Det blir inte alltid som planerat

I dag är det onsdag och fortfarande full rulle på det mesta. Arbete, tvätt, mat, häst mm gör att det inte blir många minuter över på ett dygn. För att över huvud taget överleva så försöker jag få minst 7 timmars sömn, men det är inte ofta som det blir så. Lagom när jag planerar att göra mig i ordning för sängen så dyker det antingen upp ett intressant TV-program eller så ringer det någon trevlig människa och vill prata lite. Och det säger man ju inte nej till.

I går skulle vi ha lastat Mackan igen, men Martina hade praktiserat på ATG Åby och var jättetrött. Jag orkade inte riktigt heller ta tag i saken, så vi struntade i det. I dag skulle jag ha ridit Mackan, men inte heller det blev av. Vinden ven och regnet stod som spön i backen. Hästarna nästan kröp in när jag hämtade dem i hagen. Vare sig Mackan eller jag hade haft någon nytta av en uteritt i dag, så jag planerar att ta den på fredag istället.

På måndag är det dags för Madam att gå på återbesök på kliniken i Åsa för att se om det är nödvändigt med en titthålsoperation. Förmodligen är det det. Martina räknade ut att det var 20 veckor sedan hon red Madam, så ni kan ju räkna ut hur den hästen ser ut nu: lite halvfet och utan muskler. Har vi makalös tur så är hon frisk, men efter sju injektioner i karpalleden och 20 veckors vila så vore det högsta vinsten om hon är bra. Är hon inte bra så hoppas jag att de kan hitta vad problemet är. Har vi tur så går det att återställa henne, men då blir det en väldigt lång igångsättning. Är det något som inte går att åtgärda och om skadan är gammal så åker hon förmodligen tillbaka till uppfödaren.

Veckorna går alldeles för fort och jag önskar att dygnet hade fler timmar till förfogande. Problemet är ju när andra aktiviteter inkräktar på ens fritid: städdag på klubben på söndag, styrelsemöte på måndag, kvällsmöte på jobbet på onsdag, osv. När tusan skall man hinna med sin häst?! Det känns inte roligt att "titta till" honom några dagar i veckan – jag vill kunna ägna flera timmar med honom varje dag.

Nyss ringde en av våra nya hyresgäster i stallet, och de kommer med sin ponny i mitten av september. Den andra hyresgästen vet jag inte riktigt när den kommer, för det hade tydligen 3 månaders uppsägning där de står i dag. Där finns det manege och med tanke på dagens väder så kanske de stannar där tills de 3 månaderna har gått. Vi får se hur det blir, men det skall bli kul med lite folk i stallet igen. 

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar