Övrigt – dressyrbitchen

Nu har jag kommit till ett vägskäl. Under flera år har jag sökt förklaringar på varför min häst har stått med benen inunder sig som en bergsget istället för att ha ett ben i varje hörn. Jag har pratat med veterinärer, olika hovslagare, terapeuter och läst spaltmeter för att få en förklaring. De senaste åren har jag haft en stark känsla av att min häst inte är bekväm och av någon anledning styrs min känsla mot bakhovarna/bakbenen. Jag har haft kunniga hovslagare under längre tidsperioder utan att min häst har känts bekvämare och min känsla har bleknat, så nu har jag bestämt mig för att ge honom en chans utan skor för att se vad som händer.

I går hade jag en konsultation med Linda som driver företaget Hästhälsa och jag förklarade min känsla om att min häst inte känner sig bekväm. Hon tittade på honom och sa att hela hans kropp talar om att han inte är bekväm. Intressant! Hon kände på olika punkter på hans kropp, tittade på hovarna och på bilder som jag tidigare har tagit, hon tryckte och masserade samtidigt som hon berättade vad hon kände och vad hon iakttog.

Det finns olika vägar att gå, men nu ska vi prova och se vad som händer när skorna kommer av. Min förhoppning är att han kan slappna av om han får mjuka boots istället för hårda skor och att det kan bidra till att han får bättre tillväxt samt att det bidrar till bättre möjlighet att korrigera formen på hovarna. Framför allt hoppas jag på att trakterna bak kan utvecklas och bli starka.

När han är bekväm i att stå på alla fyra hovarna så hoppas jag att han kan slappna av i hela kroppen och börja använda sin kropp på ett mer korrekt sätt, men om inte det sker så behöver jag nog åka och göra en riktigt grundlig undersökning hos veterinären för att se om de kan hitta andra orsaker till att hans hållning och hans kropp inte liknar någon annans.

Den senaste tiden har jag börjat ifrågasätta olika saker som jag utsätter min häst för, till exempel lastningen när vi ska iväg någonstans, och har kommit fram till att jag faktiskt vill göra helt annorlunda framöver. Hur börjar man då? Jo, man googlar. 😉

Om jag backar tillbaka, nästan till tidernas begynnelse, så hade jag (och många andra) grundtanken om att ”hästen ska bara IN i transporten” och det var inte så många tankar om HUR. Tyvärr. 😦 När jag köpte min förra häst, Salna, så hade jag till en början problem med att få in henne i transporten. Då var det många som sa: ”det ska vara obehagligt för hästen att vara utanför/välja att inte gå in, och när den går in ska det vara behagligt inne i transporten”. Sagt och gjort och efter mycket om och men började lastningen fungera bättre och bättre. Till slut sprang hon på för egen maskin med grimskaftet över halsen. Så på sätt och vis kan man nog säga att metoden fungerade, men i dag är det ingen metod jag är stolt över att ha använt… 😦

När jag köpte Mackan så var grundtanken den samma, men istället för att det skulle vara obehagligt utanför så lät vi honom inte ha något annat val än att gå på. Om han inte gick på transporten hyfsat direkt så lade vi linan bakom rumpan och gav honom ett lätt tryck med linan, och då gick han (oftast) på direkt. Jag tror inte att han är rädd, men han väljer ändå till 95% att stanna på lämmen för att låta mig slänga linan över ryggen på honom innan han går in. Den senaste tiden har jag fått använda mer tryck och ibland har jag fått ”bråka” lite med honom före det att han har gått på transporten. Inte kul alls. 😦

Min målbild är att jag ska kunna skicka in honom i transporten och på så vis få honom att självmant gå in istället för att jag ska behöva tvinga in honom. Hur gör man då för att uppnå det här? Efter att ha tittat på filmer med Pat Parelli och försökt på egen hand utan större framgång så insåg jag att jag behöver ha hjälp på plats, och när jag såg en inbjudan på Facebook till en clinic med Anna-Carin Månsson så anmälde jag mig direkt. 🙂 Här kan du se filmer med Anna-Carin: https://www.youtube.com/results?search_query=en+glimt+av+mig

Dagens clinic omfattade de sju lekarna och hur man kan använda dem när man lasttränar. Hästen som Anna-Carin använde var en liten islandshäst – hur gullig som helst! ❤ Det var en pigg liten häst som tänkte ”framåt” i det mesta hon gjorde, till skillnad mot Mackan som för tillfället tänker ”vill inte” i väldigt många situationer. (De sju lekarna hittar man i länken ovanför.) Det blev en väldigt givande clinic och förhoppningsvis kommer jag att kunna få personlig vägledning av Anna-Carin lite längre fram i sommar. Spännande! 🙂

När jag kom till stallet senare på eftermiddagen så tog jag fram repgrimman och drog några djupa andetag innan jag påbörjade de sju lekarna. Målsättningen med dagens arbete var att jag inte skulle överarbeta och kräva alldeles för mycket av Mackan, utan att ett steg i rätt riktning skulle generera lite vila, klapp och gos. 🙂 Det blev inga fantastiska resultat, men med målsättningens mått mätt så var jag riktigt nöjd – och det var Mackan också. Nu blir det fortsatt träning varje dag ett tag framöver för att förhoppningsvis få Mackan att svara på väldigt små signaler.