Tillbaka till uppfödaren

I dag var det dagen för Madams återförening med hennes riktiga matte och Madams alla kompisar i Röstånga. I och med triangelmärkningen så fick Madam åka hem igen.

Jag är övertygad om att Madam kände på sig att det var något i görningen när de andra fick gå ut i hagen på morgonen, och hon fick stå kvar inne. Hon som brukar vara så lugn vandrade omkring i boxen och gjorde kommande mockning till ett helvete för mig. Innan vi lastade så borstade jag henne ordentligt med flera olika borstar. Mycket pälsglans i svansen blev det också. Först hade jag tänkt att bada henne dagen innan, men efter en jobbig vecka på arbetet så var jag mer död än levande på fredag eftermiddag och hade förmodligen stått och somnat med slangen i handen om jag skulle gett mig i kast med att bada Madam.

Underbart med en häst som bara kliver rakt in i transporten utan att krångla, men först stannade hon ett kort ögonblick och såg sig omkring – lite som för att säga "Hej då" kändes det. När vi hade lastat så var klockan nästan 10 och det bar iväg mot Röstånga i Skåne. Det är motorväg hela vägen till Ängelholm och därefter är det väg 13 ca 1 timma innan man är framme.

När vi hade stannat på gårdsplanen hos Eva så gnäggade Madam högt som bara den. Hästarna i hagen svarade och Madam hann knappt vänta på att vi skulle öppna transporten förrän hon skulle ut. Hade jag tänkt mig för innan så hade jag tagit grimskaftet med kedjan.. Nu hade jag 740 kg häst som skulle dra iväg med mig till hagen där de andra stod och ropade. Eftersom Madam kände de flesta sedan tidigare så släppte vi in henne direkt till dem. De sprang lite, men det blev lugnt ganska snabbt.

Även om det känns tråkigt att inte ha kvar Madam, så känns det bra att hon har fått komma hem igen. Till våren skall hon betäckas och det skall bli spännande att se vad det kan bli..

Häst: Madam EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen