbra.

När jag var ute och betade Mackan så blev det extra tydligt var på hoven man ser tidpunkten då han blev av med skorna:

Ungefär halvvägs ner på hovväggen syns en linje och en brytning i annan vinkel. Min förhoppning är att den nya hovväggen ska kunna hålla sin linje så att det på sikt blir en större vinkel i tån än vad det är i dag. Jag hoppas också att trakterna på framför allt vänster fram kommer utvecklas under samma tid. 🙂

För att lära mig mer om hovar och hur hovar fungerar så jag har gått Mia Guldhovs hovkurs och även gjort grundkursen, steg 1, på Hästhälsa. Planen är att göra steg 2 också för att få input från olika håll. En av modulerna i Mia Guldhovs kurs innebar en fysisk träff hos henne i Skene och det skriver jag mer om i ett annat inlägg. 🙂

Nio veckor utan skor.

I dag var det dags för Linda att titta till Mackans hovar igen. Förra gången hon var hos Mackan så fanns det inte så mycket att göra i och med att hovarna inte hade vuxit så mycket, men den här gången fanns det lite mer att verka.

Under veckorna som har varit har jag fortsatt att behandla hovarna med huvudsakligen Jodopax, men den senaste tiden har jag glesat ut behandlingarna i och med att det har varit så torrt i marken. Rätt eller fel? Inte vet jag, men jag tänkte att det kanske är bättre att hovarna får vara ordentligt torra istället för att jag tillför fukt som bakterierna trivs i. 🙂 Jag har underhållsraspat lite längst ner på hovväggarna när det har börjat flisa sig och nu börjar hovarna äntligen se lite helare ut – även om hovväggarna fortfarande är tunna.

På bilderna ser man en klar förbättring – framför allt gällande de trasiga kanterna på vänster fram. Samma förbättring gäller även höger fram – de trasiga kanterna är på väg att växa bort. Så himla skönt! (På bilderna ser framhovarnas tår längre ut än vad de gör i verkligheten.)

När vi skodde av Mackan så var båda bakhovarna som längdskidor, dvs långa och smala, men nu är hovväggarna på väg ner och sakta men säkert kan en ny form skapas. Sulan hade byggts på på båda sidorna om strålen och Linda tog bort det som ”satt löst” utan att skära ner i sulan. Mest troligt har sulan på det viset skyddat hovbenet i och med att hovväggarna inte har kunnat bära trycket tillräckligt bra. Jag behöver vara extra noga med att desinficera båda bakhovarna i och med att det har släppt mellan hovvägg och sula, vilket tydligt syns på bilderna. Får göra ett nytt försök att sätta hovarna i någon sorts hovbad en längre stund utan att Mackan välter ut allt. 😉

Möjligen kan Mackan bli aningens mer öm i hovarna efter verkningen, men det går förhoppningsvis över inom kort.

Det här kommer att ta tid, men det är jag beredd på. 😉

Fyra veckor utan skor.

Tiden går fort och Mackan har klarat tiden utan skor förvånansvärt bra. 🙂 Han går obekymrat till och från hagen där det ändå är lite småsten och grus på vägen här och där.

Förra veckan var Linda från Hästhälsa och tittade på hans hovar igen och i och med att han fixar att vara barfota på dagarna så gjorde hon bedömningen att han inte behöver HoofCast (eller annan wrap) på hovarna. Både Linda och jag är positivt överraskade över att han klarar sig så bra trots att hans hovar inte ser så roliga ut. Personligen är jag inte alls nöjd med hur de ser ut, men Linda tycker inte att de är så pjåkiga. Jag får hela tiden påminna mig själv om att det tar tid att få ordning på hovarna, men att vänta är inte riktigt min melodi. När jag har bestämt mig för något så vill jag att saker och ting ska gå fort. 😉 Nästa gång Linda kommer så får jag fråga vilken plan hon har och i vilken ordning saker och ting sker, för då kan jag förhoppningsvis lugna ner mig en aning.

Under tiden som veckorna går gör jag mitt bästa med att tvätta och skrubba Mackans hovar med Jodopax eller Virkon. Nu har jag lagt upp det så att jag tvättar hovarna varannan dag och ”aktiverar” hästen varannan dag, för det tar tid att skrubba och låta hovarna stå med medlet på ett tag. 😉 Eftersom Mackan har vilat större delen av vintern så består aktiviteterna mest av tömkörning och annat enklare arbete från marken, men förhoppningsvis ska jag komma upp på ryggen igen inom en inte allt för avlägsen framtid. 🙂

Gjorde ett försök att ha hovarna i fotbad med Virkon, men även om min häst skötte sig bra så lyckades han ändå trampa på kanten och skvalpa ut innehållet i två av baljorna och den fjärde lyckades jag inte få på plats alls.

För att ha koll på processen så fotograferar jag hovarna då och då, men jag tycker det är svårt att få till kameran så att vinklarna blir rätt.

På bilderna ser man tydligt att kanterna från sömhålen och neråt är helt trasiga och jag har fått dra några tag med raspen då och då för att det inte ska gå onödigt stora flisor.

Vänster fram såg ut så här efter tre veckor:

Höger fram:

Vänster bak såg ut så här:

På vänster bak kan jag se att sömhålen har påverkat sulan på hovens yttersida, vilket inte är så konstigt i och med att Simon knappt hade någon hovvägg kvar att spika i de senaste skoningarna. Hovväggarna trasade sönder sig när Mackan av någon anledning sprang av sig båda bakskorna vid samma tillfälle för några månader sedan.

Höger bak såg ut så här (missade dock en bild):

Som nördig hobbyamatör så vill jag på sikt korta tårna och backa trakterna och förhoppningen är att trakterna ska kunna utvecklas och inte växa framåt tillsammans med tån. Det ska även bli spännande att se om hovväggarna kan bli starkare och inte trasas sönder så som de har gjort de senaste 12-13 åren.

Första gången som jag egentligen reflekterade över Mackans hovar var när han var 5 år och jag frågade hovslagaren varför trakterna på vänster fram såg ut som de gjorde. Nu vet jag att de var understuckna, men då kände jag inte ens till begreppet. Hovslagaren svarade att ”det kan bli så ibland” och där och då bestämde jag mig för att hitta en annan hovslagare. 😉 Jag har full förståelse för att Mackans hovar inte har varit de lättaste att arbeta med och jag har all respekt för alla hovslagae som har försökt på olika sätt, men nu får det bli på mitt sätt.

Det jag har sett under veckorna som Mackan har varit barfota är att han är mer avslappnad i hela överlinjen och i hela sin kropp. Det kan absolut bli ännu bättre men det känns som att resan mot en fungerande kropp har börjat och jag hoppas verkligen att jag har rätt i den känslan.

1/5 2022 påbörjar jag en utbildning som gör att jag får ännu bättre insikt i hur jag ska ta hand om Mackans hovar på bästa sätt och förhoppningen är att jag, med hjälp, ska kunna få balanserade hovar och en gladare häst. 🙂

Räknar med en ny uppdatering av läget när Linda har besökt Mackan nästa gång, vilket blir om ett par veckor. 🙂