Tömkörning med Anders Eriksson.

Jag har tidigare tittat på filmer på Equitellus för att försöka lära mig mer om tömkörningens ädla konst och jag har gått några kurser och tränat lite sporadiskt under våren, men nu var det äntligen dags för mig och Mackan att få träna för Anders! Jag har suttit på läktaren på ett flertal av hans clinics, men nu var det min tur att få lite personlig vägledning av honom. 

Upplägget var en timmas träning per ekipage och efter lunchen så var det teori i ca 1,5 timma. Jag kom till träningen med min däckel och svanskappa från Tärnsjö, sidepull från Eponia och tömmar från Globus och kände mig redo.

Anders tittade på Mackan och konstaterade att han är tunn och saknar muskelmassa bak, något som jag är väl medveten om och arbetar med. Anders sa åt mig att jag kunde lägga mina tömmar åt sidan och därefter satte han dit sina egna (lätta och smidiga) tömmar från Polen. Han började tömköra Mackan och ganska snart sa han att det kändes stumt i handen med sidepull och bytte då snabbt till en kapson (från Tärnsjö).  När jag fick känna på tömmarna så var det en enorm skillnad mellan sidepull och kapson. Med kapsonen blev det mycket lättare att ha kontakt med Mackan och han blev mer direktstyrd än vad han är med sidepull (som ofta glider något). Kul att få känna på skillnaden! 🙂

Jag fick visa Anders hur jag brukar tömköra, vilket innebär många övergångar skritt – trav – galopp. Anders verkade nöjd med det han såg och lät mig styra Mackan på några travbommar som låg vid kortsidan av ridbanan. Avstånden var bra och traven flöt på bra. 🙂 Han berättade att det är viktigt att bommarna inte är för höga eftersom det då blir lätt att hästen tappar ryggen när benen måste lyftas extra högt.

Något som gjorde stor skillnad var att se till att ha en fast brygga av tömmen mellan händerna, för så fort jag kom ihåg att ha sänkta händer och en brygga så slappnade Mackan av och fick en bättre överlinje. Fräckt att se! 🙂 

När jag bytte från vänster till höger varv så visade Mackan tydligt att han hade ont i höger fram. Fan! Jag misstänker att det kom i samband med att han snubblade och gick ner på knä (med mig på ryggen) för några dagar sedan. Efter det har Mackan fått vila och jag hoppades att incidenten inte skulle påverka honom, men det verkar det ha gjort. 😦 Gjorde några övergångar till trav för att se hur mycket han markerade och såg att det blev bättre, men för säkerhets skull så fick han bara skritta lite före det att lektionen var slut. 

På eftermiddagen hade Anders teori med några av oss som hade varit med och tömkört. Han pratade allmänt om hästkunskap, utrustning och träning. Underbart att han är så engagerad i hästens välfärd och riktigt intressant att lyssna på. Det märks tydligt att han brinner för det här, för han hade svårt att avsluta i tid och jag är rädd för att han var tvungen att ha gasen i botten till nästa ställe. 😉

Allt som allt så var det en givande dag och jag landade i att jag inte behöver skynda med skänkelvikningar och skolor eftersom jag kan få bakbenen att gymnastisera bättre på annat vis. Jag fick också se att min häst kan arbeta riktigt bra på bettlöst alternativ och nu ser jag fram emot att sätta igång på riktigt. Som det verkar så kommer Anders att komma med jämna mellanrum och då hoppas jag att jag kan vara med. 🙂

Behöver jag nämna att jag redan har beställt en kapson…? 😉

I have a dream…

I flera år har jag haft en dröm om att ta med mig Mackan på meeting, men det har aldrig blivit av. Jag har anmält mig men insett att kostnaderna för tre dagar i t ex Laholm med box, boende, startavgifter mm drar iväg ordentligt, och då har jag tänkt att jag får vänta med meeting tills dess att jag kommer upp i klasserna något. Av någon anledning känns det mer motiverat att åka på meeting och rida MsvC istället för LB och då jag har lagt tävlingsambitionerna på hyllan så lär det väl aldrig bli av att jag åker på något meeting. Men det fina är att en av mina vänner, Lotta, tränar för Hege Rosland i Skåne och hon har sedan flera månader planerat en intensivkurs för oss hos Hege. Tre dagar med träning och boende på bed & box på Björkåsa Gård  – helt fantastiskt! Närmare meeting än så kunde jag knappast komma i dagsläget. 😉

Jag måste erkänna att jag var aningens orolig före det att vi kom iväg. Kommer det gå bra att köra? Mackan står som ett ljus i transporten men det finns ju de som kör som idioter och orsakar olyckor för andra… Är boxen stor nog? Är det hage på dagen? När det enbart är jag som ska åka så är jag sällan orolig för något eftersom det mesta löser sig, men när hästen är inblandad vet jag inte vad som händer i mig. 😉 Med facit i hand så fanns det absolut inget att oroa sig för! Trafiken flöt på bra, boxen var drygt 16kvm och Björkåsa Gård var fantastisk – både boendet, stallet och hagarna. Puh!

Mackan och Kadiz fick stå i boxarna bredvid varandra och de var vääääldigt nöjda med det. 🙂 De har enbart träffats de gånger då Lotta och jag har ridit ut med varandra men verkade känna igen varandra och uppskatta varandras sällskap. Mackan kan ju vara en riktig otrevlig typ och bita i gallret och sura om det är någon som han inte gillar, men Kadiz verkar han älska. Inte en enda sur min. ❤ Vi placerade därför medvetet deras hö nära varandra så att de kunde stå och äta tillsammans – i vanliga fall brukar jag få göra tvärt om: maten så långt bort som möjligt från grannen. 😉 När Mackan sölade kraftfoder på kanten till Kadiz så fick Kadiz slicka rent och sedan slickade Mackan på Kadiz mule. Så söta! ❤

Dagen efter ankomsten var det dags för den första träningen. Spännande! Vi lastade hästarna och körde i ca 10 minuter för att komma fram till Heges anläggning. Wow, vilken anläggning! Så fin! Allt var så välkomnande och genomtänkt.

Underlaget i manegen var som en dansbana! Inte en enda ojämnhet, inget damm som virvlade upp från underlaget när man red, ljuv musik ur högtalarna och ett fantastiskt ljusinsläpp. Helt suveränt! 🙂

När det var dags för mig att träna så frågade Hege lite om min häst och jag svarade som jag brukar: han är 15 år och jag har haft honom i ca 13,5 år. Hege ställde frågan ”Kan han något?” På den svarade jag att han kan motsvarande upp till MsvC och att jag har sedan länge en dröm om att kunna göra byten. ”Då provar vi det i dag”, svarade Hege. What? Kan man göra det bara så där? Behöver man inte vara duktigare än vad jag är? Skit samma, vi kör! 

När jag började rida så berättade Hege för mig hur hon tyckte att jag skulle korrigera min ridning. Hon tyckte att Mackan kom för djupt med huvudet och att han då gick lite väl mycket på bogarna, vilket inte gynnar honom i längden, och om han kommer upp i formen så blir bogarna friare. Jag fick:

  • korta tyglarna
  • höja handen
  • bredda händerna

Ovanstående medförde att det kändes som att jag körde en Harley Davidson med högt styre – såååå ovant. Det var också oerhört svårt att komma bak med överlivet och det spelade ingen roll att Hege sa ”kom bak lite mer med överlivet så att du kan sitta ner i sadeln” 100 gånger – tyglarna var ju korta och jag ville inte bli hängande i min häst. 😉

De korta tyglarna och den höjda handen var för att få upp honom från vårt vanliga bekväma läge och de bredare händerna var för att han inte skulle känna sig låst utan istället kunna vara lite rörligare i nacken och släppa på spänningarna som fanns. (Tanken är ju inte att jag ska rida runt så här i all evighet utan istället komma till ett läge där både jag och Mackan arbetar på ett bra sätt.)

Vi hade bokat träning i 45 minuter och det var 45 intensiva minuter. Puh! Så här har jag nog inte ridit på år och evigheter… ”Prata får vi göra sedan” sa Hege vid något tillfälle. Hahaha! 

När jag skulle träna in byten så fick jag vända snett igenom på en kort diagonal, bromsa upp, ställa om, (försöka) vara som en duracell-kanin med ytterskänkeln, flytta in Mackans rumpa något och hoppas att han skulle förstå vad jag var ute efter. Herrejösses så mycket att ha i huvudet samtidigt! Ett par gånger förstod Mackan inte alls vad jag ville att han skulle göra och då fortsatte vi i en galoppsluta utmed långsidan tills dess att Hege sa att det var bättre att bryta av och fatta ny galopp, men några gånger så började han ana vad det handlade om och bytte då galopp. Hege sa att hon brukar använda ca tre veckor till att lära sina hästar byta galopp och då gör hon det bara några gånger varje ridpass eftersom det inte ska bli tjatigt. Målsättningen är att när hästen förstår vad vi vill att den ska göra så kan vi skala av och börja göra bytet för hjälpen. Jag fick testa ett par olika sätt att göra byten:

  • kort diagonal.
  • skänkelvikning in till X, därefter rakt fram på medellinjen och byte vid C/A.
  • lång diagonal där jag red rakt till X, skänkelvikning rakt fram på medellinjen och byte vid C/A.

Förutom att träna på byten så fick jag även rida skänkelvikningar och öppnor, vilket var riktigt roligt eftersom jag inte har gjort det på evigheter. Faktum är att det flöt på bättre än vad jag hade anat, och det är ju lovande. 😉

Här är några korta sekvenser från de första två dagarnas träning – inte vackert, men ändå kul (för mig) att se. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat och lyssnat. 😉 Hege fick tyvärr något i halsen och hostar som tusan i ett klipp, men det får vi stå ut med. Stackars Hege, hon kunde knappt prata.

Inför träningarna fick jag preppa mig med värktabletter för att mina ljumskar inte skulle ta död på mig. Första dagen fungerade två tabletter perfekt, andra dagen gav de mig inte riktigt samma effekt och tredje dagen var det helt kört. Hege erbjöd sig att tömköra Mackan istället, vilket kändes som ett riktigt bra alternativ där och då.  Trist på träningen men nödvändigt för min kropp.

 

Det blev tre intensiva pass för min häst, men när han inte arbetade så gick han i hagen och vilade upp sig. 😉

IMG_1795

Det var några fantastiska dagar i Skåne som förutom träning omfattade ett besök på Ven, glass i Barsebäcks hamn, middag hemma hos Annika som driver Björkåsa Gård.

Det här gör jag gärna om igen!

Tömkörning med precision

Vad ska jag hitta på i dag då? Det blåser som tusan och det skallrar säkert i manegens väggar och då kommer Mackan att bli spänd eftersom jag tror att han ska vara det… Det får bli tömkörning i dag igen – fast i skritt, med precision, på en bana.

Jag släpade fram några bommar, ställde ut fyra konor och två sockerbitar enligt ett mönster som jag kom på i stunden. Det blev riktigt bra om jag får säga det själv. 😉

IMG_1520Tanken med bommarna var att jag skulle kunna gå över dem, ha dem som korridorer och vända mellan dem och rygga mellan dem. På medellinjen stod det sedan ett par konor som jag skulle gå igenom för att därefter gå rakt fram ett par meter, svänga ut på en liten volt runt en sockerbit. Först i ena varvet och därefter direkt upp på medellinjen någon meter för att sedan göra en volt i andra varvet. Ibland gjorde jag halt mellan konorna och ibland gjorde jag halt precis före det att jag gick in på volten. Efter volterna var det rakt upp på medellinjen för att gå igenom nästa par med konor.

Det blev att jag kombinerade ihop olika vägar på olika sätt allt eftersom i och med att det blev lite trist att göra samma sak om och om igen. 😉 Mackan var (oftast) med på noterna och när det inte blev som jag hade tänkt mig så berodde det snarare på att jag inte hade jämn kontakt i båda tömmarna, för när jag hade det så blev det verkligen precisionskörning. 🙂 Det funkar dessutom riktigt bra att tömköra honom på det bettlösa tränset!

I och med att det endast var skritt i dag så passade jag på att träna på att ha pisken i min högerhand, vilket också fungerade bra. Frågan är om det fungerar lika bra när det är trav och galopp som gäller? Nu börjar jag dessutom få lite kläm på hur jag ska hålla tömmarna – det är bara ibland som det blir lite trassel.  😉

Som sagt: övning ger färdighet! 🙂

IMG_1526

 

Köra bil utan ratt…

Ungefär så kändes det när jag inledde dagens tömkörningsträning för en kvinna som jag aldrig hade tränat för förut. Pinsamt. När jag har varit på egen hand i manegen med tömmarna i händerna så har jag ändå upplevt att jag har haft lite kontroll – i alla fall efter några gångers testande. 😉 För ett tag sedan var jag stolt när jag klarade av att göra ett varvbyte i trav, men det kändes avlägset i dag. Som inledning skulle jag ha Mackan på en liten fyrkant och vända ordentligt i hörnen och det gick så där kan jag väl säga. I början gick han lite som han ville och jag hade svårt att hålla honom på det tänkta spåret, men efter lite hjälp av coachen så fungerade det mycket bättre. 🙂 Räta upp honom med yttertömmen, släppa när han är rak, vända, räta upp igen, släppa… Snart har jag koll.

Som övning nummer två så skulle jag göra ungefär samma sak, fast denna gång över fyra bommar. Gick sådär inledningsvis… Titta på bommen, vänd, räta upp, titta på bommen, vänd, räta upp. JA! NU funkar det! När det var dags att göra samma övning i trav så var Mackan seg som kola och jag fick förflytta mig till en annan volt och sätta lite fart i honom. Han travade på riktigt bra och då blev det förflyttning ner till bommarna igen och denna gången gick det mycket bättre. Puh! Tack och lov för det. När det var dags för varvbyte så fick jag göra om proceduren med att låta honom hitta lite aktivitet och tempo på en volt utan bommar först. Nu har jag lite kläm på hur jag ska göra: titta på bommen, vänd, räta upp, titta på nästa bom. 🙂

Som avslutande övning fick Mackan trava över tre växelvis upphöjda bommar på ett rakt spår och jag fick vara noga med att ha honom rak efter bomserien innan jag vände tillbaka så att han kunde komma på bommarna igen. Faktum är att det kändes som att jag hade lite koll på läget när träningen var slut. Kul! 🙂

Älskade häst! ❤

IMG_0904

Tömkörning

Herregud så svårt det har varit att ha kontroll på dessa långa tömmar! Initialt har det sett rätt bra ut men när jag är klar så har tömmarna liknat mer ett skatbo än ett par lädertömmar. Att hålla reda på tömmarna har nog faktiskt varit det svåraste hittills… eller så har det svåraste varit när Mackan har gått in på en volt utan att jag (medvetet) har sagt att han ska göra det… eller nej… det svåraste kanske har varit att ta sig ut ur volten igen. 😉 Faktum är att det finns många svårigheter i konsten att tömköra på ett bra sätt.

För att ha fler sätt att arbeta Mackan på så har jag bestämt mig för att lära mig den ädla konsten att tömköra och i avsaknaden av en tränare/kurs så hittade jag Equitellus där jag för 45 kronor i månaden kan se flera filmer där Anders Eriksson beskriver vad man behöver och hur man gör. Nu har jag tittat på några av filmerna flera gånger och börjar få ett hum om hur jag ska hålla tömmarna och vilken position jag bör ha för olika ändamål. Så kul! 🙂 Förutom filmerna om tömkörning så finns det annat matnyttigt och intressant som man kan ta del av, vilket glädjer en nörd som mig. Mackan verkar verkligen uppskatta arbete på töm, vilket inte förvånar mig i och med att han slipper både bett i munnen och en heffaklump på ryggen. 😉

När jag har lärt mig grunderna så hoppas jag kunna få till träningar eller en kurs som tar mig vidare så att jag kan arbeta Mackan lite mer ”på riktigt” på töm, men än så länge har jag fullt upp med att hålla ordning på mina tömmar. 🙂

7C72D162-2032-47D3-9E26-AA3954CB0F8E 2

220-56=164 : 114.8-147.6

Jaha, då var det dags för lite tömkörning igen – det var ju typ bara tre år sedan sist… I och med att jag har arbetat Mackan på linan enligt en mix av Art2Ride och equibodybalance så har tömmarna fått ligga på hyllan ett bra tag. Men NU var det dags att plocka fram dem igen eftersom Sofia gärna ville se hur Mackan fixar skänkelvikningar på töm. Flera i stallet har fått fin hjälp av Sofia med tömkörningen så jag tackade ju inte nej till det – även om det är väldigt roligt att rida. 😉 Allt som kan hjälpa mig och Mackan är välkommet!

”Brukar du spänna in honom?” frågade Sofia, och på det svarade jag att jag aldrig spänner in min häst i en fixerad form och att jag är väldigt försiktig i och med att han har pålagringar i halskotpelaren. ”Vi sätter en rak yttertöm och en ledande innertöm” blev svaret. Sofia satte fast tömmarna och sa till mig att följa fyrkantsspåret. Va? Skall JAG tömköra? Jag trodde att du skulle göra det… Jag har ju glömt det mesta… OK, bara att bita ihop och lyda. 😉 Rakt fram var instruktionen – inga konstigheter – övergångar mellan skritt och halt. Japp, det här går ju som smort! 🙂 ”Gör en liten volt och kom ut på spåret igen.” Absolut! Meeeeen… varför vänder hästen inte in på volten?? Han går ju som en banan fast rakt fram!? Vad gör jag för fel??  Med lite hjälp av Sofia så kunde jag till slut göra några volter utan att Mackan fortsatte i bananform och efter en liten stund hörde jag ”Nu kan du börja flytta honom sidvärts, och om du går in på kvartslinjen så kan du flytta honom ut till spåret.” Hjälp! Hur var det nu man gjorde det…?? OK, jag försöker… Yes – det gick ju ganska bra. 🙂 Trots att det var längesedan sist så fanns lite känsla av hur jag skulle göra kvar i kroppen. Puh! ”Nu kan du försöka göra samma sak fast i trav!” What? Jag kan ju knappt göra det i skritt! Ok, bara att lyda igen… ”Trava!” Mackan är oftast lydig på röstkommandon så han började trava och jag försökte hänga med. Hjälp! Fasen vilket knöligt underlag! Kanske inte stallskorna var världens bästa skor att jogga runt i manegen med… ÅÅÅhhhh! Det här var ju riktigt jobbigt… Varför var det tvunget att ta traven i dag?? Kunde det inte räckt med skritt?? 😉 Fixade käckt någon fråga till Sofia så att jag kunde få lite andrum under tiden vi pratade, men sedan blev det trav och lättare jogg igen. Eller lättare och lättare – det beror på vem du frågar. 😉 Frågar du Sofia så var det absolut lättare jogg för min del, men om du frågar mig så blir svaret att det inte var så himla lätt att jogga runt på knöligt underlag med urdålig kondis. 😉 Jäklar! Nu fick jag in tömmarna mellan benen! Nu blev det riktigt jobbigt att springa! Hur sjutton skall jag hålla dem så att de inte fladdrar in mellan låren igen…?

Det är verkligen en konst att tömköra! Att hålla reda på tömmarna samtidigt som man skall hålla i en pisk och ha kontroll på både sig själv och hästen – inte helt plättlätt! Jag beundrar verkligen alla som kan konsten att tömköra. Att få hästen dansa fram med lätta hjälper och med en lätt kontakt i munnen. Fräckt! Så bra vill jag också bli! 🙂 Men först måst jag nog jobba på konditionen… 

fitness-training-311490_1280

Jag är väldigt nöjd med att ingen filmade när jag tömkörde Mackan. 🙂 Hur det än såg ut så lyckades jag få till några okej sidvärtsrörelser även i traven och jag är nöjd med hur både Mackan och jag skötte oss. Sofia sa dessutom att det märktes att jag hade tömkört förut, även om det var länge sedan sist. Tack för det! 🙂 Vi avslutade träningen med att Mackan fick ta lite galopp också, och jag var så nöjd med att han faktiskt höll sig på mattan och inte brallade så som han ibland har gjort tidigare. Det finns hopp! 🙂

Summering av vad jag skall tänka på:

  • Lägga upp tömmarna mellan fingrarna så att jag alltid släpper ut ”översta lagret”.
  • Positionen.
  • Använda min energi för att öka och minska tempo och göra halvhalter.
  • Sakta av till skritt och göra rörelsen i skritt om den inte blir som jag tänkt mig i traven.
  • Stöd på yttertömmen.

Det var säkerligen andra saker också som jag skall tänka på, men i och med att jag har haft hjärnan fullproppad med mina högskolestudier så har jag säkert glömt hälften… Men när jag tömkör nästa gång så kommer jag säkert ihåg lite mer. 🙂