Jag missade tyvärr att skriva anteckningar direkt efter förra träningen vilket innebar att jag tappade vissa delar och blev lite villrådig i hur jag skulle göra för att uppnå önskat resultat. Nu fick jag chansen att ställa frågorna igen och sätta mig in i hur jag skulle göra i vissa moment. Måste medge att tajming och kondition inte är min starka sida just nu… 🙂
Något av det svåraste i dagsläget är att få Mackan till att ta yttertömmen i höger varv. Han tappar emellanåt bjudningen, faller då in åt höger och ”svängebalansen” blir därmed förlorad. I vänster varv har jag inte alls samma svårigheter.
På dagens träning började jag i höger varvs skritt och mitt problem blev direkt synbart, vilket enbart var positivt eftersom jag då kunde få hjälp att korrigera/hjälpa min häst till rätt balans. Instruktionerna var att jag ska jag be Mackan ta kontakt på yttertömmen genom att ta lite mer i den och i samband med det så ska jag be honom att bjuda framåt lite mer. När han svarar så ska jag lätta i ytter och leda med inner för att visa vägen (på volten) och om önskat resultat blir att han har kontakt med både ytter och inner och är i balans så ska jag låta honom vara och få vila i rätt balans tills nästa korrigering behövs. I de lägen Mackan tappar bjudning och faller inåt när jag arbetar honom på volten så ska jag ändra mitt läge och positionera mig som om jag skulle gå rakt framåt, alltså snett bakom istället för att hålla mig i höjd med bålen/bogen. När rätt balans uppstår kan jag återta min position mer i mitten.
I höger varv fick jag arbeta en hel del med min tajming samtidigt som jag skulle förstå hur jag skulle göra för att uppnå önskat resultat. Inte helt plättlätt… 😉
I vänster varv trillade poletten ner direkt. Balansen fanns redan från början och Mackan kunde trava på utan att jag behövde göra något. Huvud och hals framåt neråt och ryggen upp i ett avslappnat läge. Super! ❤
Min förhoppning är att tömkörningen med Helene ska bidra till att jag på ett fint sätt kan få Mackan i egen balans i båda varven – både på töm och så småningom även uppsuttet. 🙂
Efter vändor med halt häst, ömma hovar och annat så var det äntligen dags för träning igen. Den här gången var det Pers fru Helene som skulle hjälpa mig med lite tips i tömkörningen. 🙂 Jag har tränat för några olika instruktörer och kände att jag ville åt basicträning (som kanske egentligen inte är så basic) – att få hästen i ”svängebalans” med hjälp av yttertömmen. I ridningen har jag tidigare kämpat rätt mycket med att få Mackan i ”svängebalans” och att han ska lägga mer vikt på ytter framben och vara i balans, men det är lättare sagt än gjort. I och med att Mackan har haft en låååång vila så är min plan att tömköra och promenera tills dess att han har blivit starkare och vad kan vara bättre än träning då? 😉
Helene började med att tömköra Mackan samtidigt som hon berättade för mig vad hon gjorde och hur hon tänkte, och det påminner om hur jag brukar tömköra med undantag för det system som Helene och Per har. 🙂 Enligt dem så är det bra att ha ett system i det man gör och jag ska:
Få Mackan att ta yttertömmen genom att använda tömmen och tänka ”gå utåt”.
Direkt efter det så ska jag smacka lite och om han inte svarar så kan jag snärta med pisken lite för att få en reaktion.
När Mackan (förhoppningsvis) har svarat på signalen om att gå framåt så ska jag leda lite med inner töm.
När ovanstående fungerar så kommer Mackan att komma i balans och söka sig framåt neråt.
För att inte hamna i ett jämngrått tempo på volten så är det viktigt med tempoväxlingar och övergångar. Likaså är det viktigt att ösa beröm över hästen när den gör rätt (vilket jag lätt glömmer när jag är fokuserad under träning).
Nu ska jag fortsätta att träna på det här för att få in det i ett system och förhoppningsvis fungerar det även den dagen då jag sitter upp igen. 🙂
Den senaste veckan har paddocken varit helt fri från hinder och då har jag passat på att träna lite extra på det som jag fick göra på förra träningen. (Korta stegen, vända på fyrkant, sidvärtsrörelser i skritt samt åttakantig volt i trav.) Jättekul! 🙂 Det är en konst att tömköra – särskilt om hästen mentalt är någon annan stans… Som vanligt har Mackan varit väldigt observant på saker som händer runtomkring, även om det inte är lika mycket som tidigare i vår, och det märks en stor skillnad när jag tömkör i manege. 😉
Träningen började med att jag fick repetera det vi gjorde förra gången och jag får verkligen tänka på hur jag positionerar mig och hur jag använder mina händer. Det är lätt hänt att bli lite för yvig i mina rörelser när Mackan inte riktigt svarar på mina frågor/önskningar.
Efter en stund skulle jag jobba med att göra halt, rygga några steg och därefter komma fram i skritt igen. När jag nämnde för Nina att jag har tränat på det på galoppbanan vid stallet och att jag har gått från ryggning till trav så tyckte hon att vi skulle göra det istället. Med tanke på att jag ska ha Mackan kort i steget för att bygga upp lite energi så blev det ju väldigt konstigt när jag i min iver började springa före det att Mackan började trava. 😉 Vad hände då? Jo, han fick en extra meter töm och blev riktigt lång! ”Du behöver inte springa bara för att han ska göra det”, sa Nina. Sant. När jag istället höll honom lite kortare i stegen, väntade in traven och petade på honom med pisken på rumpan så blev det väldigt mycket bättre. Kul! 🙂 Inte en enda gång behövde jag springa! 🙂 Mackan fick göra övergångar utmed hela långsidorna och jag promenerade raskt vid sidan av.
Jag fick även göra övergångar skritt-trav i sidvärtsrörelsen med hjälp av väggen och Mackan jobbade på riktigt bra. 😀 Vi han även med lite galopp på volt och då skulle Mackan fram i ett bättre tempo för att trycka på lite bättre.
Att tänka på:
Håll stegen korta och använd själv kortare steg.
Håll tömmen sträckt i arbetet (för att undvika att han blir lång).
GÅ i övergångarna.
Håll händerna burna framför kroppen.
Gå snett bakom på volterna.
Nu kommer det att vara ett litet sommaruppehåll med träningen, men förhoppningsvis kan Nina klämma in några gånger med träning när hon ändå är på Västkusten. Hoppas, hoppas, hoppas…
Det är så himla bra att komma iväg och träna tömkörning i en manege! Då slipper Mackan alla intryck utifrån och vi kan fokusera på det som vi faktiskt ska göra, vilket gick riktigt bra i dag. 🙂 Förra gången fick Nina tömköra Mackan hela tiden i och med att mina tår var ganska illa tilltygade efter det att Mackan hade hoppat rakt upp i luften och landat på min fot bara några dagar tidigare, men den här gången var jag fit for fight igen. 😉
Tankar att ta med från dagens träning:
korta upp skritten
ha armarna framför mig
”pumpa” med yttertömmen istället för att hålla statiskt
positionen aningens längre fram än vad jag brukar
vid skänkelvikning – tryck yttertömmens hand neråt istället för bakåt
ta växelvis i tömmarna
8-kantig volt (rakt fram några steg, ställ/vänd inåt, rakt fram, ställ/vänd).
Målsättningen med den kortare skritten är att Mackan ska lyfta halsbasen istället för att ramla iväg med hals och bog som tyngdpunkt och där baken måste åka med för att han inte ska ramla framläges. 😉 När han kortar steget som kommer han mer i balans och även bakdelen aktiveras lite bättre.
Den 8-kantiga volten bidrar till att Mackan får ta yttertygeln och runda sig på ett bättre sätt än om han lägger in bogen på volten.
För att komma tillrätta med bogen (framför allt högerbogen) så fick jag flytta honom sidvärts med hjälp av vänstertömmen och ibland högertömmen som förstärkning på sidan. Vi gick upp på medellinjen, rakt fram några steg, vände in på tänkt linje och började flytta sidvärts ut mot spåret. Inte helt plättlätt men när jag tryckte ner yttertömmens hand istället för att ta den bakåt så fick jag ett betydligt bättre gensvar från Mackan. 😀 Jag fick också använda väggen för att kunna flytta honom sidvärts på ett bra sätt och det blev några långsidor sidvärts och i hörnet fick jag vända honom inåt för att gå samma väg tillbaka i skritt med kortare steg. Nyttigt, lite svårt och kul! 🙂
I traven på volten skulle jag låta Mackan gå rakt fram några steg för att därefter vända in/ställa honom inåt. På sträckorna rakt fram skulle jag ha mest yttertöm och följa med i stegen för att därefter ställa honom inåt samtidigt som jag lättade i yttertömmen för ett ögonblick. Detta upprepades under hela travarbetet och resultatet blev en fin häst som spårade bra. ❤
Jag är så himla nöjd med att vi kommer iväg regelbundet och tränar tömkörning! Att Nina dessutom är suverän på att förklara gör ju inte saken sämre. 😉
Äntligen var det dags för lite tömkörning och den här gången med Nina Fox Stark. Jag hade sett fram emot det här i flera veckor, men oturligt nog fick jag Mackan på högerfoten i lördags och fick därför låta Nina ta tömmarna. Egentligen var det nog bäst både för mig, Mackan och Nina i och med att hon fick en ordentlig chans att känna på hur Mackan är att tömköra och hur han svarar på det hon bad honom om.
Nina började med att arbeta Mackan en bra stund i skritt där han fick korta stegen istället för att ”älga” iväg. Sakta men säkert förstod han och lättade då av i handen i och med att han bar sig i bättre balans. Så småningom blev det trav på volt och därefter några travbommar. Mackan lyssnade fint på Nina och gjorde det hon bad om. ”Konstigt att han lyssnar så bra på hennes smackningar och inte på mina… dem ignorerar han fullständigt… Hmm…”
Nina gjorde flera sidvärtsrörelser som han också gjorde på ett ok sätt, så det verkar ju som att han förstår vad han ska göra. Nu blir det upp till mig att bli tydligare i mina signaler så att han gör även det jag ber honom om. 😉
Att träna på tills nästa tillfälle:
Korta stegen i skritt.
”Pumpa” med handen runt yttertömmen när han ska ta den.
Jag har tidigare tittat på filmer på Equitellus för att försöka lära mig mer om tömkörningens ädla konst och jag har gått några kurser och tränat lite sporadiskt under våren, men nu var det äntligen dags för mig och Mackan att få träna för Anders! Jag har suttit på läktaren på ett flertal av hans clinics, men nu var det min tur att få lite personlig vägledning av honom.
Upplägget var en timmas träning per ekipage och efter lunchen så var det teori i ca 1,5 timma. Jag kom till träningen med min däckel och svanskappa från Tärnsjö, sidepull från Eponia och tömmar från Globus och kände mig redo.
Anders tittade på Mackan och konstaterade att han är tunn och saknar muskelmassa bak, något som jag är väl medveten om och arbetar med. Anders sa åt mig att jag kunde lägga mina tömmar åt sidan och därefter satte han dit sina egna (lätta och smidiga) tömmar från Polen. Han började tömköra Mackan och ganska snart sa han att det kändes stumt i handen med sidepull och bytte då snabbt till en kapson (från Tärnsjö). När jag fick känna på tömmarna så var det en enorm skillnad mellan sidepull och kapson. Med kapsonen blev det mycket lättare att ha kontakt med Mackan och han blev mer direktstyrd än vad han är med sidepull (som ofta glider något). Kul att få känna på skillnaden! 🙂
Jag fick visa Anders hur jag brukar tömköra, vilket innebär många övergångar skritt – trav – galopp. Anders verkade nöjd med det han såg och lät mig styra Mackan på några travbommar som låg vid kortsidan av ridbanan. Avstånden var bra och traven flöt på bra. 🙂 Han berättade att det är viktigt att bommarna inte är för höga eftersom det då blir lätt att hästen tappar ryggen när benen måste lyftas extra högt.
Något som gjorde stor skillnad var att se till att ha en fast brygga av tömmen mellan händerna, för så fort jag kom ihåg att ha sänkta händer och en brygga så slappnade Mackan av och fick en bättre överlinje. Fräckt att se! 🙂
När jag bytte från vänster till höger varv så visade Mackan tydligt att han hade ont i höger fram. Fan! Jag misstänker att det kom i samband med att han snubblade och gick ner på knä (med mig på ryggen) för några dagar sedan. Efter det har Mackan fått vila och jag hoppades att incidenten inte skulle påverka honom, men det verkar det ha gjort. 😦 Gjorde några övergångar till trav för att se hur mycket han markerade och såg att det blev bättre, men för säkerhets skull så fick han bara skritta lite före det att lektionen var slut.
På eftermiddagen hade Anders teori med några av oss som hade varit med och tömkört. Han pratade allmänt om hästkunskap, utrustning och träning. Underbart att han är så engagerad i hästens välfärd och riktigt intressant att lyssna på. Det märks tydligt att han brinner för det här, för han hade svårt att avsluta i tid och jag är rädd för att han var tvungen att ha gasen i botten till nästa ställe. 😉
Allt som allt så var det en givande dag och jag landade i att jag inte behöver skynda med skänkelvikningar och skolor eftersom jag kan få bakbenen att gymnastisera bättre på annat vis. Jag fick också se att min häst kan arbeta riktigt bra på bettlöst alternativ och nu ser jag fram emot att sätta igång på riktigt. Som det verkar så kommer Anders att komma med jämna mellanrum och då hoppas jag att jag kan vara med. 🙂
Behöver jag nämna att jag redan har beställt en kapson…? 😉
I flera år har jag haft en dröm om att ta med mig Mackan på meeting, men det har aldrig blivit av. Jag har anmält mig men insett att kostnaderna för tre dagar i t ex Laholm med box, boende, startavgifter mm drar iväg ordentligt, och då har jag tänkt att jag får vänta med meeting tills dess att jag kommer upp i klasserna något. Av någon anledning känns det mer motiverat att åka på meeting och rida MsvC istället för LB och då jag har lagt tävlingsambitionerna på hyllan så lär det väl aldrig bli av att jag åker på något meeting. Men det fina är att en av mina vänner, Lotta, tränar för Hege Rosland i Skåne och hon har sedan flera månader planerat en intensivkurs för oss hos Hege. Tre dagar med träning och boende på bed & box på Björkåsa Gård – helt fantastiskt! Närmare meeting än så kunde jag knappast komma i dagsläget. 😉
Jag måste erkänna att jag var aningens orolig före det att vi kom iväg. Kommer det gå bra att köra? Mackan står som ett ljus i transporten men det finns ju de som kör som idioter och orsakar olyckor för andra… Är boxen stor nog? Är det hage på dagen? När det enbart är jag som ska åka så är jag sällan orolig för något eftersom det mesta löser sig, men när hästen är inblandad vet jag inte vad som händer i mig. 😉 Med facit i hand så fanns det absolut inget att oroa sig för! Trafiken flöt på bra, boxen var drygt 16kvm och Björkåsa Gård var fantastisk – både boendet, stallet och hagarna. Puh!
Mackan och Kadiz fick stå i boxarna bredvid varandra och de var vääääldigt nöjda med det. 🙂 De har enbart träffats de gånger då Lotta och jag har ridit ut med varandra men verkade känna igen varandra och uppskatta varandras sällskap. Mackan kan ju vara en riktig otrevlig typ och bita i gallret och sura om det är någon som han inte gillar, men Kadiz verkar han älska. Inte en enda sur min. ❤ Vi placerade därför medvetet deras hö nära varandra så att de kunde stå och äta tillsammans – i vanliga fall brukar jag få göra tvärt om: maten så långt bort som möjligt från grannen. 😉 När Mackan sölade kraftfoder på kanten till Kadiz så fick Kadiz slicka rent och sedan slickade Mackan på Kadiz mule. Så söta! ❤
Dagen efter ankomsten var det dags för den första träningen. Spännande! Vi lastade hästarna och körde i ca 10 minuter för att komma fram till Heges anläggning. Wow, vilken anläggning! Så fin! Allt var så välkomnande och genomtänkt.
Underlaget i manegen var som en dansbana! Inte en enda ojämnhet, inget damm som virvlade upp från underlaget när man red, ljuv musik ur högtalarna och ett fantastiskt ljusinsläpp. Helt suveränt! 🙂
När det var dags för mig att träna så frågade Hege lite om min häst och jag svarade som jag brukar: han är 15 år och jag har haft honom i ca 13,5 år. Hege ställde frågan ”Kan han något?” På den svarade jag att han kan motsvarande upp till MsvC och att jag har sedan länge en dröm om att kunna göra byten. ”Då provar vi det i dag”, svarade Hege. What? Kan man göra det bara så där? Behöver man inte vara duktigare än vad jag är? Skit samma, vi kör!
När jag började rida så berättade Hege för mig hur hon tyckte att jag skulle korrigera min ridning. Hon tyckte att Mackan kom för djupt med huvudet och att han då gick lite väl mycket på bogarna, vilket inte gynnar honom i längden, och om han kommer upp i formen så blir bogarna friare. Jag fick:
korta tyglarna
höja handen
bredda händerna
Ovanstående medförde att det kändes som att jag körde en Harley Davidson med högt styre – såååå ovant. Det var också oerhört svårt att komma bak med överlivet och det spelade ingen roll att Hege sa ”kom bak lite mer med överlivet så att du kan sitta ner i sadeln” 100 gånger – tyglarna var ju korta och jag ville inte bli hängande i min häst. 😉
De korta tyglarna och den höjda handen var för att få upp honom från vårt vanliga bekväma läge och de bredare händerna var för att han inte skulle känna sig låst utan istället kunna vara lite rörligare i nacken och släppa på spänningarna som fanns. (Tanken är ju inte att jag ska rida runt så här i all evighet utan istället komma till ett läge där både jag och Mackan arbetar på ett bra sätt.)
Vi hade bokat träning i 45 minuter och det var 45 intensiva minuter. Puh! Så här har jag nog inte ridit på år och evigheter… ”Prata får vi göra sedan” sa Hege vid något tillfälle. Hahaha!
När jag skulle träna in byten så fick jag vända snett igenom på en kort diagonal, bromsa upp, ställa om, (försöka) vara som en duracell-kanin med ytterskänkeln, flytta in Mackans rumpa något och hoppas att han skulle förstå vad jag var ute efter. Herrejösses så mycket att ha i huvudet samtidigt! Ett par gånger förstod Mackan inte alls vad jag ville att han skulle göra och då fortsatte vi i en galoppsluta utmed långsidan tills dess att Hege sa att det var bättre att bryta av och fatta ny galopp, men några gånger så började han ana vad det handlade om och bytte då galopp. Hege sa att hon brukar använda ca tre veckor till att lära sina hästar byta galopp och då gör hon det bara några gånger varje ridpass eftersom det inte ska bli tjatigt. Målsättningen är att när hästen förstår vad vi vill att den ska göra så kan vi skala av och börja göra bytet för hjälpen. Jag fick testa ett par olika sätt att göra byten:
kort diagonal.
skänkelvikning in till X, därefter rakt fram på medellinjen och byte vid C/A.
lång diagonal där jag red rakt till X, skänkelvikning rakt fram på medellinjen och byte vid C/A.
Förutom att träna på byten så fick jag även rida skänkelvikningar och öppnor, vilket var riktigt roligt eftersom jag inte har gjort det på evigheter. Faktum är att det flöt på bättre än vad jag hade anat, och det är ju lovande. 😉
Här är några korta sekvenser från de första två dagarnas träning – inte vackert, men ändå kul (för mig) att se. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat och lyssnat. 😉 Hege fick tyvärr något i halsen och hostar som tusan i ett klipp, men det får vi stå ut med. Stackars Hege, hon kunde knappt prata.
Inför träningarna fick jag preppa mig med värktabletter för att mina ljumskar inte skulle ta död på mig. Första dagen fungerade två tabletter perfekt, andra dagen gav de mig inte riktigt samma effekt och tredje dagen var det helt kört. Hege erbjöd sig att tömköra Mackan istället, vilket kändes som ett riktigt bra alternativ där och då. Trist på träningen men nödvändigt för min kropp.
Det blev tre intensiva pass för min häst, men när han inte arbetade så gick han i hagen och vilade upp sig. 😉
Det var några fantastiska dagar i Skåne som förutom träning omfattade ett besök på Ven, glass i Barsebäcks hamn, middag hemma hos Annika som driver Björkåsa Gård.
Vad ska jag hitta på i dag då? Det blåser som tusan och det skallrar säkert i manegens väggar och då kommer Mackan att bli spänd eftersom jag tror att han ska vara det… Det får bli tömkörning i dag igen – fast i skritt, med precision, på en bana.
Jag släpade fram några bommar, ställde ut fyra konor och två sockerbitar enligt ett mönster som jag kom på i stunden. Det blev riktigt bra om jag får säga det själv. 😉
Tanken med bommarna var att jag skulle kunna gå över dem, ha dem som korridorer och vända mellan dem och rygga mellan dem. På medellinjen stod det sedan ett par konor som jag skulle gå igenom för att därefter gå rakt fram ett par meter, svänga ut på en liten volt runt en sockerbit. Först i ena varvet och därefter direkt upp på medellinjen någon meter för att sedan göra en volt i andra varvet. Ibland gjorde jag halt mellan konorna och ibland gjorde jag halt precis före det att jag gick in på volten. Efter volterna var det rakt upp på medellinjen för att gå igenom nästa par med konor.
Det blev att jag kombinerade ihop olika vägar på olika sätt allt eftersom i och med att det blev lite trist att göra samma sak om och om igen. 😉 Mackan var (oftast) med på noterna och när det inte blev som jag hade tänkt mig så berodde det snarare på att jag inte hade jämn kontakt i båda tömmarna, för när jag hade det så blev det verkligen precisionskörning. 🙂 Det funkar dessutom riktigt bra att tömköra honom på det bettlösa tränset!
I och med att det endast var skritt i dag så passade jag på att träna på att ha pisken i min högerhand, vilket också fungerade bra. Frågan är om det fungerar lika bra när det är trav och galopp som gäller? Nu börjar jag dessutom få lite kläm på hur jag ska hålla tömmarna – det är bara ibland som det blir lite trassel. 😉
Ungefär så kändes det när jag inledde dagens tömkörningsträning för en kvinna som jag aldrig hade tränat för förut. Pinsamt. När jag har varit på egen hand i manegen med tömmarna i händerna så har jag ändå upplevt att jag har haft lite kontroll – i alla fall efter några gångers testande. 😉 För ett tag sedan var jag stolt när jag klarade av att göra ett varvbyte i trav, men det kändes avlägset i dag. Som inledning skulle jag ha Mackan på en liten fyrkant och vända ordentligt i hörnen och det gick så där kan jag väl säga. I början gick han lite som han ville och jag hade svårt att hålla honom på det tänkta spåret, men efter lite hjälp av coachen så fungerade det mycket bättre. 🙂 Räta upp honom med yttertömmen, släppa när han är rak, vända, räta upp igen, släppa… Snart har jag koll.
Som övning nummer två så skulle jag göra ungefär samma sak, fast denna gång över fyra bommar. Gick sådär inledningsvis… Titta på bommen, vänd, räta upp, titta på bommen, vänd, räta upp. JA! NU funkar det! När det var dags att göra samma övning i trav så var Mackan seg som kola och jag fick förflytta mig till en annan volt och sätta lite fart i honom. Han travade på riktigt bra och då blev det förflyttning ner till bommarna igen och denna gången gick det mycket bättre. Puh! Tack och lov för det. När det var dags för varvbyte så fick jag göra om proceduren med att låta honom hitta lite aktivitet och tempo på en volt utan bommar först. Nu har jag lite kläm på hur jag ska göra: titta på bommen, vänd, räta upp, titta på nästa bom. 🙂
Som avslutande övning fick Mackan trava över tre växelvis upphöjda bommar på ett rakt spår och jag fick vara noga med att ha honom rak efter bomserien innan jag vände tillbaka så att han kunde komma på bommarna igen. Faktum är att det kändes som att jag hade lite koll på läget när träningen var slut. Kul! 🙂
Herregud så svårt det har varit att ha kontroll på dessa långa tömmar! Initialt har det sett rätt bra ut men när jag är klar så har tömmarna liknat mer ett skatbo än ett par lädertömmar. Att hålla reda på tömmarna har nog faktiskt varit det svåraste hittills… eller så har det svåraste varit när Mackan har gått in på en volt utan att jag (medvetet) har sagt att han ska göra det… eller nej… det svåraste kanske har varit att ta sig ut ur volten igen. 😉 Faktum är att det finns många svårigheter i konsten att tömköra på ett bra sätt.
För att ha fler sätt att arbeta Mackan på så har jag bestämt mig för att lära mig den ädla konsten att tömköra och i avsaknaden av en tränare/kurs så hittade jag Equitellus där jag för 45 kronor i månaden kan se flera filmer där Anders Eriksson beskriver vad man behöver och hur man gör. Nu har jag tittat på några av filmerna flera gånger och börjar få ett hum om hur jag ska hålla tömmarna och vilken position jag bör ha för olika ändamål. Så kul! 🙂 Förutom filmerna om tömkörning så finns det annat matnyttigt och intressant som man kan ta del av, vilket glädjer en nörd som mig. Mackan verkar verkligen uppskatta arbete på töm, vilket inte förvånar mig i och med att han slipper både bett i munnen och en heffaklump på ryggen. 😉
När jag har lärt mig grunderna så hoppas jag kunna få till träningar eller en kurs som tar mig vidare så att jag kan arbeta Mackan lite mer ”på riktigt” på töm, men än så länge har jag fullt upp med att hålla ordning på mina tömmar. 🙂
Tanken med bommarna var att jag skulle kunna gå över dem, ha dem som korridorer och vända mellan dem och rygga mellan dem. På medellinjen stod det sedan ett par konor som jag skulle gå igenom för att därefter gå rakt fram ett par meter, svänga ut på en liten volt runt en sockerbit. Först i ena varvet och därefter direkt upp på medellinjen någon meter för att sedan göra en volt i andra varvet. Ibland gjorde jag halt mellan konorna och ibland gjorde jag halt precis före det att jag gick in på volten. Efter volterna var det rakt upp på medellinjen för att gå igenom nästa par med konor.
dressyrbitchen 