Bollen rullar vidare

I dag ringde veterinären om de blodprover som togs i förra veckan och på det stora hela så såg det riktigt bra ut, förutom på ett prov: det som mäter ACTH i blodet för att se om det föreligger PPID. Just nu ligger Mackan strax under gränsvärdet för vad som anses som PPID, men det är ändå mycket högre än vad de flesta ”friska” hästar har. Min tanke är att han mest troligt har PPID i och med att han ligger så högt nu, men veterinären tyckte inte att vi skulle göra något åt det nu utan istället ta ett nytt prov till hösten eftersom det oftast är då som värdena sticker iväg och är mest rättvisande.

Nästa steg nu är att sätta in magsårsmedicin för att se om Mackans aptit blir bättre och jag har stämt av med försäkringsbolaget (If) så att medicinen täcks av försäkringen även om ingen gastroskopi är gjord. Deras svar var att de ersätter mediciner för max 6000 kr per försäkringsår när självrisken är avdragen även utan gastroskopi. 🙂

Fortsättning följer…

”Han går som en raket!”

Stack lite tidigare från jobbet för att kunna möta upp Simon i stallet. Äntligen fredag! Kallt som tusan och dörrarna på bilen var som vanligt lite svåra att få upp i och med att de fryser fast i listerna, men i dag kunde jag i alla fall stänga förardörren ordentligt. Det är nämligen inte alltid som det går att stänga den när det är kallt ute, och då blir det lite jobbigt… 😉

Jag berättade för Simon om besöket hos veterinären i onsdags och Simon tror att Mackans taskiga hovkvalitet hänger ihop med ämnesomsättningen och hur han tar upp näringsämnen i och med att Mackan även har svårt att bygga muskler. Då är vi två som tänker samma. Han pratade om svårigheterna att få till bra hovar på Mackan och jag kände hur jag blev mer och mer sänkt även om jag är fullt medveten om situationen, men när Simon väl hade börjat snygga till hovarna så blev han mer och mer positiv. Puh! Även om hovarna inte växer så mycket nu så såg det lovande ut. Ingen röta och inte så trasiga hovväggar. Yes!

Simon hade tidigare under dagen plockat ut sin vinkelslip från bilen och glömt att lägga in den igen, så Håkan (min make) fick köra ut till stallet med sin så att Simon kunde få loss strålsupporten från de gamla skorna och svetsa fast dem på de nya skorna. Jag la märke till att det gick ovanligt smidigt för Simon att slå i sömmen den här gången och han sa att känslan var bra och att det fanns mer att spika i. Najs! För att vara på säkra sidan så fick jag ta ut Mackan och gå med honom utanför stallet och han traskade på riktigt bra. När Simon fick se Mackan trava så utbrast han: ”Han går som en raket! Vilket steg!” 😀 Vilken lättnad! Oftast så blir Mackan varm i hovarna och inte så sällan får han även puls – framför allt bak. Det är faktiskt mer regel än undantag att Mackan reagerar negativt på skoningen, men så var det verkligen inte i dag. 🙂 Dels fanns det mer helt material att spika i och dels så använde Simon smalare söm och satte istället några fler söm i varje sko, vilket verkar vara en framgångsfaktor. 🙂

Gammal bild men samma typ av sko.

Nu är bollen i rullning…

Under hösten har Mackan ätit väldigt dåligt med grovfoder och han har liksom inte haft någon större lust att äta. I tidigare inlägg har jag beskrivit hur han från en dag till en annan har ratat olika grovfoder och jag har då fått söka med ljus och lykta efter ett som han har velat äta. I dag var det dags att besöka veterinären på Kungsbacka Hästklinik för att förhoppningsvis få några svar. Är det tänderna som spökar? Har han magsår? PPID? Eller är det något annat? När jag ändå skulle dit så bokade jag in vaccination och borttagning av eventuell snoppsten (konkrement).

Eftersom veterinären inte har träffat Mackan tidigare så började vi med att prata om allt från mun/tänder till hans brist på muskler. Hon sa att hon hade läst journalen och att det fanns den hel del att läsa där, vilket kanske inte är så konstigt i och med att jag har haft honom i snart 14 år. 🙂 Mestadels har det varit tandvård för Mackans del på Kungsbacka hästklinik, men det var även där vi konstaterade hans allvarliga fraktur för snart två år sedan.

Veterinären började med att ta några blodprover (bl a för PPID) och därefter undersökte hon Mackans tänder. Hon tyckte att det såg ok ut på det stora hela och att hakarna inte var så stora (än). Bra. Däremot så började Mackan blöda i tandköttet långt in i munnen när hon var där och pillade, vilket tydde på en inflammation, och hon såg också att han hade en tandskada med en foderinpackning på samma ställe. 😦 Hon berättade att hästar med foderinpackning ibland föredrar ett mjukare/fuktigare grovfoder, vilket stämmer överens med Mackans val av grovfoder.

Riktigt drogad häst…

När Mackan ändå var sederad så passade hon på att kolla om det fanns någon snoppsten, och det gjorde det, men den här gången var det bara en liiiiten. 🙂 Förra gången var den så stor så att den knappt gick att få bort…

Nu är det bara att avvakta blodproverna och se vad de visar och om de inte visar på något anmärkningsvärt så är nästa steg att sätta in magsårsmedicin. I bästa fall svarar han bra på den, men om det inte blir någon skillnad på aptit, hull och muskler så kommer vi att göra en full utredning för att se om det finns något annat bakomliggande (t ex smärta) som kan påverka att han inte äter och sätter muskler som han borde.

Jag hoppas verkligen att Mackan sätter igång och äter ordentligt så att han kan utnyttja proteinet i maten till att bygga muskler istället för att använda proteinet till underhållsbehovet.

Återigen ber jag er hålla tummarna för att det här landar väl. ❤

Aningens trött häst i väntan på att få åka hem.

Träning för LM

Dagens träning var uppdelad i tre olika delar:

  • Bakdelsvändning
  • 10-metersvolt i trav
  • Liten galoppvolt

Inledningsvis fick jag göra bakdelsvändningar med utgång från spåret för att ha väggen till hjälp. Det svåra för mig var att känna hur bakbenen arbetade, men med guidning av LM så kände jag skillnad när det blev mer rätt och när även ytter bakben kom med i vändningen. De första vändningarna blev absolut inte centrerade, men allt eftersom så blev det bättre – även om det är en bit kvar tills dess att de håller för minst en 6:a på tävlingsnivå. 😉

Gällande 10-metersvolterna i trav så var jag tvungen att dra ner på tempot lite för att Mackan skulle ha en bättre möjlighet att balansera upp oss båda. ”Ställ, se på C”, ”runt inner skänkel”, ”ytter skänkel strax före spåret”, ”upp med innerhanden”. Fick jag med allt rätt nu..? 😉

När det var dags för galoppvolterna så fick jag börja med att galoppera ett par varv på 20-meters volten först och rätt vad det var så snubblade Mackan rejält. Hjälp! Det kändes som att han var på väg ner på knä, men allt gick så fort och han kom upp ordentligt på frambenen efter ett par steg. För ett ögonblick trodde jag att vi skulle gå omkull! Mest troligt fick han in väster fram i vallen som är intill spåret och efter det höll jag mig en bit ifrån väggen och då gick det bra. Puh! När jag skulle galoppera på en mindre volt så fick jag instruktionen om att ha samma hjälper som i bakdelsvändningen, tänka att jag var Charlotte Dujardin, räta upp mig ordentligt, höja innerhanden och arbeta med innerskänkeln. Precis som i ovanstående övningar så var det inte så fancy de första varven, men det blev väldigt mycket bättre efter ett par försök. Kul! 😀

Om jag ska sammanfatta träningen och ta med mig tre saker så är det:

  • Sänk farten i volterna
  • Höj innerhanden i trav- och galoppvolter
  • Hålla mig borta från spåret

Ska nog plocka fram Ridhandboken och läsa på lite. 😉

Dålig aptit, grovfoderbyte och mugg.

Följetongen med Mackans dåliga aptit fortsätter och härom natten hade han knappt ätit något hö alls. Fan också! 😦 Egentligen skulle jag ha åkt iväg på cavaletti-träning samma dag men den ställde jag in eftersom jag inte visste orsaken till varför Mackan hade lämnat så mycket mat. Tankarna snurrade i huvudet och jag bestämde mig snabbt för att (återigen) hämta av det hösilage som han föredrog när han fick välja för ett tag sedan för att se om han åt av det även nu. Jajamän! Det gjorde han. Puh! Då är det i alla fall inte kolik på gång…

Anders som har producerat Mackans favorithösilage har endast stora balar om ca 300 kg, vilket är alldeles för mycket för bara Mackan. Typiskt. Jag har haft funderingar på om det är värt att bala om och göra mindre balar, men det blir lite väl krångligt i och med att jag då måste hitta en bonde som kan göra mindre balar, transportera den stora balen från ett ställe till ett annat för att därefter köra hem alla till altanen. Nej, jag måste hitta en annan lösning. I ett längre samtal med Anders så sa han att det nog helt enkelt är så att Mackan föredrar ett hösilage som inte har så hög TS, och de senaste partierna som Mackan har valt bort har i princip varit plastat hö, d v s med en TS runt 86%. Kan vara en förklaring, men frågan varför han inte vill äta torrt hö nu kvarstår, för han har ju gjort det förut.

Det optimala är ju att ha en längre övergång från ett grovfoder till ett annat, men vad gör man när hästen inte äter? Då kan det bli ett snabbt byte. Nu blev det ett väldigt snabbt byte och som ett brev på posten så stod han med mugg på tre av fyra ben ett par dygn efter grovfoderbytet. Han som inte har haft mugg på säkert sex år… Jag misstänker att tarmfloran har blivit lite rubbad, så för säkerhets skull så köpte jag Quick Fix på Kungsbacka hästklinik och hoppas att den kan göra nytta. https://www.swevet.se/privatshop/mage/product/quick-fix-probiotisk-pasta-30-ml-hast-st/p-50317 Jag har också bokat tid hos veterinären för att utesluta / hitta orsaker till varför Mackan äter så dåligt och är så kräsen. Kan det vara tänderna? Magsår? PPID? Eller annat… Vi får se.

Tills dess att jag kanske får ett svar på varför Mackan äter så dåligt så hoppas jag kunna fortsätta med samma hösilage som nu, d v s det jag får hämta i lösvikt. Visst, det är lite omständigt, men vad gör man inte för sin häst? 😉 Jag ska även höra med Mackans ordinarie höbonde om han har något parti med lägre TS och som har ok värden för övrigt, men i den bästa av världar så kommer Mackan på lite sikt även vilja äta det torrare hö som finns hemma i stallet. 🙂 Det hade gjort tillvaron för mig lite lättare. 😉

När jag var hos frisören härom dagen så konstaterade vi att jag har fått väldigt mycket mer gråa hår… Undra varför? 😉

Muggbehandling pågår…

Träning för LM

Yes! Äntligen var mina höftleder och muskler i ett sådant skick att jag kunde vara med och träna igen. Under många veckor kunde jag inte ens sitta i sadeln utan fick arbeta Mackan från marken istället, och flera gånger trodde jag att jag hade suttit i sadeln för sista gången. Hemska tanke.

Om jag inte hade gått till en naprapat och gjort ett ultraljud så hade jag inte fått reda på att jag hade en inflammation på vänster sida vid höftleden, och då hade jag mest troligt fortfarande haft ont eftersom vårdcentralen inte är intresserade av att hjälpa till. Tro mig… jag har gjort många försök och till och med listat om mig i förhoppning om att få hjälp, men inget händer. Som tur är så känner jag flera personer med olika krämpor och därför kunde jag få en kur (egentligen) receptbelagda antiinflammatoriska tabletter och det gjorde underverk. 🙂 Nu måste jag bara hitta en egen läkarkontakt som jag kan vända mig till när behov uppstår.

Bästa utsikten!

Med en värktablett av starkare sort i kroppen satt jag upp på Mackan och började värma lite lätt och blev glatt överraskad över hur trevlig han kändes. Gjorde lite övergångar och tempoväxlingar och LM sa att ”han ser ju riktigt flott ut”, vilket gjorde att min känsla bekräftades. 🙂

Dagens träning bestod av hörnpasseringar och övergångar, först i skritt – trav och sedan skritt – galopp. Nu var det längesedan som jag red på exakta punkter och det visade sig i dag hur svårt det kan vara, och att dessutom hålla flera instruktioner i huvudet samtidigt som de ska utföras underlättar ju inte. 😉 Ställa, innerskänkel, räta ut, halvhalt, galopp, tre galoppsprång, övergång till skritt, ställa, innerskänkel, räta ut… Puh!

En svårighet jag för närvarande har är att jag inte kommer ner riktigt i sadeln i övergångarna från galopp till skritt. Jag tappar Mackan, faller framåt och lättar i rumpan, vilket i sin tur gör att hans bakben hamnar bakom och att han dyker. Nu ska jag träna mig själv så att jag blir mer flexibel i höftlederna och i ländryggen för att få en bättre möjlighet att komma bak/räta upp mig istället för att falla framåt. För att bli stadigare så måste jag även ta tag i bålträningen igen och inte enbart fokusera på mina gluteus och adduktorer… 😉

En av alla de övningar man kan göra…

Mackan fortsätter sin träning på vattenband tills vidare och någon gång kanske vi kan bli starka och synkade igen. 😉

Löshoppning

På stallägarens initiativ stod det löshoppning på schemat den här dagen. Kul! Planen är att anordna löshoppning en gång i månaden framöver och det vore suveränt eftersom det knappast blir att man på egen hand bygger upp och genomför bara med en häst.

Så fort Mackan kom in i ridhuset och fick span på löshoppningsbanan så var det ”Yes! Så kul!” och direkt började han att trava. Tala om att vara taggad på löshoppning! 😀 Tyvärr hade jag ingen kameraman med vid det här tillfället, men filmen under är från förra gången han löshoppade.

Mackan löshoppar på Ligården i Fjärås.

Stallägaren hade fixat fikakorg med kaffe, pepparkakor och supergoda Lussebullar som vi mumsade på efteråt – så trevligt! 🙂

Det här gör vi gärna om – både jag och Mackan. 🙂

Machiavelli EC – en finsmakare.

Av och till under de 14 år jag har haft Mackan hos mig så har han av oförklarliga anledningar ratat mat. Ett par gånger har det gällt hösilage men allt som oftast har det varit något i krubban som inte har passat herrn. Då har det gällt att försöka hitta VAD det är han inte gillar och försöka hitta något annat istället, lite som man får tänka kring små barn som inte kan prata. 😉 Man kan ju inte låta dem svälta ihjäl… 😉

Under flera månader har jag gett St Hipplyts Ungulat som ett sista försök att få till bättre hovkvalitet och jag fick introducera det i väldigt små doser för att han skulle vänja sig. Efter några månader månader var jag äntligen uppe i rekommenderad dos och allt var frid och fröjd tills en dag då allt kraftfoder låg kvar i krubban. Jaha, vad är det nu som inte passar? Är det den vanliga pelletsen, proteinpelletsen, müslin eller Ungulatet? Det var bara att starta uteslutningsmetoden igen och efter några dagar förstod jag att det var Ungulat han inte ville ha längre. Nähä, då får väl påsen för 700kr stå och mögla på hyllan i foderrummet då… Får se om jag kan smyga i lite Ungulat allt eftersom bara för att göra slut på påsen. Han har också varit tydlig med att han inte är förtjust i när kraftfodret är smuligt och faktum är att han verkar hellre svälta än att äta det som inte passar honom…

Han har inte velat äta några mängder av stallets hösilage och härom dagen hade han lämnat stora mängder hösilage i boxen och jag funderade allvarligt på om det var dags att tillkalla veterinär igen som vid https://dressyrbitchen.com/2014/11/04/kolik-19/ och https://dressyrbitchen.com/2019/02/22/matvagran-och-kolik/. Men för säkerhets skull provade jag med att hämta två andra sorters hö för att se om det var så att han bara inte ville äta stallets hö eller om han faktiskt var dålig. Tack och lov så åt han gladeligen av det jag hämtade. Puh!

Jag ställde in tre påsar med olika sorter i och han var väldigt tydlig med vilket han ville äta. Han stoppade ner mulen i den gröna påsen med stallets ordinarie hösilage, luktade bara och lyfte upp sedan huvudet. Därefter dök han ner i den blå påsen och stannade där – han lyfte knappt blicken när jag prasslade med den gula påsen för att se om det höet också var smakligt. 😉 Eftersom jag ville veta vad han tyckte om den gula påsen så var jag tvungen att ta en tuss och hålla den precis framför mulen på honom, och först då smakade han på det för att därefter dyka ner i den blå påsen igen. Ingen tvekan om vilket han föredrog! Efter en stund utvärderade han den gula påsen lite mer och godkände även det, men den gröna påsen förblev orörd. Fan, så jobbigt det blir nu när han inte vill äta stallets hö…

Bonden som var ansvarig för hösilaget i den blå påsen säljer tyvärr inte små balar, men han var mäkta smickrad över att min häst föredrog hans grovfoder. ”Din häst är inte kräsen – han är en finsmakare” sa han. 😉

Grovfodret i den gula påsen var oplastat torrt hö, så det fungerar inte för mig eftersom jag inte har någon bra plats att lagra det på, men samma leverantör har flera olika partier hösilage som jag kan välja från. 🙂

Jag har av stallägaren fått lov att tills vidare komplettera med eget hösilage att blanda upp med stallets hösilage för att se om jag kan få Mackan att acceptera sitt ”vanliga” igen. Men om han ändå inte vill äta stallets hösilage så hoppas jag att vi får ett annat parti inom kort som han kan tänka sig att äta. Förhoppningsvis leder det här till att han får i sig tillräckligt med energi för att bygga muskler (nu när han får förmånen att gå på vattenband). 🙂

#varförärhanintesomallaandrahästar? #jagvillinteatthanskafåkolikigen

PS. Det är absolut inte något fel på hösilaget som finns i stallet – det är bara min häst som är lite udda. 😉

Vattenband

I dag var det dags att åka till Svensk Hästrehab med Mackan för ytterligare 30 minuter på vattenbandet och detta var hans andra gång. Jag måste säga att han är såååå himla cool! ❤ Inte för att jag hade förväntat mig att han skulle ställa till med kaos och kalabalik, men nog hade jag kanske förväntat mig lite mer reaktion när han skulle gå på bandet första gången. Faktum är att han får GULDSTJÄRNA i ordning och uppförande! ❤ Viveca sa förra veckan att det var en av de coolaste förstagångshästarna som hon hade haft. 😀 Med hjälp av pulsmätaren kunde jag se att Mackan då låg på ca 50 i puls när han väl var på bandet och efter en liten stund när vattnet började strömma in runt fötterna på honom så steg pulsen till 100, för att kort efteråt ligga lite mer konstant på ca 70. Suveränt med pulsband! 🙂 I och med att han var så cool förra veckan så fick han lite mer utmaningar än vad Viveca generellt kan ge förstagångshästarna.

Frågan är om han egentligen uppskattade aktiviteten förra veckan för när han skulle gå till spolspiltan i dag för att få benen spolade så ville han knappt ta ett steg… men som vanligt lät han sig övertalas ganska lätt. 😉

När benen var avsköljda och han var installerad på vattenbandet så var det dags att rulla igång och på den här träningen skulle han få lite mer utmaning sa Viveca. Det känns riktigt bra att hon har sådan koll på allt och att jag som hästägare tryggt kan stå och titta på min häst när han arbetar. 🙂

Plask, plask…

Viveca frågade mig om jag visste hur mycket Mackan väger, men det har jag ju egentligen ingen aning om. När jag mätte senast, vilket var för ganska längesedan, så vägde han ca 650 kg, men nu när jag fick ställa honom på vågen så visade det sig att han endast väger 614 kg. Så länge jag kan minnas så har jag haft ett ständigt fokus på att få upp honom i hull och hålla honom i hull, men kräsen som han är så är det inte helt plättlätt… Jag försöker mata på med hö, men det räcker inte och jag vill inte heller ge alldeles för mycket kraftfoder. Viveca föreslog olja, och så får det nog bli – i alla fall tills dess att hästarna kan få lunch i hagen, vilket lär bli om drygt en vecka. Då kommer han att kunna äta ytterligare 3 kg hö per dag, vilket kommer att göra gott. 🙂

Mackan på vågen.
Mackan färdig för den här gången.

När jag kom tillbaka till stallet vid lunchtid så fick han stå inne en timma och bara ÄTA. 😉

Nästa helg är det dags för ytterligare ett besök hos Svensk Hästrehab. 🙂

Nöjd hovslagare.

På eftermiddagen i dag var det dags för Mackan att få nya skor och till min glädje så var Simon riktigt nöjd. Rötan var borta och trakterna bak hade utvecklats så kilsulorna kunde tas bort. Härligt! I och med att strålrötan var borta så kunde Simon göra så att Mackan fick strålsupport bak, vilket mest troligt kommer att påverka så att hovväggarna också blir bättre. 🙂

Simon tog bort lädersulorna som Mackan hade haft fram eftersom han tyckte att Mackans egna sulor hade blivit bättre och inte fullt så tunna. På framskorna fixade han s k onion heels med en bredare del vid trakterna för att skydda hoven och trakterna.

Simon tyckte att det var mycket lättare att slå i sömmen korrekt och visade mig en jämn fin linje på ena hoven där sömmen satt. Visst, det finns helt klart förbättringsområden, men som Simon sa ”det här var nog den bästa skoningen hittills”. 🙂