Tandvård – dressyrbitchen

Tandfix och snoppsten

Sportlov och ledigt. Härligt! ❤ Jag älskar att ha en hel vecka helt oplanerad (så att jag kan planera in det jag vill) utan att behöva stressa.

Första aktiviteten på veckan blev att åka till Kungsbacka Hästklinik och Cissi för att fixa Mackans tänder, ta bort snoppsten och att vaccinera honom.

Mackan hade ett sår längst in på tungan eftersom kindtänderna på höger sida hade lagt sig aningens lite inåt och att tändernas vassa kant då skavde på tungan. Hon såg också att Mackan har fått många små microsprickor i tänderna sedan förra besöket och frågade mig om han äter grus. Grus? Varför skulle han göra det? Enligt Cissi så har sprickorna orsakats av yttre påverkan och är inte ålderstecken, så en förklaring skulle kunna vara att han har fått in grus i munnen. Hmmmm… När? Var? Hur? Varför? Genast började tankarna fara i huvudet. Ok, vissa balar i förra stallet var väldigt ”jordiga”, men frågan är om det kan vara tillräckligt för att skapa sprickor i tänderna. Kan han ha fått in småsten i munnen när han har har gått och letat ätbart i någon vinterhage? Ingen aning. Min förhoppning är att det har varit tillfälligt med grus i munnen och att det inte är något som ska förvärra hans tänder ytterligare. Hakarna i munnen var inte så stora den här gången så det märks att Mackan börjar bli äldre och att tänderna inte växer så mycket. För första gången någonsin så ska jag komma till baka om ett år (om inget oförutsett händer). Tidigare har det alltid varit max åtta månader mellan besöken. 🙂

För några år sedan hade Mackan en jättestor snoppsten (konkrement) som knappt gick att få ut, så nu brukar jag fråga på kliniken om de kan plocka bort de stenar som har bildats sedan sist. Cissi sa att det var hennes ”specialitet” så hon kastade sig glatt in i skapet på Mackan och visade därefter upp tre mindre stenar som hon hade plockat ut. 🙂

Som vanligt blev vi väldigt väl mottagna på kliniken men jag hoppas ändå att jag inte behöver åka dit igen förrän om ett år när det är dags för nästa tandkontroll. 😉

Nervryckningar

I dag var det dags att åtgärda Mackans tänder igen eftersom det var närmare 10 månader sedan sist. I och med att han är fyllda 17 år så behöver jag inte längre åka var 8:e månad längre utan kan dra ut på tiden så att det är 10-12 månader mellan gångerna. Puh! Alltid skönt när någon kostnad går åt rätt håll…

Jag åkte till Kungsbacka Hästklinik för att träffa C-F igen. Nu var det ett tag sedan jag träffade honom i och med att Cissi fick fixa tänderna på Mackan när han hade sin tandfraktur med foderinpackning samt efterföljande återbesök.

Strax efter att C-F hade gett Mackan lite lugnande så började Mackan rycka som tusan i mulen och andra delar av kroppen. Värsta nervryckningarna! Helskumt. C-F frågade om min häst brukade reagera så, men det har han aldrig gjort tidigare. Tydligen kan hästarna bli både ljus- och ljudkänsliga om de får en sådan här reaktion, så C-F släckte ljuset en kort stund för att se om Mackan blev bättre, men det blev han inte så C-F satte igång med arbetet att kontrollera Mackans munstatus. Under tiden som C-F höll på i munnen så var Mackan förvånansvärt ”vaken” – ungefär som att det lugnande inte hade verkat fullt ut.

Förutom bulan på Mackans högra lan och en liten flisa på en framtand som satt löst så såg allt väldigt bra ut. Mungiporna var hela och fina och så även resten av munnen. Inte så konstigt i och med att jag inte har bett i munnen på hästen längre… 😉 Det fanns inte längre några spår av tandfrakturen och inte heller några foderinpackningar, men som vanligt var det hakar och vågbett att slipa ner.

Först när C-F var klar med Mackan så drog Mackan in i ett komaliknande tillstånd och det tog en lång stund innan de små ryckningarna i mulen avtog. I vanliga fall brukar det räcka med en liten stunds uppvak innan vi kan rulla hemåt, men idag fick jag vänta ovanligt länge innan jag vågade utsätta Mackan för färden hemåt.

Under tiden som jag väntade på att Mackan skulle piggna till så satt jag först i bilen och tittade på TV4-play, men stängde av nästan direkt för att ställa mig i transporten och hålla min häst sällskap istället. Under tiden vi väntade så spelade jag klassisk musik för honom – något jag vanligtvis aldrig lyssnar på annars. 🙂

Inte ens när jag lastade ut Mackan så tyckte jag att han var sitt vanliga jag, så han fick tillbringa en bra stund i boxen före det att jag vågade släppa ut honom i hagen och till hans hö igen.

Förhoppningsvis dröjer det nästan ett år tills nästa gång det är dags att fixa tänderna igen – om inget oförutsett inträffar innan dess förstås. 🙂

Återbesök

I mitten av januari var jag hos veterinären med Mackan eftersom han i princip slutade äta grovfodret som fanns i förra stallet. Läs mer här: https://dressyrbitchen.com/2021/01/13/nu-ar-bollen-i-rullning/

Nu var det alltså dags för ett återbesök med koll av frakturen och glädjande nog såg det bra ut. Så skönt att det inte hade bildats en ny foderinpackning med inflammation som följd… Hakarna och vågbettet behövde som vanligt slipas ner och på ett ställe hade Mackan fått karies. Tydligen inget ovanligt med karies, så han fick bara lite flourlack (eller vad det var) på tanden med karies. Här och där hade det bildats lite tandsten, men det var inte heller särkilt mycket och lossnade lätt när Cecilia skrapade på tänderna. 🙂

Om ca åtta månader är det dags för en ny kontroll av hakar och vågbett.

Mackan fick huvan med vadderade öron på sig när vi åkte till kliniken. Förhoppningsvis gjorde den lite nytta. 😉

Nu är bollen i rullning…

Under hösten har Mackan ätit väldigt dåligt med grovfoder och han har liksom inte haft någon större lust att äta. I tidigare inlägg har jag beskrivit hur han från en dag till en annan har ratat olika grovfoder och jag har då fått söka med ljus och lykta efter ett som han har velat äta. I dag var det dags att besöka veterinären på Kungsbacka Hästklinik för att förhoppningsvis få några svar. Är det tänderna som spökar? Har han magsår? PPID? Eller är det något annat? När jag ändå skulle dit så bokade jag in vaccination och borttagning av eventuell snoppsten (konkrement).

Eftersom veterinären inte har träffat Mackan tidigare så började vi med att prata om allt från mun/tänder till hans brist på muskler. Hon sa att hon hade läst journalen och att det fanns den hel del att läsa där, vilket kanske inte är så konstigt i och med att jag har haft honom i snart 14 år. 🙂 Mestadels har det varit tandvård för Mackans del på Kungsbacka hästklinik, men det var även där vi konstaterade hans allvarliga fraktur för snart två år sedan.

Veterinären började med att ta några blodprover (bl a för PPID) och därefter undersökte hon Mackans tänder. Hon tyckte att det såg ok ut på det stora hela och att hakarna inte var så stora (än). Bra. Däremot så började Mackan blöda i tandköttet långt in i munnen när hon var där och pillade, vilket tydde på en inflammation, och hon såg också att han hade en tandskada med en foderinpackning på samma ställe. 😦 Hon berättade att hästar med foderinpackning ibland föredrar ett mjukare/fuktigare grovfoder, vilket stämmer överens med Mackans val av grovfoder.

När Mackan ändå var sederad så passade hon på att kolla om det fanns någon snoppsten, och det gjorde det, men den här gången var det bara en liiiiten. 🙂 Förra gången var den så stor så att den knappt gick att få bort…

Nu är det bara att avvakta blodproverna och se vad de visar och om de inte visar på något anmärkningsvärt så är nästa steg att sätta in magsårsmedicin. I bästa fall svarar han bra på den, men om det inte blir någon skillnad på aptit, hull och muskler så kommer vi att göra en full utredning för att se om det finns något annat bakomliggande (t ex smärta) som kan påverka att han inte äter och sätter muskler som han borde.

Jag hoppas verkligen att Mackan sätter igång och äter ordentligt så att han kan utnyttja proteinet i maten till att bygga muskler istället för att använda proteinet till underhållsbehovet.

Återigen ber jag er hålla tummarna för att det här landar väl. ❤

Aningens trött häst i väntan på att få åka hem.

Rätt Bett AB

Undrar hur Mackan kommer att reagera på att få tänderna fixade utan att ha fått lugnande? Tänk om Matilda måste avbryta… Nej, nu ska jag inte måla fan på väggen utan istället tänka positivt. Det här kommer att gå jättebra!

För ett par veckor sedan var Matilda från Rätt Bett AB ute och fixade tänderna på en annan häst i stallet och då fick jag lite konsultation gällande Mackans tänder och lämpliga bett. Matilda såg då att Mackan har väldigt långa framtänder (som mig veterligen aldrig är åtgärdade) och vi pratade lite om att Sverige och övriga världen ser lite olika på hur man ska korrigera hästens tänder och vilka som ska korrigeras. Matildas resonemang lät väldigt bra och jag tänkte Va fan, jag testar att anlita henne! Jag kan tillägga att jag har åkt med Mackan var åttonde månad till veterinär för att fixa tänderna, så det här var inte första gången. 😉 Jag har varit ”nöjd” tidigare, men nu när det dök upp ytterligare argument för en förhoppningsvis ännu bättre tandstatus så måste jag ju testa och se om det kan göra någon skillnad att fixa tänderna the American way. 😉

I dag var det alltså dags. Mackan stod lyckligt ovetandes i sin box när Matilda dök upp på morgonkvisten och han blev nog lite fundersam när han fick på sig hennes grimma i boxen samt att hon började undersöka tänderna i boxen. Faktum är att det gick över förväntan! Både munstege, manuell och maskinell slip gick riktigt bra. Ja, ja, han stod högt med huvudet och såg allmänt skräckslagen ut, men han stod still i alla fall. Matilda slipade ner alla fyra hakar, slipade på vågbettet (som får tas stegvis) och slipade ner framtänderna lite. Om sex månader är det ett nytt besök och arbetet med att få hans tänder så bra som möjligt fortsätter då.

Efter besöket fick Mackan komma ut i den härliga vårsolen utan täcke! Man får ju passa på när det är 10+ och solen skiner. ❤

”Tandläkaren”

Jaha, första dagen på en ny termin och jag började med att avvika vid lunch för att köra Mackan till C-F på Kungsbacka Hästklinik för att göra en kontroll av tänderna och ta bort hakar och slipa vassa kanter. Som vanligt var jag tidsoptimist och lämnade jobbet 50 minuter före det att jag skulle vara på kliniken – och ja, jag fick rätt bråttom men hann fram precis före det att jag hade tid.

Men vad i h-vete? Hela parkeringen är ju full med transporter, människor och ponnies!? Kommer jag ens att kunna hitta en plats att parkera? Jag lyckades tråckla mig in på parkeringen och hittade en plats längst bort där jag parkerade hela ekipaget på sniskan för att inte blockera andra ekipage. Lämnade Mackan i transporten och gick in till expeditionen och såg då att det var världens kö! Vad i jösse namn är det frågan om?! Ställde mig i kön som den ordentliga människa jag är och efter en liten stund dök det upp en kvinna som jag känner sedan tidigare. Vi började prata och då fick jag reda på att det var ponnymätningar som orsakade detta ”kaos”. Alla som stod i kön gjorde det för att anmäla sig och få ett könummer, så jag gick förbi kön och meddelade att jag var på plats. 🙂 Inte för att det hjälpte så mycket…

Efter en långs stunds väntan fick jag gå och hämta min häst. Som vanligt var Mackan cool och verkade inte ta någon större notis om alla som var runt omkring, så det var bara för mig att sakta men säkert lotsa honom över parkeringen och in på kliniken. Älskade häst! ❤

Som vanligt var det inga större överraskningar i Mackans munhåla och rutinen är att slipa ner hakarna var 8:e-10:e månad, men inte mer än var 10:e sa C-F i dag eftersom de bakre hakarna hade börjat att orsaka en rodnad innanför översta kindtanden. När jag berättade att jag oftast rider utan nosgrimma så var C-F riktigt nöjd 😉 men när jag berättade att jag har beställt ett läderbett så var han mindre nöjd. Dock är jag beredd att prova för att se vad Mackan tycker om att ha läder i munnen istället för metall eller gummi. 🙂

Innan jag kunde åka hem så promenerade jag runt med Mackan en stund bland alla transporter och ponnies och då var det en kvinna som sa att det nog var tur att Mackan hade fått lugnande när det var så rörigt på parkeringen, men jag kunde käckt svara att det inte spelade någon roll – han är oftast lugn oavsett. 😉 1,5 timma senare och 2200kr fattigare så åkte jag från kliniken och om ca 9 månader så är det dags igen. 🙂

Tandfix

Tiden går fort och nu var det dags att få åtgärdat Mackans hakar och vågbett igen, vilket måste ske ca var 8:e månad. C-F var nöjd med hur Mackan såg ut i munnen för övrigt: fina slemhinnor, mjuka och fina mungipor och inte en tillstymmelse till sår. Toppen! 🙂

C-F berättade att han har behandlat määääängder, typ tusentals hästar, men att han aldrig har sett någon som drar upp tungan i svalget och krullar ihop den på det sättet som Mackan gör. Nej, han är inte som andra hästar, min häst. ❤ Vi pratade en del om vad det kan komma sig att Mackan drar upp tungan och enligt C-F så finns det en möjlighet att Mackan har haft problem med halskotpelaren långt innan det blev diagnosticerat och att det kanske är där problemen har börjat, men å andra sidan så håller han inte på så med tungan om jag rider bettlöst. Min tanke är att Mackan helt enkelt inte gillar trycket på tungan och därför drar upp tungan i svalget vid ridning. Att han drar upp tungan ibland även när han står på stallgången i grimma – ja, vem vet vad det beror på? Tics? Det finns säkert många som har andra teorier, men jag har nog analyserat och funderat över det mesta. I dagsläget är jag glad över att min häst är fin i munnen för det tolkar jag som att jag i alla fall gör något rätt. 😉