Svensk Hästrehab

Återigen var det dags för ett besök hos Viveca på Svensk Hästrehab. Inte för att Mackan har haft mer problem än vanligt utan för att det helt enkelt var dags för en genomgång. Bokade ett Guldpass så att Viveca skulle ha gott om tid på sig i och med att det var ett tag sedan vi var där.

Mackan fick stå med PEMF en lång stund under tiden som Viveca fortsatte behandla med bland annat djupvågsmassage. Under tiden som Mackan njöt pratade jag och Viveca om allsköns olika saker och tiden gick som vanligt väldigt fort. Alltid lika trevligt! 🙂

Viveca avlutade med att uppmana mig till mer galopp, antingen lösgalopp eller uppsutten galopp, eftersom hon upplevde att Mackan var lite stel/spänd i bakre delen av bröstkorgen och att han behöver flexa den lite mer. Uppfattade det som att det är andningen som bidrar till det…

Nu ska jag ändra lite i mitt träningsupplägg och inte vara så mesig i olika avseenden: intensitet, mitt mindset mm. Planerar att presentera en bättre musklad och mer ”atletisk” häst vid nästa besök. 😉

Hovkurser

Nördig som jag är så vill jag gräva ner mig i kunskap för att få koll och det gäller även nu under Mackans resa mot bättre hovar. Eftersom Linda på Hästhälsa hjälper mig med Mackans hovar så började jag med att göra del 1 på hennes webbaserade grundkurs. Ja, jag har varit hovnörd i många år och jagat det optimala för min häst, men då har det huvudsakligen handlat om skodda hovar och olika beslag, sulor mm. 😉 Del 1 omfattade anatomi och hovens balans. Väldigt bra och informativ så jag kommer alla gånger att genomföra del 2 också! 🙂 Impulsiv som jag är så bestämde jag mig hastigt och lustigt för att gå en längre (och betydligt dyrare) kurs som Mia Guldhov anordnade. Kursen omfattade sex olika moduler: Hovgrafen, hovar och benställningar, blodsystemet, näring och miljö, fysisk träff med verkning och dissekering av hov samt en föreläsning om röntgenbilder. Också riktigt bra kurs!

På den fysiska träffen var vi hemma hos Mia i Skene där dagen började med frukost och lite snack. 09.00 drog arbetet igång med att Mia hade en genomgång och repetition av det vi hade gått igenom tidigare. När vi var klara med det så fick vi kadaverhovar som vi i grupper om tre och tre skulle mappa på olika sätt. Tänk vad mycket svårare det blir i verkligheten än på pappret… Grupperna fick därefter berätta om hur vi hade tänkt när vi hade kommit fram till olika linjer och det blev många bra diskussioner och frågor. När vi hade mappat färdigt så var planen att vi skulle verka hela hoven, men trots att vi satte hovarna i vatten en stund så gick det knappt att skära i dem. Vi fick därför fokusera på att backa trakterna och få till hörnstöden. Inte helt plättlätt när man är ovan. 😉 Personligen kände jag mig helt handfallen med hovkniven (som jag fick lära mig skulle slipas inför varje gång den används), men övning ger färdighet som man säger. I och med att jag har Linda som kommer regelbundet så har inte jag raspat och använt kniven så mycket på min häst som övriga deltagare verkar ha gjort. Det stora flertalet gjorde nog allt på egen hand utan att ha någon som mentor.

Det kändes först lite makabert när jag tittade ner i skottkärran och såg att den var full av kadaverhovar. (På bilden saknas de fyra hovar som vi skulle arbeta med under dagen.) Vänster framhov kom från en 3-åring och det var den som jag och min grupp mappade och det var den som Mia sedan dissekerade.

På bilden till höger ser man att hoven hade fått växa alldeles för mycket, men jag gissar på att hästen bara fick gå och skrota i hagen tills dess att den skulle avlivas. När vi hade mappat och diskuterat så visade Mia på en av hovarna hur hon brukar verka en hov, och som jag förstår det så skiljer det sig mellan olika hovvårdare och hovslagare om man använder sig av raspen eller kniven för att backa trakterna. Mia känner att hon har mer precision med kniven och rekommenderar oss därför att göra detsamma. 🙂

När vi hade ätit en god lunch tillagad av Mias mamma så var det dags för dissekering. Mia skar och vi andra hängde som ugglor runtomkring för att se så mycket som möjligt. Spännande! Vi tittade på tåsträckaren, ytliga och djupa böjsenan, leder och ligament, elastiska putan mm. Vilken fantastisk konstruktion hoven är! Mia och en kursdeltagare fick slita som tusan för att få av hovkapseln så att vi kunde titta mer på lameller och annat i hoven. Det var också intressant att se hur det såg ut under sulan när den var borta. Förstår verkligen vikten av att desinficera! Både bakterier och svamp får lätt fäste i sprickor, strålfåror och lamellrand och det vill till att hålla dem borta för att ha hela och friska hovar.

Det var en givande dag som avslutades 18.30 för min del. Då åkte jag hemåt med huvudet fullt av ny kunskap för att titta på Mackans hovar ur ett delvis nytt perspektiv. 😉

15 veckor utan skor

Tiden går fort och nu har det gått nästan fyra månader sedan Mackans skor togs av och det är väldigt intressant att följa utvecklingen. För det mesta klarar han att gå utan boots, men han har haft lite extra jobbigt med höger fram emellanåt och har då fått ha boots på i hagen. Linda som hjälper mig på den här resan misstänkte att ömheten har med ändringen av vinklarna i hovväggen att göra, så hon kortade av tån ganska ordentligt och det blev genast bättre. 🙂 Jag får hela tiden påminna mig om att DET HÄR TAR TID även om jag redan från början räknade med att det kan ta ca ett år före det att vi ser ett riktigt resultat.

Efter att Linda var hos Mackan senast såg hovarna ut så här:

Jag fortsätter att desinficera hovarna regelbundet med Sanogene (hovbad) en gång i veckan och med Sole Cleanse (spray) däremellan. Ibland händer det att jag även använder Sole Cleanse till hovbadet. För att ytterligare göra vad jag kan så sprayar jag med Stronghorn på hovväggarna och sulorna flera gånger i veckan, och några gånger i veckan smörjer jag hovväggarna med Hydrohoof. (Samtliga produkter är från Red Horse.)

När jag sätter Mackans hovar i hovbad så använder jag boots från Tubbease och de funkar superbra.

När jag var ute och betade Mackan så blev det extra tydligt var på hoven man ser tidpunkten då han blev av med skorna:

Ungefär halvvägs ner på hovväggen syns en linje och en brytning i annan vinkel. Min förhoppning är att den nya hovväggen ska kunna hålla sin linje så att det på sikt blir en större vinkel i tån än vad det är i dag. Jag hoppas också att trakterna på framför allt vänster fram kommer utvecklas under samma tid. 🙂

För att lära mig mer om hovar och hur hovar fungerar så jag har gått Mia Guldhovs hovkurs och även gjort grundkursen, steg 1, på Hästhälsa. Planen är att göra steg 2 också för att få input från olika håll. En av modulerna i Mia Guldhovs kurs innebar en fysisk träff hos henne i Skene och det skriver jag mer om i ett annat inlägg. 🙂

Magkänsla

Nu har jag kommit till ett vägskäl. Under flera år har jag sökt förklaringar på varför min häst har stått med benen inunder sig som en bergsget istället för att ha ett ben i varje hörn. Jag har pratat med veterinärer, olika hovslagare, terapeuter och läst spaltmeter för att få en förklaring. De senaste åren har jag haft en stark känsla av att min häst inte är bekväm och av någon anledning styrs min känsla mot bakhovarna/bakbenen. Jag har haft kunniga hovslagare under längre tidsperioder utan att min häst har känts bekvämare och min känsla har bleknat, så nu har jag bestämt mig för att ge honom en chans utan skor för att se vad som händer.

I går hade jag en konsultation med Linda som driver företaget Hästhälsa och jag förklarade min känsla om att min häst inte känner sig bekväm. Hon tittade på honom och sa att hela hans kropp talar om att han inte är bekväm. Intressant! Hon kände på olika punkter på hans kropp, tittade på hovarna och på bilder som jag tidigare har tagit, hon tryckte och masserade samtidigt som hon berättade vad hon kände och vad hon iakttog.

Det finns olika vägar att gå, men nu ska vi prova och se vad som händer när skorna kommer av. Min förhoppning är att han kan slappna av om han får mjuka boots istället för hårda skor och att det kan bidra till att han får bättre tillväxt samt att det bidrar till bättre möjlighet att korrigera formen på hovarna. Framför allt hoppas jag på att trakterna bak kan utvecklas och bli starka.

När han är bekväm i att stå på alla fyra hovarna så hoppas jag att han kan slappna av i hela kroppen och börja använda sin kropp på ett mer korrekt sätt, men om inte det sker så behöver jag nog åka och göra en riktigt grundlig undersökning hos veterinären för att se om de kan hitta andra orsaker till att hans hållning och hans kropp inte liknar någon annans.

Svensk Hästrehab

I dag fick Mackan åka till Viveca på Svensk Hästrehab eftersom det var ett antal månader sedan förra besöket. 🙂 Han har känts fräsch och positiv i arbetet så det här var ett besök för att känna igenom hans muskler och samtidigt kontrollera att hoppsadeln jag köpte fungerar någorlunda, och precis som jag trodde så var han på det stora hela fin i sin muskulatur. Han var dock lite ”svampig” uppe i nacken ovanför 1-3 nackkotan och lite spänd i ländryggen på höger sida, men inte alls så mycket som det emellanåt har varit. Positivt! 🙂

Jag hade bokat ett Guld-pass eftersom vi inte har varit där på ett tag och efter att Viveca hade känt igenom Mackan så fick han både djupvågsmassage och PEMF (Pulsed Electro Magnetic Field). Jag är lite dåligt påläst just om PEMF, men Viveca är lyrisk över sitt senaste inköp och har sett fantastiska resultat efter behandlingar med den. 🙂 När Viveca försiktigt lade slangarna på ryggen på Mackan så tittade han bakåt och undrade vad hon höll på med, men som vanligt tog han det med ro och fortsatte titta ut över nejden genom den öppna dörren. ❤

När jag så småningom lade hoppsadeln på plats och berättade om mina funderingar om att ev öka vidden på sadeln för att få ner den lite fram så tyckte Viveca att den inte skulle breddas för att få den i jämvikt, utan att det var bättre om jag lyfte den bak istället. Hon konstaterade att sadeln behövde komma upp lite för att inte stoppa bogbladens rörelse, och när jag la min Acavallo-pad under så lyftes sadeln något men bakvikten kvarstod. När hon lyfte sadeln i bakvalvet så hamnade den i jämvikt och hon rekommenderade mig att köpa en padd som lyfter sadeln bak. Sagt och gjort, nu är en kompletterande Acavallo-pad beställd. 🙂 Enligt Acavallo så går det finfint att använda padden jag har och lägga en lyftande pad över/under för att uppnå det resultat man vill ha. I och med att jag inte rider mer än 1-2 gånger i veckan i hoppsadeln så kan det här vara en lösning, men som Viveca sa: ”Om du hade varit hoppryttare och ridit mycket i sadeln så hade jag sagt BYT sadel.” 😉

Svensk Hästrehab

Det var längesedan som Mackan fick en ordentlig genomgång av Viveca på Svensk Hästrehab, så nu var det äntligen dags. Jag tycker att han har känts fräsch men har ändå velat göra en check för säkerhets skull.

Den här gången lastade jag Mackan och åkte till Vivecas klinik i Bröndome – så fint det är där! Lugnt och stilla. Med dörren öppen så kunde Mackan stå och titta ut över ängarna under tiden som Viveca arbetade. Härligt! ❤

Viveca sa direkt att hon tyckte Mackan såg fin ut, och det är ju alltid roligt att höra. Det har ju tagit riktigt lång tid att få upp honom i hull och sätta en del muskler, men nu känns det inte helt avlägset att sätta dit även de där sista musklerna i rumpan. Backe upp  för musklerna runt korset och backe ner för musklerna ovanför knäna. Bommar då och då är också bra. 🙂 När hon hade känt igenom honom så sa hon att han även kändes fin i muskulaturen och att det enda var en liiiiten spänning i ländryggen på vänster sida. Även om han kändes fin så fick han djupvågsmassage och akupunktur. Han njöt av att bara stå där och blicka ut över ängarna samtidigt som Viveca höll på med honom. 🙂

Förhoppningsvis kan han hålla sig fräsch ett tag och inte bralla runt i hagen så att han sträcker eller vrickar sig. 😉

 

Equiopatbesök

I dag blev Mackan kontrollerad och behandlad av Emelie på Hästen i Fokus och hon konstaterade att han var öm uppe på korset och uppe på rumpan. Kanske inte så konstigt i och med att han har haft ont i vänster knä och mest troligt har avlastat.

Mackan fick både ”ström” (elektroterapi), laser, manuell massage och massage med Thumpern.

Jag kan gärna använda Thumpern några gånger i veckan på Mackan och dessutom få honom att lyfta ryggen ett par gånger före ridning och ett par gånger efter ridning.

Emelie noterade också att Mackan såg ”kortare” ut i höger sida och vi bokar en ny behandling om 14 dagar för att behandla bogar mm och genom det hjälpa honom att bli mer jämn.

Behandlad

Senast jag skrev i bloggen var för tre veckor sedan när jag hade bokat en träning som inte blev en träning för att Mackan trampade fel och fick ont. Efter det gav jag honom en veckas ”vila” med enbart skrittpromenader och checkade sedan av om han var fräsch – det var han inte. Gav honom ytterligare en vecka och checkade återigen av om han var fräsch – det var han inte då heller. I det läget var det inget annat att göra än att boka en tid hos veterinären för att se vad/om det var något som var trasigt.

Åkte till Kungsbacka Hästklinik med Mackan och där pratade jag och veterinären först om hur fantastiskt bra det hade gått med frakturen som han hade i våras och så himla skönt att det läkte så bra. Alltid kul när veterinärerna också är lite glatt överraskade. 😉

Efter lite inledande prat och när jag hade gått och sprungit med Mackan så blev det ett sedvanligt böjprov = 0,5 grads hälta på vänster bak. Alltså det benet som han har visat att han har haft ont i, så det kom inte som någon överraskning direkt. Möjligen hade jag räknat med mer hälta än så efter ett böjprov, så 0.5 kändes ändå rätt bra. Vidare ut i deras nya manege för att visa Mackan på lina. Typiskt nog travade han på rätt bra och visade inte sin ”struttighet” och ojämnhet på samma sätt som hemmavid, men veterinären kunde ändå förstå vad jag menade när jag beskrev hans rörelsemönster så som det oftast är. Efter både trav och galopp på volten så skulle jag göra några övergångar mellan skritt och trav, vilket är en baggis med min väluppfostrade och lyhörda häst. 😉 Ok, han är väldigt lyhörd när jag arbetar honom från marken, men jag vet inte om jag kan stå för det där med väluppfostrad till 100%. 😀 ”Trava… Wooooh… trava… Wooooh…” MEN HALLÅ!!! VAD GÖR DU??? Du kan väl inte bara slänga dig ner och RULLA DIG?!?! Jo, det kunde du visst. Både jag och veterinären blev helt överraskade när Mackan på en millisekund slängde sig ner i deras nya underlag och njöt av att rulla runt. Oftast brukar han ju visa i alla fall några tecken på att han är på gång, men i dag hade jag inte en chans i världen att hindra honom. Alla fyra benen vek sig i princip samtidigt och därefter var rullningen ett faktum. Knäppa häst! Direkt efter ställde han sig upp, ruskade lite på sig och började trava igen: ”Japp, då kör vi lite trav igen” sa han. Knäppa häst!

De andra som besökte kliniken tittade lite åt vårt håll när jag kom in med min häst som var full av sand, men det bjuder jag på. 😉 Alltid roar det någon. 🙂

Mackan blev bedövad i vänster knä och jag fick sätta mig och vänta i ca 45 minuter innan det var dags att longera honom igen, och denna gången arbetade han mycket bättre och jämnare med bakbenen än första gången. Följden blev att han blev behandlad i båda sina knän. (Varför det blev i båda vet jag inte riktigt, men det får jag fråga nästa gång.)

Enligt veterinären ska Mackan skrittas fram tills nästa besök och det är helt ok att jag skrittar över bommar, går i backar som inte är branta samt att jag använder Equiband under tiden. Här är jag lite kluven… OM man har en inflammation någonstans så borde det väl vara VILA som är det bästa? Eller? Visst, skritt kan anses som vila men kanske inte om man har en pågående inflammation. Eller?

Förhoppningsvis svarar Mackan på behandlingen så att jag kan börja tänka framåt igen, men om det inte är på det viset så lär jag få tänka om.

På dagarna får Mackan gå i en stoooor hage och jag hoppas att han håller sig i skinnet för att undvika fler skador.

Om lite drygt en vecka är det dags för återbesök, så håll gärna tummarna för oss igen. ❤

 

Kiropraktorbesök

Söndag. Pingstdagen. Vad gör man då? Jo, då åker man till Magnus Lindén från Hx3 i Ystad. Nu åkte jag inte hela vägen till Ystad med Mackan utan det räckte med att åka till Gunnesby i Säve. Perfekt att kunna åka iväg när det är helg så att jag inte behöver ta ledigt från jobbet. 🙂 Magnus har behandlat Mackan tidigare och han var även med när Mackan hade inflammation i halskotpelaren. Mackan har inte träffat någon kiropraktor på säkert 3-4 år så jag tyckte att det var dags nu i och med att han har rivit ner sin Haybar vid två tillfällen och dessutom dragit på sig en fraktur. Misstänker att han har rullat fast…

Det var trevligt att träffa Magnus igen och dessutom få en liten rapport om deras gård och familj strax utanför Ystad. 🙂 När jag stod på Ligården första gången så tränade jag för Magnus fru Elin och vi hade bland annat dressyr-kick-off med sitsanalys och efterföljande osteopatbehandling av oss ryttare och även hästarna fick sig en behandling. ❤

På det stora hela så tyckte Magnus att Mackan såg fin ut men det fanns lite att göra ändå, vilket inte är så konstigt – dels med tanke på att Mackan har rumlat runt i boxen och gått med en fraktur i drygt 10 veckor, varav 6,5 av dem i strikt boxvila. Högsta punkten på korset fick sig en omgång, området framför vänster bogblad samt högersidan av halsen. Det var både manuell behandling och behandling med chockwaves och Mackan såg ut att njuta hela tiden. Magnus sa att det kan vara bra att följa upp utvecklingen om ca 12 veckor, eller när han kommer nästnästa gång. 🙂

Som vanligt hade jag tänkt att ta massa bilder när jag var iväg, men kom på på vägen hem att jag inte hade tagit en enda bild. 😉 Så kan det vara när man är lite disträ… 😀

 

Behandling x 2

I dag var Viveca på Svensk Hästrehab hos Mackan för att se om hon kunde hitta orsaken till hans 4-taktiga galopp och knackandet i väster varvs galopp. Hon började med att känna igenom bakdelen på honom och hittade en hårdare punkt i hans högra skinka som skulle kunna vara förklaringen. Innan hon började behandla så tog hon in Mackan i manegen för att själv kunna se och höra det jag hade beskrivit och det hon kunde se var att Mackan tog aningens kortare steg med höger bak. Hon förklarade för mig att han mest troligt är spänd/känner av höger bak och vill då inte riktigt ta i med det bakbenet, vilket medför att han blir lite extra snabb ner med vänster bakben för att avlasta höger bakben – därav 4-takten. Känns som en rimlig förklaring. 🙂 Knackandet som jag har hört i vänstergaloppen hördes i princip inte alls i dag – märkligt. Men det är väl som när jag hade ont handleden och beställde ett handledsskydd: det räckte att jag hade tryckt på ”beställ” så försvann smärtan i handleden. 😉 Viveka misstänker att själva ljudet kommer från hasen i vänster bak och förklarade att den yttersta delen på hasen kan flytta sig lite i sidled och att det då kan uppstå ett knackande ljud. För att illustrera det tydligare så skickade hon en bild till mig:

IMG_2650E45E9482-1

(Jag misstänker att bilden är från någon av hennes nördiga dissektioner av häst. 😉 )

Mackan fick djupvågsbehandling och nålar i dag och när Viveka lät honom röra på sig i manegen efter behandlingen så gick han mycket mer avslappnat. Han sänkte huvudet och frustade flera gånger, så någon nytta lär behandlingen alla gånger ha gjort. ❤

Bråttom, bråttom, bråttom! Efter Mackans behandling var det bara att skifta kläder för att hasta iväg till osteopaten för min egen del. ”Kaffet är klart!” hörde jag Virran (en av stallägarna) säga strax före det att jag bytte om. En snabbkopp hinner jag säkert om jag byter om snabbt! Så himla trevligt att sitta i ”caféet” och prata! Jag skulle nog kunna sitta där hur länge som helst, men när jag i princip hade fikat på övertid så fick jag kasta mig in i bilen för att inte bli alldeles för sen till osteopaten. Gasen i botten. Hålla koll på fartkamerorna. Ingen polis i sikte. 😉 Självklart! Jag tar motorvägen för att spara lite tid! Då slipper jag alla rondeller utanför Kungsmässan och alla 40-sträckor på vägen. Prick på sekunden klev jag in i receptionen på Hälsa och helhet!

Jag förklarade för Martin, osteopaten, att Mackan allt mer ofta har svängt höger i skritten utan att jag (medvetet) har bett honom om det. Martin konstaterade att jag var sned i bäckenet och att det i sin tur medförde att höger sittben kom lite bakom det vänstra när jag satt ”rakt”. När jag lämnade britsen efter lite chock-wave och manuell behandling så var jag mycket rakare i bäckenet. 🙂 Det ska bli spännande att se om Mackan fortfarande kommer att svänga höger nästa gång jag rider. 😉

Dagen avslutades med ett mysigt besök hos dotter Amanda och hennes familj. I ❤ ledighet!