Träning lönar sig

Jag är så himla glad för min häst! En sådan tur att jag hittade honom hos Eva i Röstånga och inte en sekund att jag ångrar det köpet. Jag kanske borde haft en färdigutbildad häst, men vad gör man när det blir kärlek vid första ögonkastet? En tanig ettårig hingst, men med utstrålning som bara gör att man smälter – det gick inte att undgå kärleken. Tur att ingen annan hann köpa honom före mig. Nu är han 3,5 år och tappar tänder för fullt. Charmigt! Lilleman håller på att bli stor, nästan 600 kg häst fördelat på ca 174 cm i mankhöjd.

Jag har under dagarna som har gått hunnit med lite träning vid hand. Jag har jobbat med honom för att gå på transporten, och vi är på god väg. Jag har fått rekommendationer om att använda sopborsten i rumpan på honom, och har visserligen provat det, men helt utan effekt. Tanken är ju att kunna lasta honom helt på egen hand, så då skippar jag sopen..

Jag har också haft stubbträning med Mackan igen – allt för att få honom att stå still så att jag kan sitta upp. I dag gick det riktigt bra. Jag hade Jossan till hjälp att hålla lite i honom ifall han skulle dra iväg innan jag hade kommit upp, men han stod som en staty hela tiden. När jag hade suttit upp så stod han kvar tills dess att jag bad honom gå framåt. Kul!

Vi hade ett relativt kort ridpass idag. Lång framskrittning med många vändningar. Jag tränade också på att få honom gå fram bara av att spänna till i skinkorna. Det är väl lite kvar tills dess, men det är på gång. Det blev trav i båda varven och därefter avskrittning. 

För att fira att det redan är onsdag så bestämde vi oss för att köpa hem pizza på kvällen. Kanske inte så mycket för att det var onsdag, mest för att ingen av oss hann laga mat..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lämna en kommentar