Stall & Hage – dressyrbitchen

I dag var det mycket som stod på schemat:

Ta ut bädden ur Mackans box.
Skura boxfront och väggar – typ ”flyttstäda” boxen.
Lägga in ett lager med torv som ska ligga i botten på den nya bädden.
Träffa hovslagare Sören Stjärnås i Kungsbacka.

Som tur var så fick jag med mig sonen till stallet och på så vis kunde jag halvera tiden som det skulle ta att tömma boxen. Vi blev rejält svettiga båda två! Jösses som vi slet! När vi var klara så körde jag hem sonen och på vägen tillbaka till stallet så fick jag ett meddelande från Sören att han hade påbörjat resan till Kungsbacka. Så spännande att få träffa honom! Jag hann inte fixa något mer i stallet utan fokuserade mig på att komma iväg i tid för att få en chans att prata med Sören om Mackans hovar och benställning. Mackan har ju stått med både fram- och bakben inunder kroppen under flera år och vare sig hovslagare eller veterinärer har haft någon tanke om hur de ska kunna hjälpa Mackan att stå ”ordentligt”. Som tur är jag så är jag envis och vetgirig och dagens 60 minuter långa samtal med Sören gjorde att jag fick gott hopp. ❤

Jag är oerhört tacksam för att Sören tog sig tid att samtala med mig och även titta på min häst! ❤ Tyvärr har han ingen möjlighet att sko Mackan, men med hjälp av en annan hovslagare (som också var med en stund och tittade på Mackan) i dialog med Sören så kan vi nog korrigera det som behövs. Så spännande! Det är bara 14 dagar sedan Mackan fick skor, men båda höll med mig – det behövs en skoning ganska omgående. Om bara 5 dagar så kommer JD och skor Mackan enligt vissa av Sörens anvisningar och jag vet att det innebär kilsulor på båda bak samt några millimeters justering av trakterna på vissa hovar och lite annat. 😉

För den som är intresserad så finns det mycket att läsa i Sörens hovvårdsbok.

Full av energi, glädje och hopp så åkte jag tillbaka till stallet med Mackan för att fortsätta arbetet med att skura boxväggarna och fixa till en grund till en ny bädd, men som vanligt så fastnade jag i olika samtal för att berätta om mina tankar och upplevelsen av att ha fått nörda ordentligt i samtalet med Sören och Johan D.

Det tog flera timmar att fixa Mackans box, men vad gjorde det när jag var full av energi, förväntan, glädje och dessutom har semester… 😉 Målsättningen var att vara klar i stallet 20.00 och faktum är att jag var klar 19.55! 😀 Bra jobbat!

När jag kom hem så fick jag en förfrågan om att rida med i Frillesås div II-lag, och det gör jag ju gärna! Frillesås är min gamla hemklubb som jag var medlem i cirka 18 år och Onsala har ju inget lag i år så det var ju inget att tveka på. 😉 Det ska bli så roligt att träffa både gamla och nya vänner igen! ❤

Nu längtar jag faktiskt lite tills på tisdag när Mackan ska få en skoning enligt Sörens principer, men innan dess ska jag träna för Yvonne F A, träffa dotter med familj från Ystad och umgås med familjen. ❤

”Skall du rida?” Den frågan får jag i princip varje dag i stallet och jag förstår egentligen inte varför folk vill veta om jag skall rida. Spelar det någon roll om jag skall rida eller inte? Förmodligen är det så att det är ett initiativ till kallprat, men ett ganska löjligt sådant.

Ett annat snack som kan irritera mig är när jag rider min häst och någon annan ryttare börjar diskutera sin häst och sin ridning med mig. Är jag ens intresserad? Nej. Om jag är intresserad så frågar jag. Oftast har jag fullt upp med min egen ridning och försöker få den så bra som möjligt – i den mån det går. 😉 Målsättningen är att jag och min häst skall hamna i samma bubbla, så låt mig rida i fred och stör mig inte.

Tips från ”coachen” undanber jag mig också, för om jag vill ha hjälp så frågar jag min tränare eftersom det är den enda i stallet som jag har som förebild. Vi andra försöker så gott det går med varierande resultat. 😉

Ibland tänker jag att det hade varit skönt att stå i ett litet stall med 6-8 hästar, men samtidigt är det faktiskt riktigt roligt med alla dessa olika människor. Jag kan komma på mig själv med att göra miner (när ingen ser) om det är så att jag hör något som jag tycker är riktigt löjligt. Precis som ett barn blir jag då. Kan tyvärr inte återge exempel här i rätt tonfall, för det är oftast tonfallet hos folk som får mig att reagera. Framför allt när man pratar med sin häst eller sin hund som om den vore ett spädbarn. Löjligt.

Nu skall jag ta tag i dagen och hoppas att jag träffar många roliga människor så att jag kan får gymnastisera mitt ansikte i dag med. 😉