Då var det måndag igen. Arbete på dagen, snabbt hem och fixa mat och göra stallet. Med tunga ögonlock åkte jag ner till ridskolan vid 19-tiden för att se vilken häst jag skulle rida i dag. Det senaste har det varit skador mm så vi har bytt hästar lite då och då. Den hästen jag skulle ha ridit är konvalecent i minst 6 veckor framöver, så jag fick rida Mosegårdens Lux. Jag har ridit honom några gånger tidigare och det har varit rätt ok. Han är väl inte världens roligaste i dressyren, men i hoppningen går det bättre. Hoppning är väl förresten lite att överdriva – vi red över cavalettibommar i trav, för att så småningom travhoppa in i en (väldigt låg) bomserie för att därefter landa i galopp. I dag var det väl inte mycket högre än 50 cm.. Vi tränade mycket sits och balans också. Till en början kändes det som om rumpan vägde ca 1 ton, men efter en liten stund började jag få in snitsen. Värre var det med vaderna! Redan efter ett varv i lätt sits så började det bränna i vaderna. Mjölksyra!? Ingen aning, men det var inte alls behagligt. Jag kontrade med att flytta in stigbygeln lite längre in under fotbladet, och då kändes det genast bättre. Det är lite synd att vi är så pass många, för det blir inte så många skutt som man hoppas på. Frågan är hur många år det kommer att ta innan vi är uppe på 1 m?
Lev väl!
Häst:
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60
Författare: dressyrbitchen
Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad.
Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver.
Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.
Visa alla inlägg av dressyrbitchen
dressyrbitchen 