Uteritt – dressyrbitchen

Fantastisk uteritt!

Vaken. Undrar vad klockan är… 06.50 känns ju lite onödigt så här en söndag… Först fattade jag inte varför jag vaknade så tidigt och med samma känsla som jag har haft när det har varit tävlingsdagar, men ganska snart insåg jag att jag hade fjärilar i magen för att jag skulle åka iväg och rida ut med Lotta och Elin – på galoppvägarna. Från början sa Lotta ”vi skrittar bara” och i ett annat samtal sa hon att vi skulle rida till galoppvägarna och galoppera. Jag och Mackan som inte har varit ute i skogen på eeeeevigheter. Hoppas att han håller sig på mattan så att jag inte flyger av. Fast varför skulle han bralla? Det har han ju aldrig gjort. 😉 Det var lika bra att gå upp i ottan och ta tag i dagen.

För en vecka sedan köpte jag mig en begagnad hoppsadel, en Prestige Golden Star, 18″ med xl-kåpor – som gjord för mig. Att den dessutom passade Mackan bra gjorde ju inte saken sämre. 🙂 I och med att jag har den här sadeln så kan jag från och med nu äntligen rida ut lite längre och jag ser fram emot många härliga uteritter tillsammans med Mackan och mina vänner. ❤

Det var dimmigt som tusan när jag åkte till stallet, men ju närmare havet jag kom desto klarare blev det. 🙂 Det här kommer att bli en härlig dag!

Stackars Mackan som inte har haft bett i munnen på ett par månader såg lagom nöjd ut när jag tränsade med bett i dag. Saliven började rinna på honom och tungan började joxa direkt, men jag hade faktiskt ingen lust att rida ut för första gången på evigheter och dessutom göra det på bettlöst. 😉

Efter ca 45 minuters bilresa var vi framme i Stråvalla för att möta upp Lotta och Elin. De har ridit ut tillsammans ett antal gånger den senaste tiden och börjar få kläm på vägarna runt omkring, men det verkar finnas mängder med vägar att utforska mer. Dagens ritt började med skritt på asfalt en bit för att därefter övergå till skogsväg, traktorväg och sedan en lagom svampig grusväg. Det var en hel del skritt, hyfsat mycket trav och en del galopp. 🙂 Så himla härligt! Att få sitta på hjärtehästen och tillbringa en dag i skogen tillsammans med mina vänner är i princip oslagbart! ❤ Det var nog bara i galoppen som vi inte pratade… 😉

Jag är så otroligt nöjd med min häst! ❤ Att han inte har varit ute och galopperat tillsammans med andra på så länge och ändå är så himla bussig är helt fantastiskt. Vad hade jag att vara orolig för i morse? Nästa gång vi rider ut kan jag nog bjussa honom på att rida bettlöst. 😉 Han var pigg och glad större delen av de ca 90 minuter vi var ute, men sista biten på hemvägen märkte jag att han var trött. Han småsnubblade och småhalkade lite i skogen och jag fick känslan av att han hade spaghettiben, men när vi kom ut på planare underlag så gick det bättre. 😉 Jag misstänker att han var glad när det blev plant underlag igen. ❤

Tusen tack för den här uteritten, Lotta och Elin! Hoppas att vi snart gör om det igen. ❤

Laghelg med Frillesåsarna

Jobbveckan har som vanligt gått i turbofart och så även den här helgen, men det sägs ju att tiden går fort när man har roligt och det kan jag skriva under på. På jobbet håller jag som bäst på att lära känna min nya mentorsgrupp – ett gäng 7:or där vissa har hunnit bli tonåringar under sommaren och andra inte. Alltid lika kul att lära känna en ny grupp!

I går åkte jag hemifrån hyfsat tidigt för att äntligen rida ut med Britt och Brandon, något som vi har pratat om länge men som av olika anledningar inte har blivit av. Jag lastade Mackan och körde ner till Åsa för att rida i skogen hemma hos Britt. Det måste vara supermysigt att bo som Britt gör! Tänk att bara kunna sitta upp på sin häst och rida rakt ut i skogen när man vill! Dessutom finns det flera olika rundor som man kan växla mellan beroende på hur länge man vill rida och vad man vill göra. Funderar på om jag ska köpa mig ett hus med ett litet stall mitt i skogen… Fast då vill jag nog gärna ha ett ridhus i närheten. 😉

IMG_2B5CC5733B17-1

Efter ridturen i skogen och en fika hos Britt så var det dags för mig att köra vidare så att jag kunde hinna hem och fixa mig inför kvällens teorilektion och middag med laget. 🙂 Teorilektionen var bra (bortsett från ett stolpskott som var med) och det var synd att vi inte hann med allt som vi skulle gå igenom före det att det var dags att åka till restaurangen i Åsa för att äta middag tillsammans. Förhoppningsvis kommer det fler tillfällen att nörda i den teoretiska delen tillsammans eftersom det är allt för sällan som man verkligen diskuterar det som bl a står i Ridsportförbundets ridhandböcker. Mest trist var att vi inte hann prata om det etiska perspektivet i ridningen, men vi hann i alla fall med att prata lite om vad som verkar premieras på dressyrtävlingar istället för den goda ridningen som vi vill ska premieras. 😉

I dag var det dags för träning för lagets deltagare och jag hade tur i och med att det var Yvonne FA som skulle ha dagens träningar. 🙂 Som vanligt utgick jag från att jag hade gott om tid när jag åkte hemifrån men av någon anledning så fick jag ont om tid i slutändan. 😉 Fattar inte att det ska vara så svårt…

På dagens träning var det fokus på

svikten ner i benen under lättridning
inner skänkel och ytter skuldra i vänstervarvet (f f a i galoppen)

Jag ska tänka svikt neråt när jag reser mig under lättridning. Jag trycker oftast upp mig med fotbladet och då tappar jag svikten från anklarna, i knäna och vidare till höftlederna. För att lyckas med detta så kom jag på att det är viktigt att jag lyfter blicken och bröstkorgen samtidigt som jag tänker rakt uppåt med överkroppen samtidigt som jag tänker tryck neråt med benen. Lätt som en plätt! Eller hur…? 😉

I vänstergaloppen behöver jag föra fram höger skuldra aningens för att släppa fram Mackan så att han kan forma sig efter volten och jag ska sitta rakt över hästen. Nu till min fundering: spriralsits eller inte? Vad är rätt? Ja, inte vet jag… För den som vill läsa lite mer så kan man göra det här.

Om jag bara kan använda min kropp rätt, alltså så som jag borde, då hade det varit så mycket enklare. Hur det än är så är det jäkligt svårt att lära sig rida på riktigt. 😉

Bunketorp

Facebook är toppen! Senaste veckan har jag haft en stor längtan ut i skogen och ville ha sällskap. Vad gör man då? Jo, lägger en förfrågan på FB! Det tog bara några minuter tills dess att Sara mer eller mindre hade lovat bort sin mamma Beata för en uteritt. 🙂

Dagen efter min efterlysning var det dags att lasta Mackan och bege mig till Lindome för att parkera på golfklubbens parkering och möta upp Beata. Beata hade informerat mig om att turen skulle ta ca 1,5 timma och det lät ju alldeles lagom. Härligt med 1,5 timmas skritt i skogen. Redan när jag parkerade så började mina hjärnspöken ställa till oreda i huvudet på mig. Oj, så många bilar som kör förbi på vägen! Undrar just om Mackan kommer att reagera på alla som kör förbi i hög fart? Kommer jag ens att kunna sitta upp om blir rädd? Skärp dig nu för tusan! Slappna av och tänk att allt ordnar sig! Se bara till att ha låga tyglar… Sagt och gjort – det var bara att slappna av och låtsas som att läget var lugnt. Beatas häst var lugn som en filbunke och det är ju inte så konstigt – hon är ju van vid både det ena och det andra. Hon rids ofta i Bunketorp och har dessutom startat Huntingen i Falsterbo vid två tillfällen och vunnit en gång. En riktig stjärna! Tror att Mackan kände av hennes energi, för han blev också lugn som en filbunke. 😉

Vi skrittade iväg i kuperad terräng samtidigt som vi pratade om både ditt och datt och när vi hade ridit en stund så sa Beata ”ska vi trava lite här?” Självklart! Mackan tyckte genast att livet var toppen och att det bästa som fanns var att trava i Bunketorp. 🙂 Underbara häst! Det blev både skritt, trav och galopp under en ca två timmars tur i skogen med Beata denna fantastiska kväll. Känslan av att galoppera fram i skogen på min underbara häst som hade öronen spetsade framåt är obetalbar! Vi passerade golfbanan och golfare vid några tillfällen och med halvlånga tyglar var det inget problem. Inte ens golfbilarna var något problem med halvlånga tyglar. 😉 Tänk vilken skillnad det kan göra med halvlånga tyglar och en avslappnad ryttare… 😉

Båda hästarna var rejält svettiga när vi kom tillbaka till parkeringen och jag var både svettig och lycklig. Okej, det blev lite sent – 22.30 satte jag mig och åt lite kvällsmat, men det var det värt! Tack Beata för att du guidade mig runt i skogen. 🙂

Elektroterapi

Helgens segling med min syster och hennes man var riktigt mysig! Första natten låg vi i naturhamn utanför Marstrand och andra natten låg vi i hamn på Nordön. Vi hade hoppats på en plats i Marstrands hamn i och med att vi skulle se Stefan Anderssons föreställning på Carlstens fästning på kvällen, men i och med att det var stora seglingar på Marstrand så var det kört – trots att vi stod först i kön. Det funkade riktigt bra att ligga på Nordön och ta bussen till Marstrand och vi låg riktigt bra i hamnen trots att det blåste rätt ordentligt.

Föreställningen med Stefan Andersson var riktigt bra och det var en speciell känsla att sitta på platsen och nästan känna andarna från de som hade suttit fängslade där. Mäktigt! Jag blev riktigt sugen på att låna böcker och läsa mer om fästningen och de som satt där, men de får bli när jag är klar med mina högskolestudier om 1,5 år. 🙂

Amanda och Jossan tog hand om Mackan när jag var iväg och Amanda hade vissa problem med att rida eftersom hennes vilda baby i magen inte alls tyckte om att befinna sig på hästryggen. 🙂 Skall bli spännande att se vem det är som gör entre i mitten av november.

Jag var riktigt ridsugen när jag kom till stallet efter minisemestern men Mackan hade varit ofin nog att fixa ett rejält glapp i ena framskon, så det blev ingen ridning för min del och för Mackans del blev det till att stå inne en dag i väntan på hovslagaren. Per som skodde senast var tyvärr i Stockholm och jobbade men jag hade turen att få dit en annan duktig kille som skor andra hästar i stallet. Så med ett par dagars fördröjning fick jag äntligen sitta upp i sadeln igen och för att mjukstarta mina ljumskar så skrittade jag ut i skogen. Så mysigt!

Det är dock INTE skönt att sitta i sadeln efter en veckas uppehåll från ridningen! Det allra bästa är om jag stretchar och rider varje dag, för då är det som om det finns en viss mjukhet kvar i muskler och leder. Nu har jag dessutom påbörjat en serie behandlingar med elektroterapi för att se om det hjälper. Emelie har tidigare behandlat Mackan med ström genom vissa muskler och om det funkar på honom så kanske det fungerar även på mig. (Emelie behandlar vanligtvis inte människor: Hästen i fokus.) Än så länge har jag bara fått en behandling och skall få ytterligare en nu till helgen och jag håller tummarna för att det hjälper på sikt. Nu ställer jag in siktet på höstens träningar och tävlingar med förhoppning om att jag är mjukare i mina adduktorer. 😉

Det ser ljusare ut!

Fortsätter planen med att variera ridning på ridbanan med uteritter och det känns som om det verkligen gör nytta. Upplägget är att köra varannan dag på ridbanan och varannan i skogen och med en ”vilodag” efter tre till fyra dagars arbete. Mackan går nu i stor gräshage tillsammans med kompisen Kalle och de rör på sig en hel del i hagen (har jag hört) så han behöver inte ridas varje dag. Ibland har man ju liksom annat att göra också…

Arbetet på ridbanan känns mycket bättre då Mackan orkar mer och är mer liksidig nu än för ett antal veckor sedan. Jag får visserligen passa ytterbogen i början av passet, men efter hand så behövs inte det och det är ju ett framsteg i sig. Det är mycket som faller på plats nu igen. 🙂

Ridningen ute bjuder på riktigt varierad terräng – allt från grusväg till icke-stigar i granskogen där Mackan får lyfta ordentligt på benen och se var han sätter fötterna. Det enda jag hade önskat är att det funnits fler bra sträckor för trav och galopp, för i dagsläget blir det till att rida en relativt kort sträcka i t ex galopp, vända och rida tillbaka. Snart är det semester och då tänker jag att det kommer att bli mer tid över till att lasta Mackan och åka iväg till olika platser med bra terräng. Det ser både jag och Mackan fram emot! Det märks tydligt att han gillar att trampa runt i skogen, för när det är en stig som går in från grusvägen så tar han gärna eget initiativ för att gå in på den – även om det inte är den stigen jag har tänkt mig. 🙂

Framför allt upplever jag att bjudningen på ridbanan har blivit bättre efter det att jag har börjat varva ridningen på det här sättet. Ok, jag låter honom fräsa på lite i galopp under uppvärmningen också och det gör säkert sitt till, men han är plötsligt väldigt ”självgående” och det är superkul!

Pratade med Isabel om mina funderingar kring vinterperioden och hur jag skall göra för att inte hamna i samma situation som jag har gjort tidigare, det vill säga med en häst vars muskler som inte fixar att gå i ett djupare och tyngre underlag dag efter dag. Förhoppningsvis går det att lösa med stödbelysning i paddocken så att det går att rida där även bäcksvarta kvällar. Vi pratade bl a om att lägga ljusslingor på översta ribban i paddocken så att man tydligt kan se staketet – resten behöver man ju inte se, för det känner man ju. 😉 OM det blir den här lösningen så kommer det att vara julstämning hela vinterhalvåret! Underbart!

Härlig uteritt!

Veckan som har gått har varit rätt kompakt i och med att alla omdömen i skolan skall skrivas och publiceras samtidigt som den vanliga verksamheten pågår. Varje ”ledig” stund har fått gå till att dubbelkolla omdömen så att de blir rätt. Det finns typ ingen tid avsatt alls för att göra allt det administrativa som skall göras parallellt med undervisningen och tyvärr är det planeringen inför nästa läsårs arbetsområden som blir lidande. Lösningen? Ja, kanske att inte ha häst och arbeta större delen av dygnet, men det har jag ingen lust med. Så i dag, lördag, blir det till att sitta och arbeta med omdömen (som skulle publicerats före skolavslutningen som var i torsdags). Bättre sent än aldrig? Istället för semester väntar två veckor på Sommarskolan där jag och mina kollegor skall försöka stötta elever i år 9 som inte har fått betyg, och förhoppningsvis kan vi godkänna någon eller några av dem så att de har en möjlighet att komma in på en nationell gymnasielinje. Det brukar vara roliga och givande veckor, så det ser jag fram emot. 🙂

I måndags och tisdags red jag som vanligt, det vill säga en dag ute med klättring och en dag med lösgörande arbete. I onsdags fick Mackan vila i och med att jag skulle på styrelsemöte med ridklubben. I torsdags hade vi skolavslutning på kvällen och då fick Jossan ta stallet och rida Mackan. I går hade Jossan hand om Mackans boxgranne och då passade vi på att rida ut tillsammans. Jossan har provat att skritta ut på egen hand på den hästen, men hon har inte lyckats komma så långt eftersom han sätter sig på tvären och testar henne rejält. Fast å andra sidan så har den hästen inte varit utanför gårdsplanen särskilt många gånger sedan den kom för två år sedan så det kanske inte är så konstigt att den inte vill gå iväg på egen hand…

Tanken var att jag skulle visa Jossan lite olika vägar som hon kan rida så det blev en högst varierad ridtur i alla tre gångarter. Kul! Vi hittade en stig som gick rakt in i skogen som vi kunde gå på tack vare att det är rätt torrt i marken för tillfället. Jag har testat den stigen tidigare men då har Mackans hovar sjunkit ner långt i det sumpiga underlaget och då har jag valt att vända om. Stigen bjöd på både rötter, stubbar, bergnallar och slät stig så det var riktigt bra träning för hästarna. Boxgrannen snubblade ett antal gånger, men det har ju sin förklaring. 😉 Det var supermysigt i skogen! Det var dessutom otroligt vackert när solstrålarna nådde markens mörkgröna mossa efter att de först hade silats genom granarnas grenar, och all energi sådana tillfällen ger är helt fantastiskt.

Hästarna tyckte att det var riktigt roligt att galoppera på småvägarna och boxgrannen bockade med Jossan ett antal gånger. Som tur är har hon bra balans och är relativt orädd. 🙂 Vid ett tillfälle fick Mackan extra eld i baken och höll på att galoppera sidvärts ner ni diket, och då trodde jag att Jossan hade åkt av sin häst bakom mig och Mackan, men det hade hon inte – men det hade varit nära! Hennes känsla var att hästen bockade för att han tyckte att det var så kul och inte att han ville ha av henne, vilket är bra. Det lär bli fler tillfällen för Mackans boxgranne att komma ut i naturen, för Jossans kommentar när vi var i skogen var ”det HÄR har jag saknat” och det kan jag förstå. ❤

Hastaboke-solljus-OF-416px

(Lånad bild)