Svensk Hästrehab

Det var längesedan som Mackan fick en ordentlig genomgång av Viveca på Svensk Hästrehab, så nu var det äntligen dags. Jag tycker att han har känts fräsch men har ändå velat göra en check för säkerhets skull.

Den här gången lastade jag Mackan och åkte till Vivecas klinik i Bröndome – så fint det är där! Lugnt och stilla. Med dörren öppen så kunde Mackan stå och titta ut över ängarna under tiden som Viveca arbetade. Härligt! ❤

Viveca sa direkt att hon tyckte Mackan såg fin ut, och det är ju alltid roligt att höra. Det har ju tagit riktigt lång tid att få upp honom i hull och sätta en del muskler, men nu känns det inte helt avlägset att sätta dit även de där sista musklerna i rumpan. Backe upp  för musklerna runt korset och backe ner för musklerna ovanför knäna. Bommar då och då är också bra. 🙂 När hon hade känt igenom honom så sa hon att han även kändes fin i muskulaturen och att det enda var en liiiiten spänning i ländryggen på vänster sida. Även om han kändes fin så fick han djupvågsmassage och akupunktur. Han njöt av att bara stå där och blicka ut över ängarna samtidigt som Viveca höll på med honom. 🙂

Förhoppningsvis kan han hålla sig fräsch ett tag och inte bralla runt i hagen så att han sträcker eller vrickar sig. 😉

 

Equiopatbesök

I dag blev Mackan kontrollerad och behandlad av Emelie på Hästen i Fokus och hon konstaterade att han var öm uppe på korset och uppe på rumpan. Kanske inte så konstigt i och med att han har haft ont i vänster knä och mest troligt har avlastat.

Mackan fick både ”ström” (elektroterapi), laser, manuell massage och massage med Thumpern.

Jag kan gärna använda Thumpern några gånger i veckan på Mackan och dessutom få honom att lyfta ryggen ett par gånger före ridning och ett par gånger efter ridning.

Emelie noterade också att Mackan såg ”kortare” ut i höger sida och vi bokar en ny behandling om 14 dagar för att behandla bogar mm och genom det hjälpa honom att bli mer jämn.

Behandlad

Senast jag skrev i bloggen var för tre veckor sedan när jag hade bokat en träning som inte blev en träning för att Mackan trampade fel och fick ont. Efter det gav jag honom en veckas ”vila” med enbart skrittpromenader och checkade sedan av om han var fräsch – det var han inte. Gav honom ytterligare en vecka och checkade återigen av om han var fräsch – det var han inte då heller. I det läget var det inget annat att göra än att boka en tid hos veterinären för att se vad/om det var något som var trasigt.

Åkte till Kungsbacka Hästklinik med Mackan och där pratade jag och veterinären först om hur fantastiskt bra det hade gått med frakturen som han hade i våras och så himla skönt att det läkte så bra. Alltid kul när veterinärerna också är lite glatt överraskade. 😉

Efter lite inledande prat och när jag hade gått och sprungit med Mackan så blev det ett sedvanligt böjprov = 0,5 grads hälta på vänster bak. Alltså det benet som han har visat att han har haft ont i, så det kom inte som någon överraskning direkt. Möjligen hade jag räknat med mer hälta än så efter ett böjprov, så 0.5 kändes ändå rätt bra. Vidare ut i deras nya manege för att visa Mackan på lina. Typiskt nog travade han på rätt bra och visade inte sin ”struttighet” och ojämnhet på samma sätt som hemmavid, men veterinären kunde ändå förstå vad jag menade när jag beskrev hans rörelsemönster så som det oftast är. Efter både trav och galopp på volten så skulle jag göra några övergångar mellan skritt och trav, vilket är en baggis med min väluppfostrade och lyhörda häst. 😉 Ok, han är väldigt lyhörd när jag arbetar honom från marken, men jag vet inte om jag kan stå för det där med väluppfostrad till 100%. 😀 ”Trava… Wooooh… trava… Wooooh…” MEN HALLÅ!!! VAD GÖR DU??? Du kan väl inte bara slänga dig ner och RULLA DIG?!?! Jo, det kunde du visst. Både jag och veterinären blev helt överraskade när Mackan på en millisekund slängde sig ner i deras nya underlag och njöt av att rulla runt. Oftast brukar han ju visa i alla fall några tecken på att han är på gång, men i dag hade jag inte en chans i världen att hindra honom. Alla fyra benen vek sig i princip samtidigt och därefter var rullningen ett faktum. Knäppa häst! Direkt efter ställde han sig upp, ruskade lite på sig och började trava igen: ”Japp, då kör vi lite trav igen” sa han. Knäppa häst!

De andra som besökte kliniken tittade lite åt vårt håll när jag kom in med min häst som var full av sand, men det bjuder jag på. 😉 Alltid roar det någon. 🙂

Mackan blev bedövad i vänster knä och jag fick sätta mig och vänta i ca 45 minuter innan det var dags att longera honom igen, och denna gången arbetade han mycket bättre och jämnare med bakbenen än första gången. Följden blev att han blev behandlad i båda sina knän. (Varför det blev i båda vet jag inte riktigt, men det får jag fråga nästa gång.)

Enligt veterinären ska Mackan skrittas fram tills nästa besök och det är helt ok att jag skrittar över bommar, går i backar som inte är branta samt att jag använder Equiband under tiden. Här är jag lite kluven… OM man har en inflammation någonstans så borde det väl vara VILA som är det bästa? Eller? Visst, skritt kan anses som vila men kanske inte om man har en pågående inflammation. Eller?

Förhoppningsvis svarar Mackan på behandlingen så att jag kan börja tänka framåt igen, men om det inte är på det viset så lär jag få tänka om.

På dagarna får Mackan gå i en stoooor hage och jag hoppas att han håller sig i skinnet för att undvika fler skador.

Om lite drygt en vecka är det dags för återbesök, så håll gärna tummarna för oss igen. ❤

 

Kiropraktorbesök

Söndag. Pingstdagen. Vad gör man då? Jo, då åker man till Magnus Lindén från Hx3 i Ystad. Nu åkte jag inte hela vägen till Ystad med Mackan utan det räckte med att åka till Gunnesby i Säve. Perfekt att kunna åka iväg när det är helg så att jag inte behöver ta ledigt från jobbet. 🙂 Magnus har behandlat Mackan tidigare och han var även med när Mackan hade inflammation i halskotpelaren. Mackan har inte träffat någon kiropraktor på säkert 3-4 år så jag tyckte att det var dags nu i och med att han har rivit ner sin Haybar vid två tillfällen och dessutom dragit på sig en fraktur. Misstänker att han har rullat fast…

Det var trevligt att träffa Magnus igen och dessutom få en liten rapport om deras gård och familj strax utanför Ystad. 🙂 När jag stod på Ligården första gången så tränade jag för Magnus fru Elin och vi hade bland annat dressyr-kick-off med sitsanalys och efterföljande osteopatbehandling av oss ryttare och även hästarna fick sig en behandling. ❤

På det stora hela så tyckte Magnus att Mackan såg fin ut men det fanns lite att göra ändå, vilket inte är så konstigt – dels med tanke på att Mackan har rumlat runt i boxen och gått med en fraktur i drygt 10 veckor, varav 6,5 av dem i strikt boxvila. Högsta punkten på korset fick sig en omgång, området framför vänster bogblad samt högersidan av halsen. Det var både manuell behandling och behandling med chockwaves och Mackan såg ut att njuta hela tiden. Magnus sa att det kan vara bra att följa upp utvecklingen om ca 12 veckor, eller när han kommer nästnästa gång. 🙂

Som vanligt hade jag tänkt att ta massa bilder när jag var iväg, men kom på på vägen hem att jag inte hade tagit en enda bild. 😉 Så kan det vara när man är lite disträ… 😀

 

Behandling x 2

I dag var Viveca på Svensk Hästrehab hos Mackan för att se om hon kunde hitta orsaken till hans 4-taktiga galopp och knackandet i väster varvs galopp. Hon började med att känna igenom bakdelen på honom och hittade en hårdare punkt i hans högra skinka som skulle kunna vara förklaringen. Innan hon började behandla så tog hon in Mackan i manegen för att själv kunna se och höra det jag hade beskrivit och det hon kunde se var att Mackan tog aningens kortare steg med höger bak. Hon förklarade för mig att han mest troligt är spänd/känner av höger bak och vill då inte riktigt ta i med det bakbenet, vilket medför att han blir lite extra snabb ner med vänster bakben för att avlasta höger bakben – därav 4-takten. Känns som en rimlig förklaring. 🙂 Knackandet som jag har hört i vänstergaloppen hördes i princip inte alls i dag – märkligt. Men det är väl som när jag hade ont handleden och beställde ett handledsskydd: det räckte att jag hade tryckt på ”beställ” så försvann smärtan i handleden. 😉 Viveka misstänker att själva ljudet kommer från hasen i vänster bak och förklarade att den yttersta delen på hasen kan flytta sig lite i sidled och att det då kan uppstå ett knackande ljud. För att illustrera det tydligare så skickade hon en bild till mig:

IMG_2650E45E9482-1

(Jag misstänker att bilden är från någon av hennes nördiga dissektioner av häst. 😉 )

Mackan fick djupvågsbehandling och nålar i dag och när Viveka lät honom röra på sig i manegen efter behandlingen så gick han mycket mer avslappnat. Han sänkte huvudet och frustade flera gånger, så någon nytta lär behandlingen alla gånger ha gjort. ❤

Bråttom, bråttom, bråttom! Efter Mackans behandling var det bara att skifta kläder för att hasta iväg till osteopaten för min egen del. ”Kaffet är klart!” hörde jag Virran (en av stallägarna) säga strax före det att jag bytte om. En snabbkopp hinner jag säkert om jag byter om snabbt! Så himla trevligt att sitta i ”caféet” och prata! Jag skulle nog kunna sitta där hur länge som helst, men när jag i princip hade fikat på övertid så fick jag kasta mig in i bilen för att inte bli alldeles för sen till osteopaten. Gasen i botten. Hålla koll på fartkamerorna. Ingen polis i sikte. 😉 Självklart! Jag tar motorvägen för att spara lite tid! Då slipper jag alla rondeller utanför Kungsmässan och alla 40-sträckor på vägen. Prick på sekunden klev jag in i receptionen på Hälsa och helhet!

Jag förklarade för Martin, osteopaten, att Mackan allt mer ofta har svängt höger i skritten utan att jag (medvetet) har bett honom om det. Martin konstaterade att jag var sned i bäckenet och att det i sin tur medförde att höger sittben kom lite bakom det vänstra när jag satt ”rakt”. När jag lämnade britsen efter lite chock-wave och manuell behandling så var jag mycket rakare i bäckenet. 🙂 Det ska bli spännande att se om Mackan fortfarande kommer att svänga höger nästa gång jag rider. 😉

Dagen avslutades med ett mysigt besök hos dotter Amanda och hennes familj. I ❤ ledighet!

Tandfix

Tiden går fort och nu var det dags att få åtgärdat Mackans hakar och vågbett igen, vilket måste ske ca var 8:e månad. C-F var nöjd med hur Mackan såg ut i munnen för övrigt: fina slemhinnor, mjuka och fina mungipor och inte en tillstymmelse till sår. Toppen! 🙂

C-F berättade att han har behandlat määääängder, typ tusentals hästar, men att han aldrig har sett någon som drar upp tungan i svalget och krullar ihop den på det sättet som Mackan gör. Nej, han är inte som andra hästar, min häst. ❤ Vi pratade en del om vad det kan komma sig att Mackan drar upp tungan och enligt C-F så finns det en möjlighet att Mackan har haft problem med halskotpelaren långt innan det blev diagnosticerat och att det kanske är där problemen har börjat, men å andra sidan så håller han inte på så med tungan om jag rider bettlöst. Min tanke är att Mackan helt enkelt inte gillar trycket på tungan och därför drar upp tungan i svalget vid ridning. Att han drar upp tungan ibland även när han står på stallgången i grimma – ja, vem vet vad det beror på? Tics? Det finns säkert många som har andra teorier, men jag har nog analyserat och funderat över det mesta. I dagsläget är jag glad över att min häst är fin i munnen för det tolkar jag som att jag i alla fall gör något rätt. 😉

Behandling

För ett tag sedan var Viveca på Svensk hästrehab hos Mackan för att stämma av arbetet med equibodybalance som jag har gjort med Mackan, men den gången blev det inte riktigt som tänkt i och med att Viveca upptäckte att Mackan hade spänningar i ländrygg och rumpa. Så istället för en rörelsecheck så blev det behandling med djupvågor och nålar istället (men bättre det än att han hade fått gå med spänningar ett tag tills jag hade fått tummen ur och bett Emelie på Hästen i Fokus att göra en check). Efter den behandlingen tog jag det lite lugnare i några dagar men sedan har jag ridit på som vanligt – kanske lite mer framåt. 😉

Nu var det alltså dags att göra en uppföljning och glädjande nog var Mackan lite bättre men inte helt ok, så det blev ytterligare en behandling med djupvågor, nålar och TENS. Mackan är fantastiskt lugn vid alla typer av behandlingar och han har ju fått en del under årens lopp. Viveca sa att hon tycker att han är ”väldigt behaglig att behandla” och det är ju alltid kul när ens häst kan uppföra sig. 😉 Det är inte bara det att han är behaglig att behandla – han är väldigt mottaglig för behandling också och svarar riktig bra på det mesta. 🙂 Listan kan göras lång på alla behandlingar han har fått… men det är väl som Charlotta på Husaby Hästklinik sa: ”sådana här halshästar får man underhålla”. Och ja, Mackan har fått regelbundna behandlingar både före och efter inflammationen i halskotpelaren för några år sedan.

Jag funderar på att hyra/köpa en TENS-apparat för egen del om det nu är så att den även fungerar smärtlindrande. Jag har ju jäkligt ont när jag sätter mig i sadeln, när jag skall in och ut ur bilen mm och om jag bara kunde slippa smärtan så hade ju livet varit en baggis. 😉 Det är ju inte så att pålagringarna i höftlederna gör att jag inte kan sitta i sadeln, men det gör ju ont. Om jag på något sätt kan få bort smärtan så behöver jag ju inte genomgå en operation där de skall fräsa bort pålagringarna med allt vad det innebär. Viveca tipsade mig om ett ställe där man kan hyra en TENS-apparat och jag tror faktiskt att jag skall testa det innan jag bokar tid hos läkaren. Håll tummarna för att det funkar! Jag får väl ha TENS-apparaten i fickan och elektroderna fastklistrade i ridbyxorna under tiden som jag gör iordning hästen… Frågan är bara hur länge smärtlindringen sitter i? Jag hade TENS i ryggslutet vid en av mina förlossningar, men det är ju snart 25 år sedan, så det har jag glömt för länge sedan. Någon som vet?

Om ett par dagar är det Julafton och innan dess skall jag köpa lite julklappar, baka lite, plugga lite och bara njuta av att vara ledig.

God Jul och Gott Nytt År!

Häst och tomte

(Hittade den här fina bilden på http://burde.com/vart-sortiment/stationary/eva-meluish/)

Kiropraktor Magnus på besök i stallet.

Mackans kiropraktor Magnus Lindén hade vägarna förbi stallet i dag och behandlade Mackan och två hästar till. Det var en del att fixa på Mackan men Magnus sa att han har behandlat Mackan flera gånger tidigare då det har varit betydligt värre ställt, så summa summarum var det ändå rätt ok i dag. De andra två hästarna behöver kollas igen om några veckor men jag kan vänta lite längre med Mackan.

Magnus noterade att det var mest att korrigera i Mackans bakdel i dag jämfört med tidigare, och det kan förklara mycket som jag har upplevt i ridningen tidigare i år. Alltid skönt när det finns en förklaring!

Nu blir det promenad ett par dagar och därefter kan jag mer eller mindre rida som vanligt.

Det går upp och det går ner.

Nu börjar det närma sig tävlingsdebut för den här säsongen och jag kan erkänna att det är med skräckblandad förtjusning. För tillfället får jag jobba ovanligt mycket med rakriktning och spårning – framför allt i höger varv. Med andra ord är min häst inte riktigt sig själv. Så motigt och tjafsigt som det är nu kan jag inte minnas när det var senast så därför har jag bestämt mig för att åka till Stefan Andreasson och be honom titta på Mackan. Mest troligt hittar han säkert både det ena och det andra, men han har hjälpt våra hästar så många gånger tidigare så jag har stor förhoppning om att han kan hjälpa Mackan även den här gången. På senaste tiden har Mackan fått massage av Emelie vid några tillfällen och det har hjälpt till viss del, men inte fullt ut. Om Stefan inte hittar något som kan förklara Mackans svårigheter (och då även mina) så får jag väl boka ett besök hos veterinär. Dock tror jag att problemet är muskulärt och då är det tyvärr inte många veterinärer som kan råda bot på det.

I går red Jossan och hon kände precis samma sak som jag: Mackan vill inte alls böja igenom i högervarvet på volterna, och om man inte stöttar upp honom ordentligt med yttertygeln och innerskänkel (aningens längre bak) så välter han inåt mitten, ungefär som i en sväng med motorcykel. Efter mycket lösgörande och rakriktnande arbete så släpper det och blir lite bättre, men dagen efter är det precis samma sak igen och nu tycker jag att det har varit så lite för länge för att bara vara något som går att ”rida bort”. När jag longerar så går han superfint i vänster varv men så fort jag byter till höger så vill han helst inte gå framåt utan vänder sig då rakt mot mig och byter varv. Ett tvärkast alltså! I vänster varv kan jag växla mellan att ta in honom på mindre volter och låta honom gå på rakt spår, men inte i höger varv. Där funkar det inte alls. Märkligt.

I natt drömde jag dessutom att Mackan tappade hela hoven på väg till ridhuset! Så fruktansvärt hemskt! Jag blev alldeles förtvivlad och när jag skulle ringa till veterinären så fanns det INGEN telefon som fungerade, alla bara gick sönder när jag skulle ringa och allt gick bara helt fel. Så typiskt att drömmarna sätter igång när jag funderar på om något är fel. Fördelen med nattens dröm är att verklighetens problem bleknar. Ha en bra dag! 🙂

drömfångare

Behandling (igen).

Då var det dags för lite konstigheter igen, nu när jag äntligen började känna att vi kanske var lite på G igen efter en rejäl formsvacka. För några veckor sedan på Traudi-träningen så hade jag en häst som var ”en högerräka” som vi skulle försöka göra till en vänsterbanan. Självklart så har jag tränat på läxan eftersom det snart är dags för Traudi-träning igen, men nu har jag en ”vänsterbanan” som inte alls vill vara en ”högerräka”. Det blev riktigt tydligt innan träningen för Isabel i måndags då jag red fram: Skritten var helt ok och jag märkte ingenting konstigt, men i traven och i högervarvet märkte jag att Mackan körde ut högerbogen och var högst ovillig att runda sig. Jag fick jobba ordentligt med innerskänkeln för att få igenom det jag ville och då började han protestera. När det var dags för galopp så kastade han sig åt sidan samtidigt som han körde världens megasamling. Isabel sa att det inte var många centimeter mellan framben och bakben. Jag fattade ingenting!

När det var min tur att träna så började jag med att förklara för Isabel vad jag kände när jag red och fick därefter börja i trav på volten. Samma sak nu: vänster varv var rätt ok, men höger varv var inte alls bra. Jag fick öka och minska volten för att se vad Mackan sa om det, men det fungerade rätt bra och han verkade inte ha några större problem. Så fort jag skulle galoppera så började han att kasta sig igen. Märkligt. Efter en stunds arbete så funkade det att galoppera några varv, men vid minsta lilla möjlighet så bröt han av och ville stanna helt. Väldigt märkligt!

Dagen efter träningen så red jag ute i paddocken och jag var väldigt fundersam över hur han skulle vara. Förhoppningen var att arbetet dagen innan skulle ha påverkat honom och tagit bort eventuella spänningar, men tyvärr reagerade han likadant igen. Istället för att fortsätta pressa honom så sadlade jag av och longerade honom för att se hur han rörde sig utan ryttare och då märkte jag att han var högst ovillig att röra sig framåt i annat än i skritt. Märkligt. Så fort jag bad honom trava så bockade han och kastade sig åt sidan innan han tvärstannade. Det jag hann se var att han vinklade sitt bäcken inåt och att han var väldigt kort och struttig i steget. Jag gjorde några försök innan jag gav upp och gick tillbaka in i stallet igen. På  kvällen kontaktade jag Emelie för att höra om hon kunde titta på honom igen.

I dag skrittade Jossan Mackan på dagen och på kvällen kom Emelie för att känna igenom Mackan. Hon började med att se när jag (försökte) longera Mackan och även hon konstaterade att han inte ville gå framåt, att han ”knep” med rumpan och hade väldigt kort steg. När jag gick före henne in till stallet så såg hon också att han var lite stel i ländryggen och inte lika rörlig som han brukar vara. Hon kunde däremot inte känna några direkt större spänningar i musklerna som kan ha bidragit till hans ovilja att galoppera/röra sig framåt. Han var lite spänd i ländryggen och på några andra ställen men för övrigt var det helt ok. Emelie behandlade ländryggen, knäna och området mellan insidan låren och rumpan med ström och efter det så masserade hon honom. Nu väntar ett par dagar med promenad och därefter blir det skrittarbete ett par dagar innan jag testar att rida som vanligt igen.

Tyvärr blir det så att jag får lämna återbud till nästa träning för Traudi eftersom jag inte vet om Mackan är ok tills dess. 😦